Mest känd blev Ubuntu efter att Apartheid oblodigt byttes ut mot demokrati och i stället för att Sydafrikas folkmajoritet tog blodig hämnd på den förtryckande minoriteten började man med försoningsprocesser där domstolar avslöjade vad som hänt utan att utdöma dödsstraff. Lika vidriga brott reddes ut som i Nürnberg-rättegångarna men utan hängning efteråt. Processerna har inte varit okontroversiella men ingen kan nog förneka att det varit ett förfarande som räddat Sydafrika från blodbad och ännu större konflikter.Din kungaspira sträcker Herren ut från Sion:
härska nu bland dina fiender!Villigt samlas ditt folki dag då makten blir din.På heliga berg har jag fött digsom dagg ur gryningens sköte.Herren har svurit en edsom han inte skall bryta:Du är präst för evigti Melkisedeks efterföljd.
Rwanda har följt i Sydafrikas spår vad gäller rättsskipningen efter folkmordet på tutsier. Också där kritiseras systemet, men ingen har kunnat visa att ett Nürnberg-förfarande hade varit mer läkande för samhället i respektive länder. Desmond Tutu har varit drivande i detta och han har också skrivit böcker om förlåtelse och försoning. I boken som bär själva namnet Förlåtelse skriver han tillsammans med sin dotter om både sanningskommissionerna i Sydafrika och förlåtelse i privata sammanhang. För min man blev den boken livsavgörande och för Sydafrika blev Tutus Ubuntu avgörande för ett lyckligt slut på en fasaväckande historia.
Här berättar Fredrik Wenell varför försoning och pacifism inte kan vara en statlig angelägenhet utan en angelägenhet för kyrkan. Han har många goda argument, men Ubuntu har visat att även på statlig nivå fungerar Jesu budskap i Bergspredikan. Psaltarpsalmen 110 som av kristna tolkats som en profetia om Jesus, fredskung liksom Melkisedek som betyder just Fredskungen, handlar kanske inte bara om en osynlig inomkyrklig verklighet utan om något som gradvis ska genomföras i den skapelse Gud älskat ända in i döden på ett kors. Försoningens pris.
Desmond Tutu talar om förlåtelsen som statlig angelägenhet: "Jag har ofta sagt att i Sydafrika hade det inte funnits någon framtid utan förlåtelse. Vår ilska och viljan att hämnas hade kunnat förstöra allt. Det är lika sant för var och en av oss som för hela världen."
Vackert Koncept =)
SvaraRaderahttps://www.youtube.com/watch?v=Zf4hP3GkABI
Det är väldigt anti individualism , som är så poppis idag, tänkte jag när jag såg klippet :P
Ska bli intressant höra mer om Ubuntu. Konstigt nog fungerar det på kolonin exempelvis, folk lånar ut sina saker(verktyg,stegar) och delar med sig av överflöd, helt fullt plommonträd exempelvis, eller någon växt man vill ha. fungerade också förr på landsbyggden här i Sverige.
Jo, det är precis så Ubuntu fungerar. Den skylls ibland för socialism men det finns inget hyperorganiserat och femårsplanerat över Ubuntu.Jag kände genast igen mig när jag kom till Tanzania för första gången som 16-åring. Sättet att leva var som i Tornedalen.
RaderaKul att höra att ubuntu fortfarande fungerar i Tonedalen.
RaderaDelvis gör det det också i skåne på landsbyggden där det är vanligt att grannar hjälper varandra, om någon ska åka bort exempelvis brukar det fixa sig med att ge djuren mat,kolla posten,vattna blommor osv.
Men sedan ser man idag bönder som kör runt i egna skördetröskor, förr hjälptes man åt.och individualismen och billiga produkter tror jag är orsaken..varför ska grannen hjälpa när det går att köpa en billig mojäng på biltema ,om du förstår vad jag menar =) men förr eller senare kommer nog by andan tillbaka tror jag och behövs.
Visst är det ökat välstånd som gör att varje unge i kvarteret har egen studsmatta, varje bonde en egen traktor och alla i familjen med körkort har varsin bil. Förr delade man mycket mer. Ubuntu kommer kanske också att bli en kvarleva på landsbygden till slut, fast staden egentligen är det ultimata formatet för att dela på saker. Konstigt att man i storstäder ser så många bilar med en förare i vardera när kollektivtrafiken är överlägsen på alla sätt där.
Raderafaktiskt finns det en hel del ubuntu i storstäderna som du säger Alma :) kommer att tänka på vårat stadsbibliotek som lånar ut handverktyg som man lånar på sitt lånekort. jag ver med ett tag i något elbolaget här i staden startat, elbilspooolen. man betalade ca 1000 kr per år för att vara med och behövde man låna bil över helgen var det busbilligt ca 400 kr minns jag, naturligtvis behövde inte bilen bensin när det är elbil :P så det blev ju en kostnad mindre dessutom supersköna att köra bara vinddraget och ingen motor som väsnas . kanonbra för studenter eller pesionärer som inte har råd att hålla sig med bil hela tiden men vill hyra en billigt då och då.
RaderaHar sett sidor där villaägare kan sätta upp sig vad man har för resurser vad man kan tänka sig låna ut , naturligtvis fanns det försäkringar och även tvistemålshjälp ifall det skulle bli ev problem.
Men alltihop bygger ju på att dela med sig, och sommarjobbare brukar jag köra från kyrkogården till busshållplatsen som ligger någon km bort =)
Det där att försonas låter så himla fint och följdriktigt har man försökt att skapa flera sådana program i olika civilsamhällen dock inte så stor skala som i Syd-Afrika.
SvaraRaderaJag har gjort mitt, när det gäller försoningsarbete i samband med familjeterapier. Ett vanligt orsak att komma till terapin ä,r att den ena vill skiljas, men det andra vill försonas. Det har hänt att dom lyckas att bli ett par igen, men i fyra fall av fem blir det ett skilsmässa. Då har jobbet varit att försöka få till stånd ett så bra skilsmässa som möjligt vilket är inte så lät.
Apropå vardags behov av försoningen.Just nu jag våndas med ett kanske ett trivial problem, nämligen hur skall jag kunna försonas med en intressant bloggist som har blockerat mig att kommentera hens blogg.Jätte tråkigt ,framförallt när jag inte vet orsaken (fast jag anar nog).
Du tar upp ett viktigt problem i alla försoningsprocesser: risken att de blir ytterligare sten på börda för den som utsatts för ett brott. Ann Heberlein har skrivit en avhandling om detta och kritiserar här Tutu: http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/ar-det-verkligen-fred-vi-vill-ha/
RaderaJag tycker hon glömmer massor av sker, men det är viktigt att också beakta denna kritik mot försoningsprocesserna. Samtidigt har jag väldigt svårt att se en bättre väg för Sydafrika. Skulle dödsstraff eller annan blodshämnd på något sätt vara bättre för någon eller för samhället i stort?
Jag följde ganska intensivt dom försoningshandlingar i Syd-Afrika på 90-talet. Jag blir fortfarande rörd när jag tänker på vad dom gick i genom. Rwanda försöker att göra det samma, hoppas att dom lyckas.
SvaraRadera