Riddagbok 5 mars

På bilderna från 4 mars såg jag att Smilla var lite irriterad av mina händer så idag tog jag skoteroverall så jag skulle stå ut med fingervantar eftersom jag gissar att mina dubbla vantar med tjocka lovikkavantar ytterst gjorde mig okänslig och gjorde att mina tygelhjälper blev övertydliga. Det kunde en normal människa räknat ut med rumpan men jag behövde bildbevis. Stelfrusna fingrar är inte heller bra så jag tog varmt på kroppen för att hålla händerna varma trots tunnare vantar.

Först värmde vi upp på vägen till byn och hundarna följde förstås med. Elva får då kommandot "gå fram" för hennes vallhundsinstinkter får henne att nafsa hästar i karlederna om hon går bakom oss. Kapten lunkar dock lugnt på behörigt avstånd så vi är bevakade både bakifrån och framifrån, en trygg position. Jag tror detta gör det lätt för Smilla att gå iväg på egen hand för en dag när Kapten plötsligt vände hemåt ville hon inte gå vidare, så hundtryggheten får hon med sig när vi är ensamma ute.

Vi bor uppe på en ås, en rest från istiden som är så påtaglig här i norra glesbygden där landhöjningen fortfarande pågår väldigt tydligt. tex omges vi av myrar som för inte så länge sedan var träsk=sjöar. Lustigt att sjö hete träsk här och i Finland men i södra Sverige är det myrar som heter träsk. Var de också sjöar en gång i tiden så namnet fick följa med den geografiska platsen inte naturformen? Nåja, backträning är så bra. Hästarna får mycket klättring bara i hagen när jag sprider ut höet  i den. Här syns att Smilla lär sig använda kroppen effektivt just av att gå i backen upp till huset.

Efter Kyras ABC i skritt och trav fick hon sedan varva ner och sökte sig  fram på tygeln och fint neråt i nedvarvningen så det där med fingervantar var en bra idé. Vi kan dock aldrig galoppera på ridbanan , endast Chateau är tillräckligt vältränad för den slags galopp som vår miniridbana kräver. Kul att Hr. Bråddjup åter fotade och filmade. Det är väldigt utvecklande. Sedan var den ovanligt morgontidige maken sugen på en uteritt med Gyllir och efter ett kort dressyrpass med Chateau tog vi oss ut på byn och en plogad skogsväg där Gyllir bjöd på fin tölt medan Chateau galopperade före.

På eftermiddagen kom svägerskan som legat sjuk hela denna underbara vecka men nu kände sig bättre och då tog vi gamlingarna ut i nyfallen pudersnö och galopperade med pigga och glada hästar. Härligt att båda två är i så god form. Chateau fortfarande mer uthållig än Gyllir men får han gå på släp efter orkar han numera hänga med riktigt bra även i galoppen som är den enda tänkbara gångarten förutom skritt i djupsnön. Men då hade vi inte med kameran.Vi bara roade oss, både hästar, hundar och människor.