måndag 1 juni 2015

Stigen

Ibland längtar jag norrut, fast allt är så fint här i skogen. "Min plats" på Puimunen till exempel där man ser ner mot Jukkasjärvi så bra. Dit leder en stig som nog bara jag använder numera, jo det finns andra vägar på Puimunen, men bara denna stig leder rakt upp till denna speciella plats.Hit gick jag ofta med mina hundar som barn och hit går jag för att få kraft även idag. 

Klaus berättade om att hitta den rätta stigen och då vandrade mina tankar genast hit. För några år sedan tog jag den käre Hr . Bråddjup dit. Då hade jag inte varit där på många år. Stigen syntes inte längre. Men så råkade jag sätta foten på stigen och då förstod jag inte varför jag inte sett den genast. Den rätta stigen var det. Fötterna kände igen sig.


15 kommentarer:

  1. Befinner mig hellre på en stig än på en kometbana

    SvaraRadera
  2. Välkommen ner på jorden!

    SvaraRadera
  3. Det var som någe bekant med den däringa bilden

    Http://www.billboard.com/files/styles/promo_650/public/media/sound-of-music-julie-andrews-2015-billboard-650.jpg?itok=-FlOLI9V

    SvaraRadera
  4. Ha ha, mammas favoritfilm, jag måste omedvetet ha härmat henne=)

    SvaraRadera
  5. :P tror jag sett filmen 15 gånger ,en kompis i det flydda hade det som favoritfilm och fick aldrig nog av att se den om och om igen ..hehe

    Bilderna var ju lika verkligen .

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är smällar man får ta om man inte vill vara eremit=)

      Radera
  6. Det finns ju vissa likheter även i övrigt mellan Alma och Maria, men jag vet inte om Alma joddlar.
    Jag är äldre än dig och Alma (är 58 nu, jag visste inte att så höga siffror fanns...) och var med när den filmen gick på bio första omgången. De hade jättestora vaser med blomsterarrangemang på biografen, minns jag, det har jag aldrig sett därefter, bara popcornkartonger. Ack tider, ack seder..

    SvaraRadera
  7. Nej, jag joddlar inte, men jojkar ibland=) Kul du ser likheter mellan oss. Vem vet, mamma kanske fostrat mig i den andan helt medvetet. Vi sjunger iaf mycket i familjen och jag har en viss dragning till klostertillvaron.

    Häftigt med blommor på bio. Jag har bara sett den på TV och DVD med mamma. Hon och jag gråter floder till filmer som denna.

    SvaraRadera
  8. Ett gäng barn ingår också i likheterna. Däremot inga hästar i filmen.
    Jag grinar också, men det är inte riktigt socialt accepterat för en medelålders man att bli blöt i ögonen av Sound of Music. Dags att komma ut ur garderoben kanske.

    SvaraRadera
  9. Eller flytta till Tornedalen, här gråter män mer ju äldre de är.

    SvaraRadera
  10. Kan nog vara så lite varstans. Min 94-åriga svärfar gråter när han ser blommor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det tror jag nog. men genom leastadianismen har gråten blivit okejad, nästan institutionaliserad, här. Även hos män.

      Kirunas country-stolthet Willy Clay Band är ett gäng gråtande män som hävdar att det är okej just i Kiruna och Tornedalen så country passar dem. http://minoritet.se/GetDoc?meta_id=2989

      Radera
    2. Det var kul att läsa artikeln!

      Radera
    3. Ja, denna del av världen är en sann barockpärla, dold för de flesta. Men här blomstrar sannerligen kulturen på alla områden. Som i Värmland.

      Radera
  11. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera