29 december biskop Thomas Becket 21/12 1118- 29/12 1170

 Hans ord är en käpp på våldsmännens rygg. Jes. 11:5

Thomas Becket blev liksom Oscar Romero, mördad framför altaret i sin kyrka när kung Henrik II respektive El Salvadors makthavare, kände sig hotade av deras hävdande av kyrkans självständighet och suveränitet. Thomas Becket lyckades reta upp även Henrik VIII så till den milda grad att denne polygamist som gjorde sig själv till kyrkans överhuvud lät bränna biskop Thomas kvarlevor som vid den tiden förvarades som reliker till vilka skaror av pilgrimer vallfärdade. 

Det finns många likheter med hur makten ser på kyrkan än idag. Henrik II hade hoppats på att biskop Thomas skull bli ett redskap för kungamakten och när han vägrade vara kungens man blev han alltså dödad. Det är så rätt åt Thomas att han fortfarande vördas som helgon för sitt mod att inte bli kungens redskap. Lika rätt är det åt Henrik II att hans minne enbart är som anstiftaren av mordet på Thomas Becket och inget av allt det goda han faktiskt åstadkom under sin regering förknippas med honom. 

Ingen är allt igenom god eller ond och även en mordisk monark kan alltså ha goda sidor. Man kan tycka att det borde vara lätt att undvika att mörda biskopar för att undvika ett nesligt eftermäle. Ändå är det så många maktens människor som inte bryr sig bara de får döda den misshagliga oppositionella sanningssägaren. Den demon som flyger i dem visar ingen hänsyn ens till den mäktigas högmod vilket gav demonen ingång från första början. 

28 december värnlösa barn

 Kalv och lejon går i bet, och en liten pojke vallar dem. Jes. 11:7

Idag minns vi martyrerna som dödades i stället för Jesus när drömmaren Josef flytt med sin lilla familj till Egypten. Jesus som vuxen dör istället för alla men so spädbarn är han helt beroende av kloka vuxna omkring sig. Som alla barn i alla tider är och varit. 50 % av alla människor som levt blev aldrig vuxna. De flesta föräldrar fick se ett eller flera barn dö det första levnadsåret och detta gäller även de som inte hade en blodtörstig makthavare i sin närhet. Kloka och modiga vuxna som beskyddade sina barn fikc också se sina barn duka under av diarréer och sjukdomar som i dag räknas som banala och lättbehandlade-i vår del av världen.

Jesaja talar om hur ett litet barn i Guds fredsrike ska valla lejon och kalvar. Ingetdera en enkel match. När kalvar blir lite större, i "Ferdinand-ålder", är de inte så lätta att tas med och lejon, ja, denna metafor vet vad den vill säga. En helt ny tid väntar. Hela skapelsen längtar. Och fram till den dagen ska vi aldrig glömma. Vi ska minnas. Vi ska sörja. Varje mördat barn.

27 december evangelisten Johannes

 I begynnelsen fanns ordet, och ordet fanns hos Gud, och ordet var Gud. Det fanns i  begynnelsen hos Gud. Alt blev till genom det , och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det. Joh. 1: 1-3

Evangelisten Johannes har sin dag idag, mitt i juledagarnas fröjd och fasor. Hans julevangelium börjar redan i begynnelsen av allt när Jesus skapar kosmos.  Johannes evangelium är urgammalt men ändå yngst av evangelierna och det märks på att han tar upp händelser som inte nämns i de tre övriga och dessutom har hunnit med filosofisk reflektion innan evangeliet nedtecknas. 

Ibland, speciellt när jag var tonåring, är detta evangelium favoriten, ibland känner jag att det är alldeles för eteriskt och filosofiskt, då är Lukas min favorit. Sedan blir Markus plötsligt min återläsningsbok nummer ett och naturligtvis blir det likadant med Matteus. Oftast när jag just läser evangeliet i fråga. Läslusten väcks av läsandet. Det gäller typ allt men särskilt evangelierna. 

Jag är så innerligt tacksam för mångfalden av evangelierna. Inte bara därför att det stärker deras trovärdighet som historiska dokument utan också för att det är vad jag behöver i mitt liv. Evangelisten Johannes har tex gett oss bröllopet i Kana, den samaritiska kvinnan och så denna berättelse om Jesu liv innan han föds i Betlehem. Lukas har sitt konsekventa perspektiv utifrån oss hedningar och kvinnor, fattiga och utstötta. Matteus lägger ut texten om Jesu betydelse utifrån det judiska perspektivet och Markus berättar kortfattat, angeläget och brådskande om det stora som hänt. 

Åter till Johannes som sägs ha avslutat sitt långa liv med att bäras in till församlingen och liggande predikade han samma sak om och om igen: "Mina barn, älska varandra." Det var det som var det viktigaste. Det som han behövde säga om och om igen. Det var allt. 

Annandagen-martyrerna

 Folken larmar, riken vacklar. Då hörs hans röst och jorden bävar.                                Herren Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg.         Ps. 46: 7-8

 

Kristna i Sverige har inga egentliga svårigheter för trons skull. I vilken jämförelse som helst är vi privilegierade. Nigerianska kristna däremot, som dessutom ifrågasätts av svensk media eftersom Donald Trump, som en blind höna hittat ett korn av sanning: nämligen att islamister vill utrota kristna i Nigeria. Liksom islamister vill utrota kristna och judar i hela världen och i Afrika söder om Sahara har de islamistiska terroristerna skruvat upp volymen på sin förföljelse av kristna det senaste året

I Pakistan är det lika livsfarligt att vara kristen och i Afghanistan är det ännu farligare.  Hela Mellanöstern är livsfarligt för kristna och kristna i Kina har det också svårt.  De första martyrerna, som hyllas idag, har många, många efterföljare. Men vi som slipper denna förföljelse har möjlighet att agera, det får vi inte glömma.

Vi kan stödja grupper som verkar i dessa länder och vi kan protestera när kristna ska skickas tillbaka till sitt martyrium. Vi kan förklara att söker men döden är man ingen martyr. Dödar man medvetet med sin död är man inte en martyr. En martyr förföljs mot sin vilja hen söker inte döden.  Islamisterna gör som i så många andra fall: de ljuger! De gör många till martyrer men inte en enda av dem blir en martyr.  

Juldagen- Jesus är född

 Och han som är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen och som bär upp allt med kraften i sitt ord, har renat oss från synden och sitter på Majestätets högra sida i höjden. Hebr. 1:3

Jesus är Gud av Gud, ljus av ljus, född och inte skapad. Det är så djupt provocerande att bekänna detta om spädbarnet i krubban som hyllas av herdar redan bara några timmar gammal. Att de som i tusentals år hållit fast vid att Gud är en enda som har många benämningar men själv kallar sig för Jag är, nu helt utan ifrågasättande skulle ta emot en liten bebis som om det var denna Jag är, var ganska hårda bud. 

Just nu ser jag "The Chosen" även om jag somnar mitt i hela tiden. Sakta men säkert tar jag mig alltså igenom evangeliernas Jesus genom en filmskapares kreativitet. Det är en väldigt välgjord och tankeväckande Jesus-bild som målas upp. Jag gillar att Nikodemos är en av huvudpersonerna i serien. Jesus är egentligen en bifigur. De som möter honom och låter sig påverkas av honom är de som står i fokus. 

Nikodemos vill undersöka vem han är medan andra av de skriftlärda bestämde sig direkt: Johannes Döparen är en heretiker och Jesus likaså. Gud är en och har ingen kropp, är deras slutsats. Uppenbarelsen är avslutad.

Nikodemos menar att det finns de som endast har de fem Moseböckerna som helig skrift medan de förkastar resten av historien och profeterna. De låter sig inte tröstas av Psaltaren. För dem, tex saddukéerna och samarierna, är en Gud som gör något nytt och oväntat ingen Gud utan en bedragare. 

Det är lätt att förakta dem som förkastade Jesus trots att de kunde hela Tanakh utantill.  Samtidigt är det judiska folkets envisa fasthållande vid texterna det som gör att vi kan känna igen Jesus i texterna idag. Vi kan lära oss uthållighet av sådana som de skriftlärda men också öppenhet för Guds vägar från Nikodemos som inte gav sig innan han fick prata med Johannes Jesus personligen, enligt tolkningen i "The Chosen". 

Detta är inget Barockbloggen sysslar med dagligdags, men nu får läsaren ett TV-serietips och det är "The Chosen". Se den om du kan! 

Julafton gästrummet

 ...men nu vid denna tidens slut har han talat till oss genom sin son. Hebr. 1:2

Just nu presenteras och diskuteras en ny översättning av  Lukas evangelium, det så djupt älskade och välbekanta julevangeliet ska byta ut "härberget" mot "gästrummet" som är den mer troliga översättningen av  den plats där Maria och Josef inte hade plats. Det var troligen alltså ett gästrum i ett hus som också hade en stalldel som enligt Lukas var den plats där Jesus lades i en krubba som nyfödd. 

