tisdag 12 april 2016

Alma-Lena vs. Lena Andersson del I


Den obligatoriska självbiografin
 På begäran har jag åter lyssnat på Lena Anderssons sommarprogram från 2005 och skriver nu om mina högst personliga intryck av det. Lena Andersson börjar med att i avmätt ton nämna sin troende farmor och dennas tydliga bönesvar när hon som barn gick vilse i dimma och bad till Gud vilket ledde till att dimman lättade direkt.  Andersson själv bad ofta Gud om hjälp att vinna och klara prov, vilket hon också gjorde. 
Hon analyserar inte detta vidare men lyssnaren förstår ändå hennes förakt för sitt barnsliga jag som såg alla "bönesvar" när det egentligen bara var hennes egen stora kompetens som fixade det åt henne. Hela programmet genomsyras av Anderssons bergfasta självförtroende vilket ger programmet en sällsam fräschör, sällan möts vi av en sådan tveklös hållning. Speciellt för mig som alltid tvekat mig fram genom livet framstår hon som exotisk. Och i en tid när det blivit modernt att bjuda på sina tillkortakommanden, sorger och sårigheter i offentliga sammanhang utgör hon en välkommen, stramt självbelåten, kontrast. 
Andersson fick en Bibel av kyrkan när hon konfirmerades och den tackar hon för, trots att hon vid konfirmandåldern för länge sedan slutat tro på Gud. Så avslutas  det självbiografiska partiet i programmet på hennes karaktäristiskt torra sätt och i stället kommer hon till huvudsaken: Jesus. Jag kan förstås inte annat än applådera hennes val av huvudperson. Jesus är trots allt betydligt mer spännande och mångfacetterad än Anderssons egen helgjutna person som inte verkar kunna bjuda på motsägelser eller överraskningar. I hela programmet visar hon upp denna självbild. Det är sannerligen intressant med en sommarpratare som inte behöver prata om sig själv för att visa precis vem hon är. Få svenska mediepersonligheter uppvisar en liknande stilistisk stringens.


Metaforblind
Lena Andersson ägnar merparten av programmet åt att bevisa att Jesus inte var en god människa, han var inte förespråkare för socialism, han hatade sin familj och han var dessutom en psykopatisk diktator med en lång rad härskartekniker i sin förtrycksarsenal. För att göra detta tar hon en rad texter ur evangelierna som på frikyrkligt evangelistvis helt plockas ur sitt sammanhang. Alla texter hon valt är välkända och ofta utlagda av förkunnare och amatörer. Många av mina favorittexter läser hon upp och tolkar med det frejdiga självförtroende som kännetecknar allt hon gör.

Kanske borde hon ha lämnat en del av texttolkningen till någon som klarar av liknelser och metaforer, för det gör inte hon. Dessutom slår hon ner som en aldrig fallerande målsökande robot på Jesu samtal med fariséerna, som liksom hon såg sig själva som duktiga och ofelbara. Där talar Jesus i ett bildspråk som kan vara svårt för en oinsatt att alltid förstå-men långt ifrån alla har lika stora svårigheter med bildspråk som Andersson. Kanske är det därför hon inte bara missförstår utan också blir arg på det som skrivs-hon är ju sannerligen själv oerhört duktig och vet bäst i det mesta. Exempelvis när Jesus talar om vem som gör rätt, den som säger "ja, jag ska ut och jobba" men stannar i sängen och den som säger "Nej" och ändå går ut och jobbar senare, fattar inte Andersson att Jesus talar till fariséer som såg sig som lika kompletta som hon ser sig själv utan tror att de svarar fel på hans retoriska fråga. 

Jesus inkluderar i stället i liknelsen dem som fariséerna föraktar och exkluderar ur samhället och mänskliga rättigheter. De föraktar Jesus för att han umgås med dessa "syndare". I liknelsen är dessa sonen som säger nej men ändå gör jobbet senare, medan fariséerna är de som säger ja men fortsätter att lata sig. Jesus hade inga problem med prostituerade och skatteindrivare, men fariséerna hade det. Jesus är arg på fariséerna just för att de ser sig som bättre än andra, mer nära Gud, och han är arg på dem därför att de ser ner på och föraktar de människor som de anser lever mindre perfekta liv än de själva gör. Denna poäng missar Andersson helt och ser bara en nyckfull och elak Jesus som skäller ut oskyldiga åhörare som "svarar fel".

Även liknelsen om punden/talenterna missförstår hon pga sin oförmåga att se sammanhang och uppfatta bildspråk och kanske också pga av att hon aldrig skulle drömma om att inte använda sina gåvor och talenter. Hon behöver ingen som olagligförklarar Jante-lagen, hon har aldrig brytt sig om den. Men vi är många som behöver höra dessa Jesu ord om att inte gräva ner våra gåvor utan våga använda dem och anta utmaningar. Han visar här att det inte är ödmjukt och vackert att ligga lågt och inte utnyttja sina gåvor utan tvärtom ska vi inte vara rädda för att "vara duktiga" och vi ska tro att vi är något, vi ska tro att vi har något att komma med. Andersson missförstår liknelsen totalt och tror att Jesus talar om ekonomi och ekonomiska system och dömer därmed ut honom som en förespråkare för roffarkapitalism. Andersson framstår som metaforblind i samma grad som en del kan vara ansiktsblinda.

38 kommentarer:

  1. Nej, jag kan inte bli arg på Lena A. I stället undrar jag hur skall man bemötä henne i hennes ilska . Vad var den storabesvikelsen som gjorde henne arg och hur mycket har dom kristna bidragit till det?

    Eftersom dom flesta kristna sympatiserar med Jesus , är dom immun för det agressiva i hans dialoger med fariser och tycker att det var rätt åt dom. Ändå fariser var inga hycklare ,utan deras hela identitet var förankrad i bibelstudier och dom i sitt försvar för lagen var inte värst olika frikyrkolegalister.
    Lena gör som dom kristana, hon solidariserar med dom som blir angripna , dom svaga och offren. I och med detta finns det väldigt mycket av det kristen utan att hon vet detta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är inte arg. Men hennes argument håller helt enkelt inte. Litteratur förtjänar att läsas hederligt. Hon tycker sig säkert ha massor av anledningar att vara arg på kristna. Men jag tror hon skulle bli sur om jag kallade henne arg. Hon vill nog framstå som väldigt känslomässigt neutral, förnuftig och rationell, absolut inte sårad och besviken.

      Radera
  2. Ja jag har också funderat på det om Lena Andersson haft någon elak kristen släkting när hon blivit så anti. Jo hemma snickrade vrångtolkningar som människor bestämt sig för är inte mycket att göra åt, har haft sådana samtal med new agare förr som bestämt sig för totalt bizzara bibeltolkningar och att hela kyrkan består av elaka präster som bara vill ha makt, men new age lärare som det finns 0 koll på och som inte granskas är tydligen bättre att tro på då.

    Sen tycker jag i och för sig att hon bättrat sig över åren, när hon var ny på Dagens Nyheter var det en sur uppstötning var söndag om kristendom ,men det har väl dämpats en del nu.

    Svårt att bedöma en människa man inte känner, men hon verkar väldigt inbunden och kontrollerad , Kanske hon bejakat barnet någon gång och blivit bränd och inte vågar mer, funderar jag.

    Att våga älska handlar ju ibland om att våga släppa greppet att låta gud invadera hjärtat ungefär som höga visan där mannen (Kristus) inbjuder till dans. Men då ska man våga också inte vara igelkotte med skyddstaggar utåt :P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det kan nog ah hönt något tråkigt. Man hennes farmor verkar ju ha varit en fin människa och djupt troende. det kanske räckte för den lilla Lena att upptäcka sin egen suveräna förmåga till allt hon tyckte var viktigt, som prov och idrott. Eller är det någon slags reaktion på att hon inte kan tro som sin farmor som ger ett behov av att rättfärdiga att hon inte tror. Kanske måste hon också ursäkta sin farmor med att kyrkan "mörkat" dessa bibelord (vilket den ju som sagt inte alls gör).

