Eva

Evas barndomshem i Kangos.

Hur ska jag kunna berätta om Eva? Var ska jag börja? Hon kom tidigt in i mitt liv men jag kom sent in i hennes liv. Det visste vi inte då jag sov på golvet i vad som skulle bli toaletten i hennes stuga på hennes hemgård i Kangos. Jag skulle fira Midsommar med Hr. Bråddjup när han ännu var blott en ungersven och jag var stolts jungfru Barock-Olga. Jag trodde, precis som Eva att detta var början på en lång bekantskap som tack och lov hann fördjupas till vänskap innan cancern tog hennes liv alldeles för tidigt för oss som blev kvar.

Eva var min käre Bråddjups moster, den enda han hade eftersom de var blott två systrar med sex bröder i familjen. Min svärmor var lillasyster och Eva storasyster. Hon agerade också som en sådan i allt. Hon lagade mat och bjöd på stora kalas så alla kunde samlas kring ett enda bord. Hon var särskilt mån om att även den brorsdotter som aldrig kunnat bo med sin alkoholiserade far kom med i familjegemenskapen. Evas kristna tro tog sig också uttryck i teologiska studier som slutligen ledde till religionslärarjobb på högstadiet. Hon tyckte om sitt arbete och var en omtyckt lärare fast det säkert fanns en och annan som ogillade hennes omutlighet, rättvisepatos och karisma av naturlig auktoritet. Hon var, med en populär kliché, en lärare som brann för sitt arbete.

Hon pluggade en gång i tiden tillsammans med min pappa som fick komplettera högstadium och gymnasium i vuxen ålder. De blev kompisar och pappa hyste stor respekt för henne och hennes stadiga tro. Eva hade visserligen redan läst motsvarande högstadiet, men till gymnasiestudier hade inte de ekonomiska förhållandena räckt innan hon blev vuxen och självförsörjande med make och tre guldlockiga barn. I tidiga tonåren hade hon fått bo hos sin barnlösa moster Ilona som stödde den begåvade flickans iver att studera så hon fick fortsätta plugga efter folkskolan trots den stora syskonskaran som också drygats ut med inhyst kusin som bodde för långt från skolan för att kunna bo hos föräldrarna under terminerna.

Alla som mötte Eva fick lära sig något av henne. Jag upplevde aldrig detta som ansträngande, hon var en född pedagog som berättade lika fängslande om antikens mysteriekulter som om släktens historia. Det var helt naturligt för henne att , när hon drabbades av en sällsynt cancerform, ställa upp för forskning och utbildning om den sjukdom som sedan tog hennes liv. När hon låg på sitt yttersta och krafterna började domna planerade hon sin begravning tillsammans med den präst som stod henne närmast, Kristina.  Eva ville ha en tydlig kristen prägel på begravningen och att Kristina som besökt henne på sjukhuset och gett henne nattvarden skulle hålla den.* Musiken hade hon valt ut: "Come Sunday" från Duke Ellingtons Sacred Concert med Torbjörn Jakobsson på saxofon och jag skulle sjunga Lär mig du skog att vissna glad .

Och det hade hon lärt sig. Hon gav ännu på sitt yttersta ett lugnt och tryggt intryck trots att livet behandlat henne ovarsamt många gånger. Det var som om hon alltid levt i himmelriket och resan redan var avklarad. Och precis så var det ju. Guds rike är ju mitt ibland oss. Hos var och en som tror finns Himlen. När Jesus föds in till oss i ett nyfött barn visade han just himmelrikets riktning, inåt inte uppåt. Himlen finns redan här inom oss. Så var det verkligen med Eva och det passar så bra att hon fick just det namnet.**

Hon har sin namnsdag på julafton och det är lika passande det. Moster Eva bjöd alltid på stora julkalas och trivdes i rollen som matriark. Varje julafton ägnar jag henne därför en tacksam tanke. Tack Jesus för Eva som sannerligen gjorde skäl för sitt namn!

Den här sången händer det att jag framför i juletid och texten passar Eva-dagen precis.

* Eva stod den laestadianska väckelsen när men var helt och hållet för att kvinnor kan inneha vilken andlig tjänst som helst, bara Gud kallat och rustat en människa har hon all rätt, ja till och med skyldighet, att följa sin kallelse och använda sina gåvor.
**Eva/ Chawwa betyder ge liv, livgiverska.