söndag 6 mars 2016

Riddagbok 5 mars

På bilderna från 4 mars såg jag att Smilla var lite irriterad av mina händer så idag tog jag skoteroverall så jag skulle stå ut med fingervantar eftersom jag gissar att mina dubbla vantar med tjocka lovikkavantar ytterst gjorde mig okänslig och gjorde att mina tygelhjälper blev övertydliga. Det kunde en normal människa räknat ut med rumpan men jag behövde bildbevis. Stelfrusna fingrar är inte heller bra så jag tog varmt på kroppen för att hålla händerna varma trots tunnare vantar.
Först värmde vi upp på vägen till byn och hundarna följde förstås med. Elva får då kommandot "gå fram" för hennes vallhundsinstinkter får henne att nafsa hästar i karlederna om hon går bakom oss. Kapten lunkar dock lugnt på behörigt avstånd så vi är bevakade både bakifrån och framifrån, en trygg position. Jag tror detta gör det lätt för Smilla att gå iväg på egen hand för en dag när Kapten plötsligt vände hemåt ville hon inte gå vidare, så hundtryggheten får hon med sig när vi är ensamma ute.
Vi bor uppe på en ås, en rest från istiden som är så påtaglig här i norra glesbygden där landhöjningen fortfarande pågår väldigt tydligt. tex omges vi av myrar som för inte så länge sedan var träsk=sjöar. Lustigt att sjö hete träsk här och i Finland men i södra Sverige är det myrar som heter träsk. Var de också sjöar en gång i tiden så namnet fick följa med den geografiska platsen inte naturformen? Nåja, backträning är så bra. Hästarna får mycket klättring bara i hagen när jag sprider ut höet  i den. Här syns att Smilla lär sig använda kroppen effektivt just av att gå i backen upp till huset.
Efter Kyras ABC i skritt och trav fick hon sedan varva ner och sökte sig  fram på tygeln och fint neråt i nedvarvningen så det där med fingervantar var en bra idé. Vi kan dock aldrig galoppera på ridbanan , endast Chateau är tillräckligt vältränad för den slags galopp som vår miniridbana kräver. Kul att Hr. Bråddjup åter fotade och filmade. Det är väldigt utvecklande. Sedan var den ovanligt morgontidige maken sugen på en uteritt med Gyllir och efter ett kort dressyrpass med Chateau tog vi oss ut på byn och en plogad skogsväg där Gyllir bjöd på fin tölt medan Chateau galopperade före.
På eftermiddagen kom svägerskan som legat sjuk hela denna underbara vecka men nu kände sig bättre och då tog vi gamlingarna ut i nyfallen pudersnö och galopperade med pigga och glada hästar. Härligt att båda två är i så god form. Chateau fortfarande mer uthållig än Gyllir men får han gå på släp efter orkar han numera hänga med riktigt bra även i galoppen som är den enda tänkbara gångarten förutom skritt i djupsnön. Men då hade vi inte med kameran.Vi bara roade oss, både hästar, hundar och människor.





10 kommentarer:

  1. Och Gotland. Träsk alltså. Exempelvis Tingstäde träsk som är en välbekant sjö för oss med arkeologiska böjelser.
    //Bråddjup

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja men det ligger ju längre österut än Åland där det också heter träsk så det verkar leva öster- och norrut.

      Radera
  2. verkar saknas här nere i syd med namn som träsk (sjö)

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska_ortnamnsefterled#/media/File:-traesk.svg

    Men vi har gott om namn som i efterled har torp,arp,lösa,by

    Torp betydde från början utflyttad gård alltså någon som flyttade ut från en större gård (förmodlingen ungdommar)som startade nytt här nere om kring är namnen från viking/medeltid och frekvent förekommande som vittnar om lyckad expandering ut i "spenaten" =) och på den tiden var ju allt med hästkraft.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, på kartan syns det att träsk är östliga och nordliga. Vad allt finns inte i Wikipedias stora arkiv! Men här finns massor med sjöar som borde vara röda, och allt var som svart utom några få typ Torne träsk här uppe, eller så drunknade de i alla -träsket. Alla olika Lappträsk, Bjumisträsk och Holmträsk kunde tydligen inte simma=(

      Arp, torp och ryd/red finns ju inte men våra namn är ju nästan alltid samiska och/eller finska på ett eller annat sätt här i norr fast just träsk/et är ju svenskt. På samiska heter det jávri/jaure och på finska järvi försvenskat -järv som i Lansjärv tex.

      Radera
  3. Tittade i etymologisk ordbok. Man vet inte riktigt ordets härstamning, kanske något med "lösas upp" eller "ruttna".
    Orden "sjö" och "tjärn" har också oviss härstamning. Annars verkar det betyda en lite större sjö. Jag skulle annars förknippa ordet med "träskmark" eller kärr", lite dyigt sådär. Men exv Torne träsk är ju inte dyig och sumpig med en massa växtlighet.

    SvaraRadera
  4. Förlåt, läste för fort. Ser nu att du redan varit inne på de två olika associationerna till "träsk".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jus sjö och tjärn är ju spridda i germanska språken engelskan har ju sea (men då betyder det hav) och tarn som är samma sak som en tjärn. Men sjö heter på latin i engelskan: lacus, it. lago, franska lac, =lake.

      Träsk verkar ju finnas i litauiskan indo-europeiskt språk närmare latin, men inte i andra språk. Men det verkar ha varit mer använt i Uppland på 1500-talet och danskan/skånskan har aldrig haft ordet. Kanske ett ord rospiggarna tog med när de for i österled och norrut?

      Radera
  5. pöl, puss, rännil, myr, bäck, kärr, damm, tjärn, fors, ström, å, sjö, träsk, flod, älv, hav, ocean..och så på alla olika språk också..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vatten är det sanna livsmedlet så det är bara logiskt med många namn, kärt barn...

      Radera
  6. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera