fredag 23 september 2016

Sven Dufva

Vykort med skolplansch av Sven Dufva som obildbar rekryt.
Av litterära gestalter jag älskar finns Sven Dufva i Runebergs sorgesång över Sveriges förlust av den östra rikshalvan: Fänrik Ståhls sägner. *Lille Sven som föds som yngst i en stor familj och därför hade ett klent förstånd fascinerade mig när min gamla farmormor ur minnet reciterade Fänrik Ståhls sägner (jo hon hade under några års folkskola hunnit lära sig mer än de flesta gymnasister idag däribland långa stycken litteratur utantill, det var så hon lärde sig svenska).

Om gubben haft förstånd, han själv, att dela med sig av
Tillräckligt åt en sådan svärm, det vet man ej utav;
Dock visst lär han de äldre gett långt mer än billigt var,
Ty för den son, som sist blev född, fanns knappt en smula kvar.

Sven Duva växte opp likväl, blev axelbred och stark,
Slet ont på åkern som en träl och bröt opp skog och mark,
Var from och glad och villig städs, långt mer än mången klok,
Och kunde fås att göra allt, men gjorde allt på tok.
Redan som liten rös jag när Sven Dufva ansågs duga till intet utom att dö för kung och fosterland. Jag förstod inget om kriget, det var som ett sagokrig, vilket som helst. Jag förstod inget av den historiska bakgrunden. Men jag förstod att det inte skulle sluta väl för lille Sven redan här:

Den åldrige sergeanten log föraktligt dock till slut:
"Du slyngel, skulle få gevär och bli soldat, vet hut!"
"Ja", mente gossen, "här går allt helt avigt mig i hand;
Kanske det mindre konstigt är att dö för kung och land."
Den gamle Duva häpnade och grät helt rörd en tår;
Och Sven han tog sin säck på rygg och gick till närmsta kår.
Målfyllig var han, frisk och sund, allt annat sågs förbi,
Och utan prut blev han rekryt vid Dunckers kompani.
Och nu, när jag är på döhalvan av livet (det är vi ju vid fyllda fyrtio, fast vi inte tänker på det till vardags) och vet att det fanns mången Sven både i det kriget och många, många andra, fäller jag en tår för både Sven och alla barnsoldater som anses som nyttiga idioter för att resa diverse våldsmäns karriärstegar.

Jag vet inte om min farmorsmor kom ihåg alla stroferna om Sven, jag gör i alla fall inte det, här citeras dem som gav bestående intryck.  När jag nu läser den eftersom Finland är fokusland i Svenska 2 nu, ser jag att en hel del har jag missat/glömt. Men den del som grep mig allra mest var denna, som vi också fick läsa i skolans antologier:
Att störta denna jätte ned var mer än arm förmått,
Och ständigt var hans närmsta man hans skygd mot andras skott;
Dock djärvare blev fienden, ju mer hans hopp bedrogs;
Då syntes Sandels med sin flock och såg hur Duva slogs.

"Bra, bra", han ropte, "bra, håll ut, min käcka gosse du,
Släpp ingen djävul över bron, håll ut en stund ännu!
Det kan man kalla en soldat, så skall en finne slåss.
Fort, gossar, skynden till hans hjälp! Den där har räddat oss."

Tillintetgjort fann fienden sitt anfall innan kort,
Den ryska truppen vände om och drog sig långsamt bort;
När allt var lugnt, satt Sandels av och kom till stranden ned
Och frågte var den mannen fanns, som stod på bron och stred.

Man viste på Sven Duva då. Han hade kämpat ut,
Han hade kämpat som en man, och striden, den var slut;
Han tycktes hava lagt sig nu att vila på sin lek,
Väl icke mera trygg än förr, men mycket mera blek.
Och Sandels böjde då sig ned och såg den fallne an,
Det var ej någon obekant, det var en välkänd man;
Men under hjärtat, där han låg, var gräset färgat rött,
Hans bröst var träffat av ett skott, han hade ren förblött. 

Och den här delen kan förstås många ännu citera utantill:

"Den kulan visste hur den tog, det måste erkänt bli",
Så talte generalen blott, "den visste mer än vi;
Det lät hans panna bli i fred, ty den var klen och arm,
Och höll sig till vad bättre var, hans ädla, tappra barm."

Och dessa ord de spriddes sen i hären vitt och brett,
Och alla tyckte överallt, att Sandels talat rätt.
"Ty visst var tanken", mente man, "hos Duva knapp till mått;
Ett dåligt huvud hade han, men hjärtat, det var gott."
Jag tänker på en gosse som kunde blivit barnsoldat men hade den osannolika turen att bli kvotflykting. Han har så svårt för skolan och språk. Han kommer troligen aldrig att kunna delar av Fänrik Ståhls sägner utantill, men han sjunger glatt "I ett hus vid skogens slut, liten tomte tittar ut.". Och när hans lärare får en jobbig hostattack hämtar han genast ett glas vatten till henne. " Ett dåligt huvud hade han, men hjärtat, det var gott."

Älskade ungen! Hoppas du slipper Sven Duvfas öde och får bli stor/undertecknat en extra-mor.



*Jag kan inte dessa sägner utantill som en pensionerad kollega gjorde. men delar fick jag tidigt till mig genom farmorsmor, farmor och pappa.


