 |
| Francisco de Zurburán( 1598–1664) Agnus Dei (Guds Lamm) |
Johannes 10:7 Sedan sade Jesus: ”Sannerligen, jag säger er: jag är grinden in till fåren.
När David sjunger om Herren som sin Herde i Psaltarpsalmen 23 gör han alltså något ganska konstigt i en religiös omgivning som präglades av olika gudar med stort välde och kunglig glans. Gudar som höll sig på långt avstånd från sina tillbedjare och hade en nyckfull och hjärtlös inställning till de folk som gav sina offergåvor till dem. Även i det judiska folket var det säkerligen en och annan som höjde på ögonbrynen inför den profanering som David utsatte deras Gud för med denna psalm 23.
Dessutom jämfördes människorna med djur och det var tidigt något som man tog starkt avstånd från i religionerna. Dichotomin människa-djur höll man hårt på. Här blandas alla andra begrepp också ihop: herden för sina får i vall, men samtidigt; «Om jag än vandrar i dödskuggans dal fruktar jag inget ont för du är med mig» sjunger David, «för din käpp och stav följer mig». Vem leder vem? Vem följer vem?
Om man sedan läser hur Jesus säger,"jag är grinden till fåren" och vet att fårfållor på Jesu tid var omgärdade med murar där ingången saknade grind, det var herden själv som lade sig att sova på marken vid grinden för att hålla fåren på plats och rovdjuren ute under natten, då förstår man vidden av hur radikalt annorlunda denna gudsbild verkligen är.
Gud som den hjärtnupne djurvännen, som sover på den kalla marken för att inget får ska komma bort och ingen varg ska ta sig in till de sovande fåren. Gud som ett barn med låg status i samhället som låter fåren vandra fritt under dagen men inte låter något enda litet lamm komma bort när natten kommer. Gud som en liten vallflicka som sjunger: « Du varg du varg, kom inte hit, ungen min får du aldrig».
Sedan kommer det mest oerhörda av allt; Jesus liknar sig själv vid ett av fåren i flocken, det lilla lammet som slaktas i all hast till påskmåltiden för att rädda judarna från mordängeln och befria dem från slaveriet.
Jo, Jesus, jag tror att jag börjar ana lite av vad du ville säga med denna liknelse, men jag kommer nog aldrig att förstå den helt och hållet.
Dagens påskmusik är Agnus Dei ur J.S. Bach h-mollmässa att sjunga med i själv:
Om man sedan läser hur Jesus säger,"jag är grinden till fåren" och vet att fårfållor på Jesu tid var omgärdade med murar där ingången saknade grind, det var herden själv som lade sig att sova på marken vid grinden för att hålla fåren på plats och rovdjuren ute under natten, då förstår man vidden av hur radikalt annorlunda denna gudsbild verkligen är.
Gud som den hjärtnupne djurvännen, som sover på den kalla marken för att inget får ska komma bort och ingen varg ska ta sig in till de sovande fåren. Gud som ett barn med låg status i samhället som låter fåren vandra fritt under dagen men inte låter något enda litet lamm komma bort när natten kommer. Gud som en liten vallflicka som sjunger: « Du varg du varg, kom inte hit, ungen min får du aldrig».
Sedan kommer det mest oerhörda av allt; Jesus liknar sig själv vid ett av fåren i flocken, det lilla lammet som slaktas i all hast till påskmåltiden för att rädda judarna från mordängeln och befria dem från slaveriet.
Jo, Jesus, jag tror att jag börjar ana lite av vad du ville säga med denna liknelse, men jag kommer nog aldrig att förstå den helt och hållet.
Dagens påskmusik är Agnus Dei ur J.S. Bach h-mollmässa att sjunga med i själv:
Fin bild av Francisco :) offerlamm och syndabockar är ju välkända fenomen, kände förr en polsk farbror som berättade för mig att under Stalins välde dödades ca 10.000 präster,diakoner och äldste i den ortodoxa delen av kristentro. sedda som "folkets fiende" och mycket har inte förändrats, vi förkunnar guds rike som en dag ska breda ut sig , men vi ses som farliga,knäppgökar och av IS som slaktfår. Men som jesus sa:Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull.
