Ante Christum

Markus 9:32 Men de förstod inte vad han menade och vågade inte fråga.

 

Jesus berättar för lärjungarna om vad som ska hända denna sitt livs sista ödesmättade vecka och de förstår inte vad han säger, men något har de i alla fall fattat för de vågar inte fråga. De känner på sig att de borde förstå och att detta är viktigt, men mer än så förstår de inte.

 

Och hur skulle de kunna det? De lever ju Ante Christum på så sätt att ännu har Jesus varken dött eller uppstått, de två händelser som startade denna mäktiga världsrörelse. De följde honom gärna, som judiska människor följde sin Rabbi, men inte visste de att det var han som var den "människosonen" han talade om:

”Människosonen skall överlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och tre dagar efter sin död skall han uppstå.” 

 

Jag förundras över lärjungarnas trofasthet som var så mycket större än min. Jag beundrar Rut och David och alla de andra som levde Ante Christum men också Ante Babyloniska fångenskapen då judendomen tog till sig ett liv efter döden. De som tjänade Gud och ville göra gott trots att de hade noll och ingen förväntning på eviga  belöningar efter döden. Liksom dessa gestalter ur Gamla testamentet hade lärjungarna ingen klar bild av vem Jesus var. De hade nog svårt att föreställa sig att timmermannen Jesus från Nasaret också var Gud själv. Ändå lämnade de sina nät och andra sysslor för att följa honom.

 

Deras medvetna jag visste inte vem Jesus var, men jag tror deras Ande genast kände igen honom och förstod att livet blir inte liv om vi inte följer honom. Det ser jag på deras beredvillighet att lämna allt och följa Jesus trots att de inte levde med facit i hand som vi gör. Ja, de första kristna och många kristna även idag, betalar ju allt för att få leva i Jesu efterföljd men vad betalar vi?