tisdag 26 juli 2016

Läsa tillsammans

Nya testamentets flitigast förekommande textförfattare Paulus omvändes genom ett möte med Kristus på sin väg till Damaskus för att stoppa den kristna församlingen därstädes. Caravaggio målade denna händelse 1601. Under tider när de flesta inte haft en egen Bibel var bildkonsten en viktig förmedlare av texterna.
Hagman fortsätter sin vandring genom gudstjänstens rastställen och är nu framme vid Ordets gudstjänst. Den här delen av gudstjänsten vänder sig främst till människans intellekt och i luthersk tradition har man inte tänkt sig att just gemenskapen står i fokus här, Snarare har man tänkt sig textläsningen ur Bibeln som den enskildes kontemplation kring en text och den enskildes förståelse av en text är den viktiga förståelsen, textläsningen har väldigt lite med hela församlingen att göra. Man tänker sig att den Heliga Ande leder varje läsare rätt i sin tolkning av texterna utan att förförståelse eller kontext spelar någon som helst roll.

I frikyrkligheten har denna vulgäruppfattning om begreppet sola scriptura skruvats några varv till och jag minns hur jag i min gröna, uppkäftiga ungdom diskuterade med missionspastorn när vi följde Navigatörernas bibelstudier och kom till Ordet. De flesta bibelorden var av arten 2 Timotheusbrevet 3:16:
Varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv,
De skulle förstås ge oss förtroende för bibelordet, naturligtvis slog det in öppna dörrar i vår skara unga Bibel-nördar. Säkert ville Navigatörerna också att vi skulle få något slags apologetisk fundamentalistisk rustning inför möten med icke-troende. Men det är väl enbart redan troende judar, kristna och muslimer som tycker ord som detta övertygar*, en sekulär svensk ser det nog som ytterst udda att argumentera på detta sätt för Bibelns trovärdighet. 

Detta bibelord väckte ingen debatt men 2 Petrusbrevet 1:20-21 gjorde det:
Och framför allt skall ni tänka på att man aldrig kan tyda en profetia i skriften på egen hand. Ingen profetia har förmedlats genom mänsklig vilja, utan drivna av helig ande har människor talat ord från Gud.
 Jag tyckte det stod att vi måste göra det vi gjorde just då: studera Bibeln tillsammans för att förstå den. Pastorn som ledde oss menade däremot att vi ska läsa skriften tillsammans med den Heliga Ande. Jag tyckte inte att det stod det och såg det inte heller i den grekiska grundtexten. Det står ju att vi inte kan tyda skriften ensamma. Numera vet jag att detta är de ortodoxa och katolska kyrkornas argument för traditionen som tolkningsnyckel. Just denna vers från Petrus var inte populär hos Luther och därför omtolkade reformatorerna betydelsen till att det handlade om att den kristen i ensamhet men med den Heliga Ande skulle tyda skriften. Sola scriptura blev en individcentrerad princip där ingen erkände den självklara sanningen att ingen läser utan förförståelse.

Hagman skriver:
Att läsa Bibeln "själv" är alltså ofta att läsa omedveten om vem som påverkar ens läsning. Det finns inget sätt att läsa någon text, inte heller Bibeln, som inte är färgat av något sammanhang, det finns ingen "ren" läsning. Texter har inte den styrkan.
Hagman visar att Bibeln alltid lästs i en gemenskap, även bland lutheraner. En sak som min pastor inte heller kunde svara på var mina funderingar kring hur viktigt detta att läsa Bibeln helt ensam stämde eftersom så många kristna genom historien inte haft en Bibel och inte ens kunnat läsa. Hagman vet svaret: de kristna tog del av högläsning ur texterna i gudstjänsten. Det var och är nog också, det viktigaste sättet för kristna att läsa Bibeln. De allra flesta är ju inte som jag: obotliga bokmalar. De texter man tar del av är de som läses i gudstjänsten där stora delar av Bibeln täcks under tre kyrkoårgångar.