      Radera
  3. Jag lyssnade bara på en kort stund, men undrar om inte det hela ska ses som satir. "Så här kan man lika gärna läsa." Hon säger ju att hon plockar selektivt... fast hon påstår att de kristna plockar än mer selektivt.

    Sen är det väl klart att hon, om hon slutade tro som barn/i mycket tidiga tonåren, argumenterar emot den tro hon hade då. I den åldern kan man knappast argumentera kring "så var det på Jesu tid och därför ska det tolkas så här". Hon argumenterar, på ett smått satiriskt sätt, mot barnets kristendomstolkning och (förstås) mot den fundamentalistiska.

    Det där med fikonträdet exv. ÄR ju så fullständigt obegripligt. Kräver MASSOR för att få någon reda på. Sen finns ju också ett antal olika tolkningar exv. av vad det där med vända andra kinden till betyder. Den bokstavliga tolkningen av den är den man normalt har fått sig till livs.

    Jag har själv haft mycket, mycket svårt att se och förstå varför den där Jesus skulle vara ett så fantastiskt stort föredöme. Av de brottstycken jag fått mig till livs under uppväxt och ungdom framgår det verkligen inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där med Jesus ÄR svårt. Jag för en inre kamp sedan urminnes tid ,att inte låta enbart rationel tänkande vara den dominerande så att det bärättigad irrationell skall ha sin rättmätig plats.När man bejakar den irrationellas möljlighet som bärare av nåtslags, möjligen symbolisk eller metaforisk , sanning, öppans oväntade perspektiv.

      Radera
    2. I del tre kommenterar jag just detta med satiren, även om hon kanske inte just skulle använda det ordet, men den faller på att hon inte alls valt "mörkade" bibelställen, som är hennes tes, utan bibelställen som är rekommenderade predikotexter i SvK och många andra kyrkor och alltså lyfts fram väldigt mycket i kyrklig tradition.

      Sedan är det inte hennes person jag vill åt, jag är bara förvånad över hennes litteraturläsning. Som författare borde hon förstå att läsa bildspråk, men jag har märkt att hennes "bokstavsläsning" gör henne kantig även i andra sammanhang som till exempel i "Allvarligt talat" som alltid är hörvärt, men där märks också hennes oförmåga att "förstå hjärtats angelägenheter", som Åsa kallar det så träffande.

      På många sätt uppskattar jag hennes torra förnuftsdyrkan, men metaforblind är hon. Mysteriet är inget för henne och apofatisk teologi är absolut inte hennes kopp te. Det är okej, men mina kompisar tyckte det behövdes en mindre vördnadsfull lyssning av hennes Sommar-program ( i kyrkliga sammanhang hyllas ofta detta program) och jag försökte lyssna om med ett öppet sinne för vad hon säger och menar, lite mindre "sommaraktigt" alltså.

      Radera
    3. Jag tror att hon är oförmågen att skriva satir.Det krävs känsla för det absurda som hon tycks inte ha utan allting är på allvar.

      Radera
    4. Du kan ha rätt i det, Markku, hon verkar inte skämtsam.

      Radera
    5. Hyllas programmet i KYRKLIGA sammanhang? Det var märkligt. Av vem?

      Radera
    6. Jo då, det hörs ofta att det var intressant etc. Kommenterars det så är det i positiva ordalag. Tomas Sjödin är en av dem som yttrat sig positivt om det i ngt radioprogram jag hörde, kanske tankar för dagen? minns inte nu.

      Jag tycker också om det även om jag inte håller med om slutsatserna. Kristna är lite tokiga och blir väl lite glada när nådgon uppmärksammar vår tro samtidigt som det ju är att vända andra kinden till på ett sätt som LA kritiserar. Svårt att slå en gång till-minst sagt.

      Det vi reagerat på är att ingen bemött hennes läsning vilket ju är mesigt i överkant. Om hon bygger sitt kristendomshat på denna läsning bygger den sannerligen på lösan grund. Bättre kan säkert både LA och andra fundamentalistiska troende ateister.

      Radera
    7. Det ser så roligt ut när ni förkortar henne LA :-)
      https://www.youtube.com/watch?v=xL-PRT5gJJg

      Radera
    8. Hihi, jag tänkte också på det: "LA is my lady", som man brukar benämna mamma Maria i katolska sammanhang. Lena Andersson skulle nog inte uppskatta att hamna i "our lady"-facket=)

      Radera
    9. Jag har det också svårt med Jesus av och till. Hur skulle en Jesus som man INTE hade det besvärligt med vara på för sätt? Jag blir bara nyfiken, på mig själv också.

      Som Franciskus kanske? Som Tage Danielsson?

      Har inte ALLA helgon (eller motsvarande) något slags "kant" som är svår att bli vän med men som man ibland ändå upplever som "intressant"?

      Radera
  4. Det låter inte som en människa som jag kan känna någon empati eller sympati för. Hennes resonemang känns bara helt fel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon ger onekligen ett självbelåtet intryck och jag inbillar mig att hon nog är ganska skrämmande att umgås med öga mot öga.

      Radera
    2. Fast det där med Pilates och träning låter supersympatiskt=)

      Radera
  5. Som jag upplevt LA när hon medverkat i TV program (och även i saker hon skrivit) så känns det som hon drivs av en kombination av passion och någonting inåtvänt argt. Det känns som att hon hatar självbedrägeri (både egna och andras) och att hon störs jättemycket av ack så lite korkat tänkande från exv en programledare.
    Hon behöver få stanna upp och tänka ett varv till, treva sig fram och verkar vara komplett ointresserad av att vara trevlig eller lite socialt bjussa på sig.
    Hon var med i en paneldebatt nu när det var 30 år sedan Palmemordet. När LA inte kan sova på nätterna, berättade hon, så ligger hon och tänker på Palme-mordet. Och hon kan INTE förstå de som inte tar detta med liknande engagemang som hon.

    Alma, jag tror du har rätt i vissa saker som du sett hos LA. Men även om hon har sina fel och brister så gillar jag hennes engagemang, envishet, icke-manipulativa ärlighet och sådant.
    Som gymnasist gick hon på skidgymnasiet i Torsby där jag jobbar ett par dagar i veckan. Där har hon ryktet om sig att vara den svåraste elev de nånsin haft..hon gav sig aldrig med sina frågor...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja hon verkar sannerligen kunna bli passionerat besatt, det där med Palme-mordet låter ju direkt osunt. Hon är nog även i andra sammanhang än ateistsammanhang en hängiven farisé.

      Jag hoppas det framgår att jag också tycker om att lyssna till/ och läsa Andersson. Hon är en oerhört skicklig stilist, men hennes åsikter är ofta mycket märkliga och hennes litteraturtolkning lämnar mycket övrigt att önska-inte bara Bibeln, utan även andra texter tolkar hon mycket konstigt.

      Vilken kul "Jag mötte Lassie"- grej att impa på folk med att du undervisat på hennes skola, Klaus. Det förvånar mig inte att hon var känd av alla. En sådan fanatisk fyrkantighet måste varit som mest framträdande just i tonåren, då de flesta är som mest svartvita och fyrkantiga.

      Radera
    2. Om "hjärtats angelägenheter" handlar det ju om att våga älska och kasta loss så där som att kela kattungar ,rida snabbt genom skogen och ha BARNSLIGT kul , kollar man Lenas uppsyn och hennes skriverier så verkar hon väldigt stel och hämmad på något sätt, ser strikt och bister ut till uppsynen.

      Mitt recept (som hobby läkare) till Lena är, ut o kolla djur som leker och busar och skråla en psalm för full hals...intas lämpligen 2-3 gånger dagligen =)

      Hon skrev någon artikel om att skaffa barn ,som ingen kvinna ska känna sig pressad till menade hon och hon hade absolut valt bort det, som jag tycker styrker tesen att hon är väldigt inbunden, ser inte sig själv som värdig nog eller något i den stilen, att förstå detta med gud kräver absolut känslor men behöver ju så klart inte kantra över i rent känsloflum för det .

      Radera
    3. Jag tycker ditt recept låter som en verksam kur, men svårsmält för patienten ifråga. Jo, hon framstår som ytterst inbunden och vi är nog på många områden varandras motpoler. det är kanske därför jag ändå attraheras av hennes perfektionistiska framtoning. Jag kan tänka mig hur städat hon har det hemma, speciellt som hon inte har några barn. Det gör hon säkerligen klokt i. Gillar man ordning är barn inte en hit. Hon berättade i något reportage om sin stil att hon gillar kostym, det känns som ett stelt och instängt plagg tycker jag. Men hon känner sig väl till mods i det. Vilket inte förvånar mig det minsta.

      Du har så rätt i att Gudsgemenskap kräver viss kontakt med känslorna och att det för den skull inte alls behöver betyda känsloflum som det ofta är hos de där ganska okritiska New Age-människorna du nämnde.

      De är liksom motsatsen till LA, men ofta minst lika aggressiva mot kristen tro.

      Radera
    4. Tror du har helt rätt där Alma du har ju många barn både hemma och i skolan och man får nog inte vara känslig för stök då =) eller hundar som leker så att mattorna ligger i hörnen, inte bra för väldigt ordningsamma människor :). när du beskriver Lena i kostym så tänker jag på en gamal vän jag hade som med åren blev odräglig och kontakten upphörde, han var unkarl så länge jag kände honom och "placerade" sina pengar och köpte insatslägenhet som han super renovera i investerings syfte och gick runt i dyra kostymer (som inte tålde vatten) han blev en riktig "träbock" med åren omöjlig till slut att umgås med han själv var ju ubersmart och livet planerat in i minsta detalj,och andra människor så blåsta enligt honom, barn hade nog varit ett katastrof läge för honom, tänk om barnet kräks på fina skinnsoffan typ :P.

      Då gillar jag lärarinnan Alma långt mer =)

      Radera
    5. Det låter ensamt. Har en bekant som är liknande men han är åtminstone särbo, vet med sig om att inte kunna bo ihop med någon.

      Radera
    6. jo kan ju bli så om man är för ego eller har vassa hörn, är man mer "varm" och social lyckas man nog bättre dra folk till sig misstänker jag och att dom vill ha med en att göra =)

      Radera
    7. (Alma, det blev ett syftningsfel. Det är i Torsby jag jobbar, ej skidgymnasiet i Torsby.)

      Radera
    8. Men kan ni tro att min bekante pedant är en populär lärare. Kankse för att han inte är så elak bara "quite a character" och omöjlig att leva med.

      Jag tänker att som kristen är det nog att stort handikapp att vilja ha det alltför städat och ordnat i livet vi ska ju vara gästfria och gäster stökar också till.

      Klaus: Jag som tänkte att du var skidfantom också! Typ Klaus Svan, Gundes storebror.

      Radera
    9. Att vara lärare eller lärare för livet kan ju vara ett stök tänker jag när elever misslyckas, precis som gäster :) se bara på Jesus , inte lätt med lärljungar alla gånger, man måste nog tycka om människor om det ska funka =)

      / lars

      Radera
    10. Jo, precis så är det. kanske därför jag förstår Jesus bättre än Lena Andersson, som tydligen var lärarnas skräck, enligt Klaus=)

      Radera
  6. Markku och Rebella: Jo, Jesus är inte endimensionell och inte alltid så enkel att se som föredöme. WWJD kan inte vägleda oss i varje skifte i livet. Men jag är förstås mycket fascinerad av honom just därför. Klaus använde ordet "multitude" om honom en gång och det gillar jag. Jesu totala integritet vill jag absolut efterlikna och jag tror den är förutsättningen för att orka göra gott och ta in andras lidande. Men det som Lena Andersson ogillar; att Jesus inte är entydig, är just det jag uppskattar. Jag var nog betydligt yngre än Lena Andersson var när jag insåg att den där "snälle" Jesus var en mytbild. Men det har inte avskräckt mig , snarare tvärtom. Det mystiskt mångtydiga är det enda jag känner är verkligt sant. Dessutom blir identifikation helt omöjlig med en som aldrig är trött, irriterad eller gråter.Ingen kan vara så där helgjuten och rakt igenom entydig, utom Lena Andersson. Jag tror verkligen hon är det-jag är inte alls ironisk. Jag tror hon är en riktig farisé i ordets mest positiva bemärkelse också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har aldrig uppfattat Jesus som föredömme. Han hör till en annan kategori som en tänkbar messias.Lärjungar är , i sina brister och vacklande, mer som möjliga föredömme och öpna för selektiv identifikation.