SvaraRaderaGläd er och jubla, er lön blir stor i himlen. På samma sätt förföljdes ju profeterna före er tid.
Ja, på så sätt är ju Jesus en typisk syndabock, det stora mobboffret. Just denna identifikation med fåren är för mig mycket stor. Vi har inte en överstepräst som inte kan känna med oss utan han har varit i den största utsatthet och förtvivlan vi kan aldrig vara så långt nere på botten eller så föraktade att inte Jesus vet hur det är.
RaderaDessutom har vi del av hans värdighet. Vi behöver inte låta andras domar döma oss till värdelöshet och fredlöshet. Vi är som Jesus också i hans värdighet och vi har del av hans fred vad än andra tycker om oss.
Grejen med offer har jag aldrig förstått. Efter allt jag läst så har jag inte stött på någon förklaring. Hur tänkte eller tänker man att synd kan flyttas över till någon annan? Och vad är vitsen med att den som synden flyttas över på ska vara oskyldig?
SvaraRaderaOm det ginge att flytta över min synd på någon annan så skulle ju jag hellre se att den flyttades till ett så ont djur som möjligt, typ en människoätande varg eller en giftorm, hellre än till ett oskyldigt lamm.
Det finns vissa varianter av karma-läran (som betraktas som mekaniska och felaktiga) där karman/synden hanteras som en penga-skuld liksom losskopplad från den som gjort fel och det är svårt för mig att förstå det synsättet
Fast påskalammet var ingen syndabock. Syndabocken drevs ut i öknen. Påskalammet var det lamm som skulle slaktas och vars blod skulle strykas på dörrposterna hos hebréerna i Egypten för att rädda dem från mordängeln. Sedan skulle de äta lammet snabbt för att kunna bryta upp från slaveriet under natten.
RaderaJesus var alltså ingen syndabock utan ett påskalamm som räddar från döden. Det påskalammet skulle inte vara ett djur som man nödslaktade inför resan utan det skulle kosta på, varför vet jag inte. Kanske för att visa hur angeläget det var för den som ville bli befriad.
Detta med att besegra ondskan, som är en treenighet: synden , Satan och döden, genom att dö är inte lätt att förstå. Jag tror man kan prata om det tills evigheten bryter in och ändå hitta nya infallsvinklar och förklaringsmodeller som alla är giltiga. Jag är ju absolut ingen anhängare av den strikta juridiska (objektiva) försoningsläran, som visst kan funka som god terapi för skuldtyngda, men annars för med sig mängder av problem i kristologin och gudsbilden. Men även den kan sprida ett visst ljus över vad försoningen betyder, åtminstone för den enskilde.
För oss som ett nytt folk friköpta till Guds tjänst passar den sämre och då är ju den klassiska försoningsläran och den subjektiva bättre. Sedan är tanken på att Gud får ett kosmiskt missfall när universums son dör och därmed har varit ner i också i den djupaste förtvivlan som ett missfall innebär, som är så speciell och svår att förklara, en bild av försoningen som blivit levande för mig.
Det Paulus oftast talar om är friköpandet av slavar som bild för det Jesus gjorde. Hans liv köpte loss våra liv när vi var livegna åt döden, Satan och synden. Hur detta kunde ske förstår inte jag, jag bara tror att det stämmer att när vi döps in i Jesus döps vi in i hans död , seger och uppståndelse och får del av miraklet. CS Lewis beskriver det i Häxan och lejonet : Döden jobbar baklänges. Jag tar emot i tro och mediterar vidare över kärlekens och korsets mysterium.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaMer musik för fåren :)
SvaraRaderahttps://www.youtube.com/watch?v=_2kCtgGx6F8
Tack! Panflöjten är ju ett uråldrigt herdeinstrument. David spelade harpa, herdar hade tid för musik och konst. Kanske vilar stora delar av vår kultur just på dessa smått föraktade herdar och deras långa stunder av ensamhet med djuren som gjorde dem kreativa.
