Förlorad 2- Gud städerskan

Den gode herden modern ikon i grekisk stil av Fader Vladimir.

Lukasevangeliet 15: 8–10 Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte en lampa och sopar hela huset och letar överallt tills hon hittar det? Och när hon har hittat det samlar hon väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig, jag har hittat myntet som jag hade förlorat. På samma sätt, säger jag er, gläder sig Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.”

Johannesevangeliet 10:7–10 Sedan sade Jesus: ”Sannerligen, jag säger er: jag är grinden in till fåren. Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. Jag är grinden. Den som går in genom mig skall bli räddad. Han skall gå in och han skall gå ut, och han skall finna bete. Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd.

Silas Marner är en gammal vävare som en gång blev lurad av hycklande "läsare", en fanatisk väckelserörelse, i en roman av George Eliot. Efter den besvikelsen flyttar han till en del av England där han inte har en enda släkting och lägger undan guldpengar som han får för sina utsökta tyger. Det blir hans nya trygghet, hans pensionsförsäkring i en tid när ingen hört talas om annat än att arbeta tills man stupar och sedan leva på släktingars nåd eller dö på fattighuset.  Så blir han bestulen på sitt lilla skrin med alla pengarna och börjar leta. För första gången tar han hjälp av byns folk för att leta upp pengarna. Så blir förlusten av pensionskassan början på ett nytt liv.

Jag tänker på Silas Marner när jag läser om Gud som en städerska. Kanske är myntet hon letar efter också hennes pensionsförsäkring, hon verkar ju bara ha grannar att bjuda på festen? Precis som Silas Marner vänder hon upp och ner på huset för att hitta myntet. En vardaglig bild. Vi har väl alla anordnat storstädning för att hitta en speciell ägodel även om vi sällan måste leta efter ett silvermynt på 60 gram för vår överlevnad. men Jesus jämför sig själv, Gud, med en mycket fattig städerska för vilken en drachmer betyder skillnaden på liv och misär.

Silas Marner blir bestulen på sin pensionsförsäkring och finner vänskap men städerskan hittar sitt mynt. I sökandet efter tjuven vinner Silas Marner vänskap. Tjuven som bara slaktar och förgör kan låtsas vara en vän men visar sig alltid vara en fiende till allt gott, fienden till alla hederliga städerskor och vävare. Jesus är den som skyddar vävare, städerskor och får med livet som insats. Han lägger sig själv i fårfållans öppning så han har full koll på vem som kommer och går. Så praktiskt om man flyttar sin hage för grinden är ju nyckelpositionen och måste hålla om man ligger där som grind blir fåren friare att hitta bete och lättare att beskydda på samma gång. Ett får på rymmen, en varg på väg in till dukat bord måste passera honom, de kan inte gå obemärkt förbi. 

Och ingen är så liten och värdelös, inte ens den som känner sig som en liten drachmer i världens proppfulla bankvalv där de flesta är större myntenheter, försvinner utan att Jesus märker det och ordnar eftersökning. Om jag känner mig som en värdelös liten tioöring så framställer Jesus Himmelriket som en plats som är som ett fattigt hushåll, där även ett sådant gammalt utgånget litet mynt har ett oändligt stort värde. Och när den människan, som känner sig precis så värdelös, blir återfunnen blir Himmelriket galet av glädje.Vilken städerska skulle bjuda grannarna på party när hon hittat en drachmer? Men Himmelriket är annorlunda, även det som av människor räknas ha lågt värde räknas där som det värdefullaste som finns och i Himlen är varje litet lamm värt en jättefest.

Kyrie ur Missa Luba, en kongolesisk mässa: