Featured Post

Läsa tillsammans

Nya testamentets flitigast förekommande textförfattare Paulus omvändes genom ett möte med Kristus på sin väg till Damaskus för att stoppa ...

lördag 30 januari 2021

Snart Kyndelsmäss

 

Bra sak att göra när det är 25 minusgrader och mörkt större delen av dygnet.

Januari sluttar mot februari, år 2021 är snart en hel månad gammal. Januari är alltid en tid att överleva: arbetet som kräver för mycket när mörkret slår ner energinivåerna till reservläge. kylan som tar på de energireserverna ännu mer och sedan kommer det lika mycket snö som det förut bara kom i mars och april. Januari borde man bara åka skidor och rida, läsa poesi och romaner inte tillbringa 45,5 timmar per vecka framför en skärm som denna corona-januari. 45,5 timmar som dessutom ofta blir fler eftersom tekniken fallerar titt som oftast.

Hade januari varit en lugn månad utan skärmtid den korta stunden vi har dagsljus hade det varit en underbar månad. Allt börjar om, ljuset återvänder, snön är inte blöt utan fjunig så den isolerar husen och är inte tung att skotta. När Aron var nyfödd och jag pluggade på universitet medan Thomas var pappaledig var en ljuvlig januarimånad. Hemmapluggdagar tog jag långa skidturer med Aron i bärsele och storebror Elis i bärstol på ryggen. Thomas och Aron mötte våren i ett fågelreservat medan jag var på föreläsningar och på rasterna ammade jag Aron. Det var kallt i korridorerna men jag hade en stor filt som ett tält runt oss för att slippa mjölkstockning. 

Litteraturvetenskap och pedagogik lämpar sig väl för januaris tempo. Virginia Wolfes Mot fyren är fortfarande en roman som ger mig lugn glädje och får mig att minnas den ljuvliga tiden när Aron var nyfödd. Nyss fyllde han sexton år. Det kanske är just för att återuppleva goda tider som jag gillar omläsning. Böcker jag läste när jag var lycklig låter mig göra en tidsresa tillbaka till den lyckliga stunden. Och det är ju dessa stunder vi ska räkna så egentligen är januari en underbar månad som dessutom genast följs av Kyndelsmäss, en stor fest i min lilla värld. I kyrkoåret finns alltid glädje att hämta. En kristen behöver därför aldrig leva på enbart minnen ; det finns ett lyckligt slut på historien också.



söndag 24 januari 2021

Synvända 2

 

Den rike mannen och Lasarus av Gustaf Tenggren*

Ytterligare ett exempel på vänner som generöst delar med sig av synvändor är bloggvännen Klaus som skickade en DN-artikel av Martin Gelin vilken delade med sig av fakta om Trumpväljare som helt går på tvärs med mina fördomar om den tandlöse incel-mannen i Appalacherna som blivit arbetslös när kolgruvan lades ner och sedan i förtvivlan fotvandrade till Washington DC uppedlad av sin narcissistiska president till uppror mot det etablissemang som stulit hans värdighet.

Tyvärr. Det fotvandrades inte, det togs privatjet från Dallas. Medelinkomsten hos Trumpväljare är högre än genomsnittet i deras regioner. Traktens rikaste röstar på Trump. De som tjänade på Trumps skattelättnader för rika, den procent av USAs befolkning som är allra rikast är också Trumps trognaste väljarbas. Det var ur denna välbärgade väljarbas upprorsmakarna på Capitolium kom. Martin Gelin skriver:

"Många journalister tror att allt som signalerar landsbygd betyder arbetarklass. Pickup-truckar får nästan alltid symbolisera rejäla arbetarmän, men genomsnittspriset för en pickup i USA är 56.000 dollar, nästan dubbelt så mycket som en Tesla eller populära hybridbilar, de ständiga symbolerna för bortskämda storstadsliberaler. 

De fattigaste vita amerikanerna på landsbygden röstar inte alls; de sätter sig sannerligen inte på plan till Washington för att bo på Hilton vid Dupont Circle och storma kongressen. 

”Tanken att politiskt våld kommer från ekonomisk desperation är bekväm, men falsk. I USA:s historia har politiskt våld ofta kommit från respektabla personer från den bildade medel- och överklassen. Tron att bara fattiga begår politiska våldshandlingar är en myt som ofta kultiveras av just de eliter som tjänar på våldet”, skriver Adam Serwer i The Atlantic. "

Det visar sig också att Hillary Clinton hade de fattigaste väljarna 2016 och detta förstärktes i det senaste valet eftersom Trumps skattepoltik gynnat de rikaste 3,3 miljonerna invånarna i landet. Ja 74 miljoner röstade på Trump men de rikaste i varje region tillhör inte nödvändigtvis de rikaste i hela landet.

Jag inser nu att den svenskamerikanska kvinna som intervjuades på telefon i radions p1 efter installationen och var ytterst förbittrad över att "de går för oss rika för att vi ska betala för dem som inte vill jobba" är en typisk Trump-väljare. Det visar sig alltså att Donald Trump själv är den  typiske Trump-väljaren.

Tack för denna synvända, Klaus! 

 

* Gustaf Tenggren var själv svenskamerikan född 1896 i Östergötland och död i Maine 1970. Huruvida han identifierade sig med den rika mannen eller Lasaros i Jesu liknelse vet jag inte, men målningen tyder på att han sympatiserar med Lasaros.


Synvända 1

Rysk 1700-talsikon med Maria av Egypten

 Igår pratade jag med min älskade vän ÅE om Maria av Egypten och hon gav mig en synvända. När ikonsynaxariet skrev att Maria "bevisar att vad som helst kan förlåtas" kan man se det som att även den som är mest sjunken i självhat och självskadebeteende kan bli upprättad. Ja, även om självskadebeteendet leder till självmord finns alltid en möjlighet att vara till tröst och upprättelse för andra. Jag tänker att prästmunken som gav Maria en begravning och spred hennes livshistoria gjorde en av de vackraste gärningar jag sett i kyrkohistorien. Min väns tolkning bara sa "Ja, amen!" i mig. Detta är vad Anden vill lära oss genom den heliga Maria av Egypten.

Hur lätt hade det inte varit för den helige Zosima (kan han ha inspirerat Dostjevskij?) att fördöma Maria som en förvirrad kvinna och kanske till och med sett till att hon låstes in i något kloster som mentalpatient. Efter samtalet med min visa vän inser jag att det han gjorde var storslaget. Han tvingade inte henne att klä på sig och följa med bort från öknen. Han lyssnade till hennes önskan om nattvarden. Han respekterade också hennes behov av ensamhet och hälsade på henne ett år efter nattvarden då han fann henne död. När hon då skrivit ner sin dödsdag, vilket påminner väldigt mycket om ett självmordsbrev, ger han henne en kristen begravning utan förebråelser.**

Han sprider sedan folkets berättelser om de mirakel Maria utfört i tystnaden* i öknen, okänd för kyrkan i övrigt under hennes livstid. Att han tog dessa vittnesbörd om den nakna kvinnan i öknen på allvar visar på ett öppnare sinne än mitt. Tack Gud för vänner som öppnar mina ögon och ger mig synvändor.

 

 

Nutida ikon av Maria av Egypten.

 

 

*Maria av Egypten blev en stor inspiration till trappisttraditonen som ser henne som en viktig förebild som de fick förmedlad genom denna fördomsfria prästmunk. Jag tycker han borde helgonförklaras, han med. Från och med nu ser jag honom som en viktig förebild för mig.

 

** Detta är min visa väns kloka och rättvisa tolkning, tyvärr är det inte så Maria av Egypten tolkas traditionellt och ännu idag kan man läsa gräsligheter som detta om henne. Känsliga läsare varnas för fördomsfull misogyni där två kända , praktiskt nog döda, kvinnor pekas ut som prostituerade!


tisdag 19 januari 2021

Lejon

 

Uppenbarelseboken 5: 5 ff Men en av de äldste sade till mig: »Gråt inte. Se, han har segrat, lejonet av Juda stam, skottet från Davids rot. Han kan öppna boken med dess sju sigill.«

Och jag såg att mitt för tronen och de fyra varelserna och mitt för de äldste stod

ett lamm, och det såg ut att ha blivit slaktat.

