Herman och husdjuren

Chateau är welshponny men trivs bra i nordligaste Sverige.

Rasbiologin hade sin grund i Darwins teorier om biologisk evolution. Som Lars citerar Darwin:

At some future period, not very distant as measured by centuries, the civilized races of man will almost certainly exterminate and replace the savage races throughout the world. At the same time the anthropomorphous apes... will no doubt be exterminated. The break between man and his nearest allies will then be wider, for it will intervene in a more civilised state, as we may hope, even than the Caucasian, and some ape as low as baboon, instead of as now between the negro or Australian and the gorilla.

En företeelse som satte Darwin på spåret var husdjursaveln. Alla olika hundraser, tammöss och kor med olika egenskaper gav honom idén om naturligt urval. Människan styrde visserligen husdjursaveln medvetet men även naturen styrde arternas uppkomst märkte Darwin (och Alma Whittaker när hon studerade alla mossor på stenarna runt sitt hus). Kanske var det hans jämförelse med den medvetna husdjursaveln som gör att evolutionsbiologer än idag pratar som om myror, mossor och mullvadar medvetet väljer sina egna egenskaper och vilka mutationer de ska föra vidare.

När Darwins tankar blivit upphöjda till vetenskap var plötsligt alla intresserade av evolution och förbättringar av alla de slag. Herman Lundborg satsade stort på människans förädling och andra satsade samtidigt på husdjursaveln.  Man började skriva rasstandarder för de olika djurraserna för att få fram önskvärda egenskaper. De djur som passade standarden bäst blev avelsdjur medan de andra togs ur avel. Det slutade för många husdjur riktigt illa. 

Lundborgs husdjurs-kollegor trodde nämligen som han, att renrasighet och inavel var eftersträvansvärt. Vissa saker som sågs som tecken på rasblandning tex skäckfärg (fläckighet) försökte man avla bort. Den lilla härdiga fjällkon som mjölkade fet mjölk på magert foder höll på att gå under eftersom man fick för sig att renrasiga fjällkor var vita utan minsta tecken i annan färg. Tjurar som var rent vita hade problem med fertiliteten och helvita djur är ofta döva. Fjällkor var nära att dö ut pga denna inavelsmetodik men som tur var insåg man misstaget och började godkänna svarta tecken och numera får fjällkor ha vilken färg som helst och är betydligt livskraftigare som stam.

I hästars rasstandard finns nästan alltid en rad om färger och vanlig är frasen "alla färger utom skäck tillåtna."  Det berodde alltså på föreställningen att blandade färger är tecken på blandras. Säkert fanns också med uppfattningen att "lägre stående människoraser" inte hade några positiva bidrag att ge till den allmänneliga mänskliga kulturen och i några av de mest föraktade folkgrupperna skattas just skäckfärgade hästar högt. Tinker-hästar till exempel, har fått sitt namn från den romantiserade och djupt föraktade folkgruppen som själv kallar sig Travellers, i Sverige resandefolk*. Deras brittiska gren har uppfött dessa hästar i århundraden, främst på Irland och de valde gärna ut vackert skäckfärgade hästar när de köpte hästar från bönderna. Så kunde de få prisvärda hästar som fick uppmärksamhet på kapplöpningarna.

Gyllir, islandshäst. En ras isolerad på en ö i tusen år, världens mest renavlade hästras och alla färger, även skäck, är tillåtna. Men den höll sig sund eftersom ingen fick för sig att avla på enbart utseende. Däremot har islänningar ofta eksem, liksom tinkerhästar. Eksem som inte märks på det myggfria Island.

Så långt gick deras kärlek till skäckar att de i sin tur fick in vissa ärftliga sjukdomar som följer av inavel. På samma sätt gick det med den tyska vallhunden schäfern när den fick en rasstandard och ett enhetligt utssende men också olika hälsoproblem och lynnesfel. Den brittiska vallhunden collien tappade vallegenskaper, fick hälsoproblem och blev nervöst lagd men såg likadan ut som alla andra collies när standarden började styra aveln. Mopsar som tappar ögonen och bulldoggar som inte kan föda utan kejsarsnitt är andra kända exempel på avelns och rasstandardens konsekvenser för djuren.

Det man ser tydligast är utseendet på ett djur och en människa och på utseendet delade Herman Lundborg in människor i goda och dåliga typer. Utseendet fick också en stark övervikt över andra egenskaper hos de flesta husdjur men några klarade sig Border Collien till exempel kan se ut hur som helst och har ingen rasstandard däremot har man en lista på arbetsegenskaper som man vill ska uppfyllas för att en hund ska användas i aveln. Därför kan en Border collie se ut hur som helst: stående eller hängande öron, lång eller kort päls, vilka färger som helst, olika storlekar och ögonfärg är också godkända. Däremot gillar de alla att valla och jobba på gårdar utomhus i alla väder men helst i regn och rusk.

Elva, Border collie, red merle, blåögd med lite brunt i ena ögat. Älskar att jobba i hundväder.

 Lundborgs husdjurskollegor hade haft svårt att förstå filosofin bakom Border collien. För dem var det viktigt att kunna se direkt vilken ras man hade att göra med precis som Lundborg ville ha klart segregerade grupper av människor som man lätt kunde särskilja vid en okulär besiktning, det var därför Norrbottens län blev en svart fläck på hans rastypskarta. Här gick det inte att skilja åt folk på detta enkla sätt eftersom folk i denna del av Sverige sedan urminnes tider ansträngt sig för att INTE gifta sig med nära släktingar och de hade därför inte brytt sig om "renrasighet" vid fortplantningen. 

Smilla, PRE/Arab/Welsh /fullblod

I Norrbotten fanns inte de tydliga kategorier och rastyper som Lundborg drömde om vilket gjorde honom både intresserad och förvirrad. Här var alla människor liksom Border collies: arbetsvilliga och vana vid dåligt väder men det saknades tydliga rastyper. Hur kategoriserar man människor som talar ett språk med barn och husdjur, ett annat med myndigheter och ett tredje i kyrkan? Hur ritar man en rastypskarta över människor som inom en och samma familj kan hysa medlemmar som uppvisade lika många rastyper som familjemedlemmar i olika proportioner? 

Kapten är korsning Rottweiler och Berner sennen. Han ser ut som en stor Schweizer sennen och är betydligt friskare än en renrasig Berner sennen som tyvärr ofta drabbas av hötfledsproblem och cancer med låg medellivslängd som följd. Men hybridvigören gör sjuåriga Kapten stark och frisk.

En enkel och lättbegriplig värld med tydliga kategorier är vad många fler än Lundborg önskar sig och att den känsla av kontroll som tydliga kategorier medför är en chimär spelar mindre roll. Det är svårt att inse att verkligheten är komplex och oöverblickbar. Men jag tror vi måste acceptera fakta för att uppnå harmoni. Livet är ett vågspel. Vi lever alla på egen risk och med eget ansvar utan att kunna påverka särskilt mycket. Varken vilka gener vi föds med eller vilket väder vi får kan vi göra något åt. Att vila i att det är så gör oss både lyckligare och friskare. Att låta Gud sköta det där vi inte kan påverka är därför en god regel för sinnesfrid. Ett första steg är att sluta leka Gud för där människan blandar sig i livets byggstenar blir det i allmänhet bara fel på kort och/eller lång sikt. Och när det upptäcks hur fel det blev kan misstagen vara omöjliga att reparera.

* På engelska kallas de nedsättande "Tinkers"=förtennare/kittelflickare på svenska Tattare eftersom man felaktigt fick för sig att de var vilsekomna tatarer från Krim.