Lögnare och profeter

Psalm 5

För körledaren, till flöjtspel. En psalm av David.

Lyssna på mig, Herre, hör mina suckar!

Ge akt på mitt rop, min konung och Gud,

till dig går min bön.

Herre, om morgonen skall du höra min röst,

då bereder jag mitt offer och väntar.

Du är inte en Gud som kan tåla brott,

ingen ond får bo hos dig.

De övermodiga skall skygga för din blick,

du hatar alla ogärningsmän.

Du förgör lögnarna, Herre,

mördare och bedragare avskyr du.

Men jag får gå in i ditt hus,

ty din godhet är stor.

Jag faller ner i vördnad,

vänd mot ditt heliga tempel.

Herre, led mig rätt,

jag omges av fiender,

jämna din väg för mig.

I deras mun finns ingen sanning, 

deras inre är fördärv,

en öppen grav är deras strupe,

sin tunga gör de hal.

Låt dem stå med skuld, o Gud,

låt deras planer fälla dem!

Stöt bort dem för deras många synder -

de trotsar dig!

Men alla som flyr till dig

skall fröjdas och alltid jubla,

du skyddar dem och de höjer glädjerop,

alla som älskar ditt namn.

Du, Herre, välsignar den rättfärdige.

Din ynnest täcker honom som en sköld.

Vår tid präglas av "alternativa fakta" i smått och stort. Bland de värsta lögnerna är "alternativa fakta" om klimatet och växthusgaserna. Inte för att det förvånar att miljonärer med mycket att förlora på en klok klimatpolitik kommer med lögner och förnekanden. Inte upprör det mig heller att dessa män som är totalt köpta av fossilindustrin hånar Greta Thunberg och oss andra som säger som det är. Men att människor som kallar sig kristna förnekar verkligheten och sprider dessa "alternativa fakta" i Guds namn (som tex Anders Gerdmar som jag redan dissat här på bloggen) gör mig på kurri, ja ibland blir jag till och med på finnkurri.

Nu vill jag i stället hissa en man som gör mig glad. En som så länge jag läst vad han skriver varit en sanningssägare om klimatet: Stefan Swärd. Naturligtvis finns tokhögern i hans bloggs kommentarsfält, den som förnekar det uppenbara: att det aldrig, inte i någon kontext, kan vara en kristen plikt att stödja oljeberoende. Men Stefan vågar utmana sina följare.* Han kan verkligen känna sig omgiven av fiender både i klimatfrågan och flyktingfrågan på sin blogg. Kommentarerna efter hans senaste inlägg i klimatfrågan förnekar sig icke, men han smeker inte sin följarskara medhårs. Applåder på det!

Jag ber med denna psalm för Stefan Swärd- och Greta Thunberg:
 "Du, Herre, välsignar den rättfärdige.

Din ynnest täcker honom som en sköld."

Greta Thunberg färdigseglad till New York. "Du, Herre, välsignar den rättfärdige.

Din ynnest täcker henne som en sköld."

Liten Kiruna-ordlista:  Kurri= arg  Finnkurri=rasande.
*Här kan du läsa Stefan Swärds blogginlägg i denna fråga: http://www.stefansward.se/2019/08/27/kyrkan-och-greta-thunberg/#disqus_thread

Psalm 3: När man blir mobbad och förföljd

Psaltaren 3

Herre, mina fiender är många!

Många reser sig mot mig.

Många säger om mig:

”Han får ingen hjälp av Gud.”

Men du, Herre, är min sköld och min ära,

du är den som ger mig seger.

Jag ropar högt till Herren,

och han svarar från sitt heliga berg.

Jag lade mig ner, jag sov,

jag vaknade – Herren stöder mig.

Jag fruktar ej för de tiotusen,

som ansätter mig från alla håll.

Herre, grip in! Rädda mig, min Gud!

Du slår mina fiender på käken,

du krossar de gudlösas tänder.

Hjälpen kommer från Herren.

Ge välsignelse åt ditt folk!