 ---

Lammet som blev slaktat är värdigt

att ta emot makten

och få rikedom och vishet och styrka

och ära och härlighet och lovsång.

Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet och allt som finns där hörde jag säga:

Den som sitter på tronen,

honom och Lammet tillhör lovsången

och äran och härligheten och väldet

i evigheters evighet.

 Senaste delen av Läsarpodden handlade om den nya biskopen i Trondheim Erik Vardens bok Allt som är värt att minnas. De tog upp att den var en kärv bok och tänkte det som om Gud presenteras som Aslan, och inte som ett tamt ofarligt lejon. Mycket i boken verkar intressant (jag har inte läst den) men jag reagerar på att man menar att Varden presenterar ett respektingivande lejonbudskap som därmed är mer likt Gud än den kärleksfulla föräldern som tex Laestadius talade om. Jag menar att poddarna Hagman/Halldorf har fel. Gud är inte tam men fruktansvärt mäktigt snäll, det räcker att se på Jesus. Att tro på "styrka och snabba hästar" är normalt utanför kyrkan. Det som mest av allt utmanar vårt vanliga samhälle är däremot just det som kallas "snällhet" med en nedlåtande ton. Just denna nedlåtande ton är själva beviset på hur det utmanar oss att vara på riktigt fria, barmhärtiga, kärleksfulla och osjälviska.

Det som  gör att vi i dagens Norden inte misshandlar småbarn, gömmer DS-barn i källaren, mördar tonåringar om de "vanhedrar" sina föräldrar, ostraffat misshandlar en svagare granne, eller sin partner, eller torterar djur, är just kristendomen. Och detta var inte fallet ens för hundra år sedan fastän fler gick regelbundet i kyrkan på den tiden. Det tar nämligen tid att förvandla ett samhälle i grunden, inifrån och ut.

Jag menar att himmelrikets surdeg så sakteliga börjar påverka världen i "snäll" riktning därför att det är Guds plan med mänskligheten (dock inte Djävulens). Guds kärlek är den starkaste kraftkälla som existerar, den frambringade ju universum. Vrede och straff känner vi väl till, konkurrens och avund likaså, men den kärlek som gav världen liv är inte mesig eller "tam" bara outgrundlig i sin brinnande kärlek. 

Surdegsbröd

Jag ser oroväckande tecken på avfall i kyrkan som på sina håll tycks vilja vända tillbaka till hedendomens rättslöshet för de svaga. Det tycks som om en del tror att ett tillstånd där alla tillerkänns människovärde är ett "mesigt" tillstånd som deras gudsbild inte stämmer med. Det nordiska välfärdssamhället där kyrkan aldrig varit bättre på att tillvarata barns, kvinnors och funktionshindrades rättigheter än nu, stör en del kristna just nu. De verkar vilja tillbaka till korstågens medeltid.

Hagman säger något klokt om Vardens bok när Varden tar upp två kvinnor som råkar vara typiska exempel på antikens väldokumenterade misogyni : "vi har inget att lära om synen på kvinnor från äldre tider". Jag vill tillägga att vi inget har att lära av gamla tiders syn på barn, handikappade, sjuka eller gamla heller. Dagens kyrka har så mycket mer att lära ut i denna fråga än någonsin tidigare. Detta är ett viktigt exempel på hur Guds plan med mänskligheten är: att de svaga ska ha en tillflykt på jorden, vilket de aldrig haft innan kyrkans tid.

Lejonungar i Kolmården.

Jag ser en trist tendens i västvärldens kristenhet idag* och det är att vi inbillar oss att världen är för god och snäll och detta inte är bra för karaktärsdaningen hos olika förtryckta grupper som för första gången i världshistorien fått veta att de har ett fullt människovärde. Just nu grottar jag ner mig i 1300-talets europeiska historia. Då var kyrkan en maktfaktor med våldet som viktigaste kapital, inte sanningen, kärleken eller skönheten. Jag förstår uppriktigt inte hur det kan kännas lockande att världen ska se ut så igen? Vad menar alla som menar att många kristna är för mjuka och för lite utmanande egentligen?  Poddparet Hagman/Halldorf tar upp en bra linelse: de coola indie-poparna och de bredare artisterna där Varden är den coole och vanliga evangelister tillhör de inkluderande mjukisarna. Till den "mjukare" evangelisttonen räknas Liselott J Andersson och Ylva Eggehorn vilka tas upp som exempel på detta i Läsarpodden som menar att de är så gamla nu att de drar sig mer åt "mjukishållet".

Jag tror dock att längtan efter "kärv" kristendom också kan anfäkta äldre människor. Den leder ofta till en slags medeltidslängtan då himmelrikets surdeg ännu inte trängt lika långt in i hjärtat på människor och samhällen. En påve som bränner fattiga kättare på bål var inte i Guds tjänst, vad han än trodde. Jag ser en logik och till och med något gott med korstågen eftersom Islam bredde ut sig med vapenmakt och hotade den kristna världen med folkmord och religionsutrotning. På samma sätt har jag svårt att se att det vore möjligt att bekämpa fascismen i Europas 1930-40-tal utan vapenmakt. Men att bränna fattiga bönder på bål är alltså inte ett exempel på hur kristet liv ska levas. INGET antyder det i Jesu gärning.

Lamm på en 4-H gård.

Betecknande nog är den del av kristenheten som tycker barnavårdscentraler, daglig verksamhet och kvinnojourer är mesighet och inte ett uttryck för surdegens obetvingliga kraft, förtjusta i Gamla testamentet.  De sladdar raskt förbi evangelierna  och pastoralbreven med något enstaka nedslag i någon misogyn passage hos Paulus eller något som de tolkar som bekräftelse på att deras böghat är heligt, för att slutligen sluka Uppenbarelseboken med hull och hår. Detta utan att förstå den annat än som spännande action och ge dem anledning att själva vända sig till våld, övergrepp och konspirationsteorier.

Jag menar alltså inte att Varden är med på detta men hans bok verkar ändå ha svalt den retoriken som i slutändan går ut på att ta hand om sjuka, barn , gamla, mobbade, utstötta och handikappade är svaghet. Ja, allt som anses kvinnligt är svaghet. Ett av Vardens kvinnoexempel är särskilt upprörande: den heliga Maria av Egypten som levde någon gång på 400-500 talet och tydligen är ett viktigt helgon för trappisterna som Varden tillhör. Hon beskrivs i ett ikonsynaxarium på nätet som "ett fantastiskt exempel på att ånger och omvändelse är möjligt för alla". Vad hade då denna kvinna gjort som var så hemskt? Torterat smådjur? Stulit tiggares dagskassor? Jobbat med faraonisk omskärelse av flickebarn? Förgiftat floder?  Levt på ocker? Varit änglamakerska? Varit en grym drottning som slängde folk till krokodilerna för nöjes skull?

Nej, hon hade som tolvåring rymt hemifrån, ingen orsak till detta ges i helgonlegenden men man kan ju dra sina slutsatser när hon i Alexandria genast blev prostituerad, sångerska och artist. Vid tjugonio års ålder tog hon ett pilgrimsskepp till Jerusalem och omvändes vid ett besök i Det heliga korsets kyrka. Detta fick prästmunken fader Zosima veta när han träffade henne några år senare i Juda öken där hon sprang omkring helt naken och svartbränd av solen. Hennes eremitliv var botgöring för hennes liv innan resan till Jerusalem. Hon kunde tydligen utföra mirakel i öknen men det enda Zosima kunde berätta var att han återvände till henne med Nattvarden och ett år senare fann han henne död med en skriven text bredvid sig där hon skrivit ner sin dödsdag. Hon är helgon i både öst och väst numera.

Hur kan man påstå att hon är ett bevis på att vad som helst kan förlåtas? En tolvåring som rymmer hemifrån och i storstaden dras in i prostitution kan knappast anses brottslig, det är hon som utsätts för brott. Jag tänker på Elise Lindqvist när jag läser om Maria av Egypten. Hade hon levt under antiken hade sannolikt hennes öde liknat Marias mer än det nu gör. Lindqvist är naturligtvis helgonmaterial men i stället för Marias av Egypten extrema självskadebeteende och, förmodligen, självmord har Elise Lindqvist befriats från skammen och gett den till rätt personer.  Därefter har den heliga Elise använt ett långt liv till att hjälpa barn och kvinnor med samma fruktansvärda bagage som hon en gång släpat på, att leva ett bättre liv. Vem är mest lik Aslan? Zosima som låter en sexuellt utnyttjad flicka som vuxit upp till en självskadande kvinna bära skammen alldeles ensam i öknen, eller Elise Lindqvist som , under hot från dem som ser sin affärsverksamhet hotad, befriar från skammen, upprättar och skipar rätt i deras hjärtan som liksom hon utsatts för övergrepp?

Lejoninna vid Okonjima Lodge i Namibia, hon påminner mig om Elise Lindqvist.

Jag tvekar förstås inte om svaret. Men vad tänker de som tar upp Maria av Egypten i Pilgrims synaxarium utan kommentar? Och vilken lärdom drar trappisterna av hennes självskadebeteende? På vilket sätt menar de att hennes tragiska psykiska kollaps efter , antagligen , ett helt liv av övergrepp, är ett föredöme? Tycker vi att barn som blivit utsatta för våldtäkter, åtminstone sedan 12 års ålder, bär skuld för detta? Nej, och det är så bra. Det är ett bevis för att Himmelrikets surdeg kan förvandla hjärtan och därmed samhällen. 

Att vi inte har något alls att lära av antikens kristna vad gäller barn  och kvinnor betyder inte att de var onda. De gjorde så gott de kunde i en värld som var betydligt mindre genomsyrad av himmelriket än vår. Men vi, som faktiskt vet bättre, vad får dagens kristna att längta efter mindre Himmelrike och mer psykiskt och fysiskt våld mot utsatta i världen? Varför ska vi sträva tillbaka till hjärtlöshetens tid?När man dessutom gör det med ursäkten att vår tid inte fattar att Gud inte är ett tamt lejon? 

För att förklara metaforen från min djurgalna vinkel: ett tamt lejon kan vara riktigt farligt, lejontämjare kan bli dödade av sina tama lejon. Vilda lejon är betydligt mer förutsägbara och tydliga i sina signaler. De behöver inte vara mer mordiska eller "farliga" bara betydligt mer respektingivande. Och det är honorna som är de skickligaste jägarna, samt de som beskyddar flockens ungar. Hotas de då blir lejon riktigt farliga. Och det är de som hotar Guds barn som bör vara rädda för Gud, inte barnen.

Lägg märke till att Lejonet av Juda i Uppenbarelseboken ser ut som ett slaktat lamm och det är Lammet som är värdigt all makt och ära. Jag är ledsen, men jag måste säga att den som litar till kärvhet,våldsmakt, muskler , testosteron, adrenalin och livsfarliga klor helt har missuppfattat på vilket sätt Gud är livsfarlig för denna världens kaosmakter.

Agnus Dei målad av Francisco de Zurbaràn ca 1635-1640.
'
* där Varden absolut inte är ledande, det är bara podden som satte igång mina tankar om detta.

söndag 17 januari 2021

Keltisk andlighet

Lady är Connemaraponny, en keltisk hästras.

 I skrivandes stund lyssnar jag på "Andliga sånger" som idag har fördjupningen kring keltisk andlighet. Galaterbrevet skrevs till kelter eftersom galaterna var ett keltiskt folk. De hade alltså sitt ursprung i den östliga och odelade kyrkan. Kelterna/galaterna räknades av romarna som romarrikets huvudmotståndare på grund av sin krigiska kultur med höga disciplinära ideal och plundringståg som metod. Enligt romarna var det en mycket krigisk och hierarkisk kultur.* De östliga galaterna blev därför populära legosoldater åt Romarriket, assimilerades med greker och blev romerska medborgare under 300-talet e. Kr. De västliga kelterna däremot drevs mot romarrikets yttersta västra gränser: Bretagne, Spanien och de brittiska öarna . Där utvecklades en kultur där naturen var en viktig bundsförvant och inte en fiende som måste blidkas vilket många religioner av detta slag, animistiska, går ut på.**

När sedan kristendomen nådde den västligaste utposten för de indo-europeiska folken, Irland, genom en kristen slav blomstrade kyrkan där på ett sätt som ännu berikar hela kristenheten. Detta utan våldsmakt, missionsarbetet i Irland verkar inte ha mött något motstånd-några kristna martyrer är inte kända. På samma fredliga sätt fortsatte den keltiska kyrkan att sprida skönhet och innerlig andlighet där klostren för både män och kvinnor var centrala i en orolig och krigisk tid. Medan kontinenten upplevde den oroliga folkvandringstiden då många av romarrikets kulturella erövringar glömdes bort, tex skrivkonsten,  bevarades konst, litteratur och kultur i Irländska kloster. Speciellt mellan 400-900-talet var den keltiska kyrkan den viktigaste kristna lärdomskällan och andliga influensen i Europa. Klosterväsende, utbildning och skönhet i form av konst och kultur, som galaterna tog med sig från Bysans och den koptiska traditionen vilka utvecklades där galaterna bodde när Paulus skrev till dem, berikade hela kulturen genom kyrkan. Med trovärdiga bevis och argument menar också den alltför tidigt bortgångna biskopen Jan-Arvid Hellström att de som kristnade Västergötland var brittiska munkar från den keltiska tradition som ännu lever i Skottland och Irland.

Keltiskt kors vid platsen för St. Giordans kyrka.

I Norge var detta inflytande ännu starkare. Keltisk kristendom importerades med slavar, speciellt kvinnor, till Island och Norge men keltiska missionärer kom också till Norden helt frivilligt just för att missionera. En tradition berättar att keltiska munkar satte sig i båtar utan roder, segel eller åror för att med vågors och havsströmmars hjälp av Gud ledas till nya missionsfält. Bysantinsk konst och musik har också påverkat den musikskatt som numera sprids i hela kyrkan genom att väldigt många irländare numera bor i USA och allt USAnskt har ju en tendens att påverka världen, inte minst Sverige. Att vi svenskar lever nära brittisk kultur gör ju förstås också sitt till. Klostret i Iona lockar svenskar än idag. Så även om nordmännen kom för att plundra fredliga lättbesegrade munkar och nunnor, vann vi den största skatten av alla: Jesus i utbyte. Nu när vi far till Iona för att ta del av andliga rikedomar kan jag inte annat än se hur Jesus verkligen kom med fred, även till krigare som galater , irer och nordmän. Nu är vi bland de fredligaste länderna på jorden. Till detta krävs mirakel, vilket syns i varje nyhetssändning. Det miraklet heter Jesus.

Iona Abbey.

*Intressant att det är just till galaterna Paulus skriver kyrkans portalparagraf:

Galaterbrevet 3: 28 "Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus."

** Druiden Miraculix hade många kollegor enligt de välresearchade Asterix-serierna. Galler är ju Latinets ord för Kelter.

fredag 15 januari 2021

Sanning och konsekvens

 

Sanning och konsekvens

Sparktur på en frusen sjö en söndagsmorgon i november är bra för hjärnan.

Kolosserbrevet 3: 9- 10  Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan och hennes vanor och klätt er i den nya, som förnyas till verklig kunskap och blir en bild av sin skapare. 

Jag har fördjupat mig i hjärnan de senaste dagarna, det är så intressant , lite som att "se Gud på ryggen" som Linné uttryckte saken. En sak jag lärde mig var att hjärnan ständigt förnyas men aldrig helt byts ut eftersom vi då skulle förlora våra minnen. Om man varit utsatt för ett hårt tryck som resulterat i hjärnskador blir de inte permanenta om trycket upphör och stresshormonet noradrenalin går ner i nivå. Då sätter förnyelsen av nervcellerna i hjärnan igång igen.

Om man dessutom hjälper hjärnan med att motionera, promenera eller springa är det som man testat och det fungerar utmärkt man behöver inte bli elitidrottare. Att läsa böcker ostört och att lösa korsord av ständigt ökande svårighetsgrad är också bra för hjärnan och hjälper den att bilda nya nervceller hela livet ut. Ja, det är sant, hjärnan kan förnyas och utvecklas om man så blir 100 år gammal.