RaderaSant Alma :) sägs att under medeltiden så var kultur en kvinnosak och fattigas.medans politik och makt övades av männen, men något bondeslag som stog på en äng där tusentals dog lämmnade inte så mycket efter sig, sånger , målningar mm är en helt annan sak och lever än med kraft ;).....vad våldet må skapa är vanskligt och kort det dör som en stormvind i öknen bort..som Esaias.T diktade.
RaderaHörde igår på radion att arkeologer som undersöker sophögar från förr sett att folk här i Norden åt mycket bär men det skrev man aldrig om eftersom bär plockades av kvinnor och barn och deras arbete värderades inte. Därav föreställningen att man åt mycket kött och fisk, men sophögarna avslöjar att så inte var fallet. Kökkenmöddingar från yngre stenålder visar också på detta och kring kusterna hittar man dessutom mycket ostronskal i soptipparna. Det som barn och kvinnor samlade in var stapelfödan, det som verkligen höll människor vid liv året runt men om det skriver ingen i historiska dokument eller på hällristningar. fast vem vet, vår tids fördomar kanske styr hur vi läser hällristningar. Svårtydda figurer kanske inte alls är religiösa erotikoner som vanligtvis förs fram, det kanske är tanter med bärhinkar ;-).
RaderaKan stämma som du säger Alma,kolla hur historia beskrivs, alltid vad makten gör, kungar,påvar,baroner. som till större delen var och är män.Kanske lite mer "macho" att lansera att forntidsfolket åt älg, jagad med pilbåge hellre än att det var kvinnor som samlade mat i form av bär ;)
RaderaJa ibland får jag mig också ett gott skratt över arkeologiska tolkningar, allting verkar handla om "religösa riter" eller erotiska saker :)
Precis, ser det ut som en kam kanske det är en kam -eller en bärplockare=)
RaderaDet var vackert.
SvaraRaderaTack Klaus, Håller med dig att det här med offer kan vara svårt, finns många aspekter i det exempelvis säger Jesaja att han blev pinad för våra synder, samhället på jesus tid var kanske inte så annorlunda mot vår tid, och man kan säga då att folkets tystad,fariseernas hyckleri och rävspel av pontus.p tog livet av jesus, ungefär som det moderna talesättet att man berömmer dygden men sen låter man den svälta och frysa ihjäl.. hans sår helar oss...genom att betrakta jesus död ser man just människors bristfällighet (synder) och allt som hände jesus kan bli oss till bot.(som Jesaja säger)
SvaraRaderaSen är det svårt det där med offer jesus säger ju att han ger sitt liv för sina vänner, till viss del är jag med , på arbetet för länge sedan resonerade vid om terror attentatet vid World trade center och resonemanget handlade om ifall piloterna blivit skjutna eller tvingade att flyga in i Twin Tower, vi resonerade oss fram till att flertalet tyckte att det var bäst att försöka landa planet i floden utanför twintower och försöka rädda så många som möjligt även om terroristen står med en pistol sidan om och hotar att skjuta att en offrar sig är bättre ifall man kan ge livet åt andra, vem vet om man varit så modig när det väl kommit till krita , men resonemanget och hur vi kände vad som var riktigt i ett sådant sammanhang.landade där.
Men kan helt hålla med dig att ifall man tänker att gud krävde att hans egen son skulle spikas på ett kors blir det bizzart minns sagt, och att Adam och eva var taskiga mot gud och vi alla blev smutsiga på grund av det (arvsynden) och att jesus måste därfö dö så blir det vääääldigt konstigt ;) det är sådant där som tåls att tänka vidare på som kan framstå som mysterier minst sagt.
Fast samtidigt så är ju syndens problem gigantiskt. IS är bara ett litet exempel på allt ont vi människor gör mot varandra och hela skapelsen. Jag tycker nog att jeus död och upptåndelse har varit en succé om man betänker hur många som lämnat en meningslöst liv i grymhet och egoism för att försöka bygga Guds rike på jorden just för att följa denne korsfäste. Knappast någon enskild person har betytt så mycket för humanisering och välfärd som Jesus. Jag tycker nog man kan se att han besegrade synden och vände många människors vilja till att vilja gott i stället för ont.
RaderaSant sant Alma, kristendom och kyrkan är ju påverkat den värld vi lever i väldigt mycket, som jag skrev härförleden om man placerat en nutida sekulär svensk år 100 i romariket tror jag inte alla att hon/han förstått den dåtida romerska kulturen där det sågs som exempel på romersk finkultur att låta krigsfångar ätas upp av vilddjur , munken Telemachus skulle däremot förstås tror jag:
Raderahttp://en.wikipedia.org/wiki/Saint_Telemachus
Nu tids svenskar även om dom säger sig vara sekulära är ju knappast som Romarna utan mer som kristna fast utan tro, så att säga.
Så klokt sagt "mer som kristna men untan tro" precis där tror jag vi ser ett bevis för att Guds rike bryter in så sakteliga. Hur mycket de än förnekar saken så har vårt samhälle med välfärd och demokrati sina rötter i en liten judisk sekt i provinsen Judéen för snart 2000 år sedan.
RaderaTelamachos var en tuffing. Jag vet med säkerhet att jag inte vågat ställa mig på en fotbollsplan och kräva ett stopp trots att jag avskyr det språkbruk och de våldsattityder som uppammas i publikhavet på dylika event. Han är verkligen ett äkte helgon, ett föredöme!
RaderaJo, att någon kan offra livet för andra är ju begripligt, men att synd och skuld kan flyttas över till någon annan än den skyldige är inte förståeligt...
SvaraRaderaNej, men om man ser det som de första kristna att någon bytte plats med slaven för att friköpa henne, då är det begripligt tycker då jag.
RaderaKommer att tänka på en gamal präst som hette Kolbe, som just gjorde så.
Raderahttp://sv.wikipedia.org/wiki/Maximilian_Kolbe
Tack för respons, men jag förtydligar mig genom att säga att det inte är att offra sig för andra jag inte förstår, ej heller det Jesus var med om. Jag menar bokstavligen får/lamm som DJUR och förstår där inte vitsen, så att säga. De väljer ju inte att offra sig.
RaderaTycker att Jesaja 53 förklarar det bra
Raderahttp://www.bibeln.se/las/2k/jes#q=Jes+53
ligger väl olika aspekter i offret det man hör ofta är ju att "jesus dog för våra synder" lite så där abstrakt, men ser man det mer på nära håll så exempelvis pontus p ville inte döma jesus men gjorde det ändå när massorna skräna , rädd om makten och sin plats, är så klart Justitiemord en synd..sådant vi också ser idag. en av många synder som ledde till jesus död , listan kan göras lång med avund och hat från religösa ledare m.m och som Jesaja säger som ett lamm som fördes bort till slakt, men jesus kännde ju till att allt detta skulle ske så liknelsen om offerlammet som helt oväntad möter sitt öde, håller väl kanske inte 100 % men så brukar väl liknelser vara tänker jag. Som när man kallar gud och jesus för far/son troligvis för att man vill illustrera något med far/son liknelsen men någonstans i himlen måste liknelsen börja halta för jordisk biologi kan väl knappast gälla fullt ut i himmelska världar.
Ja, Jesus och fader Kolbe gjorde ett val att offras. Isak eller ett oskyldigt får gör inte något val. Offrande verkar ha funnits i alla kulturer, men jag begriper inte hur de tänkte.
RaderaJo, nu förstod jag lite. Något med att ge Gud (en) det käraste och renaste man har. Att ge upp något...? Att inte behålla själv..?
RaderaHm.
