Första Advent: Sune Sik

Idag är det klang och jubel, hosiannarop och palmbladsviftande. Det nya kyrkoåret börjar denna dag den först söndagen i Advent. En dag att se fram emot på många olika sätt. Barockbloggen längtar hit för att få leva genom ytterligare en adventskalender.

Kalenderns första namn är Sune i år. Ett namn som ligger mig varmt om hjärtat; morfar hette så och min yngste son vill ha en son som heter Sune* så jag kanske får ett barnbarn med detta namn. dessutom betyder Sune just son. Så passande att den tid vi firar Jesu ankomst ibland börjar på denna dag.

Många Sunar har skrivits in i historien, söner har ju en tendens att hamna där i större utsträckning än döttrar. Många finns att välja på med andra ord. Kalendersonen i år blev Sune Sik. Häftigt namn! Vi förstår bara av det att han måste vara en medeltida gestalt om han inte är en karaktär i Kalle Anka. Han är ingen karaktär i Kalle Anka utan en högättad person från medeltiden. Vi vet inte mycket om honom men det vi vet är  en viktig påminnelse så här i början av adventstiden: han gav bort en stor gåva till Guds verk, hjälp till fattiga och sjuka. Han blir utvald till kalenderpojke genom att han 1297 gav en stor gåva till Vreta kloster.

Vreta kloster är det äldsta i Sverige. Det var under sin storhetstid ett kloster för kvinnor och hade stort inflytande på vad vi idag kallar välfärdsområdet samt bildning. Kvinnor från olika samhällsklasser möttes i klostret och de kunde leva ett aktat liv trots att de inte var gifta och de slapp alltså olyckliga äktenskap och död i barnsäng. Inte ens drottningar hade ett friare liv än de, utom på ett område, i klosterlöftena ingick att inte lämna klostret. Därför var en pilgrimsresa till Linköping en händelse som väckte sådan uppmärksamhet att den finns nedtecknad i annalerna.

Syster Benedicta låg svårt sjuk och en annan nunna lovade att göra denna pilgrimsfärd i hopp om att den skulle hela hennes klostersyster. När Benedicta fick veta detta tillfrisknade hon och de färdades tillsammans till Linköping. Jag ser i andanom dessa två systrar vandrandes till Linköping. Kärleksbanden styrker den nyss dödssjuka Benedicta. Samtidigt måste de ha upplevt en härlig äventyrskänsla. Kanske fnittrar de ibland efter vägen även om de naturligtvis var rädda för rövare och vilda djur i skogen. Kanske hade de eskort av stadiga bönder som städslats för deras färd. För mig blir de lite som Rut och Noomi. Bästisar på resa för att klara livhanken ännu några år i denna vackra och farliga värld.

Kanske var det vetskapen om att få vara ensam med sin bästis som gjorde Benedicta frisk. Helt klart måste klostertillvaron ha varit ett stort steg framåt för kvinnors bildning och emancipation men särskilt mycket tvåsamma var de inte i denna kollektivboendets extrem. Reformationen gjorde dock slut på svenska kvinnors frihet att välja klosterlivets protest mot könsmaktsordningen men Vreta kloster gjorde länge motstånd.

Sedan Gustav Vasa började dra in klosteregendomar blev Vreta kloster i stället en flickskola men kronan tog stora avgifter för klostret som urholkade dess ekonomi eftersom de dessutom inte längre fick bidrag från stormän som Sune Sik. Reformationen hade ytterligare  en ond effekt: furstar och stormän fick för sig att de kunde undslippa skärselden på annat sätt än genom stora gåvor till goda ändamål. Snålheten tog över och generösa givare som Sune Sik glömdes nästan bort åtminstone sågs de inte längre som efterföljansvärda exempel.

Den ständigt lika otidsenliga Barockbloggen vill dock framföra Sune Sik som en förebild för oss alla i en ond och snål tid. Låt oss alla gå till historien som kloka förvaltare som använder den ohederlige Mammon till att skaffa oss vänner både nu och i evigheten, precis som Sune Sik som dessutom indirekt gav vännerna Benedicta och hennes bästis en pilgrimsresa på tu man fot.

*Han vill ha fyra barn; för några år sedan skulle de heta Kerstin, Charlotte, Sten och Sune. Nu har han i stället fastnat för Sune, Alvin, Emma och Albin.