 |
| Det enda som lyser i höstmörkret är mamma Maria med Jesus i sin gravida mage. |
 |
| Två veckor tidigare gör jag i ordning Smilla för en av många soliga solskensritter under Allhelgonalovet. |
Den översta bilden illustrerar hur de senaste veckorna varit ljusmässigt, det går knappt att få bra bilder ens mitt på dagen. Den nedersta visar sista gången vi såg solen: under Allhelgonahelgen. Just nu känns det som om det varit mörkt alltid, men det var alltså bara tio dagar sedan en solig och ljuvlig helg. På så sätt ser man hur lätt det är att fastna i det mörka och glömma det ljusa och hoppfulla.
Som opinionsmätningar som för tre månader sedan sa att människor i Sverige tycker vi kan ta emot fler flyktingar och nu säger att många svenskar tycker att vi inte kan ta emot fler än nu. Den undersökningen säger ju egentligen inte alls något annat än för tre månader sedan för nu tar vi ju emot fler. De som nu säger "inte fler" tycker kanske helt enkelt att nu är vi uppe i den rimliga nivån för flyktingmottagning, fortsätt så. Men medierna tolkar det som om alla svenskar plötlsigt har blivit främlingsfientliga.
Det är ju lika fel som att tro att vi inte sett solen på hela hösten. Dessa två bilder ger mig alltså hopp om livet-hoppas de kan trösta någon annan också.
Helt Rätt Alma, jag tror dom där mätningen har att göra med hur media uppför sig,på vilket håll man påverkar människor, folk förlitar sig ju på dagstidningarna för info. Vet inte om du kommer ihåg vad som varit det dominerande på nyheter och tidningar senaste månaderna ? men startar man med lille Alan kurdi som flöt upp på stranden så var det ju ständigt bombaderande från media om rasismens hemskhet och att vi svenskar borde ha öppet hjärta i en månads tid, vet att kompisarna till slut stängde av radion på arbetet för allt handlade bara om rasism SD och svensk öppenhet. media hade någon undersökning då som visade ökat öppenhet genemot invandrare och "vikande rasism" Sen blev det en 360 graders sväng..panik..stäng gränser..stoppa invandringen.
SvaraRaderaElisabet Sandlund i Dagen skrev angående media att det nästan var dikes körning.
För min del har det blivit beslut att dra ner på daglig läsning av nyheterna och journalisternas verklighets analys som uppenbart inte är bättre än gissningar varför bryr sig att läsa då eller betala för det,anser jag.
Ser lite mörkt och ruggigt ut där hon står maria, men blir säkert mer pynt och lyktor hos Alma när sonen föds =)
Jo, Maria ska inte behöva stå där alldeles ensam i ljung-djungeln när sonen föds=)
SvaraRaderaDu har så rätt, medias sätt att läsa opinionsundersökningar är verkligen märklig. Såklart kan en massa människor tycka att denna takt att ta emot flyktingar är lagom, att vi inte behöver öka den takten känns inte direkt främlingsfientligt.
Här ett litet ljus. SvtPlay "Cecilia Bartoli och barockmysteriet"
SvaraRaderaVälkommen tillbaka Klaus, såg hela programmet om tonsättaren och prästen Agostino Steffani. Slottet ger ju verkligen en fin inramning åt musiken , Jag måste säga att jag inte direkt är någon fan av opera liknande musik med höga skrikiga kvinnoröster och vissa stycken med damen i grönt var inte mitt stuk alls , men många av musik styckerna ändå fina renässans lutor gillar jag och kören 51 min in i klippet var fin tycker jag . Hoppas allt är bra med dig annars , att Bella och övrig familj flyter.
RaderaTack Klaus, jag såg den i Frankrike på eminenta kanalen Arte, förra året och jag älskar Bartoli, kul att den finns på play!
RaderaMen roligast av allt är att du hör av dig.
Tänk vad smaken är olika, Lars, jag är så förtjust i Bartoli och hennes fantastiska röst. Dessutom är hon oemotståndligt vacker med sina häftiga ögonbryn och generösa attityd.
RaderaTack för välkomnandet!
