Varför måste Bodil Malmsten också dö just nu? Jag erkänner att av alla kändisdödsfall den sista tiden var det just Bodil Malmstens som fick mig att gråta. Hon har alltid funnits där sedan jag såg "Benny" på TV med Sven från Norrland som spelade saxofon och de skrämmande stora barnen. Inte visste jag vem som hade den där oemotståndliga rösten men jag förtrollades av den likafullt: "Benny, Benny-va? ropar de på mig?"
Sedan började jag läsa hennes finurliga dikter: Landet utan lov, Nåd och onåd-idioternas bok, Nefertiti i Berlin, som Lars och jag pratade om för en vecka sedan när jag trodde att Bodil Malmsten, hon lever väl ett tag till, är de tre diktsamlingar av henne som jag ständigt återkommer till. Och hennes röst i "Sommar- och Vinter-programmen" eller när hon läste sin självbiografi Mitt första liv som radioföljetong. Min vän Ann-Helén sa: "Du måste lyssna , hon är som du. Ni är så lika. Tycker så lika." Jag blev smickrad förstås, kan man vara närapå lika klok som Bodil Malmsten i ljusa stunder är man en lyckligt lottad människa.
Francofil var hon också. Priset på vatten i Finistère är bara så underbar, jag skrattar högt åt hennes återgivande av stapplandet på franska och känner igen mig. Och precis som all hennes prosa är språket ändå som ljuvaste poesi. Hon lade märke till språket. Det gjorde att hon direkt förstod vart vi var på väg när vi började tala om "flyktingbörda" och annat hemskt som nu heter "volymer" ord som gjorde mig tokig, störde också henne. Här finns en länk till hennes underbara program där man får hennes röst på köpet: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/416841?programid=2071
Jag grät när jag fick veta att hon dött eftersom hon var en stabil bundsförvant på humanitetens sida. Mänsklighet var hennes signum. Och jag minns hur hennes ord berört mig förr till tårar. Jag grät mig igenom Nefertiti i Berlin när storsonen flyttade till skolan långt i söder i Pajala. Vackrare sätt att bearbeta gåtan : " Vem är man när ungen är stor? Undertecknat en mor." finns inte. och det är med en dikt från den samlingen jag vill avsluta dessa snabbt nedkastade ord till Bodil Malmstens ljusa minne:
Ett blodsband som slits i maskinen den gamla
Riv av mot den tandade kanten i skallen
Ett blodsband som slits
En dödsbok som skrivs
Mitt blodsband kan kodas i skrivarens minne
Skriv in i den rasande branten i sanden
Mitt blodsband rivs ut
Min dödsbok skrivs ut
[---]
Statyn av en skrivare skriver
i vinden skriver om tiden
förbi den:
Jag satt i en solstad och skrev
ökenbrev
Det grönskade kring mig–när kag skrev det
så gjorde jag när jag levde
Katten lekte med garnet
barnet
En skrivare skriver sitt ord
ordet mor barn far jord
ny diskett sand ägretthäger vit
pulsåder lotusknopp svart malakit
En skrivare skriver
låt bli mig
låt bli
En skrivare skriver
att bli
Statyn av en skrivare skriver
Låt mig få bliva ett svalornas barn
Befriande att du som kristen kan tycka så mycket om Bodil Malmsten som inte alls var troende själv.
SvaraRaderaÅh jag har inte svårt alls för att älska en vacker, begåvad och träffsäker författare med gott hjärta och vacker röst=)
RaderaSkämt åsido så har jag aldrig tänkt så om någon att jag inte kan uppskatta dem pga annan livsåskådning och på många sätt hade vi en väldigt lik livsåskådning Bodil Malmsten och jag. Förutom att vi inte delade tron på Jesus delade vi ändå samma misstro mot de mäktiga och samma tro på den vanliga människans inneboende potential för både gott och ont och att vi alla innerst inne vill välja det goda. fast vi båda måste krydda livet med humor för att stå ut. Måste citera henne:
"Idioter hasar sakta/ rabblande sin trosbekännelse/ JAG TROR/ att innerst inne finns något gott i/varje människa/att någonting kan alltid ändras till/ det bättre och/ att någon sorts rättvisa måste det finnas och/ att allt ska ordna upp sig till det bästa/ om man bara håller ut/ att man kan amma adoptivbarn/att den blomstertid nu kommer/tror jag tror jag tror"
Ur Nåd och onåd-idioternas bok. Titelsn syftar förstås på Idioten av Dostojevskij som jag älskar lika högt som hon gjorde. Hon inleder med ett citat ur den romanen: " ...Men jag känner er ni är en god människa...vi är alla nästan komiskt goda människor."
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderakänner inte till henne alls tyvärr, men ser att det skrivs mycket om henne ,nu när hon gått bort, 71 år är ju inte så jätte hög ålder.
SvaraRaderaBra tillfälle att lära känna henne nu. Jag tror du skulle gilla hennes vinter- och sommarprogram som jag länkar till. Tyvärr med avkortad musik, hon var också en musikälskare jo vi var lika varandra även på det sättet.
RaderaFast hon var lika gammal som min mamma kändes hon på något sätt tidlös, aldrig ung aldrig gammal. Kanske var det det som gjorde mig förvånad trots att hon berättat om sin cancer. Ja, hon fattas mig, men det hon skrev finns ju kvar, tack och lov!
Lyssnade på programmet, och kan bara hålla med om humaniteten =) tänkte på det att konstnärer och "intelektuella" brukar bli måltavla för tyranner , konsten är ju liksom religionen något som kan vara större än människan och ev tyranner .
Radera