Ändrar det mycket på innebörden i evangeliet? Inte jättemycket men alla hemlösa som känt samhörighet med Jesus kanske känner sig lurade, eller så inte. Luffare och andra hemlösa i det gamla bondesamhället fick ofta sova med djuren, vare sig de bodde i husets nedervåning eller i en fristående byggnad. För mig är huvudsaken, förstås, att Jesus föddes bland djuren. Han är hela universums och hela skapelsens kung, inte bara människornas. 

Herdarna på ängen fattade nog detta när änglarna kom med tillkännagivandet att Messias var född i Betlehem. Så tydligt hade Gud inte talat tidigare. Nu kunde de inte ta fel. Änglakörer hör man inte ofta. Nu är det allvar: inte en gammal släkthistoria, inte en minnesplats utan ett direkt tilltal: Gud är född bland djur och människor till vilka Gud har behag. 

23 december- nu har det vänt

 Herren är god mot alla,

barmhärtig mot allt han  har skapat. 

Ps. 145:9

Nu går vi mot ljusare tider här i norr. Och dessutom har vi haft klart väder de två senaste dagarna. Detta påminner mig om hur Gud skapat allting till skönhet och glädje och när fienden fördärvade skapelsen gick Gud själv in i tiden för att rädda oss alla- Hela skapelsen. 

22 december -Josef, drömmaren

 Salig hon som trodde, Luk. 1:45

Maria trodde utan facit i handen och blev salig. Elisabeth är den som säger det till henne när de båda gravida släktingarna möts. Här, i Lukas evangelium, får vi inte veta något om Josefs reaktion. Hos Lukas står mirakelmammorna i centrum. Men Matteus berättar att Josef, liksom sin namne och förfader som blev egyptisk ämbetsman på kuppen, var en drömmare. Alltså en som fick tydliga budskap från Gud i drömmen. Igår blev jag påmind om hur viktigt det är att lyssna till de drömmar man får av Gud, på samma sätt som Josef gjorde. 

Det verkar som om  Jesus just nu söker muslimer. Och han gör det ofta genom att möta dem i drömmen. Här är bara den senaste i raden som jag stött på. Det verkar nästan vara en regel att muslimer som blivit kristna har fått ett sådant här möte med Jesus i drömmen och liksom Josef har de följt drömmens budskap och konverterat.

Vi är nog många som nästan förälskat oss i Josef, som drömde och tog budskapet på allvar så han blev den perfekta pappan till Jesus, Gud själv, som kommer till oss som ett spädbarn. Josef var technon, hantverkare och byggare, timmerman men också en judisk man av Juda stam vilket innebar att han kunde sina texter: lagen och profeterna. Ändå famlade han nog i blindo när han förstod att Maria väntade ban och an visste att han inte var fadern. Men Josef litade på drömmarnas budskap och följde dem vilket räddade livet på den nyfödda Jesus. 

Josefs roll som bonuspappa till Guds son och senare biopappa till Judas och Jakob och Jesu andra syskon av vilka flera tillhörde den första kristna församlingen i världshistorien, kan inte överskattas. Ändå glöms han ofta bort när han borde vara en förebild för alla män , speciellt pappor. Och föredöme för oss alla i att känna igen drömmarna från Gud och följa dem.

21 december fjärde advent

 Herren visar sin makt och helighet

inför alla folk,

hela jorden skall se

hur vår Gud räddar oss.

Jes. 52:10

Maria blev den sista i raden av dem som fick tro utan facit i hand. Hon hade dock lagen och profeterna och ett folk omkring sig som kunde löftena och historien om det lilla ökenfolket som skulle få se Gud själv träda in i historien för att ändra dess gång för alltid. Och hon sa ja till att ta på sig den stora uppgiften att föda honom in i världen. Tur hon var ung. Det krävs nog både mod och lite dumdristighet, just det som unga människor har fullt av, för att ta sig an detta uppdrag. 

20 december Israel och Moses

 Min mun ska storligen tacka Herren      mitt ibland många vill jag lova honom.     Ty han står på den fattiges högra sida      för att frälsa honom från dem som fördömer hans själ. Ps. 109:30-3I

Just nu lever jag i ett litet hus från 1892 på vår lilla gård eftersom vårt stora boningshus råkat ut för en vattenskada. Djuren och jag huserar i ett 1800-tals light tillstånd så vad passar väl bättre än att jag häromdagen hittade min första helbibel som var av 1917 års översättning  med mina understrykningar från barndomen. Dessa två verser är  de understrukna verser jag fick ögonen på i morse.

Dagens namnsdagsbarn Israel och Mose passar in på dessa verser eftersom de från varsin sida såg detta med fattigas utsatthet. Israel fick söka hjälp i Egypten för att hans familj skulle överleva en svår hungersnöd. I landet bodde redan Josef, son till älsklingshustrun Rakel och såld av sina avundsjuka bröder, söner till andra kvinnor i Jakobs hushåll, som slav till Egypten där han fick myndighet över livsmedelsförsörjningen i landet. Så kom Israels barn att bo i Egypten under några hundra år tills de blev förslavade igen. Egypten hade ett slags statarsystem med livegna bönder där ingick så småningom Israels barn. En farao bestämde att de blivit för många och beordrade därför att alla gossebarn skulle slängas i Nilen vid födseln. 

Vi vet ju att ett av dessa gossebarn räddades av sin rådiga mor, storasyster Miriam och afraos egen dotter. Mose blev med tiden uppmärksam på hur Israels barn behandlades och ledde till slut uttåget ur Egypten tillbaka till löfteslandet som Israel en gång lämnat bakom sig. Med Moses kom lagen för första gången i skriven form till mänskligheten.   På två stentavlor stod Tio Guds bud inristade och Israels folk började snart behandla dessa som sin största skatt. De bar runt dessa tavlor i en vackert utsmyckad ark. Den var förstås tung att bära men de bar med sig den under hela vandringen. 

Det var historiens första lagsamling som gällde lika för kvinnor och män, rika och fattiga, slavar och fria, främlingar och infödingar. För oss verkar det helt normalt att lagen gäller lika för alla men det var en revolution när den kom. Så har också hela Bibeln alltid haft ett underifrånperspektiv på världen. Den minste har alltid tolkningsföreträde. Den fattiga står  i Guds fokusljus och den treenighet som upprepade gånger nämns i GT är änkan, den faderlösa och främlingen.  Dessa tre är Guds hjärtefråga. Den som vill hävda att Bibeln är en bok för att förtrycka, liksom tex Marx och hans efterföljare hävdade, har en omöjlig uppgift i att bevisa det utifrån vår urkund. 

 

19 december Isak och Rebecka-troshjältar

 Så har alltså lagen varit vår övervakare tills Kristus kom, för att vi skulle göras rättfärdiga genom tron. Men nu när tron är här har vi inte längre någon övervakare. Gal. 3:24-25

Isak är dagens namn. Mellan 1993 och 2001 fanns hans fru Rebecka med honom detta datum men sedan flyttades hon tillbaka till 17 maj där hon förr hade sin namnsdag.  Isak är den av de tre patriarkerna som verkar ha levt det minst äventyrliga livet. Intressant är också att alla patriarkerna och de första familjerna som senare skulle kallas judar, efter Isaks barnbarnsbarn Juda, inte hade lagen. Inte ens tio Guds bud finns med i berättelsen om patriarkerna. 

Dessa de första som gjorde det möjligt för oss att få kontakt med universums skapare och få rätt att kalla oss Guds husfolk hade så mycket er tillit än vi. De levde sannerligen utan facit i handen till skillnad från oss som har hela evangeliet, alla epistlarna och en Heliga Ande inom oss. Man tycker vi borde vara riktigt trofasta som fått så många konkreta bevis för Guds trofasthet. 

Vi borde ta rygg på Isak och Rebecka som tydligen lyckades hålla tron vid liv trots mycket sämre  förutsättningar än vad vi har. Dessutom var det inte helt okomplicerat att vara den store Abrahams barn. Tänk till exempel på att Isak höll på att bli mördad av sin pappa- Och Rebecka fick lämna sitt land på vinst och förlust med en av Abrahams tjänare för att dela Isaks främlingsskap i det förlovade landet. Varken Rebecka eller Isak fick några direkta gudsmöten, enligt Bibeln, men de höll fast vid den Himmelska Föräldern ändå. 

Här sjunger koptiska barn på en traditionell koptisk melodi en svensk barnpsalm. Vi hör alla ihop i samma familj där en gång Rebecka och Isak gjorde det möjligt för oss i Sverige, Egypten och i hela världen att tillhöra Guds familj.

18 december Abraham

 Herren ger främlingar skydd. Ps. 146: 9 

 Vi tänker sällan på att Abraham, fadern till tre inflytelserika religioner var en främling som lämnat sitt födelseland. Han bodde på nåder i det som nu är Israel. Hettiten Mamre upplät boplats åt honom och gravplats till Sara när hon dog. 

En viktig sanning är alltså att vi alla är främlingar och alltid ska minnas hur svårt det är att leva i främlingsskap. Gästfrihet är en tvingande plikt och en dygd ingen kristen kan hoppa över. Vi ska inte vara sämre än hettiten Mamre.