      Radera
    2. Paulus nämner Jesus som föredöme: " Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss." det är alltså strävan mot hög status som vi ska släppa taget om för att likna Jesus. Sedan håller jag med dig. De kyrkan benämner som "helgon" är förebilder på lättare sätt att följa och efterlikna. Petrus frimodighet, Marias tillit, Maria Magdalenas styrka, Josef av Aramiteas sociala mod, Martas praktiska omsorger och Lukas vilja att dokumentera är inspirerande föredömen att förhålla sig till på ett helt annat sätt.

      Radera
  7. Medges att det fanns inspirerande ord vilka kan inte glömmas i fornkyrkans arkiv. Men när det kommer för förebilder och identifikationsobjekter (vilket ord) då finner jag dom mycket senare. Personer som trots den långa tiden när allting började , har funnit och låtit sig vägledas av dom gamla ord.
    Naturligtvis hela grejen går ut på att genom läsning , hur bristfälliga texterna än är, leva sig in i den tiden och världen och låta dom människor bli en del av den inre vänkretsen och familjen var man lever i.

    För mig funkar det så att vissa personer utstrålar med sin person något av det dom har funnit och låtit det forma sig. Det är sellan jag behöver deras ord utöver den personliga utstrålningen.

    Dom som dom tidiga texter är en kraftkälla utan att vara just förebilder.Det kraften i dom som är näringen .

    SvaraRadera
  8. Det är inte lätt att veta när LA är sarkastisk.
    http://www.dn.se/ledare/kolumner/lena-andersson-skatt-ar-den-sanna-girigheten/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det är sant, jag har väl låtit mig färgas också av hennes senare medieprodukter i min tolkning av detta sommar-program där hon sällan visar minsta tendens till humor eller ironi när det gäller religion och därför har jag antagit att hon menar att hon gör en satirisk ateistpredikan av bibelord som kristna inte vill kännas vid, precis som hon säger i slutet av programmet. Men jag vidhåller att det blir mindre lyckat när hon hävdar att hon använder bibelord som kristna mörkar. När det är bibelord som det predikas över åtminstone vart tredje år blir det ju lite lamt med satiren. Speciellt som de flesta kristna jag hört uttala sig om programmet tycker det var ett "intressant" program.

      Min käre Hr. Bråddjup tycker den artikel du länkar till visar att Lena Andersson misslyckats även i den länkade artikeln. Hon saknar humor och det gör att sarkasmerna blir underliga. I frågan oom Jesus är hon ju tveklöst aggressivt anti, men jag antar hon gillar skatter och detta är väl inte världens mest lyckade plädering för att betala skatt även om hon säkert menar det så-att döma av hennes övriga produktion, återigen. Len Andersson kräver tydligen att man, liksom jag, nästan stalkar henne i medierna för att vara begriplig.

      Radera
    2. Jag har ingen aning om vad hon menar med den artikeln. Finner den rakt av obegriplig.

      Radera
    3. Ja det går sannerligen inte att förstå denna artikel, Något är fel på hennes omdöme och sociala förmåga.

      Men om hon anser oss vara svikare som inte ligger sömnlösa pga Palme-mordet antar jag att hon gillar skatter och detta är ju verkligen ett dåligt sätt att visa det på.

      Radera
    4. Möjligen har LA ändrat åsikter om skatter.
      http://www.dn.se/ledare/kolumner/lena-andersson-votering-begard-verkstall/

      Radera
    5. Ja, tydligen tycker hin skatt är moraliskt förkastligt på riktigt. Förvånande. Hur tror hon det skulle gå för henne som barn utan skatter som utjämnar ekonomin? Hur inbillar hon isg att hon skulel överkeva ens idag utan ekonomsik rättvisesträvande skattesystem? Hon är nog mer än lovligt galen, som Lovis skulle uttryckt saken.

      Radera