Sykars oändliga djup del 2: skörden

 

Jesus och den samariska kvinnan talar om livets vatten  brunn av Angelika Kauffmann 1796

När Esra återvände från den babyloniska fångenskapen och fick tillåtelse att återuppbygga Jerusalems tempel vägrade han tillåta de israeliter som också kallas samarier som bodde i landet att vara med. Redan under översteprästen Elis* tid när han flyttade tillbedjan till Silo hade Israels rike i norr börjat ta avstånd från dem som inte ville tillbe på deras heliga berg Gerizim. Samarierna ser därför judendomens idé om tempelberget i Jerusalem som en oacceptabel novation.  När Esra utestängde dem från tempelbygget utvecklades deras tro till en som starkt tog avstånd från nymodigheter som Jerusalems tempel och infogandet av profeterna, de historiska böckerna och de poetiska böckerna  i den heliga skriften.

Esra var den store rasisten bland profeterna, likväl som den stora reformatorn. Han kallas ofta för "den andre Moses" Boken med hans namn avslutas med en stor etnisk rensning då Esra skickar bort alla icke-judiska kvinnor med de barn de fått i sina äktenskap med judiska män**. Det är förstås helt i karaktär att han inte tillåter de israeliter som hela tiden stannat kvar i landet att vara med om återuppbyggandet av landet efter att eliten  av de landsförvisade judarna kom tillbaka från Babels floder om inte ens de fick behålla sina familjer om de gift sig utom sin etnicitet. 

Om vi får tro Esra och den av honom återupptäckta Tanakh var samarierna ett blandfolk av israeliter och folkgrupper från norr,  I Tanakh berättas det att fem olika tvångsförflyttade folkgrupper skulle ersätta de fördrivna israeliterna. Dessa blandade sig med israeliterna/samarierna och de sades ta med sig sina egna gudar förutom att de också började tro på Jahve.  Av denna synkretism syntes inget spår hos samarierna ens på Jesu tid. Däremot levde en legend bland judarna om de fem folkgrupperna kvar då man menade att de tagit in varsin avgud, ba'alim  till samariernas tro. Judarna ville ju, som det står i texten, inte ha något att göra med samarierna- 150 år tidigare hade den judiske kungen Hyrcanus II jämnat templet på Gerizim med marken. Jakobs källa, där Jesu mötte kvinnan, stod inte heller högt i kurs hos judarna. Men kanske är det denna tradition om fem avgudar som avspeglas i att Jesus tar upp den samariska kvinnans fem tidigare män. 

Med sin starka monoteistiska hållning som vägrar att på minsta sätt förmänskliga Gud eller modernisera sedvänjor förefaller det högst osannolikt att de verkligen skulle ta in andra gudar i religionen. Däremot förefaller det högst troligt att de folkgrupper som assyrierna tvångsförflyttade till Nordriket Israel blev monoteister eller monolatriker * i mötet med samarierna . Det må vara hur det vill med den saken men resultatet är ändå att judisk tradition skiljer sig åt från samariernas självbild i fråga om samariernas monoteism. Medan judarna ser dem som en utbrytning/sekt med fem avgudar, dock släkt med judendomen, ser sig samarierna själva som de äkta israeliterna som bevarat den mosaiska trons ursprungliga uttryck och deras monoteism är orubblig, enligt dem själva.

Jesus har en annan syn på samarierna än andra judar ser vi i evangelierna. I Lukas evangelium har vi den kända historien om den barmhärtige samariten, men också berätteslen om tio spetälska varav alla utom en struntade i att tacka Jesus för sitt helande. Lukas skriver tydligt att denna enda person var samarier Lukas 17:12-16. Och här i Johannes evangeliums kapitel 4:35-38 säger Jesus om samarierna: 

Ni säger: fyra månader till, så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd. Den som skördar får sin lön, han bärgar grödan till evigt liv, så att den som sått och den som skördar kan glädja sig tillsammans. Här gäller ju ordet att en sår och en annan skördar. Jag har sänt er att skörda där ni inte behövt arbeta. Andra har arbetat, och ni får lönen för deras möda.«

En trosföreställning som gjorde de samarier Jesus mötte vid Sykar mer benägna att tro på honom än många andra är den samaritiska föreställning om Messias, Taheb (den som återställer). De talar bland annat om att Taheb ska leva ganska obemärkt och sedan dö och då  ska uppståndelse från de döda komma. Detta bygger de på löften i de fem Moseböckerna där, den enda profeten de erkänner , Moses, finns med. De har också en tanke om denna profetens återkomst. Att den samaritiska kvinnan kallar Jesus profet är därför ett tecken på att hon känner igen Jesus som profeten och Taheb. Det står nämligen inte "jag ser att du är en profet" utan "jag ser att du är profeten". Jesus visar alltså att samarierna är såväl förberedda för skörd som efterföljansvärda exempel.

Intressant är att även assyrierna som bodde ungefär i nuvarande Syrien och Libanon blev tidigt kristna och är enormt stolta över sitt kristna arv. Även de hade vissa lagar och traditioner som gjorde dem "förkristna". Det var just till Assyriens huvudstad Nineve Jona skickades för att predika omvändelse- och de omvänder sig genast. Till och med djuren inbegrips i assyriernas botgöring. Man kan faktiskt hitta arkeologiska bevis på att assyrier lät hästar fasta och i samband med detta rakade av dem manen.  Mer om Jona, assyrierna och evangelierna framöver.

Det finns alltså inget slumpartat i att Jesus stannar just här i Samarien, talar till just denna kvinna som är väl bevandrad i skrifterna så hon känner igen profeten och Taheb/Messias i Jesus. Det är heller ingen slump att hon haft fem män men när Jesus träffar henne är ogift. Mer om detta i nästa post.

*en som tror att det finns flera gudar men bara tillber en av dem, som de första judarna ofta var.

** Jesus är tydlig med att skilsmässa aldrig är tillåtet. Man kan tolka det som att han i polemik med Hillel enbart motsätter sig skilsmässor i sin samtid där mannen hade all rätt att skiljas och kvinnor ingen, liksom det fortfarande är hos vissa ortodoxa judiska grupper, muslimer och samarierna. Men jag tror att Esra, som kallas den andre Mose, är en av Jesu måltavlor här. Hans kategoriska avvisande av skilsmässa är ju ett kraftfullt mothugg mot Esras masskilsmässa för att åstadkomma etnisk rensning. Samtidigt tar Jesu alltså samariernas parti även i denna bibelpassage när han inte godtar några skilsmässor alls oavsett orsak. Jesu stamtavla innehåller ytterst få kvinnor men samtliga kvinnor som nämns är icke-judar.

Sykars oändligt djupa brunn del 1, mytkrossande

Jesus sitter ner vid brunnen i Sykar och talar med den samariska, och samaritiska, kvinnan.

I Johannes evangelium kan vi läsa den kända berättelsen om Sykars brunn och mötet mellan en samarisk kvinna och Jesus vid den brunnen. Jag har hört många utläggningar om denna text genom åren och när jag börjar forska i i denna text inser jag att så mycket av det jag hört har varit myter.

Vi kan börja med tiden på dagen, 12-tiden, det är inte varmast då, utan vid tretiden på eftermiddagen. Kvinnan och Jesu var vid brunnen vid en normal tid att hämta vatten. När Mose möter sin blivande  fru Sippora är det vid samma tid på dagen som Jesu möter kvinnan vid Sykars brunn.  Och detta tror jag är viktigt för berättelsen. Jesus verkar på många sätt ha just Samarierna som en målgrupp och att anknyta till Mose fru Sippora  så tydligt som här där Jesus möter en kvinna och ber henne om vatten vid 12 på dagen vid Jakobs brunn är nog ingen slump. Inte heller tidpunkten som är när den enda profet som samarierna erkänner, Mose, träffar sin blivande fru Sippora. Det var också vid 12 på dagen och vid brunnen Jakob såg Rakel för första gången i Paddan-Aram. Bara det absolut viktigaste kom med. Och att Jesus gör precis som Mose och Jakob sätter sig vid en brunn och erbjuder en ogift kvinna vatten, satte nog både  judar och samarier på spåret ganska snabbt. 

Evangelierna skrevs ju inte alls på samma sätt som denna bloggtext. Raskt flyger fingrarna över tangentbordet och minsta lilla nyck kan man skriva ner utan ansträngning. Så var det inte när Johannes evangelium traderades och skrevs ner. Just denna berättelse missar de övriga evangelisterna, var det kanske så att Johannes stannade med Jesus medan de övriga lärjungarna köper mat i Sykar? Detta är ju hur som helst en oerhört central text för Jesus och hela hans uppdrag på jorden

Myt ett som krossats av mina efterforskningar var alltså att det var så varmt vid middagstid att kvinnan gick ut vid 12 för att slippa träffa folk. Hon gick ut vid middagstid eftersom det var en normal tid att hämta vatten och kanske ännu mer för att Jesus skulle kunna påminna henne om Jakobs möte med Rakel. Att tidpunkten dessutom är densamma som när Mose mötte Sippora vid brunnen och halar upp vatten till henne, är förstås inte en slump eftersom samarierna bara erkänner Mose som profet ingen annan. Däremot väntar de på en efterföljare till Mose som kallas "profeten" kort och gott. Mer om detta i nästa post om kvinnan vid Sykars brunn. 