Vore det inte bättre då att offra sina pengar eller tid och kraft till de som behöver snarare än att stänka blod på stenar? Vore det inte tuffare att offra någon av sina lemmar (omskärelsen..) hellre än någon annan oskyldigs hela liv?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaI dom gamla bonde samhällena var ju djuren på sikt till för att ätas och även här i Sverige under brons-järnålder fanns ju djur och sädes offer till gudarna , som väl var "valuta" folk hade avsatt tid och ork för att få fram spannmål och bra friska djur och man avsatte en del till sin gud, men det fanns ju även hiskeliga offer i form av människor åtminstone under bronsålder här i Sverige. Men under kristendomens framväxt bröts den seden med blodiga offer, kyrkofadernTertullianus skrev försvar för den kristna tron att romare borde skämmas för sina sedvänjer där Jupiter kräver (människo ?) offer , ska se om jag kan hitta den texten i efter middag. Jesus offer blev alla offers offer så att säga och sedan behövdes inget mer.
RaderaJa, det finns en hel del text kritisk mot bränn- och slaktoffer i Bibeln, en hel del av dessa i GT. I Psaltaren står det att ett förkrossat hjärta är det största offret.
RaderaJa, det finns en hel del text kritisk mot bränn- och slaktoffer i Bibeln, en hel del av dessa i GT. I Psaltaren står det att ett förkrossat hjärta är det största offret.
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaJag har funderat mycket på det förstås. Min familj äter ju slaktade djur. Hela frysen är full av fårskallar som hundarna får kokta i korngryn. Jag preparerar just nu ett renskinn från en ren som nyss sprang på snövidderna och mumsade gräs och lavar.
RaderaLars förklarar så bra Bibelns mycket vacklande hållning till blodsoffer. Just berättelsen om Abraham och Isak har jag alltid läst som att Gud på detta påtagliga brutalpedagogiska sätt lär mänskligheten att barnaoffer aldrig är okej, inte ens om vi inbillar oss att Gud vill det. De folk som bodde kring Abraham tyckte ju det var normalt att offra barn till gudar. Ett annat förfärligt barnaoffer i Bibeln är Jeftas dotter och jag tänker att om Jefta kunnat berättelsen om Isak ordentligt, om han tagit sig till att Gud säger stopp till barnaoffer så hade hans dotter fått leva trots hans tokiga löfte. Dessutom fanns ju på Jeftas tid Mose lag som mycket tydligt förbjuder barnaoffer.
Men varför tar vi oss rätten att döda? Judar har diskuterat problemet längre än någon annan kultur och där har de kommit fram till att man måste ha bidragit till djurets välfärd om man ska ha rätt att äta det. Jakt är inte kosher i den meningen. Man måste också slakta djuret med respekt och begrava blodet eftersom däri finns djurets själ och vi kommer , liksom djuren, från jorden så djuren ska också få förenas med sitt moderselement när de dör. Därför äter judar inte blod och inälvsmat. reglerna om att inte koka kött i mjölk kommer också från denna respekt för djuren, det är helt enkelt grymt att låta det lilla lammet kokas i sin moders mjölk.
Jag tycker judar har en mycket sympatisk hållning till djuretik. Mycket mer etiskt försvarbar än svenskar som vägrar äta hästkött om de rider medan de glatt smäcker i sig plågade grisar som de inte är intresserade av som husdjur.
Jag har förstås också tänkt på det där med Abels offer. En del har läst det som en kritik mot den bofasta bonden och ett försvar för den nomadiserade herden. Men jag tycker ändå det finns en moralisk konflikt i detta eftersom Gud menade att människor skulle leva som veganer från första början: 1 Mos 1: 29 Gud sade: ”Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta."
Sedan mördar Kain sin bror pga svartsjuka men Gud tar ändå Kain i försvar och sätter ett tecken på honom till skydd mot alla som vill döda honom. Kain är fredad inte fredlös trots sitt brott, det kan man ju också fundera på. Lindrigare överträdelser straffas med döden i moseböckerna, det räcker ju att vara förstfödd son i Egypten eller att gifta sig med en midjanitisk kvinna. Men Kain är fredad av Guds hemliga tecken. Känner Gud ansvar för Kains svartsjuka?
Jag förstår det inte men fascineras av detta och blir bara mer fäst vid Jesus, så på något sätt kan förfärliga bibelord ändå fungera som kärleksmagneter.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaHittade en teori om att just blodsoffer ursprungligen handlar om jakt och skuldkänslor över att behöva döda. Offerritualen spred ut skulden på flera, plus att man ju gjorde något gott som gav något till Gud.
SvaraRaderaMen jag vet inte - blodsoffer har ibland också inneburit människooffer (Isak, Azteker) Vilket känns väldigt långt från jakt och så förekom ju också offer av säd och frukt.
F.ö så föredrog väl Jahve Abels djuroffer framför Kains vegetariska offer. Varför?
Var hittade du det? Så säger Karen Armstrong. Jag tycker inte heller att det låter självklart.
RaderaSurfade och hamnade hos en Walter Burkert.
RaderaJag har sett någon slags dokumentär för 9 år sedan om San-folket i Kalahari. De jagade en antilop tills hon stupade och när de gick fram till henne för att slakta henne bad de en bön om förlåtelse där de förklarade att familjen måste ha hennes kött för att överleva. Lasse Berg skriver också om denna sedvänja i sina Kalahari-böcker jag tror det var Gryning i Kalahari som nämnde denna sedvänja.
RaderaI den lilla rest av björnkult och älgkult som finns här i norr kan man se rester av en sådan föreställningsvärld. Björnen begravdes med sitt hela skelett i rätt ordning och en björndödare har fortfarande mer respekt än den som skjutit harar, som ju egentligen borde anses som ett större prov på jaktskicklighet med dagens vapen. Det finns besvärjelsesånger som sjöngs när man dödat en älg till exempel: Jag vill ha den älgens ben utom dem jag redan äger, detta länder ej till ofärd, inte heller blir den ensam, jag vill ha den älgens näsa, utom den jag redan äger osv. kunde också användas vid björnjakt då var det främst björnens styrka man ville åt och bli ett med.
Ber lite om ursäkt för att jag blev både fascinerad och frustrerad när jag inte förstod alls hur människor från förr, jorden runt, tänkte kring detta med blodsoffer.
RaderaEfter att funderat ytterligare så tänker jag nu att just blodsoffer, att ritualen uppstod, handlar om flera saker i kombination.
En sak tror jag rör smärtan i att behöva döda, respekten för djuret och samtidigt vissheten om att vi måste göra detta igen. Ett sätt att hantera flera olika känslor, bl a skuld, i samband med allt detta. Antagligen fanns grottmålningar av djur och delar av schamanism med i detta också. Djurmasker, danser…
En andra sak tror jag är att ge tillbaka till Gud, visa tacksamhet. Föda är ju en av de viktigaste delarna av våra liv. Någonting med transformation också: Röken stiger till himlen upp emot den andliga aspekten av Gud(en) medan blodet (heligt och magiskt) fuktar jorden och förändrar den (modersgudinna och fruktbarhet?).
Där kommer också nattvarden in och Jesu offerdöd. Kanske även den gemensamma måltiden mellan människa och Gud som fått smaka på den goda röken av offerdjuren?
En tredje sak tror jag rör ”det förkrossade hjärtat” och där kan man fundera på de faktiskt många bibelställena som säger ifrågasättande eller kritiska saker vad gäller blodsoffer.
Det är som att de bibelställena pekar mot en förändring i mänsklighetens inställning till blodsoffer. I den nya inställningen är det ett förkrossat hjärta, inuti oss, som Gud vill ha. (”There is a crack in everything, that’s where the light gets in”, som Leonard Cohen sjunger).
Den gamla inställningen handlar också om krossade hjärtan, men där var dessa hjärtan bokstavliga och utanför oss själva. Nu är de inuti oss och handlar om våra hjärtan och själar mer än enbart det fysiska hjärtat.
Men din frustration beror nog på den helt och hållet rättfärdiga upprördheten över dödande. Som skrivet var så ville ju Gud att vi skulle äta frukt och bär, tillsammans med mjölk de enda livsmedel som vill bli uppätna. Frukt och bär och fröbärande örter sprids och förökar sig genom att bli mat.Vetekornet måste falla i jorden och dö för att bli nya veteax. Som hästägare blir det väldigt tydligt när gödslet börjar spira och skogsmarken blir en beteshage på några år bara av att hästar gått där och gnagt på de strån som fanns från början.
