måndag 21 december 2015

Tomas Sjödin: mörkerperspektiv

Tomas Sjödin, Barockbloggens "Vinter"-värd.
Ett av de minst oväntade av namnsdagsbarnen i 2015 års adventskalender är nog dagens person, Tomas Sjödin;  författare, flerfaldig"Vinter"-värd och far till tre barn som betytt mycket för många och med namnet av den apostel som ofta varit min största tröst och viktigaste inspirationskälla när vintermörkret står som mörkast kring mig.

Jag har inte röstat på honom som "Vinter"-värd förrän i år. Jag har liksom räknat med att andra gör det, men i år gjorde jag det, då blir han inte "Vinter"-värd. Ei se kannatte*, frestas jag utbrista i efterhand. Självklart skulle det bli så just när jag kommer ihåg att rösta. Min milt mollstämda läggning får av dylika händelser en välkommen ursäkt för att oja och voja sig lite. Men jag antar att många fler kommer att sakna hans trygga Kramforsdialekt just när julen inletts och kräver stillsam livsnära humor och klokskap så här blir han nu Barockbloggens "Vinter"-värd i år igen. 

De människor som tröstats och inspirerats av Tomas Sjödins offentliga gärning är oräkneliga. Hade han varit katolik kunde han lätt ha räknat med min röst när det gäller att saligförklaras om nu jag också varit det. Men vi protestanter kan ju välja förebilder friare så han är definitivt ett helgon för väldigt många. Paradoxalt nog har han blivit det genom att möta större svårigheter än många svenskar måst ta itu med. Han har lyckats göra guld av detta grus i livets maskineri, kanske eftersom han, med Tomas egna ord, är  "född med en ljus själ".

Ljuset i Tomas själ är dock av det stillsamt brinnande slaget. Ingen bräcklig själ står i längden ut med glättighet medan glädje av det djupa, okomplicerade slaget är den frälsarkrans att klänga sig fast vid när tillvarons stormvågor hotar dränka en. Så heter också en av hans böcker "Den enklaste glädjen". För en "naturligt ljus människa" som Tomas Sjödin blir det aldrig påklistrat med den stillsamma optimism han uttrycker men som aldrig blir påträngande. I frikyrkligheten kan glädje kännas som ett krav, en ansträngning att prestera. Men Tomas Sjödin är helt äkta, kanske eftersom han verkligen är glad trots att han stött på sorger som gör att vi kan lita på att han också vet att en frälsarkrans av enkel glädje ofta behövs i livets mångahanda.

Jag läste Tomas Sjödin redan innan hans söner dött och gjort honom mer allmänt känd utanför kyrkliga kretsar. Både Osminkat- om längtan efter församlingens sanna ansikte. och boken om Frank Mangs, som passande nog heter Den fallna manteln för Frank Mangs varsamma ton har på många sätt övertagits av Tomas Sjödin trots att Frank Mangs sinne var av mycket mörkare materia än Sjödins. Min morfar tyckte mycket om Frank Mangs och läste hans böcker med sådan fröjd att jag, som den bokmal jag är, plöjde flera av dem sedan jag läst Tomas Sjödins bok om honom. Frank Mangs hade en vacker finlandssvensk dialekt, Tomas Sjödin talar som en kramforsbo, men deras andliga "dialekt" är densamma.

Det märkliga med bådas böcker är att man "hör" deras röster när man läser. Jag hade aldrig hört varken Mangs eller Sjödin innan jag läste dem första gången, men när jag sedan hörde dem tala i radion kände jag genast igen dem på rösten. Att skriva så är en ovanlig gåva som jag tror har med integritet att göra. För Sjödin och Mangs var/är deras texter ett med dem själva, inget är tillrättalagt, det de skriver är också det som finns i dem. De försöker sig inte på att skriva på något sätt, i någon stil, de bara uttrycker det som står dem närmast hjärtat och därför blir de sanna. De är fullständigt integrerade. Deras verksamhet och liv är ett för dem.