För både Hagman och mig är textläsningen i gudstjänsten en manifestation av gemenskapens betydelse för kristenlivet. Vi är båda skeptiska till RKKs överdrivna respekt för traditionen, vatikankonciliebeslut och påvens uttalanden Ex Cathedra, men sola scriptura in absurdum är lika tokigt. Om vi låter gemenskapen vara i församlingens centrum är risken för obalanser och överdrifter mindre än om vi låter mer eller mindre utflippade individer vingla runt på egen hand i den felaktiga tron att de läser "opåverkade" av tradition och omgivning.

Senast jag fick en ögonöppnare om hur viktiga olika erfarenheter för vår förståelse av texterna var när jag läste en artikel om en kvinna som suttit i fängelse i Uganda, Susan Kigula. Thomas Kassarp som samarbetar med Kigula, startat ett arbete för barn till föräldrar i fängelse säger i den:
– När jag läser Bibeln så ser jag att nästan hela Nya testamentet är skrivet från fängelser! De personerna har Gud använt till att bygga sin församling, så där är vi i gott sällskap. De som ingenting var i samhällets ögon gjorde Gud stora.
Vid en snabb koll ser jag att Kassarp har alldeles rätt. I fängelsets tristess och utsatthet skrevs de flesta av breven i Nya Testamentet. Tänk att jag missat det tidigare! Naturligtvis måste denna kontext påverka vår läsning, precis som all annan kontext. Ingen kan förstå Bibeln på egen hand. Vi har naturligtvis den Heliga Ande som leder vårt läsande, men den Heliga Ande är ju utgjuten över alla i församlingen, inte bara vissa personer. Jag tror inte på den laestadianska idén att direkt förhindra den enskildes egna bibelläsning, men inte heller den frikyrkliga totalt individualiserade läsningen fungerar.  Vi behöver varandra för att förstå texterna och enligt Hagman, är det därför textläsningarna ska vara central i gudstjänsten.



* En bok som rekommenderar sig själv är ju ett dåligt argument för bokens trovärdighet. Det måste till annat. Här och här har jag funderat över varför jag uppfattar Bibeln som trovärdig.

6 kommentarer:

  1. Man kan ju resonera på många sätt när det gäller Bibelns trovärdighet, kristendom kallas ibland uppenbarelse religion och bibeln gör många "statements" som måste prövas och upplevas för att förstås, sanningen ska göra er fria säger jesus, ja en religion som inte godtar hiarki är sannerligen en befriare i en värld som ser ut som den gör där mycket lidande finns för att vissa anser sig vara förmer ha mer rättigheter än vanligt folk (matt 23:8-11) sorligt bara att kristna själva genom tiden har byggt upp religions system med hövdingar och bossar helt på tvärs med jesus lättförståliga befallning att ni alla är brödrar. men bibeln ger ju även mer handfasta råd, minns när jag som ung arbetar grabb satt i min första lägenhet och hade ströjobb som städare/tidnings utbärare ja dryga ut inkomster med hemkört blev ju en last och inte världens bästa vänner som sysslade med att köpa och sälja saker som var stulna, besökte en psykolog ett par år pågrund av delvis dysfunktionellt hem och frågade denna utbildade människa hur lever man sitt liv så man mår bra, vilket jag inte gjorde då ? och hon svarade att något sådant konkret existerar inte utan det är vad man själv tycker och känner, när jag sedan mötte Jehovas vittnet, mycket dåligt kan man säga men också att dom städa upp mitt liv att fördärva kroppen (andens tempel) med sprit och ciggaretter ansågs fel likaså att stjäla nästans saker eller hänga med dåliga kompisar (1 KOR. 15:33) och sant är ju att jag mådde MYCKET bättre när jag fick ordning på livet. sanningen ska göra er fria, jesus ord är verkligen sanna. Men psykologens ord att allt bara flyter och är rellativt är ju inte ovanligt i vår nutid ;)

    Kul tycker jag annars att höra olika perspektiv ortodoxa,katolska,lutherska och försöka se med olika glasögon, det finns ju olika sätt att läsa bibeln en återvändsgränd jag blev varse som ex vittne är att läsa sin bibel utifrån rätthets tänk att man ska ha rätt syn på dopet,rätt syn på uppståndelsen osv, ja dithän att man tycker att man själv har sanningen och alla andra missledda, men vad vinner man med det ? inget.möjligen att man blir uppblåst och egengod .som du helt rätt säger och sätter fingret på är det en extrem sola scriptura syn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja JV är ju verkligen en extrem sekt som helt struntar i kyrkans tradition och hela kyrkans gemensamma förståelse av texterna. Men inget är enbart svart eller vitt. Den stränga disciplinen de erbjuder är nog precis vad man kan behöva för att bi av med drogberoende.