Bisarrt då att när Christian Mölk protesterar mot Tidöpartiernas snåla migrationspolitik angrips av förment kristna människor. Att dessa dessutom gör det till en politisk vänsterfråga att bry sig om främlingen visar hur långt det gått med kristenhetens avfall.

Mer vilse än så är det svårt att gå när Bibeln är så övertydlig om Guds egen syn på främlingen. 

17 december ljusets egenskaper

 Herren öppnar blinda ögon. Ps. 146:8 a

John Kerr var teolog och fysiker som är mest känd för sina upptäckter om ljus i kombination med elektrisk ström som gjorde exempelvis extremt snabba slutare på kameror och TVn möjliga. Han har också upptäckt och sedermera fått ge namn till Kerreffekten. Han föddes just denna dag 1824. Han var alltså också teolog och verkade vid Ett college tillhörande Free Churc h of Scotland. Den bröt sig loss ur den skotska kyrkan, som är presbytariansk, för att de motsatte sig att rika aristokrater kunde tillsätta egna församlingspräster och fattigare församlingsbor hade inget att säga till om.

Denna sedvänja är ju en viktig del av intrigen i min favoritroman Middlemarch av George Eliot. I den förstår man verkligen hur beroende präster var av de stormän som ägde församlingen där de skulle verka. Det är en förkastlig sedvänja och det tyckte Free Church of Scotlands medlemmar också. De samlade in pengar för att bygga kyrkor och skolor i Skottland. Skolorna hade gott rykte och John Kerr tillhör de kända professorer som först utbildat sig vid kyrkans lärarseminarium i Glasgow och sedan undervisade i matematik vid deras college i Edinburgh. 

Free Church of Scotland bedrev också mycket mission utomlands och var starka motståndare till slaveriet i USA. Det känns självklart att en man som var knuten till dem också skulle intressera sig för ljusets egenskaper. 

16 december

 Lita aldrig på mäktiga män, människor som ingen hjälp kan ge, Ps. 146: 1

Idag 1653 utropade sig Oliver Cromwell till lordprotektor av engelska, skotska och irländska samväldet . Han är intressant på många sätt för en barockbloggare men just i adventstid är förmodligen hans förbud mot julen mest aktuellt. Det har i många år spritts myter om att julen inte är kristen och alla andra högtider är egentligen hedniska. I verkligheten är det inte sant men puritanerna sa så och försökte på riktigt att förbjuda julen eftersom de såg katolska sedvänjor som hedniska och allmänt vulgära villoläror. 

Cromwell förbjöd inte bara religiösa fester utan också allt annat som kunde uppfattas som uppsluppet och kul. Men , som med alla andra människor, var han en komplex person som började sin politiska karriär med att försvara fattiga bönder mot giriga aristokrater. Han ville också genomföra allmän rösträtt för alla män i riket. På många sätt var han en slags marxistisk föregångare. En revolutionär som ville "rycka till sig himmelriket med våld" och skapa en puritansk idealstat på jorden. 

Att avskaffa julen var ett led i att rena landet från överflödskonsumtion och katolsk vidskepelse. Fåvitska journalister, lärare, läroböcker och många andra sprider vidare Cromwells myter om allehanda högtider, inte bara julen. Här kan man lära sig mer om detta ifall man läser engelska. Här räcker det att jag säger som det är: att fira Kristi födelse är ingen hednisk sedvänja och har aldrig varit. Alltså kan vi lugnt använda adventstiden till förberedelser för en god jul. 

En Christmas Carol från Irlands 1600-tal. Texten verkar vara en direkt protest mot Cromwells julförbud. Den slutar med att uppmana till alla slags festligheter för att fira Jesus fötts eftersom det anstår kristna. 

15 december

 En röst ropar i öknen: bana väg för Herren. Luk. 3: 5

Idag känns det mer som "ett rop hörs i Rama, gråt och högjudd jämmer. Det är Rakel som gråter över sina barn och hon låter sig inte tröstas , för de är inte mer till. " efter terrorattacken på Bondi Beach. Nästan samtidigt som den ignorerade antisemitismen i Sverige ges ett ansikte av  BRÅ som menar att den "ökat något" när anmälda hatbrott mot judar ökat med 95% de senaste åren. Samma siffror verkar rimliga när vi nu hör om judars situation i Australien. Sopas under mattan ska denna antisemitism ändå, både långt borta och nära. Nära en fördubbling blir "ökat något" här i Sverige och i Australien togs inga larmsignaler på allvar tills demoniska galningar öppnade hatets eld mot Chanukka-firande judar i alla åldrar. 

V änstern, som jag själv anser mig tillhöra, sviker återigen judarna. Den galna 68-generationen som nu stapplar mot graven, kan aldrig ändra sig i denna fråga, ser det ut som: den bara måste hata judar och därför gör de gemensam sak med islamister. Det kan väl också bero på att gubbklubben kring Guillou då också får hata kvinnor fritt och för intet. Spöa fruar är något som sagde Guillou tycker är helt okej, bara det görs av en muslim. Och mörda judar är han självklart helt med på. Ni ska se att han redan tänkt ut en hånfull ursäkt för detta massmord till sin söndagskolumn i Aftonbladet. Eller så tiger han om det, vår egen självbelåtet misogyna riksantisemit

Johannes ropar i öknen: " omvänd er! Bana väg för Herren!" och jag hoppas att domens dag snart kommer för de ondskans kreatur som utför massmord på glada Chanukka-firare och för dem som inspirerar till dem eller ursäktar dem, men sitter på bekvämt avstånd och applåderar dessa fega illdåd. 

Tredje advent

 Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Gal. 3:27-29

Församlingens portalparagraf som typ i alla tider ignorerats av kyrkoledare från alla håll och kanter, alla män så klart.  Det verkar inte finnas något mer provocerande än jämlikhet mellan män, kvinnor, samhällsklasser och etniciteter. Att så många stör sig så mycket på detta bibelord, i praktiken om än de bekänner det med sin mun, tror jag beror på att detta är ett enormt hot mot ondskans hela maktanspråk. 

Ondskans värsta representanter på jorden är alla besatta av makt och kvinnohat. Mullorna i Iran är ett tydligt exempel på detta. Demonerna vrider sig i plågor när de hör att "alla är vi ett i Kristus". Herodes stod inte ut med att jämställas med alla andra som kom till Johannes för att döpas. Att han fick sin rättvisa skopa av sleven när Johannes öste upp omvändelsebudskap störde honom så mycket att det kostade Johannes både liv och frihet. 

När mullorna hör slagordet: "Kvinna, liv , frihet" visar de sitt sanna demonbesatta ansikte och berövar dem som ropar liv och frihet. Herodes har många efterföljare, men låt oss visa att Johannes har fler. 

KVINNA, LIV, FRIHET!

Caravaggio: Johannes Döpare halsshuggs

13 december Lucia

 Offer och gåvor begärde du inte,

men en kropp har du danat åt mig.

---

Se, här är jag!

Heb.10:5 och 6b 

Lucia firar vi idag, och för trogna följare är det ingen skräll att detta är Barockbloggens favorithelgon och favorithögtid. Jag brukar kalla mig jul-påsk och pingstvän, men jag kan utan att ljuga lägga till Lucia-vän. Hon betyder mer och mer för mig för varje år och då var hon redan mycket betydelsefull när jag var tre år, det första lussandet jag minns.  

Denna andra adventveckas episteltext från Hebréerbrevet passar in på henne, även om det främst syftar på Jesus och många av hans efterföljare. Jag vill också stämma in i orden. Även om jag, och många med mig, inte blir världsberömda martyrer vill vi följa i deras spår som inte vek en tum när deras tro utmanades av makterna.

12 december

 Trofasthet spirar ur jorden, rättvisa blickar ner från himlen. Ps. 85: 12

 

11 december- Daniel

 Ska du vredgas på oss för alltid, skall din vrede vara från släkte till släkte? Ps. 85:6

Daniels bok i gamla testamentet handlar, förutom om Daniel själv, även om andra judar som förts bort i fångenskap. Det verkar som om Gud har övergivit folket som en gång valts ut för att lämna slaveriet i Egypten för att flytta tillbaka till landet som Gud lovat dem som evigt hemland. Men plötsligt gäller inte löftet längre, verkar det som. Invånarna besegras  krig och stormakten Persien fördriver eliten, dit Daniel hörde, i landsflykt. Inte nog med detta att de drivs bort från sitt land, det som är så viktigt för en jude: Israels land, de förs bort i fångenskap. Daniel och hans vänner, tillika förmyndare: blir hovmän. Alltså, de jobbar för kost och logi med rikets administration.

Daniel verkar aldrig vackla, han tänker inte svikta i sin judiska tro som ju är väldigt praktisk. Han ber sju gånger om dagen och äter enbart grönsaker för att inte av misstag  få i sig något som inte är kosher. Jag kan tänka mig att denna adventstids psaltarpsalm var något både Daniel och övriga fångar, stavade på rätt ofta. Den tröstar även mig med sitt raka tilltal till Gud. Samtidigt lever vi Anno Domini, så vi vet att det är kaos-makterna som plågar oss, inte Gud. Det är också mot dem Guds vrede vänder sig och i den kampen mot ondskan drar han sig inte för att riskera allt genom att själv födas som ett vanligt barn. Jesus är människosonen som Daniel såg långt i framtiden.