RaderaPåfrestningarna på mitt känsloliv blev till slut så stora att jag hamnade i ett tillstånd jag aldrig varit i tidigare, som ett stort inflammerat sår i hjärtat som jag inte alls kunde försvara mig mot. Rädsla urholkar själen, precis så. En hel del kroppsliga symptom och jag gick ner i vikt 12 kg. Har genomgått div undersökningar.
Det är lugnare runtomkring nu och "såret" är på väg att läka. Mitt uppe i plågan så insåg jag lite mer hur människor kan ha det - ännu mycket värre. Jag blev av med lite ego också.
Förstår dig Klaus, var det för mycket arbete eller privata händelser som du känner orsakade det hela ? låter som du brännt ut dig ,gått i väggen som man brukar säga.
RaderaDet arbete jag har är ju lönebidrag ,just för människor som har begränsningar, i mitt fall pga traumer i uppväxten som inte vill läkas 100 % blir det för mycket människor runt mig mår inte jag bra , så arbeta på en liten skogskyrkogård funkar fint, arbetsplatser som inte funkar leder till massa stress och panik ångest för min del .
Nä, inte "väggen". Det var mer som "kniven", långvarig svår oro för ett av barnen.
RaderaApropå sopranen så har jag också lite svårt för de jag skulle kalla "skrikiga" men sådana kan vara väldigt berömda. Jag gillar mer sådana som är lite mjukare och luftigare...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaTyckte jag också Alma om Bartoli, tjusig dam och som bjuder på sig frikostigt i musiken, gillar bara inte den opera lika sång stilen, annars är skön sjungande damer en stor svaghet här =)
SvaraRaderaSå tråkigt att du har det så , Klaus, men glad ändå att du orkar dig hit, det känns verkligen tomt utan dig. jag har vant mig vid att läsa era kära kommentarer här så om du eller Lars är tysta en tid blir det verkligen tyst.
SvaraRaderaTill Klaus; har uppskattat dina inlägg på den här bloggen, din försiktiga hållning och dina insikter i bl.a. buddhism som viktiga för diskussionen; för Alma - du verkar så helt utan tvivel att jag blir osäker. Hur tänker du kring oss som ber och verkligen försöker känna "dina synder är dig förlåtna", men som inte gör det, att tyngden finns kvar ändå... och som skulle vilja uppleva något av din glädje inför t.ex. nattvarden, men som mest känner det som ett dåligt skådespel och går därifrån tom inombords. Jag läser din blogg för att jag försöker både förstå och känna något av det du gör, för jag tror trots allt på en andlig verklighet men om kristendomen kommer närmast sanningen vet jag inte. Sökandet fortsätter...
SvaraRaderaTack för vänliga ord. Skulle vilja berätta mer om hur jag ser på det men märkte snabbt att det var för svårt. Jag är rätt dålig på att vara kristen men jag kan ändå utgå från den försiktiga tro jag ändå har och jag kan delta i nattvarden fastän jag känner mig lite utanför, har min längtan och min vilja att liksom ÄRA mannen från Nasaret. Paying hommage to him.
RaderaNär jag utgår från detta som jag ändå har så känner jag att det är ok för mig att vara där, det känns bra, även om jag känner mig lite avig också.
Philip Yancey bok om "the Jesus I never knew" var för mig läsvärd och Magnus Malms bok "ett hjärta större än världen" - där fanns ett kapitel om skygga hästar (och att de har all rätt i världen att vara det!) Och hur dessa skygga hästar måste mötas. De kapitlen betydde jättemycket för mig.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaKäre Klaus, det finns bara dåliga kristna, här är en till. Bra kristna blir outhärdliga fariséer förr eller. Det är de fattiga anden som står kvar när alla andra sviker. Sådan är du Klaus.
RaderaDu är så varmhjärtad Alma, och kanske har du rätt men kanske är det också sant att jag kan vara en fåvitsk jungfru eller den rike unge mannen eller liknande. Men både nåden och lagen/ den logiska konsekvensen finns.