      Så kan man i efterhand också vara tacksam för det även om fortsatt god psykisk hälsa inte är möjligt i fariséiska sekter som bara är självgoda och elaka i en motbjudande mix.

      Jag är som du, lär mig mycket av olika traditioner. Men ibland blir jag lite besviken. Läste nyligen Gregorios av Nyssas Mose liv. Den kändes så tunn och ytlig på något sätt. Om folkmordet på midjaniterna skrev han vldigt lite och då bara om hur farliga kvinnor är. Men efter läsningen insåg jag: dte här har blivit den allmänneliga tolkningen av moseböckerna 2 ff. Därför känns det söndagsskola för mig. För Gregorius samtid var det säkert nytt och revolutionerande. Så omedvetet följer vi olika tolkningstraditioner och så måste det förstås vara, vi ska ju tolka tillsammans med varandra.

      Radera
    2. Jo det är som du säger Alma , Jehovas vittnen skrapar ju upp folk från gatan kan man säga , finns en överrepresantation av psyksjuka som antagligen trivs för att ledarna har en stadig hand och talar om hur det ska vara och inledningsvis var det ju sunt och uppbyggligt även för mig, vittnena ser till att hyfsa till folk moraliskt så dom duger att gå i slips och kostym och prata med folk om bibeln, men tänker man utanför ramarna eller ifråga sätter eller bara växer ur sällskapets tajta läror är man rätt rökt ;)och växa som kristen bör ju få vara något naturligt, men sådana människor straffas med att man är "högmodig" och menar sig veta bättre än ledarna som betitlar sig själva "smorda" ..rätt ruggigt ;)ungefär som nordkorea andliga diktaturer är väldigt likt politiska diktaturer och delar många metoder gemensamt hur man skämmer folk kontrollerar dom osv

      Ja det där med folkmord och hemskheter i gamla testamentet kan vara en svår nöt, jag resonerar så att vi i nutid kan kosta på oss att tycka det är hemskt för vi har ju FN , polisen och olika demokratiska processer att ta till , värre var det för några tusen år sedan om någon var ett hot mot ens stam eller folk, vad jag förstått var det ett helt annat tänk dom flesta folk hade ju sina gudar som man ansåg vara beskyddare av folket.

      Det är ju sant som du säger om att tolka ihop, dom flesta människor slår sig ju ihop med någon slags familjegrupp, församlings riktning eller så konstnärskollektiv som har mål och drömmar gemensamt som ju även kyrkor har och då blir det ju naturligt att tolka texterna ihop menar jag =)

      Radera
  2. p.s Musik är sin egen "uppenbarelse religion" tack för dagens Bach, så bjuder jag på Ernst stolz som spelar på en medeltida viella som är föregångaren till fiolen, och tycker han får ut vackra ting ut detta gamla instrument ;)

    https://www.youtube.com/watch?v=tghkU9dC60g

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina you tube tips. Vilken skatt de är. Viella låter som om den kallades "gammal" på franska från första början. Lite motsatsen till en av Italiens äldsta städer som heter Neapolis/Napoli=nya staden.

      Radera
    2. Varsågod =) det var ju intressant visste inte att Viella betyder gamal på franska, men vet att man först på senmedeltiden börja skriva ner sånger beskriva instrument, antagligen när dokument och böcker enklare kunde framställas till hyfsat pris och sångerna och instrumenten kunde mycket väl vara från 1200-1300 tal eller äldre, möjligt också att viellan kommer från bysantinskt håll och därför gör skäl för sitt namn.

      https://en.wikipedia.org/wiki/Vielle

      Radera