                

10 december -mänskliga rättigheter

 Godhet och trofasthet möts, fred och rättvisa omfamnar varandra. Ps. 85:11

FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna antogs denna dag 1948. Och jag är inte ensam om att mena att det aldrig hade skett utan Jesus. Tom Holland, myspysig historienörd i en av mina favoritpoddar  "The Rest is History" har skrivit en bok som visar hur kristendomen är grunden för våra tankar om människovärde oavsett status, yrke, kön och hälsotillstånd. Hela välfärdssamhället , sjukvården, skola för alla och slaveriets avskaffande bygger på kristendomens enorma genomslag. Boken heter Dominion på engelska, Herravälde på svenska. Här recenserar bloggen "Vandra vägen" boken.

Rolig gospelversion av Bereden väg för Herran. Tyvärr med de sedvanliga tre första verserna. Jag älskar Napoleon-protesten så följande verser är så älskvärda:

Ej kommer han med härar och ej med ståt och prakt, dock ondskan han förfärar i all dess stolta makt. Med Andens svärd han strider och segrar när han lider: välsignad vare han som kom i Herrens namn.

9 december: Anna

 Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet. Mark. 1:15

Anna var enligt en älskad legend Marias mamma och därmed Jesu mormor. Jag ogillar starkt dessa sagor om Marias tillblivelse genom att hennes pappa Joakim gav Anna en puss på kinden . De gör Maria till en omänsklig varelse, en halvgudinna. Det är så hädiskt så jag nästan storknar. Jesus är 100% Gud och % människa. Maria är en riktig människa född på normalt vis och ingen grekisk mytologisk gestalt eller egyptisk gudinna. 

Andra advents kärnfulla evangelietext säger det vi människor värjer oss emot: Jesus kom med Guds rike till oss. En människoson, inte en gudinneson med en mysko mormor som var så extremt fertil att en puss på kinden räckte för att göra henne gravid. Man har hört talas om dem som så lätt får barn att de blir gravida av att tvätta sin makes kalsonger. Som fembarnsmor har jag hört det "roliga" skämtet oräkneliga gånger. Men sagan om Anna och Joakim slår kalsongtvätten.

Om nu Marias mamma hette Anna, som hon mycket väl kan ha gjort fast hon hade ett helt normalt äktenskap med Marias pappa, är jag ändå henne djupt tacksam för att hon var en del av familjen kring den lille Jesus. Marias föräldrar måste ha varit toleranta och klarsynta eftersom de inte hedersmördade henne när hon blev gravid för tidigt. Eller så var det inte så viktigt, hon var ju trolovad med en rejäl ung man; Josef. Att de gifte bort Maria med en klok och vidsynt man, bevandrad i skrifterna med profetiska drömmar liksom GTs Josef och hantverkare, visar att de måste ha varit kloka och vidsynta själva.

Så Anna är en viktig person, hon fostrade en tuffing till dotter som räddade hela kosmos genom att barnet Maria fick var Gud själv.

8 december

 När den tiden och den dagen kommer skall jag låta ett rättfärdigt skott växa ur Davids stam. Han skall skapa rätt och rättfärdighet i landet. Jes. 33:15

Att leva i Guds rike just nu och ännu vänta på dess ankomst är alltså den kristnes lott. Vi lever i Guds rike så till vida att hela kulturen förändrats i grunden så att rätt och rättfärdighet av de flesta uppfattas som honnörsord. Från att den starkes rätt rådde kom rättvisan för alla in som ett mål att sträva mot. 

Från att ett fåtal människor hade ordet i sin makt, så de skrev och läste över huvudet på de flesta blev alfabetet var mans egendom och efter att Johann Gutenberg tryckt sin första Bibel spreds det tryckta ordet som en löpeld över världen. I sinom tid blev det fria ordet en självklarhet i vår mörka Nord och i dess spår kom bibliotek, demokrati och folkskolan.

Idag kan vi fira att världens mest belästa nation fick sin första tidning.  Färöarnas äldsta tidning  såg sin första gryning 1877. Den platsar bra inte bara på grund av datumet utan på grund av namnet Dimmalætting som betyder mörkret lättar, lämnar, flyr,  försvinner. Gryning är den bästa översättningen men i Adventstider stämmer mörkret flyr allra bäst. Smart av färingarna att ge ut den just den 8 december när vi är inne i kamos-mörkret och adventstiden.  

Andra advent: Guds rike är nära

 Det skall komma en tid, säger Herren,

då jag skall uppfylla det löfte

 jag har givit Israels folk och Judas folk. Jes. 33:14

Andra advent och Guds rike finns här osynligt ibland oss men ännu inte synligt för alla. Att leva som kristen är att alltid leva i ett Advent. Ankomsten som vi väntar är redan här och snart här,  nu mycket närmare än när Jeremia fick sin profetia. 

6 december Nikolaus och Finlands nationaldag

Aldrig mer ska någon förtryckare komma, 

nu är mina ögon öppna. Sak. 9:8b

Eftersom detta är en kristen blogg ser jag med skepsis på nationalism. Men för den skull inser jag ändå värdet av att småstater får lämna stora förtryckande imperier. Just nu är det speciellt aktuellt på många vis, att glädja sig åt små nationers rätt att bryta sig loss från imperialistiska förtryckare  som Finland gjorde från den ständigt hungrande björnen, den ryska grannen. Under Putin har Ryssland åter blivit vad det alltid varit, med några korta undantagsår: ett imperium med målet att ständigt expandera på grannars bekostnad.  

Men "ännu är inte Polen besegrat", som det står i deras nationalsång och Finland är fortfarande självständigt både från Sverige och Ryssland. Båda länderna står sedan 2023 under hot från sin mordlystna granne i öst. Ja, vi är många som gör det. Hela Europa skulle passa som rysk lydstat, anser Putin. Han drömmer om det bysantinska rikets återuppståndelse under sitt eget ledarskap och när han ändå håller på kan han ju upprätta det odelade Romarriket med hela Europa under rysk överhöghet, och Nordafrika, och Mellanöstern och...

Smyrnas biskop som levde under det odelade Romarrikets "fred" skulel nog ha svårt att applådera Putins ryska "kyrkas" anspråk på att vara den enda sanna kyrkan i tätt samarbete med det ryska imperiet. Nikolaus som själv fängslades unde Diocletianus förföljelser hade inte mycket til övers för en förtryckande militaristisk diktatur som Romarriket och Ryssland idag. Han tillhörde den sista generationen kristna som var absoluta pacifister. Sedan kom Konstantin den Store. En kejsare, eller som det heter på ryska Tsar, som Putin vill ta efter åtminstone vad gäller storleken på sitt rike. Och han vädrar nu morgonluft för sina ambitioner när han har sin trogne vän Trump i Vita huset.

Att luta sig mot orden hos Sakarja om Fridsfursten vars ögon är öppna så förtrycket får ett slut, känns därför nödvändigt denna mörkertid.

5 december Crispina

  Herren Sebaot ska ge dem skydd. Sak. 9:15 a

I Afrika vördades Crispina redan direkt efter hennes död ca. 304 f.Kr under helgonmakaren nummer 1, Diocletianus, förföljelse. Jag klipper ur engelsksprkiga Wikipedia om Augustinus prediakn på hennes helgondag.:

 

"The persecutors turned their rage against Crispina, whose birthday we celebrate today. They unleashed their savagery against a rich woman delicately nurtured; but she was strong, because the Lord was for her a better defense than the hand of her right hand, and He was guarding her. Is there anyone in Africa who does not know about these events, brothers and sisters? Scarcely, for she was extremely famous, of noble stock and very wealthy."^[

 

4 december Barbara

 Vilken lycka, vilken skönhet!

De unga männen skall blomstra av dess säd

och flickorna av dess vin. Sak. 9: 17

Barbara är ett helgon vars historiska existens betvivlas på goda grunder. Men som symbol för hedersförtryck är det bara naturligt att hon varit ett populärt helgon sedan 600 -talet fast hon sägs ha levt på 200-talet då hennes far spärrade in henne i ett torn och halshögg henne när han fattade att hon blivit kristen. Även om just denna Barbara kanske inte existerat finns mängder av döttrar som på riktigt mördats av sin pappa av olika skäl till exempel på grund av att de konverterat till kristendomen. I Sverige har Fadime Sahindal fått Barbaras roll. Skjuten av sin pappa för att ha valt en kristen man och vägrat gifta sig med en av familjen utvald kusin har hon fått bli en symbol för alla barn som lever under hedersförtryck. 

Äkta kristendom befriar alla från allt förtryck. Men allt som kallas kristendom är förstås inte det. Även "kristna" föräldrar kan mörda sina barn pga "heder". Jesus har dock inget till övers för dem som dödar sina barn för inbillad "heders" skull.

