Tre hästar hemma

Maj-Britts lilla fuxvalack Gyllir (betyder gyllene på isländska och uttalas Gittlir) har fått flytta till flickorna när han blev av med stallplatsen i Kiruna där stallplatserna är åtråvärda. Gyllir som stått i en mycket trång liten paddock de senaste månaderna pga sjukdom, hade inte kondis så han hängde med flickorna i hagen men han såg ändå lycklig ut när han töltade (faktiskt) runt i hasorna på Smilla och Chateau.

Tack för förtroendet Maj-Britt och jag ser fram emot många roliga ridturer tillsammans i sommar!

Maj-Britt och Ulf poserar med sina fina häst som nu flyttar till skogen.

Vem kommer?

Hagrejset förlorade Gyllir, men sedan blev det strax frid och ro.

Skönt att rulla sig efter resan och efter en lång tid i sjukhage.

När vi sedan åt tillsammans på soldäcket, Gyllir kom med solsken till oss, stod hästarna som vanligt och såg på oss och vi på dem. Just här föredrog Chateau som så ofta förr, att äta i ett ostört hörn av hagen i stället för att se på när vi människor åt.

Newton magiker och matematiker

"Newton was not the first of the age of reason: He was the last of the magicians." sa John Maynard Keynes som lyckades få tag på många av Newtons efterlämnade och opublicerade texter. Just nu läser Aron och jag The Magician's Nephew av C.S Lewis* och där möter vi en riktig magiker, en trollkarl som föraktar sin omvärld för dess dumhet och svaghet. De som är vänliga och artiga föraktar han eftersom den starke inte behöver ta hänsyn till någon. Han anser att den intellektuellt överlägsne också är den moraliskt överlägsne så han behöver inte bry sig om etiska perspektiv på sina handlingar.

 

Trollkarlen är Digorys elaka morbror och genom kontakter med en häxa i släkten kommer han fram till hur man tar sig till andra världar. Men han använder helt fegt marsvin och barn som försökspiloter. Han söker makt och ära, inte sanningen. En sådan magiker var definitivt inte Newton. Det som intresserade honom var att förstå Gud inte att vinna berömmelse som vetenskapare. Newton var också först och främst intresserad av alkemi, att finna Gud i den energi som håller samman världen, inte i metafysisk mening utan rent konkret. Det var så han lyckades kartlägga gravitationen.

 

 Hans intresse för religion och det ockulta gjorde honom beredd för det oväntade och då upptäckte han det vi nu tycker är självklart. Det är ju också det som är svårast att upptäcka och förstå eftersom vi inte tänker på det invanda. Newtons största begåvning tror jag var att han aldrig förlorade förmågan att förundras.

Om Newton inte trott på annat än den materiella verkligheten, om han inte haft övertygelsen att "action in a distance" finns hade han inte kunnat upptäcka och uppmäta gravitationen. Den som har en sluten världsbild som är totalt tillkommen av en slump har alltså mindre förutsättningar att göra banbrytande upptäckter än den som, liksom Newton, har en öppen världsbild. Den sanna naturvetenskapen har en beredskap för överraskningar.

 

Sister Rosetta Tharpe kallad "A powerful force of nature" av Bob Dylan sjunger en sång som handlar om beredskap för det oväntade: Strange things are happening every day.

* jag läser och han lyssnar, ännu kan han inte läsa sådana böcker på engelska.

Annandag pingst

Andens vind över världen. Har firat denna dag så gott det går med massor av prov att rätta och skrivuppgifter att ge feedback på men hemifrån i solen. På eftermiddagen pausade jag med en fin gudstjänst på Svt 2. En favoritpsalm avslutade och den sjöngs på alla gudstjänstfirarnas olika språk och de var legio. Mäktigt! Det var som en liten fläkt av Andens vind över världen, en återklang av den första kristna Pingsten i Jerusalem för snart 2000 år sedan.

En golden oldie om pingstens budskap

Newton och optiken

Newtons hemgård i Lincolnshire där han upptäckte gravitationen och ljusets egenskaper.

Som Lars påpekade var Newton också banbrytande inom optiken. Upptäckten av ljusets brytning och att ljus i verkligheten består av färger, vitt ljus blandar bara alla färger medan andra ljus renodlar dem i olika grad pga hur de bryts i ett spektrum. Dessa upptäckter gjorde han på sin hemgård Woolsthorpe ute på den engelska landsbygden långt från universitetets instängda tankebanor. Med dessa fynd kunde han förklara regnbågens färger och sedan också bygga teleskop med reflekterande metallspeglar i stället för en mängd glaslinser som var och en förvrängde ljusspektrat vilket skapade en suddig bild. Det var detta teleskop som är grunden till dagens teleskop.