Denna psalm tillskrivs kung David när han på sin ålders höst blev avsatt av sin son Absalom. Att vara hatad och förföljd av sina närmaste är svårt men att bli hatad av sina barn, det kan jag bara föreställa mig. Dock behövs inte förföljelse från de närmaste för att denna psalm ska vara relevant. Mobbing i skolan och på arbetsplatsen är inte ovanligt och då stärker denna psalm, åtminstone mig.

"Herre mina fiender är många" börja psalmen, som mobbad har man nästan bara fiender omkring sig, de enstaka vännerna vågar inte ingripa och kanske talar de om för oss att vi inbillar oss mobbingen-vilket kan bli förödande. Vänner måste ovillkorligen stå på sin väns sida och inte låtsas som om man inte behöver välja sida allt annat är att understödja övergreppen. I fall av mobbing och förföljelse är det faktiskt "ens fel att två träter" för en mobbare behöver bara veta att det är riskfritt att ge sig på sitt offer för att slå till, berättar psykolog John Kaneko  i Tendens. *

Psaltaren är den bästa bok att läsa i denna nöd för det står inte bara "du vet väl om att du är värdefull" utan den säger utan minsta silkeshandske mot förövare: " Herre, grip in! Rädda mig, min Gud! /Du slår mina fiender på käken, /du krossar de gudlösas tänder./Hjälpen kommer från Herren./Ge välsignelse åt ditt folk!" I stället för att grotta ner sig i sin egen person vänder Psaltaren blicken utåt: "Hjälpen kommer från Herren." och sedan orkar offret se till alla andra offer: "Ge välsignelse åt ditt folk."

Därför är Psaltaren nödvändig. Psaltaren är alltid på offrets sida, utan minsta tvekan. Gud är i Psaltaren alltid på den mobbades sida utan att någonsin skuldbelägga den utsatta. Ja, Gud blir själv ett offer för mobbing  och när Gud själv hänger på korset och hånas av åskådare, och en av dem som torteras tillsammans med honom, då citerar Jesus Psaltaren, alla mobbades Magna Carta, närmare bestämt psalm 22:

Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?

Jag ropar förtvivlat, men du är långt borta.

Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte,

jag ropar om natten men finner ingen ro.

Dock är du den Helige,

till din tron stiger Israels lovsång.

På dig förtröstade våra fäder,

de litade på dig, och du kom dem till hjälp.

De ropade till dig och blev räddade,

de litade på dig, och du svek dem aldrig.

Men jag är en mask, inte en människa,

hånad och föraktad av envar.

Alla som ser mig gör narr av mig,

de hånler och skakar på huvudet:

”Han har överlämnat sig åt Herren,

nu får Herren gripa in och rädda honom

- han är ju älskad av Herren.”

Diego Velázquez målning av den döende Jesus kallad Cristo de San Plácido.

*– Det finns en myt om att de som mobbar mår själva dåligt. Men den hemska sanningen är att mobbare ofta mår bra. Mobbningen skänker mobbaren en trygg plats i gruppen, en hög position och en maktkänsla, berättar skolpsykologen John Kaneko.

"Du är min son, jag har fött dig idag"

Psalm 2

Varför är folken i uppror,

varför detta gagnlösa mummel?

Jordens kungar reser sig

och furstarna gaddar sig samman

mot Herren och hans smorde.

”Vi sliter sönder deras band

och kastar av oss deras bojor!”

Han som tronar i himlen ler,

Herren ser på dem med löje.

Nu talar han till dem i vrede,

han skrämmer dem i sin harm:

”Jag har invigt min konung

på Sion, mitt heliga berg.”

Jag vill berätta vad Herren bestämt.

Han sade till mig: ”Du är min son,

jag har fött dig i dag.

Be mig, så ger jag dig folken som arv

och hela jorden som egendom.

Du skall krossa dem med en spira av järn,

slå sönder dem som lerkärl.”

Konungar, besinna er,

ta varning, ni jordens härskare!

Tjäna Herren i fruktan,

hylla honom i bävan!