Lydia 3 december

 och hans välde skall nå från hav till hav, från floden till världens ände. Sak. 9:10 b

Lydia var den första i Europa som tog emot Jesus som sin kung och frälsare. Jag återkommer ständigt till hur tacksam jag är för att missionärer sändes ut och var villiga att gå ut till alla folk. Lydia är en av de första som lyssnade och tog till sig kallelsen så till den grad att hon upplät sitt hem till Filippis första kristna församling, som också var Europas första församling. Fåkunniga inbillar sig att kristendomen är en europeisk religion. Så är det förstås inte. Vid en snabb blick på en historisk karta fattar minsta barn detta. 

Afrikanska länder som exempelvis Egypten och Etiopien hyste kristna civilisationer långt innan våra förfäder här längst upp i norr ristade runstenar där den heliga treenigheten åkallades, tusen år efter Jesu födelse. Islam kom 700 år senare till Afrika, en religion som från första början spreds nästan enbart med vapenmakt och invasion. Islamister vill fortsätta den traditionen än i denna dag. Det behöver mången så kallad expert lära sig. 

Fortfarande sprider sig kristen kultur från Afrika till det fjärran Sverige. Nkonkou Hilaires, kongolesisk teolog och författare, psalm har fått nummer 89 i den svenska psalmboken:

Adventskalender 1 december Oskar

 Se din konung kommer till dig. Sak. 10:a

Numera ska det prompt kallas julkalender och börja 1 december oavsett när första advent är: den fina traditionen med adventskalender. En motståndshandling från barock-Olga är således att börja kalendern när det är förta advent och låta den heta just adventskalender. Att dessutom hålla adventsfastan nu när julfrosseriet satt igång med full kraft är rent revolutionärt. Så kan vi visa vilket vi rike vi djupst sätt är medborgare i. 

Det rättvisa riket där Jesus är kung är raka motsatsen till det den förvridna "kristna" nationalismen förespråkar. Jesus är kung men inte över några få mänskliga länder utan i Guds rike som inte känner jordiska gränser. Jesus är kung över hela Kosmos därför är adventstiden en motståndshandling och även en handling som proklamerar Guds rike.

Det i Sverige kungliga namnet Oskar får därmed stå för den kortvariga och begränsade nationalstaten i kontrast till Guds eviga allomfattande rike.

 

Beatrice

 Ropa ut din glädje, dotter Sion,

jubla, dotter Jerusalem. Sak. 9: 9a

Så många år har gått sedan Sakarja uttalade denna välciterade profetia. Och visst har det höjts glädjerop i Jerusalem, men lika ofta har motsatsen hörts, gråt och högljudd jämmer. Just nu känns glädjeropen långt borta men det är ändå sant att det vackra och glädjerika också finns. Allt är inte ryska drönare mot flerfamiljshus i Ukraina eller folkmord i Darfur. Vi ska inte glömma dem som lider, utan minsta spår av fred i sikte, men att totalt tappa modet är inte en lösning på någonting alls.

Idag har Beatrice, den lyckliga, namnsdag. Beatrice som är mest känd som den som tog initiativet till räddningsaktionen för Dante i Den gudomliga komedin. Hon skulle kunna vara denna dotter Sion, den lyckobringande. I Dantes diktverk är hon en som inte ger upp om hans eviga väl utan hon gör motstpnd trots att hon varit död i många år när hon sätter sin plan i verket.

Visst är Beatrice en litterär gestalt men ändå är hon en förebild i att inte ge upp eftersom hon ändå har det så bra i Paradiset. Precis som Jesus följde frälsningplanen hela vägen till Golgota. På samma sätt kan vi visa att vi inte tappat hoppet. Vi har inte tappat hoppet om fred och inte heller om att Jesus ska komma tillbaka trots allt mörker och all ondska. Därför är det en stark moståndshandling att åter fira advent och ropa : Du vår Herre kom! tillsammans med att vi ropar ut vår glädje över att han kom och visade oss fredens väg:

Första advent och andersmäss på samma dag

 Han skall förkunna fred för folken.  Sak. 9:10b

 Plötsligt händer det. Andersmäss är inte bara ett annat namn på första advent utan också exakt samma dag som första advent. Så blev det också en ovanligt trevlig nyårsdag trots halka och vattenskada och allt tjorv som blir med att bo i ett 1800-talshus utan vatten och toalett OCH ett modernt utrustat dito drygt en mil bort. 

Vi firade gudstjänst 5 mil bort, ovanpå detta, eftersom det är så vackert och trevligt i  kyrkan i det samhället som till nyss var en egen församling och ännu längre tillbaks en egen kommun. Vi fick sjunga för full hals i en kyrkobyggnad som låter rösterna runga. Precis som det ska vara.

Predikan avslutades med en bön om fred vilket ju är högts påkallat. Jag vet inte hur många gånger om dagen jag suckat till, ropat till och skäller ut Gud på grund av världsläget. Varför får Putin leva när så många bra människor dör och rycks ifrån oss i förtid? Varför får Trump styra världens största militärmakt , han som fjäskar för Putin, massmördaren? Man kan knappast föreställa sig en olämpligare president, det skulle i så fall vara hans bästis Putin.

Vi fortsätter att be, så klart, för till vem skulle vi gå? Jag tror att Jesus kom för att förkunna fred för folken och jag tror också att den freden till slut ska komma. Därför firar jag in det nya kyrkoåret med att hela dagen gnola på denna version av "Gläd dig du Kristi brud."

Länge sedan sist- sånt är livet utan AI

 Nu är det ett tag sedan jag skrivit här för efter påsklovet blev terminen , som vanligt en galen berg-och-dalbana i full fart utför i typ 150 km i timmen. Just i år hamnade lovdagar som 1 maj och studiedagar olyckligt i kombination med ett slagregn av nationella prov i alla tre av mina ämnen. Vi har nu kommit med förslaget, som jag hoppas blir verklighet, att de som vaktar proven ska vara de lärare som friställs på provdagen och inte vi som har klassen som skriver prov och därmed får ställa in en massa lektioner som våra klasser så väl behöver. Att "ge dem uppgifter" är i det närmaste värdelöst. Endast ett fåtal elever gör verkligen dessa och de andra gör dem inte alls eller gör en usel prompt till en AI-bot som bara kläggar igen systemet med skräp. Ett exempel är att skriva en kort novell om de tre ungdomarna i Agnes Cecilia tio år efter att boken tagit slut, alltså när Nora är 24, Dag 25 och Agnes Cecilia 26.

AI skrev istället en "recension" av en novell där Agnes Cecilia var ett spöke. Hela "recensionen" byggde på påhitt av denna hjälpsamma bot som kallas chat-GPT. Eleven som tog "hjälp" av denna "kompis" skämdes förstås. Det är inte för att hänga ut hen jag skriver detta utan för att påpeka vilken svekfull kompis AI är och för att gå till storms mot denna galenskap.

Kanske någon vän av ordning då säger: "Men om det blir så stressigt, använd AI själv!" Då suckar jag högljutt men egentligen är jag överlycklig att få en chans att tala ut om denna AI-galenskap.

1. AI skriver tråkiga texter med grammatiken nästan helt korrekt även på svenska även om den är bättre på engelska och franska, men den hittar på. Är du min elev: lämna den inte med min uppgift som prompt för du får ut ett sammelsurium som inte liknar det som avses ens på mycket långt håll! Ovanstående elevexempel talar sitt tydliga språk. AI hade uppfattat min uppgift som prompt och tog med ord som bokens titel och "novell" och sedan pjämrade den på om något helt annat än uppgiften handlade om.

2. AI ljuger har man konstaterat otaliga gånger. AI bygger på det som nätet flödar över av och mycket av detta är löst tyckande i sociala medier. AI "lärs" att prata genom dessa, allt annat än tillförlitliga tirader så de svar AI ger är alltså långt ifrån sanningen. De måste ändå faktakollas och då är det ju mest tidseffektivt att göra denna koll själv, direkt, utan inblandning av AI först. Som i mitt exempel är det tydligt bättre att skriva med sitt eget språk klart och enkelt om vad barnen i boken gör tio år senare. Enklaste sättet är alltså att själv läsa boken och själv skriva utifrån den.

3. AI får hjärnan att ruttna. Jag talar inte om hur Italian brain rot, dvs AI genererade tecknade och animerade korta sketcher (sk. memes) med ett påhittat Linus på Linjen-språk naturligtvis inte är vad våra hjärnor behöver för att utvecklas optimalt, varken i barndomen eller senare. Nej det handlar om det självklara: slutar vi att tänka själva försämras vår förmåga att tänka. Tänk till exempel på hur få av dagens vuxna som kan mjölka en ko. Inte ens kobönder är i allmänhet bra på att handmjölka. Några av dem är fena på att applicera en mjölkmaskin på kon men de flesta har aldrig ens gjort detta utan kon går själv in i mjölkningsbåset där en robot mjölkar henne. Den som aldrig mjölkat en ko tror detta är enkelt efter att ha sett en bild på hur man gör, eller kanske en You tube-video. Men handlaget är allt och detta kan inte läras ut av you tube. Detsamma gäller det mesta. Hur många i din by kan timra sig ett eget hus? Detta var allmängods för 150 år sedan.  Tekniken tog över och förmågan förlorades.

