lördag 18 juli 2020

Apostlaveckan och det vart afton och det vart morgon den sjätte dagen

Psaltaren 40:
Lycklig den som litar fast på Herren
och inte vänder sig till de trotsiga
och dem som avfaller till lögnens makter.

Stora är de ting du har gjort,

Dina under, Herre, min Gud,

Dina planer med oss.

Ingen kan mäta sig med dig.

Jag vill tala och berätta om dem,

men de är fler än jag kan räkna.


 

Slaktoffer och matoffer önskar du inte,
du har lärt mig att lyssna.
Brännoffer och syndoffer begär du inte,
därför säger jag: Jag är här.
I bokrullen står vad jag skall göra.
Gärna gör jag din vilja, min Gud,
jag har din lag i mitt hjärta.
Jag bär bud om din trofasta hjälp
till den stora tempelskaran.
Jag håller inte tillbaka mina ord,
det vet du, Herre.
Jag tiger inte om din hjälp,
att du är trofast och räddar förkunnar jag.
Jag döljer inte din godhet och trohet
för den stora tempelskaran.
Du, Herre, håller inte tillbaka
din barmhärtighet mot mig,
din godhet och din trohet
skall alltid bevara mig.
Det är det här en Apostel gör: berättar om vem Gud är, vad hen har gjort. En Apostel svarar på frågan "Vart är vi på väg?" med : Till Himmelriket.

Stora är de ting du har gjort,

Dina under, Herre, min Gud,

Dina planer med oss.

Ingen kan mäta sig med dig.

Jag vill tala och berätta om dem,

men de är fler än jag kan räkna.
Och Himmelriket är det tillstånd där Gud är, var och alltid kommer att vara. Himmelriket är evighet, är nu. En Apostel lanserar inte en religion utan berättar om hur det är. Meningen med skapelsen och alla liv i den är att glädja sig, göra gott och leva i gemenskap med skaparen av allt detta liv.

Jag fylls av tacksamhet över sommarens extra allt av överflödande liv och det enda svaret som känns relevant inför livets gåva är att vända sig till den treenige och ge tillbaka det enda jag kan ge:
Brännoffer och syndoffer begär du inte,
därför säger jag: Jag är här.

Apostladagen- kallelsen ges till alla

Markus 3:7-19

Jesus drog sig undan mot sjön tillsammans med sina lärjungar. En massa människor från Galliléen följde med men också från Judéen, Jerusalem ich Uduméen och från andra sidan Jordan från trakten kring Tyros och Sidon kom meännsikor i massor till honom när de hörde talas om allt han gjorde. Han sade åt sina lärjungar att ha en båt till reds, så att han slapp bli trängd av folkmassan. Han hade botat många, och nu kom alla som led av någon plåga och trängde sig på honom för att få röra vid honom. Och när de orena andarna såg honom föll de ner för honom och ropade: "Du är Guds son" Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.

De tolv utses

Sedan gick han upp på berget och kallade till sig några som han hade utvalt, och de kom till honom. Han utsåg de tolv som skulle följa honom och som han skulle skicka ut att predika och ha makt att driva ut demonerna. Och de tolv som skulle följa honom och som han skulle skicka ut att predika och ha makt att driva ut demonerna. Och de tolv han utsåg var: Simon, som han gav namnet Petrus, Sebedaios son Jakob och Jakobs bror Johannes, vilka han gav namnet Boanerges, det vill säga Åskans söner, vidare Andreas, Filppos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Taddaios, Simon Kananaios och Judas Iskariot, han som förrådde honom.

Jesus hade fler lärjungar än de tolv som här nämns vid namn (lite olika namn hos olika evangelister) , kanske var Junia en av dem som följde Jesus från första början, innan uppståndelsen. Det vet vi inte för de flesta lärjungar benämns inte med namn i evangelierna. Endast den lilla krets utvalda judiska män, som ibland sägs representera de tolv stammarna som såg sitt ursprung i Jakobs/Israels tolv söner.

Vi vet ju att senare skickar Jesus ut 72 lärjungar (jämnt delbart med 12) med samma befogenheter som dessa män att sprida Guds rike. Motsäger inte dessa specifika antal, talet om att alla är kallade? Jesus hade sannolikt fler än 72 anhängare. Varför valdes dessa och inte alla?

Dessa specifika antal har ju symbolisk betydelse i bibliska sammanhang. En av dessa betydelser är just att representera alla judar och judarna representerar mänskligheten precis som mänskligheten representerar hela skapelsen.

Riksdagen i Sverige är representativ och ska representera hela Sverige. Den ska väljas av alla svenska medborgare men alla tio miljoner sitter inte riksdagen. Däremot har vi alla ledamöter som representerar just vår del av landet. Vi har rätt att kontakta "vår " riksdagsledamot som då har skyldighet att lyssna just i egenskap av representant. På så sätt kan man säga att det är Sveriges riksdag och inte bara en debattklubb för drygt 300 personer.

Jesu lärjungar är alltså inte bara sig själva utan också representanter för oss alla. Och bland Jesu lärjungar finns alla möjliga personligheter, även Judas Iskariot, förrädaren och Petrus , förnekaren. Det finns en lärjunge som är en sann israelit, helt utan svek (som i sig blir lite av en motsägelse eftersom Israel var en bedragare och också hette det, Jakob, innan han blev Israel). Det finns en trofast tvivlare och en eldig revolutionär. Det finns också karriärklättrande bröder och före detta kollaboratörer med ockupationsmakten. Vi kan alla hitta någon eller några lärjungar som vi känner igen oss i på olika sätt genom livet.

Kallelsen att sprida Guds rike är alltså en kallelse till alla. Inte bara till tolv, eller 72 personer.

Och varför ska vi lyssna till den kallelsen? Ja ett svar finns i Uppenbarelseboken 4: 10-11, det som jag just nu känner är mest aktuellt för mig:

då skall de tjugofyra äldste falla ner inför honom som sitter på tronen och tillbe honom som lever i evigheters evighet och lägga sina kransar framför tronen och säga:
Du, vår Herre och Gud, är värdig
att ta emot härligheten och äran och makten.
Ty du har skapat världen,
och genom din vilja blev den till och skapades den.

fredag 17 juli 2020

Apostlaveckan -kallelsen ges till alla

Rom 16:1-7

Jag vill lägga ett gott ord för vår syster Foibe, som tjänar församlingen i Kenchreai. Ta emot henne i Herren på ett sätt som anstår de heliga. Hjälp henne med allt hon kan begära av er. Hon har själv varit ett stöd för många, också för mig. Hälsa Prisca och Aquila, mina medarbetare i Kristus Jesus. De har vågat livet för mig, och inte bara jag utan alla hednakristna församlingar tackar dem. Häsla också församlingen som möts i deras hus. Hälsa min käre Epainetos, Asiens första gåva till Kristus. Hälsa Maria, som har arbetat mycket för er. Hälsa Andronikos och Junias, mina stamfränder och medfångar; de är högt ansedda som apsotlar och har bekänt sig till Kristus före mig.

Här finns den kära Junia med som av en del sentida översättare (bland annat Bibel 2000) blivit "könskorrigerad" till mannen Junias, ett namn som inte finns någon annanstans i antikens historia än just i dessa korrigerade översättningar. Trots "könsdysforin" finns hen med här som ett av många exempel på apostlar i Paulus vänkrets.

Självklart var Junia en kvinna, men jag tycker översättarnas arbete på något sätt blir en del av en modern tradition som lär oss en del om kallelsen, nämligen att vem som helst kan bli kallad och alla har rätt till att bli en apostel för Guds rikes utbredande. Att bestjäla Junia på hennes namn drar alltså de misogyner vid näsan som naturligtvis könskorrigerade Junia av maktpolitiska skäl: ingen kvinna skulle med på apostlatåget så för säkerhets skull könskorrigeras hon. Men nu blir hon i stället den första könskorrigerade aposteln, kanske den första icke-binära personen (som inte är mytologisk som siaren Tereisias) i litteraturhistorien. *

I stället för att gömma undan kvinnans plats i frälsningshistorien blir Junia alltså till ett tecken på att även de som fötts med ett kön och sedan måste korrigera andras uppfattning om vilket kön de har genom olika åtgärder, som exempelvis att byta namn, också är kallade till att utbreda Guds rike. Junias öde i översättningarna blir alltså ytterligare ett tecken på att "Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus." Gal. 3:28.

