Så nära det var-konciliet i Basel/Ferrara och Florens

Handskriftsillustration av kyrkomötet i Konstantinopel 381.

Kyrkan var på Irenaues tid mer splittrad än den är idag men det har alltid funnits människor som liksom Irenaeus både ville ena kyrkan och definiera den. Dessa samlades i olika koncilier; sammankomster som fastställde trons innehåll och såg sig som beslutande för alla kristna överallt. Koncilierna stod över varje biskop. Men stödde sig på apostlagärningarna-citatet "Vi och den heliga Ande har beslutat."

Det första konciliet sammankallades av kejsar Konstantin 325 där fastställdes  en trosbekännelse som senare kom att fogas samman med en dopförklaring till den Nicenska trosbekännelsen 381 där Jesu natur fastställdes så här: 

Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är;och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat;

Ändå förblev kyrkan splittrad och det beror nog till stor del på att koncilierna från första början också var världslig politik. Till exempel genomtrumfade den mycket mindre västliga grenen av kyrkan att Konstantins huvudstad Rom skulle hysa den viktigaste biskopen. Detta erkände förstås egentligen aldrig östkyrkorna som såg biskoparna i Konstantinopel (Östroms huvudstad),Alexandria, Antiochia och Jerusalem som likvärdiga patriarker. Men detta är ändå ett av tre koncilier som erkänns av de allra flesta kyrkorna i världen. 

Koncilier slutade ibland i schismer, inte alltid i konsensus. Enheten upplöstes när konciliet gjorde det. Men ett koncilium var så nära att hitta tillbaka till enheten mellan öst och väst att Barockbloggen inte kan förbigå detta med tystnad nu när vi firar reformationsjubileum i ett helt år med början just idag och just i Sverige. Detta koncilium började i Basel 1431 eftersom påve Martin V ville hålla det på neutral mark, flyttades av nytillträdde påven Eugenius IV till Ferrara 1438 och därefter drev pesten konciliet vidare till Florens där det upplöstes av påven 1445.

Intressant nog började detta koncilium med förhandlingar med en moderat gren, kalixtinerna, av de reformatoriska husiterna. Man såg ännu koncilier som överordnade påven och detta gjorde att mötet också kunde ta upp den stora schismen med östkyrkan och försöka finna en lösning på den splittringen. Efter att sammankallande påven Martin V dog slogs kurian i Rom för att påven skulle stå över hela kyrkan men ännu var alltså konciliet överordnat varje enskild biskop. Därför var östkyrkans också med men tendensen var tydlig efter Martins död; väst ville få alla att sätta påven högre än koncilierna så östkyrkorna kom inte med förrän den siste romerska kejsaren Johannes VIII, kejsare i det av turkarna hårt ansatta Konstantinopel slöt upp i hopp om att få stöd i striden mot de muslimska ottomanerna.

1441 anslöt fyra etiopiska kopter utsända av sin kejsare Zara Yaqob, från den ätt som räknar kung Salomo och drottningen av Saba som sina anor. Så detta koncilium var verkligen ekumeniskt. Efter detta koncilium har aldrig den bredden av kristna kyrkor mötts från den urgamla etiopiska kyrkan till den då helt nya husiterrörelsen. Man tog upp tvistefrågor som avlatshandeln, man försökte begränsa påvestolens juridiska intervention och makt över lokala församlingar. Man försökte framförallt stävja maktmissbruk hos biskopar och kardinaler och förstås överbrygga klyftan mellan öst, väst och kopterna samt reformera kyrkan enligt vissa husitiska tankegångar. 

Ja, listan påminner mycket om det reformationen handlade om ett knappt sekel senare. Med vid förhandlingarna var ju en grupp moderata hussiter. Allt föll dock på att en grupp inom västkyrkan kuppade igenom att påven skulle stå över koncilierna efter den initiavtagande påven Martin V död. Snabbt utsåg kurian påven Eugenius IV som utlovade hälften av kyrkans inkomster till kardinaler som stödde honom och sedan föll också Östrom vilket gjorde att Östroms kejsare fick annat att tänka på samtidigt som de icke-västliga kyrkornas ledare inte ville vara med vid ett koncilium som gjorde dem till undersåtar under Roms biskop.

Konciliet i Basel/Ferrara/Florens från Nurnberg.krönikan 1493

Men någon frukt bar ändå det långa konciliet: påven i Rom sades vara överbiskop över alla biskopar, konciliet valde då en anti-påve vilket resulterade i en anglikanskliknande kyrkokonstruktion i Frankrike nästan ett sekel tidigare än Henrik VIII valde att bli engelska kyrkans överhuvud i stället för påven. Reformationen blev utestängd från den romerska kyrkan och, pga  påvens kupp , också från östkyrkan och kopterna. Trots allt detta goda som kvävdes blev också konciliet början till den humanistiska renässansen (som var helt och hållet kristen oavsett vad organiserade ateister kallar sig i dag) eftersom många av de kyrkliga delegaterna från öst höll föreläsningar på grekiska där de antika filosoferna och annan lärdom som varit delvis bortglömd i väst, där man slutat förstå grekiska när latinet blivit europeiskt lingua franca inom både teologi och vetenskap, aktualiserades.

Detta koncilium i Basel används numera som exempel på hur maktkamp får stå över sanning och rätt. Men när man har ett ekumeniskt hjärta framstår dock detta koncilium också som ett tappert försök att uppfylla Jesu förbön i Johannes evangelium kapitel 17. Dock fick politik, diplomatiska intriger och maktlystnad hos den allt rikare och mäktigare kurian i Rom och världsliga furstar detta koncilium att sluta i ett misslyckande som följdes av  Östroms fall och den blodiga reformation som inleddes 1517. Vilken i sin tur gav oss den dåliga idén med nationella statskyrkor vilka eldade på krig och nationalism som kulminerade i det katastrofala 1900-talets krig, folkmord och diktaturer.

Min dröm är att femhundraårsjubiléet av reformationen skulle bli en början på fortsättningen av detta koncilium som började i Basel 1431. Läget är väldigt likt det som rådde då. Det är ju trots allt Lutherska världsförbundet, som väl får sägas motsvara de kompromissvilliga delarna av husiterna, som var med i Basel och Vatikanen som arrangerat inledningen till reformationsjubiléet här i Sverige. Östkyrkorna är ännu hårdare trängda än på 1440-talet så de kanske kan tänka sig att vara med mot bindande löften om reellt stöd (inte SvKs "tysta diplomati").

Kära Lutherska världsförbundet; följ reformationspionjärerna husiterna som reste till Basel. Käre påve Fransiscus, nu när du hälsar på oss i norr, jag noterar att du helst kallar dig Roms biskop och det inger hopp:  följ Martin V och återuppta konciliet i Basel! Börja med att erkänna att allmänkristna koncilier står över varje enskild biskop så kanske du får de andra med dig. 

Frans och Antje 2016 bild Svenska kyrkan.