Listan kan göras lång på kunskaper och färdigheter som gått förlorade pga teknikens framsteg. De flesta av mina elever väljer nu bort att lära sig köra med manuell växellåda. Hos oss gamlingar är manuellt växlande djupt inrotat i ryggmärgen men de kommer alltid att vara hänvisade till automatväxlade fordon. För att inte tala om hur handfallna de flesta skulle vara om de var tvungna att nyttja levande hästar som fordon, något som i min pappas barndom var allmänt förekommande, även om det fanns bilar som inte var särskilt pålitliga på dåliga tjälskottsvägar i norra glesbygden. Men då kunde folk laga sin egen bil. Hur många kan det idag?

Forskning på MIT visar att detsamma händer med tänkandet om vi använder teknik. Vi hittar sämre om vi vant oss vid GPS, vi får sämre minne av att googla innan vi idats plocka fram kunskaper vi redan besitter och AI gör oss dummare.

4. AI kräver enormt mycket energi för att fungera. AI kräver nu mer energi än Bit Coin-produktion. Om några år  kommer AI att dra mer energi än Sveriges samlade kärn- och vindkraft. Jag tänker att vi behöver energi till viktigare saker än att smita från studierna: värma de hus vi inte är så bra på att bygga från grunden längre, mjölka de kor som vi saknar förmågan att mjölka numera eller driva de bilar som vi inte kan laga utan expertkunskaper.

5. AI kan inte göra något viktigt: inte mjölka, inte laga bilen, inte fylla i tråkiga blanketter, inte ha kontakt med försäkringsbolag, inte laga fuktskador eller sortera papper. Hade den funkat som en perfekt sekreterare, som Miss Lemon hos Agatha Christie, hade jag inte tvekat även om allt jag redan nämnt fortfarande gäller. Men nu är AI helt värdelös på det vanligt folk verkligen behöver. Allt den kan göra i vanliga människors liv är att skapa behov av sin hjälp i saker vi klarar bättre själva.

Vän av ordning tänker kanske att det vore ju en lättnad för en oregelbunden bloggare att skriva inlägg med hjälp av AI. Men det vore att skjuta sig i foten, handen och knät. AI skulle aldrig skriva så här med en massa metaforer, allitterationer och totalt ojämn, men logisk, styckeindelning.  AI använder heller inte utropstecken vid uppmaningar (finns ens imperativ i AIs ordklassförråd? Finns frågetecken och semikolon i AIs värld?)  Ett ord som "tjälskottsvägar" skulle knappast förekomma i en post skriven av AI och om jag till äventyrs skulle skulle prompta det ordet hade den stackars maskinen använt det totalt fel, precis som boktiteln Agnes Cecilia en sällsam historia missförstods i elevexemplet ovan.

Det är ett stort nöje att skriva här. Knasiga, långa, fulla med korrekturfel* och egentillverkade ord, med parenteser och asterisker** sådana är mina poster och varför ta sig till AIs tråknivå när jag själv lyckats vara så tråkig att min man aldrig läser min blogg (tack, mina barn, för att ni läser:-)? Men  det finns ju ni trogna som gör det, som blivit vänner genom möten i bloggosfären eller i livet utanför skärmen. Vi håller kontakten och det skulle förstås AI aldrig bry sig om. Drar vi däremot ur kontakten till den roboten skulle mycket vara vunnet.

* Jag tänkte nästan lägga in något sådant, men jag är säker på att det ändå finns en hel hoper korrekturfel ändå. Det gör det alltid.

** så här skulle heller aldrig AI göra.

Påskdagen- förstlingsfrukten

 

Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. 1 Kor. 15:20

Tre judiska högtider sammanföll så att de firades fredag, lördag och söndag den veckan Jesus dog och uppstod. Först den storslagna Pesach som firar hur Gud beskyddade folket mot mordängeln i Egypten . Den firas oberoende av veckodag den 14:e i Nisan. Sedan firas det osyrade brödets högtid mellan Pesach och skördefesten som firas första veckodagen, dvs söndagen efter Pesach: firandet av förstlingsfrukten.

Det beskyddande blodet som leder till befrielse firades just när Jesu dog, vetet som används i det osyrade brödet hade Jesus refererat till vid ett flertal tillfällen och just när han är begraven firas vetet. Och när han uppstod firas förstlingsfrukten. Jesus var ju själv den första att uppstå från döden och benämns av Paulus med ett ord som här i Korinthierbrevet kan betyda förstlingsfrukten från de döda.

Kvinnorna vid graven (1835) målade av Ludwig Ferdinand Schnorr von Carolsfeld

 1835

Påskafton- vila

 

Maria från Magdala och Maria, Joses mor, såg var han blev lagd. Markus 15:47 

Caravaggios bild av gravläggningen

Långfredag- det starkaste vapnet

Lammet som blev slaktat är värdigt/ att ta emot makten/ och få rikedom och vishet och styrka/ och ära och härlighet och lovsång. Upp. 12

På korset besegrade Jesus synden, döden och Satan. Det var inte en vredgad Fader som lät sonen vara universums strykpojke för att blidka sin hämndlystnad utan en treenighet som satte in sitt starkaste vapen mot ondskans manifestationer och lurade dem rakt i fällan. Det starkaste vapnet heter förstås kärleken. "Intet finns som ej vinns av kärleken som lider".

Det vi får gratis: frälsning och den frid som ej världen kan ge, kostade Gud själv allt. Därmed vanns skapelsen tillbaka när allt var fullbordat och Jesu ihjältorterade kropp togs ner från korset med sin doft av kung.

Psalmstrof

Lammet som blev slaktat är värdigt
att ta emot makten
och få rikedom och vishet och styrka
och ära och härlighet och lovsång.

Skärtorsdag- förlovade

  Himlen skall prisa honom,/ haven och allt som rör sig i dem./ Gud skall rädda Sion/och bygga upp Juda städer./ Där skall de bo, de skall äga landet. / Det skall gå i arv till hans tjänares barn, / de som älskar hans namn skall bo där.  Ps 69 : 35-37

Duccio di Bouninsegnas tolkning av när Jesus tvättar lärjungarnas fötter och instiftar nattvarden 1300-tals altartavla i katedralen i Siena

På skärtorsdagsmässan minns vi två världshistoriska händelser: 

1. Israels uttåg ur Egypten genom Röda Havet och folket som föddes ur vattnet: Israels folk under ledning av Mose som lämnat sin kungliga bekvämlighet för att leda ett gäng befriade slavar och allmänna trashankar till det förlovade landet.

2. Jesu sista måltid med de sina när han instiftar nattvarden och tvättar lärjungarnas fötter. Vatten spelar alltså en viktig roll även här för att forma ett folk åt Herren och vi brukar därför också påminna om dopets vatten på påsknattsmässan. Men det viktigaste här är själva måltiden där Jesus sluter ett nytt förbund med mänskligheten.

Detta gör han genom att bjuda sina lärjungar till en förlovningsmåltid. Visst det är seder men när han lyfter bägaren och säger att den är det nya förbundet gör han något de församlade kände igen från alal förlovningsmåltider de varit med om. Johannes, som är släkt med Jesus på Marias sida, minns säkerligen också bröllopet i Kana det som Johannes är den enda evangelist som minns, Jesu första mirakel som hände innan han samlat sina lärjungar och därmed påbörjat sin gärning som profet.

Vid en förlovningfest bjöd den blivande brudgummen in den blivande bruden till en festmålitd. Där bjöd han henne vinet och sa att han nu sluter ett förbund med henne och när han hunnit bygga till ett hus åt dem på sin fars ägor ska de flytta in där tillsammans.* om den påtänkta bruden accepterade frieriet drack hon ur bägaren som mannen räckte henne, men han drack inte ur den, den var hennes. 

Kristi brudmystiken har tyvärr råkat i vanrykte här i Sverige av kända skäl. Men vi borde inte vara rädda för att återerövra den eftersom Jesu inte skyggar för denna starka koppling till sitt folk. Han bjuder in oss att dela livet med honom och han är tydlig med att han  återvänder till Fadern för att bygga** rum åt oss, sitt folk. Hela världshistorien slutar med att förlovningsfesten vi firar varje Mässa får si fullborda i Lammets bröllop. 

Det innebär alltså inte att det bara är de nunnor som vigts till "Kristi brudar", den heliga Birgitta och alla andra helgon som kallat sig så, plus Åsa Waldau/Rebecka Jakobsson som blir de enda som gifter sig med Jesus. Nej, hela skapelsen ska då fullkomligt förenas med den som bjuder in oss till förlovningsfest. Jesus är den andre Mose och han leder sitt folk ut ur Syndens, Satans och dödens fångenskap , vill vi följa honom genom havet till frihetens förlovade land, hela universum, dricker vi ur bägaren och alla, kvinnor , män, barn och gamla, blir hans brud, hans folk. Alla ska vi bo i det förlovade landet.***

* Det finns en formel som påminner mycket om nattvardsorden för detta trolovande i judisk tradition. 