En speciell del i hjärnan, amygdala, har hand om vårt känsloliv och där kan man också säga att vårt "samvete" finns. Om en ljuger, stjäl eller gör annat som vi vet är fel blir amygdala påverkad så att det syns vid scanning av hjärnan. Om ljugandet fortsätter och stölderna blir värre förändras amygdala så att denna reaktion upphör, samvetets röst har tystnat.

Detta låter ju mindre kul. Särskilt som Jessika Gedin i "Spanarna" tagit reda på att vi ljuger väldigt ofta. Den vanligaste lögnen känner vi alla igen; det är svaret "Ingenting" på frågan "Vad är det?" En annan vanlig lögn är att säga att en sett filmen Gudfadern, vilket skvallrar om att undersökningen gjorts i USA. *

Men den stora trösten är det som vetenskapsradions veckomagasin rapporterade: om man biktar sig återgår amygdala till ursprungsläget (hörs vid 20 minuter in i programmet).
Bikten har väl alltid ansetts som god själavård men nu kan man alltså se det rent fysiologiskt. Som kristen är det svårt att inte associera till Paulus ord: 
Därför skall ni sluta leva som förut; ni skall lägga av er den gamla människan, som går under, bedragen av sina begär. Se till att ni förnyas i ande och förstånd och att ni klär er i den nya människan, som har skapats efter Guds bild, med den rättfärdighet och den helighet som hör sanningen till. Efesierbrevet 4:22-24
Lögner sätter spår i hjärnan, men de kan utplånas igen. Vi kan börja om igen med nya celler i amygdala.

*Maken och jag spekulerade i vilken film som skulle skapa samma behov av lögner i Sverige och kom inte fram till någon alls. Kanske är det Det sjunde inseglet som vi båda såg i snuttar på TV som barn och unga, men vi tappade intresset efter några minuter så ingen av oss har sett hela. Men vi tror att det inte är någon större merit att ha sett hela filmen på samma sätt som Gudfadern kanske räknas som någon slags "Great American Movie". Vi har ju inte heller samma behov av "The Great Swedish Novel" som USA söker "The Great American Novel".
  1. Den där positiva nyheten om hjärnan hörde jag för ett tag sedan :)förut trodde man väl att hjärnan skrumpna och blev sämre efter en viss ålder, deppig nyhet för äldre liksom att det är ingen idee att försöka utvecklas när man blir äldre, tur det inte är så ;)

    Om lögner säger ju Salomos vishet att när munnen ljuger dör själen eller nya testamentet pratar om hycklare med bortfrätt samvete

    Svar
    1. Ja, det är glada nyheter! Vi såg dessutom att äldre lär sig mer komplexa saker fortare än yngre! Det trodde man inte förr.

      Tänk vad man kunde redan på den tiden när Salomos vishet skrevs. Det är ju verkligen så det ser ut i amygdala. Så fascinerande! Och att det inte är kört om man ljuger som självaste Trump, efter bikt återhämtar sig amygdala.

  2. Jag lärde mig något intressant när jag hade f d knarkare i samtal. De kom från en pingstförsamling som hade lyckats att göra dom för medlemmar men dom hade en hel del annat att bearbeta.
    Det mest besvärande var deras arrogant överlägsenhet gent emot "svenssons".Alltså vanligt knegande människor.
    Det blev en kris när jag påpekade detta för dom.Det hade varit själva grejen att leva utanför lagar, ta över krogar och ha dyra bilar och vara en torped för dom riktiga höjdare.Attityden levde kvar som en hemlig källa för stolthet även efter omvändelsen.Det var attityden , grandios utstrålning, som gjorde dom till stjärnor i församling.Och dom levde av församlingens applåder.

    När dom kunde uppleva tillfredsställelsen i lagligt tjänade pengar , hade dom också bytt sida och det normala samvetet hade blivit omprogrammerad.Det var en prövning att vara "vanlig" första gången i livet.

    Man kan inte säga att dom inte hade samvete i det gamla livet, dess program lydde bara andra värderingar, som grupplojalitet och våldets rätt att ta för sig.

    Jag gillar inte alla karismatiska företeelser, men det är nästa bara sådana församlingar som lyckas med den sortens människor i det borgerliga livets marginaler.

Getter

 Det trevligaste av lantbrukets djur, det mest lekfulla och människoälskande av boskapen är nog getter.

Nicke Bock på jultidningen Julbocken 1954
.
 

Vi hade en gång en get vid namn Isabelle och vi hade också hand om hennes systrar då och då när de bodde nära oss i Kiruna C. I Kiruna hatar kommunen allt som kan likna djurhållning och jordbruk men en gång i tiden var Miljöpartiets dåvarande starke man i Kiruna, vår vän Hans -Peter Strand, deltidskirunabo och han fick möjlighet att få ha sina getter på Ön i Kiruna. Detta område är nu helt tömt på hus pga rasrisken men i väntan på att området skulle avhysas fanns det stall och höns/gethus där i gamla byggnader.

Isabelle bodde dock hos oss och följde med oss överallt mer troget än en hund. Hon höll sig alltid tätt i hälarna. Nu i dagarna har några av dem jag följer på Instagram skaffat getter, om de inte redan haft getter sedan länge, och Instagramflödet fylls av bilder på dräktiga getter. Det talar om vår, en sommar med gröna ängar där killingar skuttar runt. Getter verkar vara ett lantbruksdjur på frammarsch. Samtidigt som dräktiga getter förebådar vår är julbocken en självklar del av det svenska julfirandet. Jag såg i tidningen Land att det till och med finns de som av nostalgiskäl börjat ha julbock istället för jultomte som klapputdelare.

Hos oss skulle julen vara lite konstig utan julbockar i halm. Det skulle vara lite som att fira covid-19-jul ungefär. Tur vi hade fyra halmbockar på plats i år när det nu var en sådan annorlunda jul utan hela familjen samlad. Nicke Bock i Bamse är ju inte den enda julbocken som drar slädar i konst och litteratur. Det beror enligt Jan-Öjvind Swahns Den svenska julboken på att man "gick bock" i byarna på många platser i Sverige, en av många seder som sedan blev till vår vackraste adventssed: Luciatåget. Före julafton och från Annandagen gick utklädda unga män omkring på byn med en päls med hårsidan utåt och ett slags bockhuvud. De sjöng till exempel "Goder afton" som i Luciatåget är "Goder morgon" och målet var att tigga mat och alkoholhaltiga drycker, sedermera också kaffe. Enligt Swahn var detta ett upptåg som barnen såg fram emot och på 1700-talet blev det en julbock som delade ut klapparna till barnen.

John Bauer illustration till denna rara Topelius-saga

Dessa seder gjorde att julbocken blev den stora julsymbolen, så stor att jultomten i Finland ofta heter joulupukki/julbocken även om hen nu ser ut som jultomte. Det är ju inte stor skillnad på utklädningsattiraljerna; stor päls med håret utåt och skägg funkar ju i båda fallen. Julbocken var alltså etablerad som julklappssutdelare innan 1809 då Sverige traumatiserades av att mista halva riket till Ryssland. Foklivsforskare försöker leda tillbaka bockseden till heden tid, liksom det blivit modernt att se Staffansskedet som en rest av Indo-Europeisk hästkult. Men efter en lång föreläsning om ormkult runt om på jorden tänker jag att det vore mest naturligt med en julorm eller juldrake i så fall.

Nej, jag är med Swahn där och tror att dessa långa obrutna linjer inte är så sannolika. Däremot tror jag getens grafiska utseende och roliga temperament, precis som hästens ständiga närvaro i jordbrukarnas liv, gjorde den till en självklar deltagare under julfridens relativa ledighet för drängar som på den tiden ansågs arbetsföra redan som barn. Som barn tyckte vi det var jättekul att klä ut oss och jag är helt säker på att det inte var någon tradition från heden tid vi följde utan bara något som vi upplevde som roligt för stunden.

Julbockar på väg till vinden Tjugondag Knut 2021

Julbocken var pojkarnas upptåg men annars var det kvinnor som förknippades med getter och kor som räknades som kvinnans djur. Det beror ju så klart på att getter och kor ger mjölk. Mjölken kräver också att geten/kon får ungar varje år för att inte sina. Men det berodde också på att dessa djur krävde mycket arbete. Kvinnor har ju alltid gjort det tyngsta, smutsigaste och mest nödvändiga, därmed oundvikliga i både helg och söcken, jordbruksarbetet.Till detta, som inte ens kunde hoppas över på söndagar, hörde att mjölka. Det gjorde dessa julupptåg till manliga sysslor men också detta faktum att bockar kunde tämjas till dragdjur och inte behövde spara på energin till mjölk, kvinnans djur underutfodrades på samma sätt som kvinnan  själv, gjorde att det inte blev en julget, trots allitterationen, antar jag.

Vad jag vet finns inga upptåg där kor eller getter ingår. De fick ju stå undernärda i fähusen och ge mjölk och föda ungar under julens kalla och mörka tid, långt till vår. Och ändå stod de oftast trofast ut, de överlevde och gav liv till sina familjer. Getter kunde överleva bättre än någon annan på fjällgårdarnas magra beten och torkad sly, det enda som växer i överflöd här i norra Norden, över vintern. Så har vi också en mycket trevlig liten getras, Lappgeten, som börjar uppmärksammas av mina Instagrambekanta och därmed får en chans att överleva med sin fjällanpassade genbank. Det är nu dessa getter som, när julbockarna av halm flyttat upp på vinden för denna jul, ger löfte om vår igen.

Lappgetter på Nordens Ark.


 

lördag 9 januari 2021

Gunnar- en hyllning till ordlusten

 

Gunnar-en hyllning till ordlusten


Det första belägget för namnet Gunnar på Oklundaristningen-märk väl att Gunnar var den som ristade runorna, han var allltså en språkkonstnär. Bild: Västgöten/Wikipedia

Gunnar är ett riktigt gammalt namn,det första belägget finns på en runsten från 800-talet. I början av seklet blev fornnordiska namn mycket populära i Sverige. Namnet Gunnar blev då ett av Sveriges vanligaste mansnamn och var så till 1950-talet. De flesta som heter Gunnar i tilltalsnamn är alltså medelålders och äldre, men det är absolut ett namn som funkar i alla åldrar, det är inte alls så dagsländebetonat som Kenny eller My.

I mitt liv finns därför flera generationer Gunnar. Min farfar Gunnar, min pappa Per-Gunnar och min son som har Gunnar i tredjenamn, efter min far och farfar. Naturligtvis finns bekanta som heter Gunnar och en gång fick min äldste, mest långhårige, son en bok av sin dagmamma som heter "Gunnar vill inte klippa håret". Varje dag jobbar jag ihop med en Gunnar och min man jobbar ihop med en annan Gunnar. I mina hemtrakter är Kunnari/ Gunnare också ett vanligt efternamn.

När man läser forntida texter så är de alltid på vers och man tänker: Men så här pratar väl ingen? Ingen? Då har ni inte träffat farfar, han rimmade alltid, vadhelst han sa blev det vers. Gunnar rimmar inte på så många ord, men det rimmar roligt; t ex på munnar, brunnar, tunnar och nästan med ungar, kungar eller gungar. Jag har nog hört alla möjliga och halvmöjliga rim på Gunnar. Farfars favorit i all sin geniala enkelhet var: "Hej jag heter Gunnar, det är namnet man mig unnar." Elektriker som han var kunde han gjuta olja på de mest svallande känslor i det branddrabbade hushållet med att hälsa på den upprört kortslutna med orden: "Goddag, goddag min fru, har elden brunnit färdigt nu?"

Min farfar var också ett kommunikationsgeni,flerspråkig från barndomen, och  när hans olika språk inte räckte till i mötet med en turist tog han till teckenspråket, som han lärt sig när han arbetat med döva barn på sommarläger. Turisten tyckte då synd om farfar som han uppfattade som döv och gav honom en peng. Så hoppas jag inte döva blir bemötta idag-allt var inte bättre förr.

Gunnar är sammansatt av orden för strid och krigare och tror man att namn och karaktär hör ihop så borde detta betyda att Sverige är ett av de mest krigiska länderna i världen. Som tur är funkar inte namnmagi på det sättet. Men om det finns någon gemensam nämnare hos de flesta av de Gunnar som jag känner så finns där en tydlig ordlekfullhet och språklig briljans. Bland kända Gunnar finns flera författare och kompositörer. Och Gunnar Sträng, den monumentale finansministern från forntiden, var ju en retoriker av rang. Kanske valde alltså föräldrar namnet Gunnar för dess rytmiska klang? Så i stället för en massa stridsmän blev det poeter av gossarna Gunnar.

Detta vill jag tro på
att det kan bero på;
namnet Gunnar klingar
så ordlusten får vingar
och fantasin sig svingar
i språkets sköna gunga
som ger en frisläppt tunga
att säga- eller sjunga:
Ur tidens djupa brunnar
vi högtidligt förkunnar;
Du ska heta Gunnar,
det är namnet vi dig unnar!
 
Detta är ett återutsänt kåseri från nådens år 2013 och i kommentarsfältet skaldade Hanna-Felice:

I röd Peaugot
åkte vi då
tills barnbarnsbarnet hans somnat
Och med armar som närapå domnat
Uppför trappor mig bar
- min morfars far.

Mitt svar: hanna-felice, vår sötisgris
rimmar som om man dig unnar
att heta hanna-gunnar
ja, det skulle passa precis
 

torsdag 7 januari 2021

Fri som en fågel

 Inget symboliserar frihet bättre än fåglar och inget känns mer hedersamt för en människa än att få kontakt med en fågel. Det är ingen slump att den helige Fransiscus avbildas med fåglar på sina axlar och i sina händer. I senaste numret av Pilgrim berättar     om en bildningsresa för att lära sig be till klostret på Athos där djur får förstärka de lärdomar han fick. En av munkarna där sades hade på en infångad vildpapegoja i en bur. Den stressade fågeln försökte vilt flaxande ta sig ut ur buren men lugnade sig när munken öppnade buren och stack in handen . Fågeln satte sig på den och munken lyfte varsamt ut papegojan som sedan aldrig vek från hans sida utan satt på hans axel så fort den kunde. Den munken var ett stort föredöme i böneliv. Jag tror att detta hör ihop. Bön och frihet. Frihet att flyga bort eller stanna kvar hos den som respekterar mig och min rätt att välja är nog bönelivets innersta kärna. I denna metafor är jag fågeln och Gud munken.

Lyckan att en fågel vill sätta sig på min axel ha jag aldrig upplevt. Tålamodet och tiden som krävs för att få en vildfågel att sätta sig och äta ur min hand har jag inte heller. Karin Thorell från grannkommunen Överkalix vet hur man gör . Lyssna på hennes tips.

Nötskrikan är nog den absolut vanligaste fågeln hos oss i vinter. Tur som en tokig har vi, den är ju så snygg.


Fåglarna börjar bli vana vid fotografer i köksfönstret, men håller ändå ett vakande öga på mig, för säkerhets skull.

Många talgoxar har vi också år ut och år in.



Jag tänker att Karin Thorell och hennes förhållande till fåglarna lär oss något om bön, det också. Tiden, tålamodet och den rena glädjen i att fågeln äter ur handen. Bortom andra avsikter än närheten lägger hon tid på att vara nära. Det är en fin metafor för bönelivet det med även om Karin Thorell nu är i bedjarens position och fågeln i Guds. Den Heliga Ande är ju avbildad som en duva i kristen konst och i Bibeln. Det är inte konstigt och kanske är den den gudsbild som är allra tydligast när det gäller att förstå hur fri Gud är. Jesus är alldeles fri , väljer frivilligt att bli människa, leva här som barn , yngling och vuxen man och sedan dö tortyrdöden. Precis som fågeln kan välja att flyga iväg när som helst, kunde Jesus välja bort det mödosamma människolivet men valde att stanna kvar tills Kristi Himmelsfärdsdag som vanvördigt men mycket passande kallas "Kristi Flygaredag" . Fri som en fågel är nu Gud överallt. Jesus säger till den samariska kvinnan vid Sykars brunn:

 »Tro mig, kvinna, den tid kommer då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern.

Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det vi känner till, eftersom frälsningen kommer från judarna.