Samtidigt är deras språk av det skönaste slag. Båda proppar sidorna fulla med citat som stannar i minnet, sådana som vi kallar "flygande citat" men vanligt folk benämner bevingade ord. Slutet på en för mig trösterik krönika om nya perspektiv av Tomas Sjödin ser ut så här: "Värk går oftast över, sorg går över i saknad, fotografier bleknar, men människor går aldrig över. Deras kärlek bara pågår. Jag visste det redan men behövde ner på golvet för att se det igen" Här länk till en krönika om mörker där han skriver :
För kanske är det under de mörka tiderna i våra liv, de efter kännbara förluster, de efter misslyckanden och ältande som livet fördjupas mest. Mörkret har inget egenvärde, det skall självfallet aldrig sökas, men när det drabbar ens liv gör man klokt i att inte fly, utan vila i överlåtelsen. Fortsätta falla i Guds händer. Även om inget synligt tycks ske så pågår något i mörkret. De fina rottrådarna letar sig fram; innerligheten, förtröstan, uthålligheten. Det som inte bullrar och väsnas, men bär. 

För kanske är det under de mörka tiderna i våra liv, de efter kännbara förluster, de efter misslyckanden och ältande som livet fördjupas mest. Mörkret har inget egenvärde, det skall självfallet aldrig sökas, men när det drabbar ens liv gör man klokt i att inte fly, utan vila i överlåtelsen. Fortsätta falla i Guds händer. Även om inget synligt tycks ske så pågår något i mörkret. De fina rottrådarna letar sig fram; innerligheten, förtröstan, uthålligheten. Det som inte bullrar och väsnas, men bär. - See more at: http://www.gp.se/nyheter/kronika/1.2728963-tomas-sjodin-morkrets-fina-rottradar#sthash.Drqe0zmO.dpuf
Och trots att Tomas Sjödin inte blev "Vinter"-värd i år kan man lyssna på honom i efterhand: Vinter 2011, 20132014, han blir också en av de sommarpratare som är med i TVs program med gamla sommarvärdar under julen. Bra att lyssna till när året är som mörkast på Tomas-dagen och julfriden rings in för nu går vi mot ljusare tider igen och vad kan passa bättre än att lyssna till en klok och ljus själ just denna dag.

Dagens sång blir förstås Frank Mangs som sjunger "Nu har jag funnit vila"

Värk går oftast över, sorg går över i saknad, fotografier bleknar, men människor går aldrig över. Deras kärlek bara pågår. - See more at: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2829505-tomas-sjodin-manniskor-gar-aldrig-over#sthash.eFu3Ejf9.dpuf
Värk går oftast över, sorg går över i saknad, fotografier bleknar, men människor går aldrig över. Deras kärlek bara pågår. - See more at: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2829505-tomas-sjodin-manniskor-gar-aldrig-over#sthash.eFu3Ejf9.dpuf
Värk går oftast över, sorg går över i saknad, fotografier bleknar, men människor går aldrig över. Deras kärlek bara pågår. - See more at: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2829505-tomas-sjodin-manniskor-gar-aldrig-over#sthash.eFu3Ejf9.dpuf
Värk går oftast över, sorg går över i saknad, fotografier bleknar, men människor går aldrig över. Deras kärlek bara pågår. - See more at: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2829505-tomas-sjodin-manniskor-gar-aldrig-over#sthash.eFu3Ejf9.dpuf
Värk går oftast över, sorg går över i saknad, fotografier bleknar, men människor går aldrig över. Deras kärlek bara pågår. - See more at: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2829505-tomas-sjodin-manniskor-gar-aldrig-over#sthash.eFu3Ejf9.dpuf

*det löns inte


12 kommentarer:

  1. Har för mig att jag läst någon Artikel i Dagen om Tomas Sjödin
    och hans förlust av 2 barn, och det stämmer nog bra som han säger om att vara "född med en ljus själ". Ja när det händer mycket elände runt omkring behöver man något form av hopp och glädje som håller en uppe, men det ska inte förnekas att det kan finnas djupt grubbel och sorg/bitterhet ..varför jag..typ. och till sist måste man ju göra något av sina erfarenheter antingen bryts man ner och grubblar i evigheter eller gör man något vettigt av sina dåliga tuffa erfarenheter i livet, typ hjälper andra i liknande situation, tröstar, mm.

    Ska lyssna på honom nu =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tomas Sjödin är verkligen en sådan ljus själ som valde bort att bara bittra ihop, det är jag glad för hans texter har ofta varit min livboj.

      Radera
  2. När jag var i tjugoårsåldern och bläddrade i några kristna tidsskrifter hemma hos en bekant, så var Frank Mangs den ende som lyckades nå mig.
    Tyckte allt annat var som en soppa av honung och svavel. Säkert orättvist.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad trevligt, men inte oväntat, att du också gillar Frank Mangs. Den åldrade Mangs är ett mönster i ödmjukhet och mod. Att i frikyrkliga sammanhang, speciellt under de värsta prosperity gospel-åren, gå ut med sina depressioner är beundransvärt och ett av många bevis på hans gedigna och totala integritet. Dessutom tog han avstånd från saker han själv predikat när han upptäckte att det var fel.

      Radera
    2. fantastiskt att Mangs tog avstånd från sådant han själv predikat som blev fel. Det är något jag smått reklekterat över när det gäller media sista dagarna. att man kan predika något för folk i åratal,när det sedan blir fel skulle man kunna förvänta sig en ursäkt till läsarna att man vilselett dom i åratal,men icke, vem gitter lyssna på sådana som bara pratar gojja 100% utan heder ..resonerade jag då.

      Radera
    3. Ja, Mangs borde få bli förebild för många ledare som vägrar erkänna begångna misstag.

      Radera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. p.s lyssnade på programmet från 2014, fantastisk positiv kille med massor med goda tankar.

    Ledarskap handlar om att få människor att finna sin plats i världen, fri göra ,låta dom utvecklas och nå sina mål.säger han bland annat.

    Ja tänk om fler ledare i samhället sett det så =)då skulle vi fått massor med fritänkande,kreativa människor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, alla de här programmen är så fina, jag hörde dem när de sändes första gången också. Nu återlyssnar jag dem vid behov.

      Kloka tankar om ledarskap har det har du så rätt i.

      Radera
  5. Det där citatet var jätteviktigt för mig att få läsa.
    De tre månader under hösten som jag hade det som värst så kändes det bokstavligen som iskall metall i bröstet. Riddar Katos järnnäve verkligen. Jag insåg då något som kanske låter som fromma rationaliseringar eller bara banalt, men det var så; jag förstod mer om livet och om andra människor och varelser. Och om mig själv. Kanske inte helt nya saker men verkligheten kom närmare och även om jag inte skulle välja den smärtan frivilligt, så fanns där något som var viktigt. Kanske var det "bara" närvaron, när man inte kan fly från det svåra. Jag vet inte.
    Jag mår bättre nu, men är orolig för att det som är kvar i själ och kropp inte ska gå över. Det tar så mycket energi av mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad glad jag bli över att du haft nytta av denna bloggpost. Sjödins texter har betytt mycket för mig denna höst.

      Jag hoppas och ber att du ska ta dig igenom detta snart och sedan få uppleva att du har fått något dyrbart även av denna mörka tid.

      Radera
  6. Det där citatet var jätteviktigt för mig att få läsa.
    De tre månader under hösten som jag hade det som värst så kändes det bokstavligen som iskall metall i bröstet. Riddar Katos järnnäve verkligen. Jag insåg då något som kanske låter som fromma rationaliseringar eller bara banalt, men det var så; jag förstod mer om livet och om andra människor och varelser. Och om mig själv. Kanske inte helt nya saker men verkligheten kom närmare och även om jag inte skulle välja den smärtan frivilligt, så fanns där något som var viktigt. Kanske var det "bara" närvaron, när man inte kan fly från det svåra. Jag vet inte.
    Jag mår bättre nu, men är orolig för att det som är kvar i själ och kropp inte ska gå över. Det tar så mycket energi av mig.

    SvaraRadera