** om någon inbillat sig att Josef var slumpvis vald till Jesus jordiske far tycker jag att Jesu tal om att bereda rum åt oss i Guds folk borde få oss på andra tankar. Jesus visste hur man bygger hus.

*** detta innebär alltså INTE att Gud förkastat det folk där kristendomen började. Jesus var jude och det finns ingen grund för ersättningsteologisk antisemitism

Dymmelonsdag- parfym

Jesus smörjes i Simon fariséens hus (Lukas 7) målad av Dieric Bouts (1420-1475)

 De betryckta skall se det och glädjas,/ ni som söker er till Gud skall få nytt mod, /ty Herren lyssnar till de fattiga/ och föraktar inte de fångna.  Ps. 69 : 34

 Under påsken firar både kristna och judar befrielsen ur slaveriet i Egypten den formativa händelse som skapade judendomen med Mose som förgrundsgestalt. Jag har redan tagit upp hur Jesu möte med den samariska och samaritiska kvinnan vid Sykars brunn visar hur Jesus är den sanna Andra Moses. Precis som Mose leder också Jesus ut ur slaveri, befriar och formar ett folk. 

Men Jesus är inte bara en befrielseledare utan också präst och kung. Denna dag i stilla veckan brukar man minnas hur Maria av  Betania smörjer Jesus med dyrbar Nardusbalsam. Detta smörjande händer första gången just när Jesus ska börja sin aktiva predikogärning.  Då är det en okänd "hamartolos" synderska av något slag, kanske en som sysslade med den populära konsten att förutsäga framtiden med hjälp av magiska ritualer eller genom att rådfråga döda. En synd som förstås var avgrundsdjup eftersom hon på så sätt brutit mot det viktiga budet att inte ha andra gudar vid sidan av Herren JHWH. 

Denna smörjelse påminner om hur David blev smord till kung av Samuel långt innan han verkligen blev krönt till Israels andra kung efter Saul. (1 Sam.16). Sedan smörjs Jesus åter av en okänd kvinna enligt Markus och Matteus. I Lukas evangelium är det den pinsamheten att en kvinna som dessutom är en offentligt erkänd syndare  (jag måste understryka av kyrkohistoriska skäl att inget i texten tyder på att hon var prostituerad, hamartolos betyder inte det) de övriga i sällskapet irriterar sig på. Men när Jesus smörjs i slutet av sin gärning är det nardusbalsams dyra pris som upprör. Först i Simon den spetälskes hus och sedan hos vännerna i Betania av lillasystern Maria. Detta dyrbara nardusbalsam var inte för vanligt folk utan kungar, självklart verkade det överdådigt att dessa Jesu vänner som han älskade satsade på en så dyrbar och fåfäng, i ordets alla bemärkelser, present. Men precis som den första smörjelsen gjorde kvinnorna profetiska handlingar denna sista vecka i Jesu liv.

Jesus säger till dem som klagar att "de fattiga har ni alltid hos er" och han kunde lagt till att "när jag kommer in i min kungavärdighet är mitt rike det bästa skyddet för fattiga i alla tider." Han kund eicterat mängder av psalmer exempelvis den som citeras idag här ovan. 

Jesus säger också att han smörjs till sin begravning men Jesus har ju tre roller: profeten som smordes i början av sin gärning, prästen och kungen som han nu smörjs till. Det är ju just på korset han får sin kungavärdighet. Och det märktes även på doften. Parfym har blivit en innegrej och just i vår tid blir detta så tydligt att doften bär ett budskap: Jesus luktade som en kung när han svettades blod i Getsemane, när han torterades hos Pilatus och när han korsfästes och dog. Starka orientaliska parfymer hänger ju kvar väldigt länge och tydligt, som vi doftöverkänsliga hosttanter vet nu när modet föreskriver tungt parfymerade gossar i skolans korridorer.

När Jesus vacklade genom Jerusalems gator  fick varje person han passerade en förnimmelse av hans kungavärdighet. Soldaterna som hånfullt klätt honom till kung hade tydligt känt doften , som kanske triggade idén att håna honom som kung med mantel och törnekrona. In i döden doftade Jesus det han var: universums enda riktiga kung. 

Den heliga tisdagen- Jona -tecknet

Hos oss hänger naturen med i påskens drama snösmältningen är i full gång. Hästarnas hage är just nu delvis en sumpmark där sjöfåglar snart kommer att simma en kort period.

 Rädda mig, Gud!/ Vattnet når mig till halsen./ Jag har sjunkit ned i bottenlös dy/ och har inget fotfäste./ Jag har kommit ut på djupt vatten, / strömmen vill dra ner mig. /jag har ropat mig trött/ min strupe är hes/ mina ögon värker, [...] Deras hån har krossat mig/mitt hjärta finner ingen bot./ Jag hoppas på medkänsla/men förgäves/ på någon som ville trösta mig, / meningen fanns/ De förgiftade min mat/ i min törst fick jag ättika att dricka. Ps. 69: 1-4 och 21-22

Jesus hade en psalmbok precis som vi. Och exakt som psalmboken för bara några generationer sedan var en bok alla hade och alla kunde citera, och sjunga ur, var det på Jesu tid med Psaltaren. När evangelisterna och övriga av Nya Testamentets författare citerar psalmboken tar de bara upp inledningsraderna för alla som hörde den kunde fylla i resten. 

När Jesus talade om att vandra om natten förstod nog många lärjungar att han syftade på dessa ensamma övergivna ugglor i Psaltaren, på samma sätt som ni läsare fattar vad jag menar med "blott en dag- principen" eller skriver " vi sjöng "Gläns över" och "Natten går" så klart". Ingen svensk över tio år behöver fundera länge på vad jag åsyftar med de två sistnämnda citaten medan man troligen behöver vara lite äldre för att veta vad "Blott en dag-principen" är. Men de som vet, vet och behöver inte höra hela sångerna sjungas för att inbegripa hela texterna i resonemanget.

Så när vi under Stilla veckan läser psalmer som passar in så exakt på Jesu sista vecka och lidande är vi med i en lång tradition från evangelisterna, de första kristna och inte minst Jesus själv. Denna psalm påminner oss om mycket vi känner igen från evangelierna, men inte drunknade väl Jesus? Då tänker jag på två saker 1) att dö genom korsfästelse är att långsamt få lungorna vätskefyllda så, jo det är att drunkna. 2) Jona-tecknet som Jesus hänvisar till. 

Judiska personer i trångmål har använt Psaltaren till tröst och för att få styrka i tusentals år, kanske bad Jona just denna Psalm. Även vi kan använda samma ord som Jesus ber med. Det är en stor tröst i all slags bedrövelse, har jag varit med om fler än en gång.  Inte minst antifonen den heliga tisdagen "Befria mig ur de ondas grepp,/ rädda mig undan våldsmän." Ps. 71:4 ger styrka och mod i svåra tider.

Den heliga måndagen-mörkerseende

Jag liknar en uggla i öknen/ är som en uv bland ruiner. / Jag måste vaka,/ är som en ensam fågel på taket./ Mina fiender hånar mig dagen lång,/de gör narr av mig. /brukar mitt namn i förbannelser.    Psaltaren 102: 7-9   

Innan Jesus skickar iväg lärjungarna att hämta åsnorna som ska följa honom på väg till Jerusalem har han hastigt brutit upp från norra Israel för sina vänners skull: syskonen i Betania. Storasyster verkar vara Marta som är den som en gång bjudit in Jesus på mat när han var i byn. Hon ger ett på alla sätt kompetent och handlingskraftigt intryck. Hon är också en av få som evangelisterna direkt säger att Jesus älskar. I 2000 års översättning står det att  "Jesus var mycket fäst vid Marta och hennes syster och Lasaros" Joh. 11: 5 . I grundtexten används ordet älska och Eugen Petersons parafras "The Message" den svenska översättningen, använder han det grundtextordet: "Jesus älskade Marta och hennes syster och Lasaros". 

Hela Johannes evangelium 11: 1- 44 är berättelsen om hur Jesus blir ännu mer irriterande för makthavarna genom att han uppväcker sin vän Lasaros från döden. Det här är det sista miraklet Jesus utför innan han rider till templet på åsnefölet. Inga fler mirakel påminner sig evangelisterna innan Jesu egen uppståndelse en vecka senare. Men detta är också en berättelse om hur mycket vänskap betydde för Jesus, vilket gör hans övergivenhet längre fram denna vecka så mycket djupare. 

När de nås av budet att Lasaros är sjuk vill inte lärjungarna gå till Betania eftersom Jesus med nöd och näppe undkommit stening när de var i Jerusalem. Jesus svarar något kryptiskt: " Den som vandrar om dagen snavar inte, eftersom han ser denna världens ljus. Men den som vandrar om natten, han snavar, eftersom ljuset inte finns i honom." Hur i all världen kunde Johannes lägga detta på minnet? Kanske för att det var så konstigt? Men det normala är ju att evangelisterna kommer ihåg sådant som har någon slags poäng, som exempelvis att  Thomas säger till sina medlärjungar: " Låt oss gå med för att dö med honom." vilket ju blir lätt att komma ihåg när korsfästelsen sedan blev ett faktum.