Men den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning.  »

Tips från Klaus som berikar denna bloggpost. Nästan lite läskigt, här liknar en amerikansk politiker St. Fransiscus mer än bara på fördelningspolitikens område:



onsdag 6 januari 2021

Trettondag


James Tissot: Les rois mages en voyage (De vise kungarna på resa)
 
På pyyhinpirtti har man med sig presenter till den nyfödda människan. De tre vise männen har fått sitt antal bestämt i den västkristna traditionen genom att Matteus evangelium nämner tre gåvor, guld, rökelse och myrra. Men i östkyrklig tradition stämmer tavlan ovan bättre eftersom de vise där är tolv till antalet. Genom de profettexter i GT som man kopplat till födelseevangeliet har man sedan utvecklat deras karaktärer som i västlig tradition fått namnen Caspar, Melchior och Balthasar.
 
Caspar fick representera Europa, en gammal man i 60-årsåldern från nuvarande Turkiet, han ger Jesus guldet, en gåva till en nyfödd kung, Melchior kommer från Arabien och ger Jesus rökelse som visar att Jesus är överstepräst och Gud- ett himlens barn, Balthasar kommer från Etiopien och ger honom myrra, myrra som används när man bereder en död kropp för begravning. Myrra ger man därför till någon som är dödlig, en människa.
 
Eftersom myrra gavs av drottningen av Saba enligt 1 Kungaboken 10 till just Salomo , vars namn betyder "fred och frid, fullkomlig harmoni med hela skapelsen och alla människor" , har myrran tolkats som att Salomo är en förebild till Jesus och därför är myrran också ett tecken på att Jesus är den Messias som judarna väntat på sedan Salomos död då det enade riket delades i två delar och senare erövrades av assyrier och perser.
 
Jag tänker på att guld, rökelse och myrra också kan hela på olika sätt, de kan användas som läkemedel; guld kan exempelvis göra stela och reumatiska leder mer rörliga och mindre värkande.
 
Rökelse är rogivande, ångestdämpande och ger barn god sömn men användes också för att fördriva pestsmitta genom att bränna det på stora bål under epidemier vilket förklarar greve Orsinos beskrivning av sitt möte med Olivia i Shakespeares Trettondagsafton: "Methought she purged the air of pestilence."
 
Myrra doftar gott men stärker också hud och naglar och ingår i stärkande oljor för naglar och hud än idag. Myrra är lindrande, läkande, renande och upplyftande. Den läker och desinficerar skärsår, sår, skadad och sprucken hud samt eksem. Den kan lindra vid ömt tandkött och munsår, även för barn som får sina första tänder. Myrra fungerar utmärkt för att rensa andningsvägarna och kan hjälpa vid förkylning, halsont, snuva och hosta och stärker immunförsvaret. Myrra är lugnande och tröstande vid ångest och upprördhet.
 
Jag tänker att Jesus med dessa gåvor utpekades som Messias och Gud, men också som världens Frälsare för i frälsningsbegreppet ingår också helande av sår, skador  och sjukdomar och stärkande av vacklande knän. Hela skapelsen behöver helande. De var också alla rena naturprodukter som inte behandlats eller blandats ut. Gåvorna från de vise påminner om att Jesus är hela skapelsens frälsare inte bara människornas kung och Gud.
 
Magernas tillbedjan målad av Andrea Mantegna ca 1500 . Gamle Caspar kommer med Guld från Turkiet, Melchior med rökelse från Arabien och den yngste, Balthasar, med myrra från Yemen/Saba eller Etiopien.
 

Matteus evangelium, som skrevs på arameiska för en judisk läsekrets börjar med att Jesus hyllas av vetenskapsmän från österns länder* och slutar med dessa ord: Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.

Tydligare än så kan det inte bli; Jesus kom för alla människors skull. Kristendomen är en kosmopolitisk rörelse, inom kristendomen är alla lika mycket värda och alla har rätt att vandra och bosätta sig var de vill för : "Gud är allas pappa och jorden är vårt bo, gör en familj av alla en enda jättestor!"

Magernas tillbedjan målad av Giotto Bondone (1267-1337)vid denna tid trodde en del lärda att stjärnan astronomerna från Persien följde var Halleys komet

 

* Namnet som används i grundtexten; mager, betecknar den persiska regentens rådgivare som var både  vetenskapsmän, präster och hovastrologer. I kristen tradition har de förutsatts vara representanter för alla då kända folkslag, vilket inte alls vore omöjligt att magerna gjorde, då perserriket låg mitt emellan Rom i väst och de stora högkulturerna Indien och Kina i öst samt hade många handelskontakter med den rika afrikanska kontinenten.

Ja detta är en bearbetad repris från barockbloggens julkalender 2014 och 2015 .

tisdag 5 januari 2021

Kameler

 

Modern karavan lastad med varor  utanför Timbuktu.

Det finns människor som är så koscher att de använder en stor del av sin tid till att på nätet och annorstädes propagera för att julen är en missuppfattning eftersom det inte står i Bibeln när Jesus föddes (nej , bara när Maria fick veta att hon skulle föda honom, sjätte månaden) . I upprörd ton påpekar de att Maria minsann INTE red på en åsna till Betlehem. Lika tydliga vill de vara med att det inte fanns några dokumenterade djur kring kring krubban och det finns inget som säger att Österns vise red på kameler. Viktigt för dessa är också att Jesus inte hette så utan Jeschua (med varierande stavning) därför skriver de helst inte Gud utan  יהוה eller JHVH. Ytterligare en superviktig salighetsfråga för dess hyperortodoxa är att de vise männen från Östern inte var tre. I triumferande ton proklamerar de stolt: "Det står inte i Bibeln hur många de var!"

Allt detta är förstås sant, men det är ju heller inte viktigt exakt hur Österns vise tog sig till Betlehem, det är säkert därför Matteus strök den uppgiften, men inget säger heller att de absolut inte red på kameler så Trettondagsaftons lucka har iaf med kameler och dromedarer. Dessa viktiga djur som hållit samman hela Asien och Nordafrika i tusentals år är värda en lucka i en julkalender. Öknens gungande, resurssnåla skepp med de vackraste av ögon har förstås börjat ersättas av andra fordon (fossildrivna) men fortfarande går kamelkaravaner till och från det sagoskimrande Timbuktu. 

Precis som hästar, har kameler och dromedarer mer och mer blivit hobby- och sportdjur eller turistattraktioner. I Marrakech red mina elever dromedar på en liten sandig plätt utanför stadsmuren till gamla stan. Dromedarerna var väldigt lugna, nästan avtrubbade, precis som hästar brukar bli i samma läge. Det var ännu sval morgon så de kunde knappast vara i siestaläge, men även ett föl var lugnt och sansat. En liten pojke som såg ut att vara sex-sju år hade hand om dessa stora djur medan en äldre yngling tog hand om pengarna. Återigen fick jag en bekräftelse på det speciella bandet vi människor kan ha med djur. Den pyttelilla pojken och de stora dromedarerna hade kommunikation mellan sig och även om jag är medveten om att turistdjur sällan lever de bästa tänkbara av liv märktes det att pojken och hans djur hade ett band mellan sig som vi hade kallat kärlek om det vore en hund och pojken vore svensk så han inte behövde jobba med turister för sin försörjning utan gick till förskoleklass en tidig morgon i mars.

Kameler kommer ursprungligen från Centralasien och dromedaren från arabiska halvön och har spridits som husdjur till många ökenartade områden, till och med till Australien där de delvis förvildats.  Under bränderna förra året blev de till och med ett hot mot vattenresurserna, tyckte människorna som kände obehag när vilda törstiga dromedarer hängde runt villorna och försökte dricka vatten ur luftkonditioneringen. 10 000 dromedarer sköts då av staten. Tydligare kan inte miljökatastrofer beskrivas. I en film hade vi tyckt det var överdrivet.

Människorna sitter i sina luftkonditionerade villor och förbrukar mer vatten under en dag än vad en dromedar gör under sitt liv och när dromedarerna försöker hitta lite dricksvatten i luftkonditioneringarna anses de farligt närgångna. Australiensarna anklagade också dromedarerna för stora utsläpp av växthusgaser motsvarande 1 ton koldioxid per år för alla dessa dromedarer medan Australiens befolkning släpper ut 28, 58 ton koldioxid per person och år. Ändå var det människor som tog dromedarerna till Australien för att göra det möjligt att kolonisera de mineralrika områden i det inre av landet som gjort det rikt och gör det möjligt att släppa ut nästan 30 ton koldioxid per år och person. Och skulle vi åter börja resa med dromedarer skulle vi slippa en stor del av våra koldioxisutsläpp.