RaderaAtt ge av sin hängivna tid och vända sitt sinne till Gud och göra gott är ju det offer Gud vill se vad jag förstår av både GTs profeter och NT. Där är ju alla blodsoffer för evigt slut eftersom Jesus fullbordade allt i sin död på korset. I stället går vi tillbaka till ursprunget och dricker vindruvor och äter säd i nattvarden, inte fisk och torrkött, som en tydlig bild som kan förstås av alla och det är Gud själv som ger sig till oss. det är inte vi som ger åt honom.
Sant Klaus, har läst att den äldsta grottmålningen i europa lär vara Lascauxgrottan där man kan se en shaman i djurmask omgiven av djur långt långt äldre än bilder på jägare och krigare med sköldar och spjut, och exempelvis nordamerikanska indianer lyckades ju finna ut att det finns något som heter "den store anden"
Raderahttp://en.wikipedia.org/wiki/Great_Spirit
En video jag gillar är denna som är från Chauvet ,Frankrike
https://www.youtube.com/watch?v=wZrZxyRBAlM
Man ser ju att det handlar väldigt mycket om dåtidens djur , kanske också respekt när man målade det så mycket, tänker jag, fast man var
tvungen att jaga och äta.
Här kommer lite om tidig kristentro, Tertullianus dog ca 225 e.kr.
Raderahttp://www.newadvent.org/fathers/0301.htm
Kapitel 9 beskriver Tertullianus att människooffer fortfarande existerar i romarriket i norrra afrika, delvis hemligt delvis öppet...."It is not only Christians, you see, who despise you" skriver Tertullianus i försvar för kristna brödrar och systrar, troligtvis till styrande och domare i det dåvande romariket som tillåter att människo offer fortgår och att kristna döms på hörsägner.
Lars: Tittade på filmen från Chauvet och även på en snutt som hette "Cave of forgotten Dreams". Jo, nog är det märkligt alltid. Får lite tidssvindel.
RaderaBra att du sa att det var kap 9 i texten av Tertullianus, många kapitel annars. Ska läsa lite på nätet om honom.
225 e kr är alltså före kejsar Konstantin och då var väl förföljelserna i full gång.
Alma: Jag är ju inte ens vegetarian...det finns ju annars flera goda argument för det. Intressant det där med de som faktiskt behöver bli uppätna för att leva vidare.
Tertullianus är intressant läsning än idag långt från vår svenska bekväma värld men nära mitt hjärta ändå.
RaderaJa, etiskt är det intressant att det finns tre livsmedel som vill bli uppätna och tillsammans ger de komplett näring dessutom. Men på Grönland måste man äta fisk och säl förstås. det är människans förmåga att äta nästan vad som helst och samarbeta som gjort att vi kan bo överallt.
:) ja alltid intressant att försöka förstå människors föreställningar som levde så långt bak, finns målningar på sabeltands tiger och grottbjörn som är borta sedan länge och utdöda.
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera(Varje gång jag skriver något så skickas det i två exemplar trots att jag är noga med att bara dutta till "publicera" en enda gång...)
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera"din käpp och stav följer mig"? Den versen har minsann många översättningar. "Din käpp och stav gör mig trygg" och "din käpp och din stav, de trösta mig" är de versioner som min hjärna vill gräva fram.
SvaraRaderaJa, hebreisak är ju ett svåröversatt språk om man inte ska översätta till ett semitiskt språk och ofta har ett ord där många bibetydelser som är svåra att få fram i översättning till ett germanskt språk och vice versa. speciellt poesi är ju mångtydig nog som det är. Jag tycker man kan se det som en rikedom ibland behöver man staven som tröst, ibland som trygghet och ibland är det bra att veta att den följer mig var jag går i skogar berg och dalar.
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera