torsdag 3 december 2015

Lydia Wahlström

Teolog och rösträttskämpe, historieprofessor, pedagog och en övertygad kristen var Lydia Wahlström (1869-1954). Hon var en
Lydia Wahlström var en flitigt anlitad föredragshållare
riktig mäktig gestalt i det svenska intellektuella landskapet med en bibliografi som avslöjar både bredd och djup i kunskaperna, samt en stor flit; i stort sett varje år mellan 1893 och 1950 publicerade hon minst ett verk. Lägger man  därtill allt annat hon gjorde förutom sitt heltidsarbete, bl.a skrev hon ibland pappa kyrkoherdens predikningar, förstår man att Lydia var lik sin bibliska namne, Lydia från Thyatira på mer än ett sätt.

Liksom Lydia, den första kristna människan i Europa, var Lydia Wahlström intresserad av teologi från tidiga år och när hon i ungdomen kom i kontakt med Nathan Söderblom och hans ekumeniska tankar fick hennes liv sin definitiva inriktning. Hon hade egentligen en förkunnarkallelse men prästtjänst som uttryck för den kallelsen var stängd för kvinnor fram till fyra år efter hennes död. Hon blev alltså inte församlingsföreståndare som den bibliska Lydia, men hon använde de medel som hon hade tillgång till för att vara en Lydia i 1900-talet. Många av hennes skrifter behandlar teologiska spörsmål bl.a den nu så aktuella frågan om katolicismen och protestantismen i samspel, en jämförelse mellan medeltiden och Wahlströms samtid. Hon skrev också om den heliga Birgitta och drottning Kristina, så brytpunkten mellan de stora kyrkotraditionerna var ett av många intresseområden för henne. Hon är än idag ett tungt namn inom historisk forskning på sitt specialistområde franska revolutionen och Napoleontiden. Typiskt nog skrev hon också om religionen och revolutionen. Redan på 1930-talet började hon oroa sig för Nazi-Tysklands politik och belyste nazisternas behandling av judar och kristna bl.a i boken Livszonen och dödsrummet i nazismens världsåskådning 1940.

Lydia Wahlström verkade ihärdigt för mänskliga rättigheter, utan att acceptera att kvinnorna var undantagna från dem* och hon väntade inte på samhällets erkännande innan hon använde sina rättigheter, som var givna av Gud. Sin förkunnarkallelse kanaliserade hon  genom att predika genom sin far, sitt akademiska arbete som historiker men främst som pedagog. Hennes yrkesliv inriktades på skolvärlden, främst då Åhlinska flickskolans gymnasium i Stockholm där hon blev studierektor 1900 och hon förblev skolan trogen fram till sin pensionering 1934. Hon grävde inte ner sina pund trots att samtidens kyrka krävde det av henne, ja, till och med menade kyrkans styrande att det var hennes kristna plikt att göra det. Hon lär oss att det är lätt att skylla på allt möjligt för att slippa använda sina talanger i Guds rike, men det finns alltid vägar att gå om man vill följa sin kallelse trots yttre motstånd. Hon visar helt enkelt att det går att leva i världen och ändå efter Guds rikes lagar. Ett sant helgon för en adventskalender.

En arabisk kristen hymn om Jesus födelse får bli Lydia-dagens soundtrack för att påminna om hur svårt det kan vara att vara sin kristna kallelse trogen i en värld som bokstavligen hatar den kristna kyrkan och alla dess medlemmar:


* Hon verkade bl.a ihärdigt för kvinnors rösträtt och rätt att följa sin prästkallelse i kyrkans tjänst. Hon skrev om Fredrika Bremer och hennes kristna tro samt var aktiv i Fredrika Bremer-förbundet och verkade politiskt genom det Moderata samlingspartiet. Nu utdelas Lydia-priset i Växjö stift till hennes ära, ett värdigt sätt att minnas hennes insats.


2 kommentarer:

  1. Bra jobbat där av Lydia Wahlström =) ja förr var det ju stenhårt med bara manliga präster inom sv kyrkan,numera är det tvärtom ,vad jag kan bedömma har vi mest prästinnor där jag är ,har läst någonstans att det skett en förskjutning att präst förr handlade mer om teologi och moraliska frågor, medans det idag mycket mer handlar om vårdande och närande funktioner , som fortfarande har ett kvinnligt överskott som inom vården exempelvis.

    Idag finns det ju församlingar som simple eller organic Church ,huskyrkor, där alla brödrar och systrar får lov att tjäna och komma till tals efter sina gåvor, jag personligen tror att dessa enkla kyrkor bättre speglar nya testamentets församlingar som ju var brödra/systraskap där andliga fädrar/mödrar var vanligt att man betjänade var andra som jesus klart sa att så skulle det vara ibland hans lärljungar . kyrksystem där position är viktigast (kyrkan sköts och drivs av pastors teamet) har jag svårt att finna någon likhet med på jesus tid, möjligen romerska armen och i vår nutid drivs ju företag och politik så och kyrkan ses ju då som en "organisation" som jag tror är totalt fel , dom första kristna var ett brödra/systraskap en storfamilj som tjänade var andra och världen att komma in i deras gemenskap och i en sådan familj finns det inte heller positioner att bevaka där kvinnor ska stängas ute från vissa positioner, menar jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller helt med dig och därför menar jag också att Lydia Wahlström var lika mycket präst som någon med det namnet präst i sin titel. Vi har alla rätt och plikt att använda våra pund för att bygga upp varandra i församlingen oavsett titel eller kön. Hierarkier är, som du skriver, världens lag som kommit in i Guds rike. Vi missar något när vi inte förstår att det ska vara tvärtom, vi ska leva i världen men följa Guds rikes principer.

      Guds rike; där vi inte har statushierarkier, slav, fri, kvinna, man, grek eller jude spelar ingen roll i en församling alla är vi ett i Kristus. Det är hemskt provocerande för den som vant sig vid världens hierarkier, men inte desto mindre sant.

      Radera