Han visade inte bara att ljus består av många färger och, inte som man trott fram till dess, att det fanns rent ljus som var vitt exempelvis solens ljus och att ljusets övriga färger berodde på inblandning av mörker. Han visade också att ljusets inneboende egenskaper inte förklarar alla färger vi ser utan att de färger vi ser beror på vår egen perception. En verklig milstolpe inom psykologin var detta, men jag har då aldrig hört honom nämnas i detta sammanhang. För mig framstår den upptäckten som minst lika viktig som Freuds upptäckt av barndomens betydelse för en människas psykiska status som vuxen.

Freud upptäckte en sanning och drog märkliga konsekvenser av den medan Newton utgick från tankar som vår tid anser märkliga, ockultismen, och kom fram till vetenskapliga sanningar som på alla sätt upplyste mänskligheten. Samtidigt är Newton också både ett bevis och ett motbevis för Freuds tes om barndomens betydelse. Newtons barndom var långt ifrån perfekt. Alla möjliga psykiska skador skapade av tidiga förluster skapade en personlighet som stundtals led av svår förföljelsemani men oftare gjorde geniala uppfinningar och beskrev naturvetenskapliga sanningar som varit till omätlig glädje för mänskligheten. 

Att Freud inte hade rätt i att barndomens trauman måste skada en människa livet ut på alla livets områden bevisas av detta för tidigt födda barn till en död jordbrukare som fostrades av sin mormor, enär han inte stod ut med sin elaka styvfar. Newton fick, genom att modern använde arvet efter sin andre make till att skicka sonen till skolan, utveckla sin genialitet till den grad att han förändrade hela naturvetenskapen i grunden.

 Just då och där fanns liksom en lucka i tiden där socialt arv och förmögenhet betydde lite mindre än vanligtvis. Freuds tes om att man blir inlåst i sin uppväxt för resten av livet blir därför sannerligen motbevisad av Newton. Barocken och upplysningstiden var en brytningstid då mycket oväntat kunde hända. Det är därför denna epok aldrig upphör att fascinera mig.

Lars skickade denna länk med bilder från Hubble-teleskopet som i grunden är ett Newton-teleskop. Se och njut av ljusets brytning i våra ögon som låter oss uppleva detta!

 

Kristi Himmelsfärdsdag

Ja bloggen har fått vila en stund eftersom jag inte fått vila mycket. Jag lever nu efter Predikarens ord:

Var dag är en smärta,

var syssla en plåga.

Inte ens om natten finner hjärtat ro.

 

Men det är ju Kristi Himmelsfärdsdag idag och den hoppar jag aldrig över så en stilla morgonstund, otta utan gök, har jag helt enkelt tagit mig för att fundera över denna kyrkoårets för mig mest gåtfulla dag. Vi firar något som jag alltid haft svårt att förstå eller formulera. Jag är troskonstnär och har inga problem med Jesus uppståndelse, jungfrufödseln eller att Jesus gick på vattnet. Livet är fullt av mirakel och konstigheter, bara det att jag lever är ett under, men vad som händer när Jesus efter fyrtio dagar lämnar lärjungarna som fått vara med honom efter uppståndelsen har jag svårt att greppa. Vad händer när Jesus lämnar dem? 

Två evangelier berättar om denna dag, Matteus och Lukas. Som vanligt är Lukas mest utförlig och så här slutar hans evangelium:

Han sade till dem: ”Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt måste uppfyllas som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna.” Sedan öppnade han deras sinnen så att de kunde förstå skrifterna. Och han sade till dem: ”Detta är alltså vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen, och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni skall vittna om allt detta. Och jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.

Han tog dem med sig ut ur staden bort mot Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem. Medan han välsignade dem lämnade han dem och fördes upp till himlen. De föll ner och hyllade honom och återvände sedan till Jerusalem under stor glädje. Och de var ständigt i templet och prisade Gud.

Men kraften från höjden kommer ju först på Pingstdagen, tio dagar senare. 40 härliga dagar av påskfirande och sedan denna avskedsdag. Jag tänker mig den Helige Ande som Gud i oss och att Jesus när han lämnar sin synliga kroppsliga närvaro på jorden liksom börjar uppfylla det som Paulus beskriver i 1 Korinthierbrevet 15:

Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus. Men i tur och ordning: först Kristus och därefter, vid hans ankomst, de som tillhör honom. Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter. När det heter att allt är lagt under honom är naturligtvis den undantagen som har lagt allt under honom. Men när allt har lagts under honom skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt, överallt.

"Gud blir allt i alla " stod det i 1917 års översättning* och det liknar mer den ordgranna betydelsen av den grekiska grundtextens ord: "hina e ho theos ta panta en pasin"**= för att må vara Gud allt i alla. Som synes är detta panta=allt ursprunget till begreppet panteism som innebär att Gud är allting: planeterna,  träd och fåglar, men också alla människor. Men panteismens Gud är oftast verkligt abstrakt som en allestädes närvarande osynlig doftlös gas, inte som en tortyrmärkt kropp som äter stekt fisk efter uppståndelsen. I kristendomen finns ingen gräns mellan andligt och kroppsligt, det konkreta är det andliga, det andliga är konkret. Gud flyttar in i levande människors livsmärkta kroppar. 

Men varför dessa tio dagar av tomhet mellan att Jesus lämnar sin kroppsliga närvaro bland sina lärjungar tills den Helige Ande flyttar in i dem? Varför tio dagar av h'ävel innan Gud fyller tomheten?

Någon jämförde Kristi himmelsfärdsdagens budskap med att lära sig cykla: en förälder springer och håller i pakethållaren och känner hur barnet hittar balansen , släpper taget och barnet cyklar vidare på egen hand. Det är kanske just så, nu ska vi cykla själva nu har vi hittat vår egen balans. 

Bibeln myndigförklarar människan på många sätt tydligast kanske det uttrycks i ord i Psaltaren 9:

Du gjorde honom nästan till en gud,

med ära och härlighet krönte du honom.

Du lät honom härska över dina verk,

allt lade du under hans fötter:

 Hmm, Gud har gjort oss till nästan-gudar och sedan kommer Gud själv och tar kropp i oss på Pingstdagen. Jag funderar vidare och hoppas ni vill fundera med mig.

Så här tänkte sig Dosso Dossi avskedet och himmelsfärden ca 1500 år efter himmelsfärden

*I en engelsk översättning har man valt : "ska Gud helt och absolut bli Gud". Vilket ju är en intressant tolkning som också stärker Paulus budskap här om att Gud är allsmäktig redan nu men inte ännu.

**kan tyvärr inte skriva på denna dator med grekiska bokstäver, det går säkert men jag vet inte hur man gör

Till försvar

Nu är det första maj och jag tänker på det bästa förstamajtal som finns på svenska språket;

Ylva Eggehorns dikt "Till försvar" ur En karusell med madonnor:

 

Dikt för det självutnämnda hemvärnet. Till försvar mot maj månads smärtsamma intrång i en dåligt rustad värld. Att läsas högt vid första sammankomsten.

 

Man säger sig att det är omöjligt: de här fälten,

vått urtvättat ylle, färgen helt förlorad, kan aldrig mer bli gröna.

Aldrig mer silke utan sömmar,

under ett moln av magnolia och äppelblom.

I samma stund händer det.

Koltrastens sång träffar skammen ur ett oväntat bakhåll.

Jag ser mig omkring, jagad av den där tonen;

bröstkorgen blir ett kistlock där någon bultar och vill ut.

 

Som om vi inte visste bättre:

att Dickens kallats upp ur underjorden igen,

för att skildra de lysande utsikterna

så att bakgårdarnas mörker till sist börjar genljuda

av de förtrampades steg.

Den vinter som råder i städerna är oförlåtlig.

Nåden är redan börsnoterad

och föremål för hemliga överläggningar mellan kartellerna.

Våren hör inte hemma här,

ändå har tibasten återvänt från exilen.

Den togs på bar kvist på tomtgränsen

och försökte inte ens formulera ett godtagbart skäl.

Gula Tidningen annonserar:

" Gökur i bayerskt träsnide."

"Älghuvud lämpligt för jaktstuga."

"Uppstoppad trana. Golvmodell."

Och det är vår med tobaksflagor

och kåta kastanjer i Weimar,

och Marx skriver i sin studentuppsats:

" Historien lär oss nödvändigheten av

att förenas med Kristus."

 

Du som kommer bland konvaljerna,

Du som leder en rödbrun häst vid tygeln,

Du som påstår att du är ärret

i framtidens panna,

inbilla mig inte att mina nederlag

är det viktigaste jag varit med om,

att din väg längs mina ljumskar

någonsin ska leda mot havet.

Du borde veta att det finns brott som är oförlåtliga,

mirakel man inte står ut med,

vitsippor som får en att misstänka

att det har uppstått en lucka i evigheten.

Över ett NEJ stort som en förort

slår syrenerna ut.

.

Vårtecken, stenarna börjar tina fram så katterna värmer sig på dem när de spanar efter vårfåglar och oförsiktiga sorkar.