RaderaAnonym: Du har rätt, jag tvivlar inte längre på nåden, jag är nog liksom Mark Levengood säger om sig själv, "marinerad i tro". Jag tvivlar dock på en hel del, mest mig själv. Jag tycker nog det borde framgå att tvärsäker om mycket är jag inte, men Guds kärlek och Jesus och hans frälsargärning är det lika omöjligt för mig att tveka om som jag tvekar om att jag finns till. Jag tror alltså finns jag =credo ergo sum=) Jag vet att det är mer chict att tvivla och närmast löjligt att ha en sådan förtröstan på nåden som jag har, men jag är för gammal för att bry mig om att verka cool. Jag är inte cool, det är meningslöst att försöka ge det intrycket.
RaderaJag tror alltså, och tro är inte ett försanthållande utan att vandra en väg som jag hoppas för mig närmare Jesus, lite mer som ett modernt buddhistiskt tänkande (det som växte fram i mötet med just kristendomen) en väg att gå snarare än att man redan nått målet. För mig finns ingen tvekan om att Jesus är den vägen eftersom han gått den före mig. Den vägen är inte alltid den lättaste men jag litar på att den leder rätt.
Jag vet att många, liksom du, har svårt att tro och jag kan tänka mig att en del av er gör det pga den där "försanthållande" idén om trons väsen. Tron är på NT-grekiska "att tro sig in i Kristus" och tron i detta fall handlar inte om intellekt utan om liv och vila. Finurligt nog liknar orden varandra som spegelbilder i svenska språket ,för liv och vila i hans närhet är två saker som Jesus ofta återkommer till som trons innehåll.
Just nu lever jag i mitt liv en lång period av "dies irae", svårighet på svårighet, sorg på sorg hopas i mitt liv, så fort jag kommer till en ljus glänta i mörkret kastar sig en ny och ännu bittrare erfarenhet över mig och så ser jag också att många omkring mig har det just nu, dessutom ser världsläget likadant ut. Hade jag då inte vetat att Gud faktiskt inte är allsmäktig (hens makt tar stopp bl.a vid människors vilja men också i stora drag har Gud ännu inte blivit "allt i alla" som Paulus skriver att det ska bli till slut i 1 Kor 15) men att hen är mycket mäktigare än jag och tål att höra min klagan, ilska och sorg-allt det där som människor så fort tröttnar på att lyssna till, hade jag gått i sjön.
I min kristna tradition finns plats för sorg och vrede på Gud och livsvillkoren. Jag vänder hellre min vrede mot Gud än en maktlös minister om världen drabbas av en Tsunami tex. Det finns också plats för att inse att vi människor är skröpliga varelser som har en dragning åt att göra fel, välja fel och bete oss illa, en slags ADHD-diagnos som di gamle kallar "arvssynd". Också med detta kan jag gå med till Gud och då får jag tilltal, ganska ofta, ibland delar jag med mig av dem här på bloggen.
När jag såg dessa bilder som jag visat här, fick jag ett sådant tilltal av Den Himmelska Föräldern och jag hoppades att jag kunde förmedla lite av den tröst detta tilltal gav mig genom att publicera denna bloggpost.
Klaus: I min tradition har jag lärt mig att den som känner sig som en fåvitsk jungfru eller den rike ynglingen är en sådan där "fattig i Anden" och löper just därför ingen risk att vara en fåvitsk jungfru. Ett bevis för att oljan finns kvar och att man i sin bedrövelse inte rör sig bort från Kristus är just att man är rädd att oljan inte räcker och oroar sig för att man går åt fel håll. Här säger vi att man bara kan bli frälst om man känner sig så, högmodiga som tror att de har kruset överfullt och stadigt tycker sig marschera i rätt riktning, det är de som riskerar att gå fel. I mitt eget liv är det också så det varit, i "min säkerhets natt" har jag sprungit långt från den rätta stigen men när jag tvekar och försiktigt litar till det milda ljuset är det just då jag hittar rätt.
RaderaVi brukar skämtsamt säga här att Psaltaren 84 i 1917 års ordalag "Saliga äro de människor som i dig har sin styrka, de vilkas håg står till dina vägar. När de vandrar genom tåredalen göra de den rik på källor och höstregnet höljer den med välsignelser. De gå från kraft till kraft så träda de fram inför Gud på Sion." handlar om oss här som är så gråtfärdiga av oss, så vi brukar sjunga "när de vandrar genom Tornedalen". Skämt åsido, tycker jag du kan ta till dig dessa ord för just nu, just här, gör du min tåredal rik på källor och välsignar mig. Som du ser gör du detsamma för "anonym". Hoppas du orkar ta till dig det.
Alma - så ytterligare har hänt dig efter din mors bortgång.
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaKlaus: Ja, inget av riktigt den digniteten men några strån till för att se vad som krävs för att knäcka kamelens rygg. Nåja, än håller ryggen med Guds och goda vänners hjälp.
RaderaKlaus, inget vidare när man har sådan oro för ett barn ,kan förstå det tär.
SvaraRaderaFörr brukade jag lyssna på maria cary och Celine Dion exempelvis, Men har upptäckt att det finns ett helt gäng yngre kvinnor som nått en viss berömelse och blivit upptäckta via Youtube, en av dom jag följer och gillar är karliene Reynolds hennes Youtube kanal ser ut så här:
https://www.youtube.com/user/heartofsnow23
På sidan är ju mycket covers på olika filmer eller hennes egna tolkningar på Tolkien i musik form osv, men har förstått att hon säljer hela album via Itunes,amazon osv
är väl ett sätt idag att ta sig fram för yngre förmågor istället för att stå i kö vid något skivbolag och hoppas på att bli upptäckt =)
Inom tv-spels världen finns ju enorma pengar numera en tjej som gör covers men även gör egen musik, blir bjuden till tv spelsmässor mm är "maluka" en yngre mexikansk tjej som har Youtube kanal hon med, hennes song "Three hearts as one" är ett av många bidrag till musik som ev ska vara med i spelet Elder Scrolls Online.
https://www.youtube.com/watch?v=2-lGevvO2vw
Vackert, tycker åtminstone jag =)
Tack Lars, ska lyssna också. Angående ett tidigare inlägg du skrev så är jag också en känslig person och hade jag fått börja om vid, säg, 18 års åldern så hade jag valt annorlunda vid några vägval i livet. Kanske bör jag välja nu också..hm...
RaderaIbland står vi vid vägval och ibland slängs vi ut i ett val vi inte hade en chans att ta ställning till. Även där vet jag att Jesus har erfarenhet och kärlek som räcker som den där bron över mörka och vilda vatten som vi behöver så väl i livets mångahanda.
RaderaLyssnade på Lars länkar. Den första tjejen hade gjort en hel del game of thrones sånger. Har bara sett några avsnitt men förstod att Jon Snow är väl den ende där som är genuint godhjärtad. Den andra tjejen hade en väldigt speciell och vacker röst. Gemensam nämnare lite brittisk (keltisk?) folkton?
RaderaPå 70-talet fanns det en del liknande. Kanske var Fairport convention något ditåt? Kom att tänka på Sandy Dennys sång Who knows where the time goes.
https://youtu.be/5oBMDcLf6WA
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaTill Klaus: ska läsa det du föreslår, för ofta är det ordet mer än riten som får mig att repa nytt mod. Ett exempel på det är att en gång när jag var riktigt missmodig inför att kunna passa in i kristna sammanhang så läste jag rätt förstrött i NT innan jag skulle somna. En vers kom jag inte förbi utan behövde läsa om och om igen (Apg 2:28). Den hjälper mig fortfarande rätt mycket att tro att också jag ska kunna nå fram till något av den äkta glädje och förtröstan som jag finner att Alma har. Hade jag inte känt att "här finns det någon som vet något om det här" så hade jag lämnat bloggen för längesen.
SvaraRaderaTack för vänlig ord, anonym, ett ord jag behövde precis nu.
RaderaHm..apg 2:28..det måste jag kolla..
SvaraRaderaDär citeras den här Psalmen som jag tycker passar dig i sin helhet, Ps 16:
RaderaSkydda mig, Gud, jag flyr till dig.
Jag säger till Herren: Min härskare,
mitt högsta goda är du.
