Featured Post

Läsa tillsammans

Nya testamentets flitigast förekommande textförfattare Paulus omvändes genom ett möte med Kristus på sin väg till Damaskus för att stoppa ...

söndag 29 september 2019

"Var starka, fatta mod, alla ni som hoppas på Herren!"- Alfabetisera mera!

Psaltaren 31
Men jag förtröstar på dig, Herre,
jag säger: Du är min Gud.
I din hand ligger mina dagar,

Psaltaren 33
Rätt och rättfärdighet älskar han,
Herrens kärlek fyller hela jorden.
Genom Herrens ord blev himlen till
och rymdens här på hans befallning.
Som i en lägel samlade han havet
och lade djupens vatten i säkert förvar.
Må hela jorden bäva inför Herren,
alla som bor där frukta honom.
Han talade och allt blev till,
han befallde och det skedde.
Psaltaren 29

Ära Herren, ni gudasöner,
ära Herrens majestät,
ära Herrens höga namn,
fall ner inför Herren i helig skrud!
Herrens röst över vattnen!
Ärans Gud dundrar,
Herren hörs över de stora vattnen.
Herrens röst i sin kraft,
Herrens röst i sin prakt,
Herrens röst knäcker cedrarna,
Herren knäcker Libanons cedrar.
Han får Libanon att hoppa som en kalv,
Sirjons berg som en vildoxe.
Herrens röst slår blixtar,
Herrens röst får öknen att skälva,
Herren får Kadeshöknen att skälva.
Herrens röst skrämmer hindarna att kalva,
lämnar träden nakna.
Allt i hans tempel ropar: ”Ära!”
Herren tronar ovan himmelshavet,
Herren tronar som konung för evigt.
Herren ger styrka åt sitt folk.
Herren välsignar sitt folk med fred.

Den mest kända psaltarpsalmen är Herdepsalmen nummer 23 men det finns otaliga psalmer som  visar på att Gud är pålitlig och en trygghet för dem som litar på hen. Ändå finns det många kristna som är så ängsliga och tror att Gud är så bräcklig att knappt något alls i den värld Gud skapat kan vara ofarligt eller neutralt. De ser hela världen som en ytterst farlig, ja ondskefull,  plats. Detta är naturligtvis inte en judisk-kristen tanke utan en gnostisk idé. Gnosticismen ser den fysiska världen och kroppen som verk av den onde Demiurgen. Det sanna livet är det "andliga" enligt dessa läror som utmanat kristendomen allt sedan de första kristnas tid.

Vår moderna tid är starkt influerad av gnostiska tankar, speciellt New Age och Trosförkunnelsen som till och med i sina mest extrema kretsar utvecklat JDS-läran Jesus Died Spiritually eftersom det inte räcker att Jesus torteras till döds på korset, enligt deras syn på kroppen som ond eller onödig. De uttalar ofta denna heresi: Du är en ande som har en själ och bor i en kropp.

Dessa gnostiker med vissa kristna influenser ser därför allt som extremt farligt och de uppfattar det som deras uppgift att strida för den veke lille Jesus mot den store Demiurgen i alla lägen. Nu senast är det tydligen Harry Potter-böckerna som är hotfulla. Klaus sände mig denna debattartikel som när jag först läste den fick mig att åter sucka över den grunda, eller helt obefintliga, läsförståelse som griper omkring sig i vår tid. Folk börjar förvandlas till funktionella analfabeter och jag skyller naturligtvis på att de flesta inte läser böcker längre. De ser i stället på you tubers och tror på allsköns svammel från dessa ytliga bekanta eftersom det är lättare att ta till sig deras enkla slagord än riktig bildning. 

Jag tänkte inte kommentera denna kloka artikel, de sade ju allt så bra, men när Klaus påminde mig såg jag sambandet mellan Psaltaren och denna märkliga gudsbild som får folk att bränna böcker på bål eller förbjuda dem. Eller rättare sagt, jag såg hur olik Psaltarens gudsbild är dessa gnostiskt anfrätta kristnas som tror att Harry Potter och annan fantasy är ett bevis för Satans makt över oss alla och därför ska vi bränna, dissa och förtala dessa böcker. Som svensklärare gläder jag mig åt goda böcker som både barn och vuxna vill läsa självmant. JK Rowling har lyckats med att skriva sådana böcker, liksom Åsa Larsson med PAX-serien. Narnia-böckerna av C.S Lewis hör till denna grupp böcker, märkligt nog är de ofta godkända av dem som hatar Rowlings böcker, fast han knyter an till grekisk mytologi- eller kanske just därför- grekerna hade ju en gnostisk syn på tillvaron? Tolkiens sagovärld är ytterligare ett exempel. Alla de nämnda författarna är/var troende kristna. 

Just Rowling är medlem i den Skotska presbytarianska kyrkan och på en av många frågor om hon är kristen svarade hon:

Ja, det är jag, vilket dock verkar förolämpa den kristna högern mycket mer än om jag hade sagt att jag inte trodde på någon Gud. Varje gång jag har fått frågan om jag tror på Gud har jag svarat ja, eftersom jag gör det, men ingen har egentligen gått in djupare i frågan och jag måste säga att det passar mig bra. Om jag talar allt för öppet om det tror jag att intelligenta läsare, oavsett om de är 10 eller 60 år, kommer att kunna lista ut vad som skall komma i böckerna. *


Egentligen vill jag ju sätta dumstrut på de kristna som upprörs av Fantasylitteratur eftersom det så tydligt beror på att de inte läst böckerna, alternativt inte förstått dem. Jag skulle vilja sätta dem i mitt klassrum och lära dem läsförståelse från grunden och på djupet. Då börjar vi inte med så avancerade böcker som dessa jag nämnt, utan med exempelvis Tove Jansons Det osynliga barnet eller, i dessa gnostisk-kristnas fall, Bibeln för de yngsta.

Kyrkan har alltid alfabetiserat människor och jag tror vi måste börja alfabetisera igen. Lära människor i alla åldrar att fördjupa sig i böcker och förstå vad de läser. Allra farligast är om dessa pseudoanalfabeter ska läsa Bibeln på egen hand. Det har historiskt sett varit livsfarligt att sakna läsförståelse, ödmjukhet och tankeförmåga när man läser denna min favoritbok. Tyvärr har många lyckats tubba soldater till illdåd genom att citera tex Psaltaren 35:
Herre, kämpa mot dem som kämpar mot mig!
Strid mot dem som strider mot mig!
Tag rustning och sköld,
grip in till min hjälp!
Höj spjut och lans
mot mina förföljare!
Det krävs läsförståelse och insiktsfull ödmjukhet för att fatta att denna psalm visar på motsatsen till våld, nämligen bön. För att fatta det kan det behövas att man ids läsa mer i ett sammanhang så man ser i psalmen strax innan, nummer 33, att:
Stora härar räddar inte kungen,
stor styrka hjälper inte kämpen,
stridshästar säkrar inte segern,
de räddar ingen med all sin kraft.
Men Herren vakar över dem som fruktar honom,
över dem som hoppas på hans nåd,
han räddar dem från döden
och håller dem vid liv i hungertid.
Därför vill jag uppmana alla: bli som Hermione, LÄS BÖCKER!




*Nu tror jag ju att ni som läser här redan har läst böckerna och vet hur det går, så jag vågar publicera detta citat.