 



måndag 4 januari 2021

Ruth Bader Ginsburg

 


Rut har namnsdag idag, denna bemärkta kvinna som både har en egen bok i Gamla Testamentet och finns med i Jesu stamtavla utan att vara judinna. Då är det naturligt att plocka fram en mycket känd Ruth som lämnade oss detta år enligt judisk tideräkning. Inte nog med att hon dog i år, hon dog på själva Rosh  Hashana samtidigt som Shofar-hornet ljöd. Detta faktum har lett till att många med mig ser RBG som en speciell person även andligt sett. Rosh hashana har med rättfärdighet att göra, Nyåret innebär rening och syndabekännelse. Strävan efter rättvisa inleder varje judiskt år. Ruth Bader Ginsburg som redan i livet arbetade för rättvisa och var domare i USAs högsta domstol anses nu av många som en speciell av Gud utsänd kämpe för rättvisan, en profet.

Jag tänker detsamma, det är möjligt att vi besöktes av en profet när hon levde här.  Vad är då en profet? Jag tror nämligen vi har en del profeter ibland oss ännu. Det finns de som oförtröttligt ropar så vi hör om rättvisa och vår tids synder, katastroflarm och annat. Greta Thunberg brukar räknas till dessa profeter. Jag tänker dock att en profet av den tyngd som Ruth Bader Ginsburgs bevisas av ett långt liv och, precis som med helgon, någon slags bekräftelse från himlen. Att Ruth Bader Ginsburg dog just när Shofar-hornet ljöd är bekräftelse för många , också för mig.

Hur känner man igen en profet? Jo, en profet talar alltid emot dem som har makt och för dem som saknar makt. Profeten står alltid på den förtrycktas sida, aldrig på förtryckarens. En mobbare är aldrig på Guds sida. En rik som stjäl från fattiga är alltid Guds ovän. Profeten talar även om makten förföljer  och försöker tysta ner hen. Profeten viker inte från rättvisans väg, vad det än kostar. Det viktiga med profetrösterna är dock att vi lyssnar. Klimaträddningen och rättvisan är vårt ansvar, profeten har talat och vi ska lyssna. Profeten talar och vi måste handla.Här talar profeten Mika :

 

Ve dem som tänker ut illdåd och ofärd

där de ligger i sina sängar

och går till verket när dagen gryr

– det står i deras makt!

De får lust till åkrar och stjäl dem,

och till hus och tar dem.

De lägger under sig både man och hus,

både ägare och egendom.

Därför säger Herren:

Jag tänker ut ofärd för detta släkte.

Ni skall inte få oket av nacken,

inte mer gå med högburet huvud,

ty detta blir en ond tid.

Aldrig ser jag en profet tala om annat än orättvisor och illdåd mot försvarslösa, jo också felaktig gudstjänst när någon tror att en mängd offer av vidrigare och vidrigare slag ska fungera som en formel som kan styra Guds handlingar efter våra önskningar. Det är ju inte alls olikt alla de rörelser inom alla religioner och även New Age, som tror att de kan manipulera Gud med rätt bön, teknik, andning eller affirmationer. Om man säger en sak tillräckligt mycket "proklamerar" som de kallar det, eller "affirmerar", dvs bekräftar, att det jag önskar ska vara sant är det, då blir det så. Ibland kallar man det Gud , oftare hör jag ordet "Universum" i dessa sammanhang. Mika har en del att säga till de religiösa lärare som lär ut dessa konster:

Så säger Herren om profeterna

som leder mitt folk vilse:

De lovar fred och lycka

bara de får något att tugga

men förklarar krig mot alla

som inte stoppar något i gapet på dem.

Därför:

Natt över er – och inga syner!

Mörker – och inga spådomar!

Solen skall gå ner för profeterna,

dagen bli svart omkring dem.

Siarna får stå med skam,

spåmännen blygas,

alla måste dölja skägget,

ty Gud svarar inte.

Men mig har Herrens ande fyllt med kraft,

med rättfärdighet och mod:

jag kan visa Jakob hans brott,

visa Israel hans synd.

Det är typiskt för en profet, mycket mer typiskt än att de dör när Shofar-hornet ljuder, att peka på folkets synd. Att visa vad vi behöver ändra på. Profeter som inte stryker mothårs är inte profeter. Men det är inte heller så att alla stryks mothårs av en profet, de fattiga, de utsatta, stryks konsekvent medhårs, Att tillhöra en belåten och övermätt majoritetskultur som lever gott på fattigas bekostnad ska göra ont, de förtryckta lider redan.

Just nu lyssnar jag på ett program om den kristna poeten Anna-Greta Wide (född för exakt 100 år sedan sistlidna 4 december, död 44 år senare i cancer) en profet för mig, "hon arbetar ständigt vidare i en stillsam desperation" säger de i programmet. Det tycker jag också kännetecknar de profeter som verkade i Israel och Juda, de som samlats i GT. Mika är inte den enda profeten som får tjata på detta sätt:

Lyssna på detta, ledare för Jakobs folk,

styresmän för Israels folk,

ni som avskyr det rätta

och gör krokigt allt som är rakt,

ni som bygger Sion med mord,

Jerusalem med ondska.

Mika har mest bara skäll att komma med, det finns anledning till att Israels folk utsätts för krig och olyckor. Så länge de utövar våld mot fattiga, tror att de kan manipulera Gud och låter orättvisor råda opåtalade kommer de att vara oskyddade mot angrepp. Men det finns hopp, en riktig profet visar också på ett hopp för de förtryckta, inte för de mäktiga, för herdar snarare än för kungar:

Men från dig, Betlehem i Efrata,

så obetydlig bland Judas släkter,

skall jag låta en härskare över Israel komma,

en som leder sin härkomst från forntiden,

från det längesedan förflutna.

Ja, folket skall vara utlämnat

till dess hon som skall föda har fött.

Då skall de som är kvar av hans bröder

återvända till Israels folk.

Han skall träda fram som herde med Herrens kraft

i Herrens, sin Guds, höga namn,

och folket skall bo i trygghet,

nu då han blir ärad över hela jorden.

Han skall vara fredens herre.

Om assyrierna kommer till vårt land

och tränger in i våra borgar,

ställer vi emot dem sju herdar,

[…]

De som är kvar av Jakob

mitt i folkslagens krets

skall vara som daggen från Herren,

som en regnskur över gräset:

den väntar inte på människor,

dröjer inte för dödligas skull.

[…]

Den dagen, säger Herren,

förintar jag alla hästar du har

och förstör dina stridsvagnar.

Jag förintar städerna i ditt land

och raserar alla dina fästningar.

Jag förintar trolldomen du bedriver,

teckentydare skall inte finnas hos dig mer.

Jag förintar dina gudabilder och dina stoder,

du skall inte mer tillbe dina händers verk.

[…] Vill Herren ha baggar i tusental

och ändlösa flöden av olja?

Skall jag offra min förstfödde för min synd,

mitt eget barn för mina brott?

Människa, du har fått veta vad det goda är,

det enda Herren begär av dig:

att du gör det rätta,

lever i kärlek

och troget håller dig till din Gud.

Mika nämner inte bara vedervärdiga syndoffer utan han tar också upp snålheten och matfusket, falska vikter och vågar, all slags ekonomisk brottslighet:

Skall jag tåla de gudlösas batmått,

de snåla efamått som jag förbannat?

Kan jag godkänna fusk med vågen

och falska vikter i pungen?

Stadens rika övar våld och förtryck,

dess invånare far med lögn,

de talar med svekfull tunga.

[…]

De trofasta är borta ur landet,

inte en ärlig människa finns kvar.

Alla ligger på lur för att mörda,

de vill fånga varandra i sina nät.

De är ivriga att göra det onda.

Stormannen fordrar gåvor,

domaren låter sig köpas,

den mäktige kommer med krav,

ja, allting blir förvridet.

Själva jorden ska driva bort de onda, enligt Mika,  för att sedan förnyas. Här läser jag en profetia som handlar om den yttersta tiden när Gud ska förnya jorden som vid Noas tid. Den som tycker Greta tar i borde lyssna till Mika:

Men jorden skall läggas öde

för sina invånares skull,

för deras gärningars skull.