Annars vredgas han och ni går under,

ty hans vrede kan lätt blossa upp.

Lyckliga de som flyr till honom.

Många psalmer i psaltaren är så här krigiska och läskiga. Lika ofta är det mitt i dessa psalmer instucket en vers som citeras i Nya testamentet och då tolkas som en profetia om Jesus. Jag tänker att det kanske var detta Jesus talade med Emmausvandrarna om, dessa gömda ledtrådar till honom själv. i de mest osannolika Psaltarpsalmer.  I Hebréerbrevet 1 vers 5 citeras denna psalm 2. "Du är min son, jag har fött dig i dag." som en tydlig profetia om Jesus. Enligt någon bibellärare jag hört var det vanligt att man inte skriver ut hela citatet utan bara början av citatet så eventuellt menade Hebréerbrevets författare att alla som lyssnade också skulle tänka på fortsättningen: " be mig så ger jag dig folken som arv och hela jorden som egendom...Lyckliga de som flyr till honom."

De första kristna var radikalpacifister och det är osannolikt att man förstod denna psalm som en uppmaning till krig, däremot har den lästs så som Hebréerbrevet visar, som en profetia om Jesus och hans fredliga seger på korset och den därefter följande missionsbefallningen och dess framtida resultat, att alla makter måste böja sig för Jesu makt. Och den makten är hans kärlek som "segrar när han lider" . 

Den här psalmen kan alltså förstås, i en klassisk kristen tolkningstradition, som att Gud inte bara är judarnas Gud utan hela jordens och alla folk kan bli Guds folk genom Jesu seger på korset. Läser vi på det sättet är Psaltaren inte en bok om krig och våld utan en samling sånger om hur Gud söker alla människor i hela världen. Denna psalm 2 kan alltså vara den första icke-nationalistiska psalmen i Psaltaren.

Det kommer mera....

Till slut nådde evangeliet om Jesus ända hem till mig: "...så ger jag dig folken som arv och hela jorden som egendom... Lycklig de som flyr till honom. " Tack, Jesus för det!

Kort bibelstudium om en lång framtid

2 Petrusbrevet 3: 4-7 ”Hur blir det med löftet om hans ankomst? Våra fäder har redan dött, och allt är som det har varit sedan världens skapelse.” De bortser från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som hade uppstått ur vatten och genom vatten i kraft av Guds ord. Den värld som då fanns dränktes därför i vatten och gick under. Men de himlar och den jord som nu finns är i kraft av samma ord sparade åt elden; de bevaras till domens dag då de gudlösa skall förintas.

En högljudd minoritet av kristna, som dessutom kallar sig och ser sig som extra bibeltrogna  och därmed bättre och mer äkta troende, menar att vi inte ska bry oss om klimatet. Anders Gerdmar, medlem i Livets ord, docent i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet och rektor för Skandinavisk teologisk högskola (LO-driven), hör till den gruppen.  Här skriver han i Dagen om detta. Om texten är låst för er som inte är prenumeranter tar jag här kortfattat upp hans resonemang där han jämför klimatoron nu med millenniebuggen 1999. Han menar, som alla med hans åsikt, att vi kristna inte ska bry oss om denna jord eftersom den ska förgås i eld. Han lutar sig då på exempelvis Andra Petrusbrevet, men bortser ifrån att texten använder syndafloden som exempel på hur jorden ska förgås.

Den mer bibliska tolkningen av detta att "jorden ska gå under i eld" innebär , precis som syndafloden, att samma planet och samma kosmos ska återuppstå på samma sätt som Jesus uppstod från de döda och samma människor, när sedan alla uppstår från det döda, ska uppstå men i förnyad kropp. * Det intressanta är att Gerdmar och hans gelikar läser längre ner i 2 Petrusbrevet men som vanligt låter de inte skrift förklara skrift och struntar i Petrusbrevets inledande resonemang om syndafloden. Eller menar de på fullt allvar att den klassiska judiska och kristna förkunnelsen om skapelsen är att jorden förintades under syndafloden och sedan skapade Gud en helt annan jord när floden torkade upp?

Nej den klassiska kristna tanken** är att jorden, samma jord, återuppstod förnyad efter syndafloden.  Därför blir det en självklarhet att tolka 2 Petrusbrevet så att det är samma jord som ska förgås i eld och sedan återuppstå renad. *** Alldeles speciellt så eftersom den klassiska kristna tanken är att Jesu uppståndelse visar hur all uppståndelsen ska ske, både människans och hela skapelsen.Det är ju inte så att Paulus menar att hela skapelsen längtar efter att förintas när han skriver i brevet till romarna:

Rom 8:22 -23 Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor. Och till och med vi, som har fått Anden som en första gåva, också vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp. Paulus är väl den som utvecklat det som senare blev den klassiskt kristna eskatologin och Gerdmar och hans vänner lutar sig tungt på rader i Kolosserbrevet om "uppryckandet" men de struntar i resten av brevets eskatologi: Kol 1:15-19 Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, 19ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen. I Bibelns mest politiska bok, Uppenbarelseboken, står det att staden Jerusalem ska landa på den förnyade jorden och så förena himmel och jord för evigt. Till den staden ska jordens alla konungar resa och allt dyrbart och härligt som finns på jorden ska föras dit-jorden är alltså inte tom på allt utom frälsta människor. Upp 21: 22-27 Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, allhärskaren, är dess tempel, han och Lammet. Och staden behövde varken sol eller måne för att få ljus, ty Guds härlighet lyser över den, och Lammet är dess lampa, och folken skall leva i detta ljus. Jordens kungar kommer med all sin härlighet till den staden, och dess portar skall aldrig stängas om dagen – natt blir det inte där. Och allt dyrbart och härligt som folken äger skall föras dit. Aldrig skall något orent komma in där och inte heller någon som handlar skändligt eller lögnaktigt utan bara de som Lammet har skrivna i livets bok. Vi kan alltså inte alls ägna oss åt dödssynden Acedia (=likgiltighet) och lugnt invänta jordens förintelse om vi vill vara Jesu lärjungar. Tvärtom. Vi ska liksom han stifta fred och försoning med allt på jorden och allt i himlen "till dess han kommer." (1 Kor. 11: 26)  Jag tror som Petrus och Paulus att detta är samma jord som en gång skapades, förnyades och renades i syndafloden, den jord som sedan kommer att förnyas och renas genom eld för att uppstå till evigt liv-liksom Jesus-det är hoppet som bär mig. Nya Jerusalem klostret utanför Moskva. Läs om det här.

* 1 Kor 15:20-28 Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus. Men i tur och ordning: först Kristus och därefter, vid hans ankomst, de som tillhör honom. Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter. När det heter att allt är lagt under honom är naturligtvis den undantagen som har lagt allt under honom. Men när allt har lagts under honom skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt, överallt.

{---}

1 Kor 15:42-49 Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt. Det som blir sått föraktat uppstår i härlighet. Det som blir sått svagt uppstår fullt av kraft. Det som blir sått som en kropp med fysiskt liv uppstår som en kropp med ande. Finns det en kropp med fysiskt liv, så finns det också en med ande. Och så står det skrivet: Den första människan, Adam, blev en varelse med liv. Men den siste Adam blev en ande som ger liv. Det andliga kommer alltså inte först, utan det fysiska; därefter kommer det andliga. Den första människan kom från jorden och var jord; den andra människan kom från himlen. Som den jordiska var, så är också de jordiska, och som den himmelska är, så är de himmelska. Och liksom vi blev en avbild av den jordiska, skall vi också bli en avbild av den himmelska.

** Rebella, du har helt rätt, detta är något som ortodoxa kyrkan alltid varit på det klara med och endast USAnska dispensionalistiska frikyrkor efter Upplysningen anser att Gerdmar har förstått saken rätt. 

***När Jesus själv talar om den sista tiden är det just syndafloden han hänvisar till i Matteus 24: 7 "Ty som det var i Noas dagar, så blir det vid Människosonens ankomst".