Ikon av Andronikos, Athanasios och Junia.Östkyrkan, som ju är mer konservativ än den i väst, könskorrigerade aldrig Junia.



* Undrar vad de män som hittade på mansnamnet Junias tänker om sitt tilltag idag? Kunde man på 1500-talet ens tänka sig icke-binära personer? Ett av de tidigaste exemplen på könsbytet av Junia är ju Jacques LeFevre som betecknade Junia som man 1512.

måndag 13 juli 2020

Apostladagen- söndagen som inleder en vecka om kallelsen


https://www.bibelwissenschaft.de/fileadmin/buh_bibelmodul/media/wibi/map/map_WILAT_Kerit_2.jpg

Herrens ord kom till mig:
Innan jag formade dig i moderlivet
utvalde jag dig,
innan du kom ut ur modersskötet
gav jag dig ett heligt uppdrag:
att vara profet för folken.
Men jag svarade: »Nej, Herre, min Gud, jag duger inte till att tala – jag är för ung!«
Då sade Herren till mig:
Säg inte att du är för ung
utan gå dit jag sänder dig
och säg det jag befaller dig!
Låt dem inte skrämma dig,
ty jag är med dig
och jag skall rädda dig,
säger Herren.
Och Herren sträckte ut handen, rörde vid min mun och sade:
Jag lägger mina ord i din mun.
I dag ger jag dig makt
över folk och riken.
Du skall rycka upp och vräka omkull,
förstöra och bryta ner,
bygga upp och plantera.
Det här är Apostladagens gammaltestamentliga läsning hämtad ur Jeremia 1: 4-10. Det är en passande text mitt i norra halvklotets sommar då just röjning och plantering hör till vardagssysslorna mer påtagligt än i december. Men jag tycker att ett viktigt steg i kallelsen glöms bort genom redigeringen där man tagit bort de första verserna:
Detta är Jeremias ord. Han var son till Hilkia, en av prästerna i Anatot i Benjamins land. 
Jeremia hade en bakgrund som ställde honom inom hörhåll för Guds röst. Detta är återkommande i berättelser om profeter och evangelister , att det finns en social början till lyssnandet. Jeremias pappa var präst. Hur tänkte han när sonen blev profet? Blev han stolt, rädd eller avundsjuk? Detta kan vi bara spekulera i. Hur som helst verkar detta med socialt sammanhang betyda något. De allra flesta profeter placeras in i ett socialt, geografiskt och historiskt sammanhang

Om profeten Amos får vi veta att han var fåraherde i Tekoa, eller egentligen fåruppfödare, alltså inte bara herde utan också en som anställde herdar. En av många profeter som bara förekommer en gång i skriften, Jachasiel, får en grundlig släkttavla: "son till Sakarja, son till Benaja, son till Jeiel, son till leviten Mattanja av Asafs ätt, där ahn stod mitt i församlingen"( 2 Krön 20:14). Om Elia står det väldigt lite, men även hos denna föregångare till Johannes Döparen, vars familjebakgrund vi känner så väl,  finns en kort notis om socialt sammanhang "en man från Tishbe" (1 Kung 17). Och det första denna man från Tishbe får göra är att vandra några kilometer utanför byn till en bäckravin där han bara umgås med korpar som förser honom med mat. Vatten finns förstås i bäcken Kerit.

Jag menar inte att profeterna lär oss att det är kört om man inte fötts i en kristen familj eller i ett kristet land, nej det vet vi ju att det inte är, kyrkan skulle inte existera annars. Men kyrkan uppstod inte heller ur intet utan ur en lång judisk tradition där profeterna visat vägen genom århundraden. Det är en trygghet att veta att det finns de som gått före, röjt marken för mig. Och när jag måste vara den som röjer mark är det en glädje att veta att någon kommer att gå den stig jag banat. Därför kan vi inte hoppa över den tuffa röjningen och bara plantera på redan röjd mark, för var ska då nästa generation plantera?