Mikas profetior slutar med påminnelsen om de löften  som Maria alluderar till i sin lovsång när hon möter sin kusin Elisabet:

Vilken Gud är som du,

du som tar bort skuld och förlåter synd

hos dem som är kvar av din egendom.

Din vrede består inte för alltid,

du vill helst visa nåd.

Du förbarmar dig över oss på nytt

och utplånar våra brott,

du kastar alla våra synder i havets djup.

Du skall visa Jakob trohet och Abraham nåd

enligt den ed du i forna dagar gav våra fäder.

 Ruth Bader Ginsburg var en omutlig domare som kämpade för rättvisa. Hon lyssnade till profetorden och handlade därefter. Det kan låta övermäktigt att ha Ruth Bader Ginsburg som sitt föredöme men då tröstar jag mig med profeten Mikas ord:

Människa, du har fått veta vad det goda är,

det enda Herren begär av dig:

att du gör det rätta,

lever i kärlek

och troget håller dig till din Gud.

 

 



söndag 3 januari 2021

Griseknoen, Nasse och Piggly Wink

 Jesaja 66

Man slaktar tjurar och dräper människor,

man offrar får och bryter nacken av hundar

man skänker matoffer och frambär svin,

offrar rökelse och hyllar avgudar.

De har valt att gå sina egna vägar

och njuter av sina vidrigheter.


 Bland de djur som Mose lag utnämnde som orena intar grisen en särställning. Hundar och kaniner är exempel på djur som ansågs som orena i en lång rad av orena djur, men inget djur är så erkänt rituellt orent som grisen. Min egen spekulation kring varför det blivit så är att grisen har så hög status, som matdjur, i alla omgivande kulturer kring det judiska kärnområdet i nuvarande Israel. Provinserna Judéen , Galliléen och Samarien var romerska när Jesus föddes och romarna fullkomligt älskade griskött. Det är alltså inte bara Asterix tappra galler som åt griskött med förtjusning, det var favoritköttet för både romare och greker. Kina är ju också välbekant för grisköttets särställning. En kultur som äter fladdermöss och myrkottar, ormar och svalbon borde i sig anses om extremt oren men det kött som de älskar allra mest att äta är grisens. Alla dessa omgivande folk var folk som judarna ville distansera sig ifrån. Kina är ju så griscentrerat att ordet för hem skrivs med tecknet för gris med ett tak ovanför. Mittens vidsträckta rike var en högkultur medan Tera tog med sig Abraham, Haran och Lot till Kaanan från Ur.

Man brukar förklara detta med orenheten med rationella skäl som att grisar är allätare, de äter under stress sina ungar, de har ibland trikiner och de rullar sig i lera. Om vi ser på ett annat orent djur, kaninen, har även kaninen den ofina vanan att äta upp sina ungar vid stress, de lever i jorden inte bara rullar sig i den, de äter sin egen avföring för att få i sig b-vitamin och de har en social struktur om gör det lätt för oss att ha kaniner som husdjur. De är visserligen inte allätare och har sällan trikiner, men andra inälvsparasiter saknas inte. Ändå är det få judar och muslimer som kräks om de får veta att de ätit kaninkött av misstag medan griskött kan skapa den reaktionen.

Tittar vi sedan på det "rena" djuret kycklingen, är det ännu mer underligt med grisfobin utifrån naturvetenskapliga skäl: hönor har ofta den väldigt allvarliga sjukdomen salmonella vilken kan spridas av ägg, av illa tillagat kött, samt de levande hönsen när man vårdar dem. Även det "rena" djuret kon kan sprida svåra sjukdomar till exempel EHEC och galna kosjukan. Trikiner hos däggdjur har sin motsvarighet hos de rituellt rena fiskarna i anisakiasis, och bandmask, som också kan spridas via kokött förutom grisar. Ja börjar vi gräva i zoonoser och parasiter tar det aldrig slut, och grisen är absolut inte det värsta av alla husdjur. Influensor och virus kommer sig också av att vi äter djur, men oftast kommer dessa från fåglar; rituellt rena djur, även om grisar också är vanliga spridare. Nu senast är det ju fladdermöss och myrkottar som visat sig vara ursprunget till covid 19.

Nej, det håller helt enkelt inte att komma med naturvetenskapliga argument för att griskött är så exceptionellt hatat i Mose lag (och i Sharian).  Det kulturella avståndstagandet är nog absolut viktigast men sedan tillkommer Griseknoen, Nasse, Piggly Wink, Miss Piggy, Greta Gris och alla andra grisar som är så lika oss människor i litteraturen men även i naturen. Tamgrisen har utvecklats på många håll, teknologin att tämja grisar spreds från det Indo-Europeiska kärnområdet och Kina, men vildsvin fanns överallt och deras söta kultingar kunde man ta sig an när man dödat deras livsfarliga mammor och så tämja egna grisar.

Grisar är flockdjur och följer sin gamla sugga som också försvarar sin flock så mänskliga herdar kunde lätt bevaka grisflockar som bökade upp marker där det sedan gick att odla. Vi vet ju också från exempelvis Emil i Lönneberga hur lätt en gris blir ett sällskapsdjur som det blir mentalt omöjligt att slakta. Det tror jag kan vara en lite förklaring, varken  kor eller får är lika lättlärda som grisar. Denna min tes bevisas också av att getter visserligen räknas som rena, men ändå får symbolisera ondskan i Bibelns värld. Getter är betydligt mer lättlärda och intelligenta än får. De kan byta helt till en människoflock vilket får sällan gör. Fattiga människor hade ofta bara en enda get som mjölkdjur och ullproducent och geten blev extremt lik sin människa, lärde sig trick och framstod som nästan magisk i sin förmåga till att bryta sig ut ur fållor och i att härma sin matmor. Vi har också haft en get som var det mest lättlärda djur jag levt med. Mycket lättare och fortare än en hund följde hon oss överallt utan koppel. Bästa kompisen i fjällen är utan tvekan en get.

Grisen har egenskapen , olikt alla våra tamdjur, att ha ett "naket ansikte", den liknar oss. De små kultingarna är väldigt lika människor. Det kan nog också påverka detta med orenheten, precis som hundens människoanpassade beteende, som motsvaras av människans hundanpassning, skapat starka tabun kring att äta dessa djur. Men det är förstås bara en del av sanningen. Grisar är också det enda av husdjuren som vi bara äter. De kan visserligen böka upp åkrar och leta efter tryffel, men det normala är att grisen bara ska gödas till slakt. Ingen ull, ingen mjölk , inga ägg motiverar till att hålla grisen vid liv. Den används inte till jakt, dragdjur  eller som vakt. Den ska bara födas och bli kött direkt.Vi får nog bara acceptera att människor har skapat olika tabun kring djur eftersom det i grunden är onaturligt och svårt att försvara dödandet av andra för vår överlevnads skull.

Sanningen är ju, rent vetenskapligt, att vi inte skulle drabbas av virus och influensor om vi inte åt döda djur. Om vi levde som i paradiset och nöjde oss med grönsaker, frukt och bär till mat skulle vi slippa många farsoter, inte minst covid 19 som ju kom till oss genom att någon sålde fladdermöss till soppa och myrkott till skrytmiddag på en marknad där djuren förvarades levande tätt tillsammans i små burar.

Sammanfattningsvis verkar grisar uppfattats som orena pga att så många folk tämjt grisar och älskat deras kött, israeliterna ville särskilja sig från de andra folken och valde bort deras favoritkött. Sedan kan också detta att grisen är lik oss och lätt blir ett sällskapsdjur ha spelat roll för att tabut för att äta det ska slå till. Men hela frågan om "rena och orena djur" härstammar i grunden från människans inneboende motvilja att döda och det är en egenskap vi borde vårda, inte förakta. Snarare borde vi se det som tabu att äta alla djur och därmed skulle vi också slippa de allra flesta smittsamma sjukdomar som plågar oss.

Nordbornas märkligt kluvna inställning till grisen visas nog bäst med denna bild av en gullig kulting utklädd till julgris. När vi samtidigt vet att julgrisen var den gris som sparades vid höstslakten för att slaktas till jul blir denna söta bild makaber.