Usla är de som hålls heliga i landet,
dessa väldiga vill jag inte veta av.
Låt dem ha så många beläten de vill,
de som åtrår andra gudar -
jag tar inte del i blodsoffren åt dem,
jag tar inte deras namn i min mun.
Herren är min andel, min bägare.
Du bestämmer mitt öde.
En ljuvlig lott har tillfallit mig,
ja, min arvedel finner jag skön.
Jag vill prisa Herren, han ger mig råd,
mitt inre förmanar mig om natten.
Jag har alltid Herren inför mig,
när han står vid min sida vacklar jag inte.
Därför gläds mitt hjärta och jublar,
min kropp är i trygghet,
ty du lämnar mig inte åt dödsriket,
du låter inte din trogne se graven.
Du visar mig vägen till liv,
hos dig finns glädjens fullhet,
ständig ljuvlighet i din högra hand.
Hm..apg 2:28..det måste jag kolla..
SvaraRaderaLänken låter något snarliknande Klaus =) svårt att placera musiken men delvis keltiskt. ny producerad medeltids musik, skulle jag placera game of thrones som, och malukas sång "dragonborn".
SvaraRaderahttps://en.wikipedia.org/wiki/Neo-Medieval_music
Tack, Lars, för fina och trösterika musiktips, jag gillar både detta och Bartoli.
RaderaDet blev ett fint samtal utifrån bloggposten "mörker"
SvaraRaderaJa, verkligen! Vad ni är fina och kloka.
RaderaHär ett musiktips som kanske både du och Lars kan gilla. Jag fick den en gång av en man som samlade LP-skivor och trodde jag skulle gilla den och jag gjorde det verkligen: sorgligt vacker!
https://youtu.be/LU3Xeo0kabc
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaTack Alma, sorlig men väldigt vacker =) har hört låten i någon annan tappning men Pentangle framför den väldigt bra.
SvaraRaderaJa den är tydöigen väldigt spridd och gammal i hela Storbritannien och blev ett populärt skillingtryck på 1700-talet och var så tills dessa försvann och nu är det många som gjort den, men det var just den här med Pentangle som fick mitt unga jag att gråta floder. Ett sådant ovanligt motiv med ung kärlek där det är mannen som är yngre än kvinnan och kärleken växer fram efter hand. Mycket rar historia och jag gillar sångerskans distinkta röst och det enkla folkviseljuva gitarrkompet.
RaderaDet är det jag behöver göra, "tro mig in i Kristus" och vila i att nåd ges mig på många sätt om jag bara blir mer uppmärksam på det i vardagen. När det gäller tvivlet är det samtidigt så att ju äldre jag blir så har det fått större betydelse just för att det inte längre finns obegränsat med tid att göra felaktiga vägval (mer så än att tvivla för att inte framstå som naiv). Därav de tvekande stegen in på den här vägen. Klaus skrev tidigare om att utgå "från den försiktiga tro jag ändå har" och det är något jag tar till mig, att försöka finna vad i den kristna tron som drar mig till den och som jag förmår och vill tro på. Får fundera på det i novembermörkret, en tid som gjord för kontemplation. Angående dina bilder som tilltal så minns jag en bild som var med för rätt längesen och som för mig var en "andlig" bild, även om jag inte tror att du gjorde någon sådan koppling utan bara visade upp en "rymling". Det var Smilla som stod på förstubron och tittade in. Det förväntansfulla uttrycket i hennes ansikte på någon där inne i ljuset och värmen var för mig en bild av den längtan en människa kan ha efter en tillvaro som är mer än den naturen tilldelar en. Jag har ofta tänkt på just den Smillabilden.
SvaraRaderaTack Alma och Klaus för att ni tog er tid att ge mig så genomtänkta svar. Önskar er en fridfull och vilsam novemberkväll.
Tack, kära anonyma följare för dina värdefulla bidrag! Vad roligt att bilden av Smilla kan vara till djupare glädje. för dig, det är ju så fint att hon vill vara med sina människor. Och visst ska du, liksom Klaus och vi andra, utgå från den försiktiga tron du har.
Radera