fredag 27 september 2019

Det här med människan som rå Psaltaren 8

För körledaren. En psalm av David.
Herre, vår härskare,
väldigt är ditt namn över hela jorden.
Jag vill besjunga din himmelska prakt
med ett barns, ett dibarns mun.
Du har rest ett värn mot dina fiender
för att betvinga ovän och hämnare.
När jag ser din himmel, som dina fingrar format,
månen och stjärnorna du fäste där,
vad är då en människa att du tänker på henne,
en dödlig att du tar dig an honom?
Du gjorde honom nästan till en gud,
med ära och härlighet krönte du honom.
Du lät honom härska över dina verk,
allt lade du under hans fötter:
får och oxar, all boskap,
och markens vilda djur,
himlens fåglar och havets fiskar,
allt som vandrar havets stigar.
Herre, vår härskare,
väldigt är ditt namn över hela jorden.
Jag tjatar om detta med att vi människor , alla människor, är rån. Vi är bergsrån, skogsrån, ängsrån och havsrån , ja världsrån. Men till skillnad från sagornas huldror och skogsrån gör vi inte vårt jobb. Ett rå är en råda, en som råder över sitt område. Det omRÅDE som rådan har hand om är egentligen också själva råets väsen. Utan berget skulle inte bergsrået kunna existera och så är det med människan i stort. Självklart. Banalt. Truismer. Ja, men varför fattar så många inte att det är så?

Många vägrar vara huldran som vaktar sin skog mot allt ont och i stället för att vårda sig om boskapen protesteras det mot veganmat EN DAG i veckan så djuren måste fortsätta plågas i köttfabriker. Hat möter inte bara djuren utan också dem som vill vara rådor. Hur kan det exempelvis ens förekomma att både vuxna och barn mobbar ett barn (Greta ) som tar sin uppgift som klimatråda på allvar? Jag ser det som Psaltaren säger: det finns ovänner och hämnare. Det finns de som absolut inte vill göra sitt jobb som skogsrå utan i stället plundrar skogen , kanske pga kortsiktig vinst i pengar, men alltför ofta ser jag en ren ovänskap och hämndgirighet.

Är det verkligen så att mannen som kalhögg "sin" skog av rädsla för att skogen, pga sin höga ålder och sällsynta orkidéer, skulle bli reservat ens kortsiktigt "tjänade" på sitt illdåd? Blir naturområden reservat får "skogsägaren"en stor summa pengar som motsvarar områdets marknadsvärde, den gamle mannen detta handlar om skulle leva ett mycket gott liv fram till sin död och hans arvingar skulle inte heller lämnas svältande i dragiga backstugor. Han hade bara bestämt sig för att hämnas "naturmupparna", oklart vilka det är.

Hans nästangudalikhet använde han till att skövla den skog där han var skogsrå. "markens vilda djur, himlens fåglar", orkidéer och grodor som han skulle råda över svek han i sin ovänskap med den som skapat honom till skogsrå. Jo, mannen finns på riktigt, jag har själv pratat med honom, sett hans skog före och efter, vandrat i den före och efter, jag kan lugnt säga att den delen av skapelsen nu "ropar som i födslovåndor. "

I större eller mindre grad har vi alla del i denna synd , denna maxima culpa; vi abdikerar från att vara skogsrå, bergsrå eller sjörå varje dag. Vi vill inte kännas vid att vårt väsen är skogen, berget, öknen, havet, sjön. Vi struntar i att vårt uppdrag är att råda här och hämnas på någon obestämd genom att låtsas vara något annat än naturen genom att bli dess rånare i stället för dess rå. 

 Det låter hopplöst men16-åringar som påstår sig HATA 16-åriga rået Greta är kanske inte ännu helt genomusla. Jag vet att mannen som skyndade sig att skövla sin skog när någon talade om sällsynta orkidéer i den inte är genomrutten. Linjen mellan ont och gott går rakt igenom oss var och en. Och hoppet som bär mig är att det finns ett val vi kan göra, som slutet av Johannes uppenbarelse skriver om i detta hoppfulla eko av Psaltaren 8:
Upp. 14:6-7: Och jag såg en annan ängel flyga över himlens mitt. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för jordens invånare, för alla länder och stammar och språk och folk, och han sade med hög röst: ”Frukta Gud och ge honom er hyllning, ty stunden för hans dom är inne. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden och havet och vattenkällorna.”

Här är jag Bergsrå sedan barndomen, Puimunen i Jukkasjärvi. Bilden tog jag en dag i juni för 8 år sedan.