Tom Bombadill och Melkisedek - två mystiska mystiker

Renässansmålaren Dirk Bouts d.ä från Antwerpen målade sin bild av hur Abraham tar emot bröd och vin av Melkisedek präst och kung i Salem 1464-1467

Tom Bombadill har blivit föremål för spekulationer av alla dem som bergtagits av Tolkiens värld, de som lär sig Quenya, tar sig en Midgårdsidentitet och ritar kartor med utgångspunkt från Tolkiens kartor och berättelserna i Silmarillion, Bilbo och Ringen -trilogin. Han passar nämligen inte in. Hur passar han ihop med alla folken i Midgård? Varifrån är han? Varför lyder träden honom? Varför är han helt opåverkad av ringen som till och med Gandalf och drottning Galadriel fruktar?

Hörde en kulturknutte som prisade Peter Jacksons beslut att, som så många innan honom, stryka Tom Bombadill ur filmerna om Härskarringen: "Of course he left out Tom Bombadill, I would have left him out of the book." Och det är han nog inte ensam om att tycka. Tom passar inte in i den världsbild vi har växt upp med. Fantasy får inte vara så fantasifull. På samma sätt är det med Bibeln. Hur mycket borde inte ha utelämnats där? Som propagandaskrift är den värdelös. Den hänger inte ihop. Varför en antologi när en sammanhängande krönika hade funkat så mycket bättre? Varför en mängd okända redaktörer och författare när t.ex Saxo Grammaticus hade gjort jobbet så mycket bättre?

I Bibeln finns naturligtvis en sådan där Tom Bombadill-figur, en gestalt som inte passar in, som vi Bibelnördar aldrig upphör att fascineras av medan de som desperat vill att Bibeln ska "stämma" i varje enskild detalj, hoppar över eller hittar på en massa förklaringar som får honom att passa in; Melkisedek.

 I 1 Mosebok 14 nämns denne märkvärdiga gestalt första gången. Efter att Abram* har dragit ut i krig och segrat tillsammans med kungarna i Sodom, Gomorra, Adma, Sevojim och Bela för att befria Lot och andra krigsfångar från kungar som angripit dessa välmående städer på Jisreel-slätten kommer kungen i Salem ut till dem:

"När Abram hade slagit Kedorlaomer och de kungar som var i förbund med honom kom han på återvägen till Shavedalen, den nuvarande Kungadalen. Där kom kungen av Sodom honom till mötes.

Melkisedek, kungen i Salem, kom ut med bröd och vin; han var präst åt Gud den Högste, och han välsignade Abram:

”Välsignad vare Abram av Gud den Högste,

himlens och jordens skapare.

Välsignad vare Gud den Högste

som gav dina fiender i ditt våld.”

Och Abram lämnade honom tionde av allt."

Efter mötet med Melkisedek tycks Abram ha blivit ännu mer självständig och hans integritet börjar närma sig Tom Bombadills:

"Kungen av Sodom sade till Abram: ”Ge mig folket och behåll själv bytet.” Abram svarade honom: ”Jag lyfter min hand och svär vid Herren, Gud den Högste, himlens och jordens skapare: Aldrig skall jag ta så mycket som en tråd eller en skorem av det som är ditt. Aldrig skall du kunna säga att du har gjort Abram rik. Jag själv skall ingenting ha. Det räcker med det som mina män har förbrukat och den del som tillkommer mina följeslagare. Aner, Eshkol och Mamre skall ha sin del.”

Så slutar kapitel 14 och nästa kapitel börjar med att Abram en tid efter mötet med Melkisedek får möta Gud själv och får sitt nya namn Abraham.

Peter Paul Rubens har här målat sin bild av hur Abraham offrar tionde till Melkisedek, jag gillar att Melkisedek ser ut som Sankt Nikolaus, vår jultomte, Rubens Sinter Claas.

*Detta hände innan Isak kom på tal och då hette Abraham Abram och hans fru Sara hette Saraj. Namnen betyder detsamma men detta signalerar troligen en språklig förändring som visar att det hebreiska språket börjar få sina egna särdrag som så småningom gör hebreiskan till ett eget språk avknoppat från akkadiskan, modern till alla de semitiska språken varav arabiskan och hebreiskan är mest bekanta för oss.