Major Barbara

Ett barn är oss fött: Max Zuckerberg-Chan

George Bernard Shaw har skrivit många pjäser som tar itu med sociala frågor som fortfarande är plågsamt aktuella. I pjäsen Major Barbara från 1905 är en frälsningsofficer huvudpersonen som ställs inför det moraliska dilemmat om hon ska ta emot en stor donation från sin länge förlorade far vapenfabrikören Andrew Undershaft som övergivit sin familj och först när barnen vuxit upp återvänder till dem som en rik man.

Major Barbara* Undershaft blir inte odelat glad åt faderns återkomst utan blir tvärtom rasande på att Frälsningsarmén tar emot hans "smutsiga" pengar. Hon ser accepterandet av gåvan som hyckleri men till slut kommer hon och andra fram till att varifrån pengarna än kommer kan de nu göra nytta för Guds verk. I sitt förord till pjäsen citerar Shaw en frälsningssoldat som sagt: "they would take money from the devil himself and be only too glad to get it out of his hands and into God's".

När nyheterna om en ny jättedonation till kamp mot fattigdomen nu når oss, Facebook-grundaren  Mark Zuckerberg och hans fru Priscilla Chan donerar en ofattbart stor summa till kamp mot fattigdom och uppfyllande av FNs globala utvecklingsmål kan man ju fundera på major Barbaras dilemma. Å ena sidan kommer Zuckerbergs att lägga pengarna i en fond som helt styrs av dem själva och styra dem till att bl. a. ge större inflytande för Internet och därmed Facebook men å andra sidan är det ju precis som major Barbara till slut kommer fram till: varifrån än pengarna kommer blir fattigdomen bekämpad.

Men vill vi ha en värld där vi är beroende av några få superrika donatorers vilja? Tänk om nästa superdonation går till Daesh? Ja, vi lever i en värld som är helt beroende av människors goda vilja. Vi har naturligtvis aldrig några garantier för något alls, redan nu doneras oerhörda förmögenheter till vapenindustri, drogframställning och terrororganisationer. Bra då att Zuckerbergs inkomster går till det som är raka motsatsen till Daesh och Boko Harams mål.

En liknande debatt förs av vanliga svenskar och det med rätta för i relativa mått är vi också förmögna. Ska vi ge till romska tiggare om vi gör det för att döva vårt samvete i adventstidens överkonsumtion? Mitt svar är alltid detsamma, vad du känner är ointressant, för den som fryser och svälter saknar ditt samvete och dina känslor helt och hållet betydelse. Vår självcentrerade kultur har svårt att se det som frälsningsofficeren Shaw citerade såg: pengar är bara pengar och att stjäla från Mammon är klokt. Inte minst våra egna pengar har makt över oss: vi ser ju våra pengar som så stor del av oss själva att vi tvekar att ge till tiggare om det skulle göra att vi känner oss lättade.  Men att använda pengar "fel" enligt Mammons principer, dvs genom att ge bort dem utan att få något i utbyte (utom möjligen ett gott samvete), är att säga till den makten: "in your face!"

Naturligtvis ska vi inte tjäna våra pengar på drog- och vapenhandel, bedräglig religion eller stöld och sedan tro att vi frälst oss genom att ge bort en stor del av förmögenheten. Men att plundra Mammon kan aldrig vara fel oavsett om donatorn blir frälst eller förtappad. De som gör gott ska därför ta emot pengar från Sune Sik och Mark Zuckerberg. Vi andra ska ta både dem och major Barbara till föredömen och gå och göra sammalunda.

Paul Simon får bli sound track till dagens lucka:

But down among the reeds and rushes
A baby girl was found
Her eyes as clear as centuries
Her silky hair was brown
Never been lonely
Never been lied to
Never had to scuffle in fear
Nothing denied to
Born at the instant
The church bells chime
And the whole world whispering
Born at the right time

* Att hon heter Barbara beror naturligtvis på att den heliga Barbara räknas som skyddshelgon för dem som sysslar med vapen och sprängämnen.

** Simon Ådahl gör en rolig poäng av det olustiga i att Jimmie Åkesson på riktigt nu spelar in Ådahls låt "Bön för Sverige" med sitt band.