9 kommentarer:

  1. Att inte släppa någon djävul/djävel över bron. Kommer det därifrån, alltså.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp! Liksom "den kulan visste var den tog" och många andra talesätt kommer de från Runeberg. Det var nog inte enskilda händelser att skolbarn fick lära sig Fänrik Ståls sägner utantill i skolbänken.

      Radera
    2. Och därför kunde man använda de uttrycken, och alla visste vad som avsågs. Som med Bibeln. (Vilket vi fått lite problem med, när folk dels inte läser Bibeln längre alt. går till kyrkan och hör den uppläst, och det dels inte längre står "sätta sitt ljus under skäppan" osv.)

      Radera
    3. Du har så rätt i att så mycket kulturminne bara faller i glömska och ersätts av vad? You tubers? De gemensamma minnena blir färre och känslan av gemensamt ansvar smälter bort.

      Men idag blev jag glatt överraskad när en elev analyserade en dikt av Jacques Prévert som alluderar på Jakobs kamp med Gud vid Jabboks vad- och denna unga människa kände till den berättelsen!

      Men Sven Dufva var ny för hela den gruppen.

      Radera
  2. Två saker:
    För det första. Det var tur för Finland att Sverige förlorade de kriget. Finland blev en Storfurstendöme med eget riksdag, peg och allt och erkänt som en nation. Hade försvenskningen fortsatt, hade hela nationen gjort språkbyte och hela Finand hade i dag varit en integrerad del av Sverige.

    För det andra.

    Jag måste tacka för, att jag har kunnat delta diskussioner som gästkommentarerare på Almas blogg.
    Det är en av dom absolut intressantaste religions diskussion blogg som jag har mött på nätet.Men pga av en intressekonflikt måste jag drar mig undan för att delta och kommentera, åtminstone ett bra tag framöver.
    Jag hoppas att ett stort antal intresserade nöjer sig , inte bara läsa, utan aktivt delta för dessa synnerligen intressanta diskussioner./Markku Hirn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo mina elever har läst "La Langue du perkele" av Kaarlo Voionmaa http://spraktidningen.se/artiklar/2009/02/la-langue-du-perkele där just detta förhållande att det var den ryske tsaren som såg till att finska blev något annat än ett litet trängt "meän kieli" i Finland. Så visst var det på så sätt tur, men det sved ändå för både svensk och finne, i de övre samhällsskikten. Och trots språkräddningen blev ju ryssen mindre poppis pga Vinterkriget och alla de andra krigen som följde.

      Det konstiga är att Sverige förde en rysk politik gentemot Norge när man tog över efter dansken som tidigare fört en "svensk" politik där. Kanske hade man lärt sig något av tsaren redan 1814?

      Tack för berömmet om bloggen och välkommen åter när det passar.

      Radera
  3. Morfar läste Fänrik Ståhls sägner några gånger och boken låg vid hans soffa så jag gjorde några försök att läsa den,jag var i tonnåren och tyckte boken var tung och mörk :P men minns stycket som säger att huvudet var dåligt men hjärtat gott.

    Ja förr var det ju inte ovanligt att Amerikanska ungdommar som inte lyckades med College sökte sig till Armeen.

    Sen är det ju milsvida skillnad på vacker retorik att försvara sitt fosterland ,friheten och demokratin och hur sedan makthavarna behandlar gamla veteraner i US exempelvis.många kämpar ju med psykproblem,drogproblem,kan inte jobba mer efter allt det dom sett och varit igenom, är det inte konstigt dom inte blir människor igen, absolut minimum borde ju vara att ge tak över huvudet och mat resten av livet, men se det verkar inte makten bryr sig om att hjälpa dom som "försvarade sitt land"allt vackert prat till trots. kyrkorna får rycka in som för denne man som får yttre och indre styling ;)

    https://www.youtube.com/watch?v=6a6VVncgHcY

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är definitivt inte bara Sven Dufva som anses duga till att dö för sitt land , men överlever de mycket skadade, vad händer då?

      Krig är fundamentalt ont och de som vinner på kriget är sällan de som betalat priset för det. Alla småkrig i världen drivs ju dessutom mestadels bara av girighet hos krigsherrar som vill ha makt över naturresurser som i Kongo till exempel. Metallerna i området driver konflikten och med inkomster från gruvdriften köper krigsherrarna mer vapen och blir ännu farligare och kan terrorisera befolkningen ännu mer.

      Vad vet vi om metallerna i våra mobiler och datorer? Jag vet inte mycket om varifrån de kommer iaf.

      Radera
    2. Så är det ju Alma, såg ett program för ett tag sedan om naturresurser i 3:e världen där rika multinationella företag köpt in sig. och inte ovanligt att man tar för sig aggressivt, och regeringarna har inte pengar och specialister nog att hävda sina rättigheter, internationella lagar,jurister, advokater mm.. men dom stora företagen har och kammar därför hem sin "rätt" som innebär att regeringarna i fattiga länder får kaffepengar för sina resurser , man struntar blankt i miljön osv.

      Naturligtvis hamnar dessa resurser till slut i rika väst hos oss.

      Usa har ju i brist på mer lättflytande olja börjat tugga in på sin tjärsand. kriget i Irak och kamratskap med Saudi, handlar ju om resurser delvis. i en tid när kina köper upp mer och mer. Men för döda soldater och deras familjer kommer det lite sent att USA:s regeringer säger UPS ! fanns visst inga giftgas fabriker i Irak (shit happens).

      Radera