Angelägen krönika som gör skäl för namnet

En krönika ska handla om tidens frågor och denna tar upp tidens angelägnaste fråga just nu: http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/malin-ullgren-vissa-saker-behover-man-fa-upptryckta-i-ansiktet-for-att-forsta/http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/malin-ullgren-vissa-saker-behover-man-fa-upptryckta-i-ansiktet-for-att-forsta/

Här en debattartikel som är lika angelägen: http://www.dagen.se/debatt/vad-har-h%C3%A4nt-med-min-kristenhet-1.388343http://www.dagen.se/debatt/vad-har-h%C3%A4nt-med-min-kristenhet-1.388343

Alltid på väg

Min mammas favoritpsalm som hon skrivit att hon vill ha på sin begravning. Ingmar Johánsson med sin egen Alltid på väg.

Trasmattans ränder

Nej, detta är inte en mamma-matta, den är alltför amatörmässigt vävd, men hon har klippt trasorna till mattan som jag vävt. Mamma klippte också många av mitt livs trasor som jag nu amatörmässigt måste få ihop utan hennes hjälp.

Ett liv kan ibland liknas vid en trasmatta, vävt i olika kulörer och av olika grova material. Min mamma älskade trasmattor och vävde många vackra sådana under sitt produktiva liv. Den bästa delen av arbetet tyckte hon var att klippa trasor av avlagda plagg och textilier. Hon satt på altanen på sommaren och klippte. När vintern tvingade henne inomhus påbörjades mattorna.

Farmors morgonrock och pappas postskjortor blev de mörka inslagen i trasmattan. Färgglada t-shirtar blev de ljusa inslagen och utslitna lakan blev vita ränder i mattan. Vita ränder ska det vara, men inte för breda, de blir fort solkiga. Mörka ränder kan vara bredare men inte för dominerande, då blir mattan en tyngande detalj i inredningen.

I mammas livs trasmatta var de kulörta färgerna mest dominerande, lýckans vita stråk fanns där också och många mörka ränder, men de ljusa färgerna dominerade. På samma sätt är det med sorgen efter mamma de ljusa ränderna dominerar, tacksamhetens ljusa färger och lyckans vita stråk ger accent åt den djupblå sorgen och den svarta förtvivlan.

Tack mamma för alla trasmattor, alla inslagen och all praktisk kärlek!

Viljan växer i skogen

Johannes evangelium 5: 5-6 Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. Då Jesus såg honom ligga där och fick veta att han varit sjuk länge frågade han honom: ”Vill du bli frisk?”

"Den friske har många önskningar, den sjuke bara en." säger ett ordspråk som alla kan känna igen sig i. Nog har alla någon gång vart så sjuk att bara längtan att bli frisk finns kvar. Därför verkar Jesu fråga till den sjuke som väntade tillsammans med andra sjuka på helande vid Betesda-dammen där vattnet ansågs ha helande krafter när det kom flödande från bergen, konstig, nästan elak. Klart han ville bli frisk!

Vore detta det enda vi visste om Jesus och hur han mötte hjälpsökande skulle det onekligen varit så. Men nu vet vi att så här bemötte han människor i allmänhet. Han frågade efter vad de ville även om jag nog tycker att det var uppenbart vad de ville. Jag tror det beror på att han bryr sig om vår vilja. Han skriver inte någon på näsan vad som är bra för henne, Jesus vill veta vad vi vill. Jesus visar på motsatsen till vad sommarprataren Stig Grybe berättade i gårdagens program. Han togs ut i skogen av sin pappa för att där få lära sig att hans "vilja växer i skogen" i en hög björk. Ett märkligt uttryck jag aldrig hört som barn men som tydligen många hört ägnat att kväsa barns vilja och göra dem lydiga.

Jesus skulle aldrig ta ett barn till en hög björk i skogen och säga: "Där är din vilja, därför bryr jag mig inte i den." Jesus var intresserad av vad den sjuke ville. Kanske hade den sjuke något annat som var viktigare för honom, man ska inte förutsätta att ordspråk alltid säger hela sanningen om varje enskild person. Den som vi tycker borde längta efter att bli frisk kanske i stället längtar efter en glass, ett anpassat hus eller hjälpsamma barn. Efter 38 år kanske mannen lärt sig trivas vid dammen. Jesus ville veta, inte projicera sina egna fördomsfulla önskningar på mannen.

Vi kan lära oss mycket om hur våra attityder till varandra upprättar och bygger självrespekt av Jesu återkommande fråga "Vill du...?" Vi kan också lära oss att vår och andra människors vilja är viktig för Gud. Gud vill att vi vill vara med Gud, att vi vill leva med Jesus som förebild. Gud är ingen diktator, vad än en del av Guds anhängare påstår. När Augustinus säger: "Älska Gud och gör vad du vill." tror jag han tolkar Guds vilja med oss människor bättre än ordspråket tolkar de sjukas innersta känslor, bättre än vi ofta gör när vi möter någon vi uppfattar som behövande och inbillar oss att "den sjuke bara önskar en enda sak".

Viljan växer INTE i skogen om vi ska tro Jesus.

Kropp

Smillas kropp var sjuk men nu är hon frisk och vilar sig, mirakulöst snabbt tyckte veterinären.

Hästar är kroppar, människor likaså. Vi kan bli sjuka och våra hjärtan slår för att vi ska kunna leva, precis som hästar. Samtidigt som min älskade mamma är svårt sjuk med dyster prognos och Smilla drabbas av en gåtfull och hemsk tarminflammation, colit, får jag tipset att lyssna på Magnus Malms bibelstudier på Hönö-konferensen. Oroligt vakande och tempande min sjuka häst lyssnade jag till det första bibelstudiet och inser att detta var precis vad jag måste höra i denna svåra stund.

Han talar om kroppen och hur kroppen och anden hör helt och hållet samman och det kroppsliga som känslor och ridning är vägar som går till Gud. Det enda sättet att ha gemenskap med Gud är genom kroppen därför blev Gud själv kroppslig i Jesus eftersom Gud skapat oss till kroppar, till sin avbild, av jord och våra kroppar är delar av hans underbara skapelse just genom vår konkreta materiella tillvaro. Ridning och annan kroppslig verksamhet stärker vår gemenskap med Gud om vi inser kroppens helighet och härlighet.

Om sorg tar han fram sanningen att sorg är en god och gudagiven känsla som vi ska känna utan skam men vi sa inte bli självömkande och bittra. Gränsen är tunn mellan sorg och självömkan så i stunder som de jag just denna sommar fått mycket av ska vi "walk the line" oftare än vanligt. För mig fungerar det att tänka mig att gå runt sorgens hage för att se att stängslet är sträckt och inte har fallit ihop på något ställe eller gått av så strömmen inte fungerar i stängslet där bitterheten kan strömma in. Just i sommar låter jag kroppen hjälpa mig med detta genom att göra detta rent konkret samtidigt som jag rannsakar min sorg och hänger mig åt den vaksam över att känna mig särskilt förföljd och utsatt.

Här kan du lyssna själv, bläddra ner till 8 juli Magnus Malm bibelstudium.