Eller är den där natt-liknelsen något som påminner om en av psaltarpsalmerna, den som brukar läsas just måndag i stilla veckan, Psalm 102? Så tänker jag i alla fall. "Jag är som en uv om natten" är det så att Jesus bävar inför det han vet ska komma? Natten är den tid han inte kan vara säker. Han säger kanske bara , "vi går nu under dagen, då vågar ingen angripa oss. De kommer att leta efter oss i nattens mörker. Just nu behöver ni inte vara rädda." Tänker Jesus på Getsemane när han ensam utan vänner vakar och ber medan lärjungarna somnar upprepade gånger i mörkret?

Ugglor i Bibeln symboliserar , som här, övergivenhet och den ödeläggelse som blir resultatet av människans synd och syndens förfärande konsekvenser. Krig och massakrer ödelägger landet , en ensam uggla finns kvar bland ruinerna. Ugglor är fåglar som mer än andra ser mänskliga ut. I Norden trodde man de var troll eller spöken på grund av deras ljudlösa flykt och att de är nattaktiva. I grekisk/romersk mytologi är de gudinnan Minervas/Athenas fågel. I den här psalmen avses just den lilla minervaugglan. Athena /Minerva var vishetens och den intelligenta stridens gudinna. Därför kallas ugglor visa och "klok som en uggla" vill väl alla vara. 

Men ensam som en uggla i en ruinstad låter mindre lockande, ugglan som övergiven, till och med av Gud, ser all förödelse där den vakar ensam i natten. Det är den symboliken psaltarpsalmen syftar på. Jag tänker också på ugglors helt outrannsakliga ansiktsuttryck. Hon ser i mörkret, men ingen ser henne där hon kurar på taket till ett utrymt hus. En ugglas ljudlösa vingslag det slutna ansiktet och mörkerseendet ger ugglan en aura av integritet trots hennes övergivenhet. Just denna måndag efter Lasarus uppståndelse och intåget i Jerusalem är Jesus väldigt lik den vakande ugglan.   Psalmen slutar dock inte i hopplöshet utan fortsätter längre fram ( här tar jag Kärnbibelns översättning):

Men du Herre sitter på tronen för evigt och ditt namn är för alla släktled./ Du kommer att uppstå och ha nåd och förbarmande över Sion . Ps. 102: 13-14

Kanske minns Johannes den kryptiska kommentaren om att vandra i natten eftersom Psalm 102 handlar såväl om Jesu ensamma ångest i Getsemane  som om den uppståndelse de snart ska bli vittnen till? När Johannes skriver, eller dikterar, detta evangelium kan han ju också ha påmint sig vers 19:

Detta ska skrivas för kommande generationer/ och ett folk som ska skapas för att prisa Herren. 

 

                               

Gyllne grön

 

Ropa ut din glädje , dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem! Se din konung kommer till dig. Rättfärdig är han, seger är honom given.                        I ringhet kommer han, ridande på en åsna.             på en åsnehingst.               Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim,        alla hästar i Jerusalem.       Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim,   krigets vapen skall förintas. Han skall förkunna fred för folken,                               och hans välde skall nå från hav till hav, från floden till världens ände. Sak. 9:9-10

Jag älskar musiken under fastetiden. Alltifrån de enkla barnpsalmer vi sjöng i söndagsskolan till Bach-passionerna är Stilla veckans musik är stilla veckans musik ren smärtande skönhet fångad i ljudvågor. En av söndagsskolesångerna fanns i Kyrkvisor för barn: 

Låt mig få lägga inför hans fot en kvist en gyllne grön och ropa Hosianna högt en vårdag ljus och skön.          Han ler så gott där på åsnans rygg, min konung och min vän men de som hyllar honom nu ska ropa korsfäst sen.

Jag hittar inte den här sången någonstans nu. Det kan ju vara så att jag minns fel på texten; "gyllne grön" är ju lite konstigt, kanske. Jag ser framför mig en glänsande grön kulör som den på de nyutslagna bladen på mina monsteror när vårsolen  börjar lysa in ä ven genom västerfönstret. Jag tänker att jag är ett av barnen som sjunger Hosianna när Jesus rider in i Jerusalem den dagen då lammen vallas in i Jerusalem från trakten kring Betlehem där speciella felfria lamm föds upp inför påskens stora högtid.  Det är fyra dager innan Seder-måltiden och påskalammets slakt. 

Rider Jesus in genom fårporten som leder raka vägen till templet, tillsammans med lammen? Förmodligen eftersom hans ritt slutar vid templet där barnen sjunger Hosianna så prästerna surnar till. Vi vet ju också med facit i hand att Jesus kommer att dö tre på eftermiddagen när påskalammsslakten inleds. När jag sjöng denna söndagskolsång var jag där i folkvimlet och sjöng med de övriga barnen. Jag såg Jesus framför mig. De gulliga åsnorna som jag tänkte mig kom så nära att jag kunde klappa dem på halsen och känna deras trevliga lukt. Jag sjöng med barnen i en stor kör som sjöng de vackra Hosianna-sångerna. Alla var glada och snälla som trängdes kring Jesus och åsnorna.

Nu till lite kritik mot min älskade söndagsskolesång. "De som som hyllar honom nu ska ropa korsfäst sen." Det är en ganska läskig sångrad egentligen som inte stämmer med evangeliernas berättelser. Jerusalem var ju fullt av människor från hela världen på grund av Påsken. Helt säkert var inte alla med om att hylla Jesus på vägen till templet. Tog han fårporten och den korta vägen till templet var han inte tvungen att rida en lång väg genom den folkrika staden och det fanns säkerligen massor av människor som inte ens visste om att han red in i staden på en åsna som den fredskung Sakarja hade profeterat om många hundra år tidigare. 

Att exakt samma människor som hyllade Jesus på Palmsöndagen ropade "Korsfäst" några dagar senare är väl tveksamt.  Kanske någon lättledd person som hyllade honom utan större eftertanke och bara dras med i den entusiastiska processionen kanske sedan vänder kappan efter vinden i det gäng som samlas framför Pilatus som ska döma Jesus. Troligen är dock de som ropar "korsfäst" till större delen helt andra personer än de som sjunger "Hosianna" på Palmsöndagen. Det är en effektiv stilistisk figur, men livet är sällan retoriskt perfekt. 

Mitt barnajag lärde sig dock av sången att inte göra så, att inte svika, att åtminstone inte ropa "korsfäst". Fegt smita och ljuga som Petrus när han förnekade Jesus, det passar mig, men aldrig ropa "Korsfäst". Det kan vara på grund av denna sång som jag blivit allergisk mot rockkonserter, väckelsemöten och mobbargäng. Den obehagligt extatiska stämningen  får mig alltid att vilja krypa ur skinnet och smyga därifrån. Jag kan uppskatta god musik, jag älskar att höra klassisk musik live, speciellt barockmusik gör sig utmärkt väl live. Organisternas postludium har för mig alltid varit en höjdpunkt. 

Men till och med ett lite väl eldigt kollekttal på en gospelkonsert ger mig lätta frossbrytningar. Och börjar folk tala demagogiskt,  antingen högljutt laestadianskt snyftande eller amerikanskt hojtande, då går gränsen för vad jag står ut med. Oftast stannar jag kvar stumt trotsig inombords eller så somnar jag som på en konsert för längesedan när Carlos Santana spelade ett oändligt gitarrsolo och hela Ullevi var fullt av folk som hängivet hyllade Santanas band och Bob Dylan som var huvudnumret. Usch vad jag mår dåligt av minnet. Nej, jag åker inte på storslagna konserter. Bara jag hör om Kents comeback mår jag fysiskt illa.Det är inte en slump att fascister gillar svart och brunt, dödens färger  som utplånar all individualitet. Trots att islams färg är grön klär sig islamofascisterna i svart från topp till tå möjligen med en halsduk i gult (Hezbollah aka. Hezb Al. Sheitan) eller ett grönt pannband (Hamas) . Hitler diggade uniformsbrunt, italienska, spanska och grekiska fascister valde svart som sin färg. Uniformsgrönt, som gränsar till brunt, är också populärt bland fascister, tex Maos anhängare. 

Men den färg jag ser framför mig som "gyllne grön" är en helt annan nyans av grönt, ja egentligen en grön med otaliga lysande, levande  gröna nyanser. Den borde ha ett eget namn. I min barnavärld hette den färgen "vihriä" jo, det finska namnet på grönt i största allmänhet är i mitt huvud lysande "gyllengrön" som palmbladen som söndagsskolsången målade upp för mig. Det var lätt att se grönt framför mig när jag lärde mig latin: viridis och franska : vert-e. Kanske har laestadianerna rätt: meänkieli är himmelens språk och därför är "vihriä" det sanna himmelska namnet på färgen grön? För mig är denna "vihriä" livets färg.