Myt nummer två som krossades var att denna kvinna skulle varit typ prostituerad och därmed föraktad och tvungen att hämta vatten när det är som varmast på dagen. Detta är en konstig idé som först dök upp på 1500-talet. Tvärtom tyder det mesta på att hon hade en stark samhällsposition. Ingen hade lyssnat till hennes tal om Jesus om hon varit utstött. Hon  är också kunnig i skrifterna, dvs de fem Moseböckerna och den samaritiska traditionen Samaritisk religion är verkligt konservativt mosaisk. De följer strikt Mose lag och erkänner enbart de 5 Moseböckerna som helig skrift. Men kvinnor har ändå haft en förhållandevis stark religiös roll i samhället trots de stränga renhetslagarna som betraktar menstruerande och nyförlösta kvinnor som orena. Detta gör att de inte kan gå till synagogan eftersom de kan råka få mens just när de är i synagogan.

Kvinnan vid Sykars brunn tillhör alltså de kvinnor som inte bara var etniska samarier (vers 7)  utan Johannes kallar henne också samaritisk(vers 9) för att understryka att hon var troende och kunnig i den samaritiska religionen. Mer om detta senare. Detta om hennes förmodligen starka status i Sykar och kvinnors ställning i religionen hittade jag här och här. Väldigt mycket klarnar då, så även kopplingen till prästdottern Sippora.*

 Jesus frågar kvinnan om hon har en man och genast drog 1500-talets predikanter slutsatsen (här passar det engelska uttrycket "jump to a conclusion" perfekt) att hon var prostituerad. Kärnbibeln menar dock att hon förmodligen var änka, eller blivit bortvald i skilsmässa,  och bodde hos en manlig släkting, vilket också bekräftas av mina efterforskningar i, mestadels judiska digitaliserade uppslagsverk. Tyvärr hittar jag inga samariska  källor annat än citat från samarier. Samarierna, vars namn kommer av verbet  shamar=bevara, tycker än i denna dag att det är de som har bevarat den ursprungliga mosaiska tron bäst men de är inte så aktiva på internet. 

Liksom många kulturer i Mellanöstern än i denna dag, sätter samarier en stor lit till just kvinnornas förmåga att föra traditioner vidare och därför vaktas de hårt av sina manliga släktingar i "hederns" namn, Samarierna  slår stenhårt vakt om detta bevarande. Så hårt att gruppen är starkt påverkad av en lång tradition av ingifte. I en judisk historieskrivning från början av 1900-talet , då rasbiologi och beskrivningar av utseendet ansågs särskilt intressant, berättas att det finns en stor överrepresentation av blonda, rödhåriga och blåögda samarier vilket brukar bero på ett litet genetiskt urval. På grund av generationer av kusingiften är andelen missfall, spädbarnsdöd och dödfödda barn hög.  Flickor och kvinnor gifts i stort sett aldrig bort med judiska män medan judiska kvinnor i sällsynta fall kan gifta sig med en samarisk man efter en lång konversionsprocess.

Det absolut mest sannolika är alltså, enligt Kärnbibeln, att denna kvinna har blivit änka eller bortvald i skilsmässa flera gånger. Samarierna håller ännu fast vid Mose lag om skilsmässor som gör det oerhört lätt för en man att skilja sig, men så klart, omöjligt för en kvinna att göra detsamma. På grund av sin konservatism, som håller Mose lag för alltings rättesnöre, är det således lätt för en samarisk man att skilja sig medan en samarisk kvinna absolut inte kunde välja skilsmässa på Jesu tid. Det symboliska i att hon varit gift just fem gånger och nu bor hos, förmodligen, en manlig släkting, enligt samarisk tradition och är ogift när hon talar med Jesus är så intressant och kommer att avhandlas i nästa post. 

Nu kan vi dock nöja oss med att konstatera att det inte var synd om kvinnan vid Sykars brunn och att Jesus talar med henne där beror inte på att han ömkar henne utan på att han kände igen hennes kunskap och tro. På samma sätt kände hon igen Jesus ganska snart just för att hon var väl insatt i skrifterna och den samaritiska religionen. Sippora var en prästdotter och måhända var också denna kvinna släkt med någon samaritisk präst eller så är hon bara mycket väl insatt i sin religion ändå. Här vid brunnen är det tydligt att Mose och Jesus befinner sig i samma obrutna tradition, Mose är en av många förebilder till Jesus i Gamla Testamentet och detta understryks i detta möte med en kvinna som var väl bekant  med texterna om Mose.

* Sippora var dotter till prästen i Midjan som har två namn Reguel= Guds vän och Jetro=överflöd, mer än nog/Ers höghet/ers förträfflighet (kanske en titel) , alltså släkt till Abrahams son Midjan. I judisk tradition sägs både Sippora och Mose vara släkt med Abraham i rakt nedstigande led 7 generationer för Mose och 6 generationer för Sippora. Midjaniterna tillbad också den ende Guden Jahve. PÅ många sätt liknar förhållandet mellan midjaniterna och Mose förhållandet mellan samarierna och Jesus.