Markus 16:6 Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst.
Den unge man i vitt som möter kvinnorna vid graven har i uppgift att ge den som letar efter Jesus ett budskap: att han inte är där för han har uppstått. Han har gått till Galliléen.
Vill man finna Jesus är det inte i gravar, arkeologiska fynd och travar av dokument han finns utan i det vanliga livet. Att möta Gud är att möta livet och att möta livet är att möta Gud.
Många söker och söker men finner inte eftersom de söker på fel ställe. De tror att Jesus är en religion, en filosofi, en bok. Ja, väldigt många tror att Jesus är en bok.
Min favoritbok Bibeln, som jag aldrig blir färdig med, världens mest trovärdiga dokumentsamling med världens mest angelägna ämne, misstas av många kristna för att vara Jesus. Det misstaget förvandlar denna fantastiska skriftsamling till ett dödligt vapen och Jesus till ett sprött papyrusfragment.
Spröda papyrusfragment är ömtåliga och tål inte att stötas och blötas. De tål knappt beröring annat än med silkesvantar utan att likt döda fjärilsvingar lösas upp till färglöst stoft. Det säger sig självt att de som tror att Jesus är så där känslig blir rädd att skada honom själv genom att rådbråka texterna, fundera på innebörder och låta skrift tolka skrift och sedan vända dem ett varv till och fundera igen och sedan bli knytnävshamrande arg på Jesus eller blötpussande jättekär i honom.
"Nej, stopp! Hanteras varsamt! Det finns bara en innebörd i varje ord på detta spröda fragment. För Bibeln är inte en bok utan den enda Jesus som finns. Och han vilar hjälplös mellan pärmar och behöver ihärdigt försvaras av oss för att inte förvandlas till fjärilsvingestoft i vinden."
Jag tror Jesus ser med stor ömhet på oss som ibland eller permanent fastnar i den tron att han är en bok. Vi som söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst, och kommer fel. Vi som stannar vid en grav, en dokumenttrave, en religion, ett arkeologiskt fynd.
Han sänder någon till oss, för någon sänds alltid till oss; en fågel, ett barn, en söndagsskollärare, som sitter vid den öppna Bibeln och säger: Här ser du bara den torra puppan men där ute flyger den vackraste fjärilen av dem alla, mitt i ditt liv vill han möta dig så han har gått före dig till Galliléen. Och då händer det märkliga att Bibelns spröda papyrusblad får liv och när jag tar av silkesvantarna och tar Jesus i handen, börjar orden läsa mig.
Har läst vid något tillfälle att ordoxa menar att när bibeln öppnas läser man för att man hoppas att gud kommer läsaren till mötes en ganska försiktig men vis attityd , människor läser med olika "glasögon" och är exempelvis hjärtat fel blir resultatet kanske mer som dom skriftlärde på Jesu tid, resultatet blir noll, eller helt fel.
SvaraRaderaLikaså munkar som förr höll på med medicin och astronomi visste att kunskapen kunde trancendera , allså öka och horisonterna flyttas, det samma gällde kunskapen om gud den kunde expandera saker ses i nytt ljus, orden mediterades på för att skänka insikt och ljus över kunskapen om gud. Skriften alena som blev ledstjärna efter reformationen har några fördelar med också nackdelar att skriften blir gud. "traditionen" slängdes ut som något missvisande men sen har ju protestanter byggt egna nya traditioner med favorit teloger osv som fungerar som "filter", sista förbudet mot katolska kloster föll 1977 och tror nog Sverige skulle bli mycket fattigare utan personligheter som Wilfrid Stinissen. dessutom mor maria var ju omtyckt av folket, guds moder som vikingarna kallade henne, mest vasa som ville åt klostrenas egendom.
Du har så rätt. Jag är ju en reformationsvän men att göra Bibeln till någon slags Koranen är bara farligt och blir till en återvändsgränd där sekterism och fanatism frodas. Det märkliga är att Lutjer själv inte var nere i det bokstavsdyrkande träsket men folk som ville följa honom trampade raskt ner sig där. Som Luther själv påpekade är vi människor benägna att slinka från ett dike till det andra hela tiden. Fariséerna hade fastnat i det träsket och Jesus var inte nådig mot deras bokstavstro utan sinne för proportioner och helheter. Du har så rätt i att det är skönt att den onda tiden är slut när kloster och andra uttryck för kristen tro och längtan inte fick förekomma. Vissa saker är definitivt bättre nu.
SvaraRaderaVet du något roligt/intressant om Luthers icke-boktstavstro?
RaderaVackert skrivet, för övrigt.
Tex i "Den kristna människans frihet" där han för ett ganska långt resonemang om Mose lag och världens lagar och varför vi ska följa dem: "Jag vill fasta, bedja, göra det ena och det andra, som är påbjudet, icke för att jag behöver sådant eller tänker bliva from och salig därigenom, utan jag vill göra påven, biskopen, församlingen, mina medbröder och överhet till viljes, liksom Kristus gjort mig vida större tjänster och lidit allt för min salighet, oaktat det för honom själv alls icke varit av nöden."
Radera"Härav kan då envar bilda sig ett säkert omdöme om alla verk och bud och kan göra åtskillnad dem emellan "
Ett annat ord om hur man läser är "Om motståndarna pressar Skriften mot Kristus, driver vi Kristus mot Skriften" (s 47 -. si adversarii scripturam urserint contra Christum, urgemus Christum contra scripturam).
Han sa också att "Kristus är Bibelns kärna och stjärna" och allt ord ska tolkas utifrån Jesus och hans gärning vilket är en ganska fundamentalt annorlunda syn på skriften än många fundamentalisters. Det betyder att vi genom tron fått förmågan att förstå vad som är nödvändigt och icke- nödvändigt för vår frälsning och att Bibeln ska tolkas utifrån Jesus gör att vissa Bibelord måste förkastas eftersom de står emot Jesu lära. Det är ju inget konstigt idag men har alltid diskuterats i kyrkan. För samtidigt som Jesus säger att han kom för att uppfylla inte upphäva lagen så ändrar han på grundläggande principer i Mose lag. Exempelvis öga för öga, tand för tand som Jesus ändrade till vänd den andra kinden till.
Martin Luther såg ju vissa Bibelböcker som mindre användbara och andra som mer dito. Jakobsbrevet beskrev han som en "halmepistel" därför att han ansåg att den gav anledning att tro på att gärningar kan frälsa oss. Romarbrevet höll han däremot högt, kanske högst av alla Bibelböcker eftersom Paulus så tydligt talar om den frälsande tro där.
Den fundamentalism som tror att Psaltaren 119 "Summan av ditt ord är sanning" betyder varenda litet ord ska följas till punkt och pricka" och inte att det finns plus och minusposter som gör att vi måste tolka skriften, var inte aktuell på Luthers tid. Fundamentalister inbillar ju sig att de"läser som det står" och vartenda ord dessutom. Det trodde aldrig Luther. Vissa ord var för honom viktigare än andra och det är ingen fundamentalistisk ingång.
Fundamentalister som också kallar sig Lutheraner har därmed jättesvårt för dessa Lutherord, precis som med Bibeln i sig och det pågår debatter som vill visa hur fundamentalistisk Luther egentligen var. Hans ord tas nästan som Bibeln för en del av dem och det är klart det är störande att både Jesus och Luther inte är fundamentalister på deras sätt.
Måste bara lägga till Luthers förälskade inledningsord till hans företal till Romarbrevet:
Radera"Detta brev är skriften framför alla andra i Nya testamentet. Det innehåller evangelium i all dess klarhet och renhet och är väl värt, att en kristen inte blott kan det utantill ord för ord utan dagligen tar för sig därav såsom av ett själens dagliga bröd. Ty brevet kan aldrig bli för mycket eller för väl läst och begrundat. Ju mer man ägnar sig däråt, dess kostligare blir det, dess härligare smakar det."
Tyckte mycket om den här posten av Alma.
SvaraRaderaMycket av det J gjorde verkar ha hänt både på ett konkret, historiskt plan och på ett övergripande plan. Symboliskt kan man kalla det, men det kanske är någonting ännu mer kraftfullt än vad ordet "symboliskt" mäktar med.
En specifik person botas från fysisk blindhet på sonens plan, den andligt blinda mänskligheten botas på andens plan (och kanske finns det även ett faderns plan - det kosmiska - där den "döda" materien börjar leva och se under universums historia?)
Och det Alma tar upp, att det är fåfängt att söka J bland de döda, är precis så. Han är levande med allt vad det innebär - även större svårigheter i vissa avseenden.
Det där med de dubbla nivåerna är väl inget nytt, men ändå så slås jag av vid läsning av kristna bloggar och krönikor på nätet, att man antingen bara ser det konkreta och specifika, ex mirakler som en ren maktdemonstration - wow, killen kan trolla! Eller liksom bara "liberalteologiskt" - att J gick på vattnet betyder egentligen enbart något symboliskt.
Antingen - eller när det egentligen är Både - och! Så som i himmelen så och på jorden. Så som på jorden så och i himmelen. Det går åt båda hållen tror jag.
Min favorit-teologi är inkarnationen; att universum skapades, att J kom till och faktiskt på många andra sätt också.
Jag har svårt att förstå något slags religion där man s.a.s går förbi J och direkt till Gud. Detta därför att dessa två (med anden tre, förstås) är olika sidor av samma sak! De fås inte separat!
Jag tror inte på någon grundläggande dualism i tillvaron, jag läste på nätet om "neutral monism" vilket är det jag tror på.
Men det har skett en stor skilsmässa i våra själar, och den skilsmässan gör att vi delar upp det i dualism (eller än värre, gnosticism) när det egentligen är ett (och mycket/många på samma gång).
Men på ett annat sätt så finns också skilsmässan, avståndet, klyvnaden. Dualismen är dock inte det grundläggande och inte det slutgiltiga - det är där vi är just nu, bara.
Jag tror att det andliga kommer att fortsätta att materialiseras, bli konkret, och det materiella kommer att förandligas, bli medvetet (och inse att kärlek och sanning är något helt nödvändigt).
Och precis så, tror jag, kommer en himmel som är ny och en jord som är ny att födas. Vi lever i födslovåndorna till detta.
Ja, jag vet. Svävar i väg.
SvaraRaderaJa, jag vet. Svävar i väg.
SvaraRaderaNej, det svävar inte alls iväg. Jag tror precis som du och det var exakt det jag ville säga med denna bloggpost. Vi människor vill göra saker ensidigt och endimensionellt men så är det ju aldrig. Gud tex har tre dimensioner vilket ju vi själva också har, även rent konkret. Vi har både bredd, höjd och djup.
RaderaDessutom är vi verkligen i födslovåndorna av den nya skapelsen. Redan ser vi ju den. Fikonträden knoppas med björkarna och sälgen har redan slagit ut i blom.
Vad bra, och det var ju din kommentar om vad som sades vid graven som jag kände så mycket för.
SvaraRaderaDäremot vet jag inte om man kan tolka in något i att J uppfattades som "trädgårdsmästaren"? Tom Bombadill igen?
Ständigt denna Bombadill, Tolkien har verkligen skapat en figur som fascinerar. Jag tror för min del att Tom och Hjortrongull är Kartusianermedlemmar=) men varför inte Jesus fetersom nu Tom har en sådan total orespekt för makt.
SvaraRadera