fredag 11 november 2016

St. Martin av Kiruna (uppdaterad favorit i repris)

Martin av Tours ger sin mantel till en tiggare
målning av El Greco
Idag är det Mårten, den sydnordiska varianten av Martin, som har sin dag. I Sverige är det väl mest i Skåne som Mårten firas med typisk medeltida skånsk mat,; svartsoppa och nyslaktad gås. Egentligen firas denna dag biskop Martin av Tours som dog den 9 november och begravdes 11 november i Candes i Gallien, nuvarande Frankrike. Men som alltid i den gränsöverskridande kyrkan dog biskopar sällan där de föddes. Martin föddes i Pannonien i nuvarande Ungern. Till Frankrike kom han som soldat men där omvände han sig helt från soldatlivet och blev i stället munk i Poitiers.

Det berättas i legenden att han inte alls ville bli upphöjd till biskop och därför gömde han sig i en flock gäss. Det där med skyggheten var nog sant för Martin vägrade bo inne i staden Tours, i stället byggde han ett kloster i skogen utanför staden. Men om det där med gässen stämmer är svårt att säga. Vid denna tid på året slaktade man gäss ändå i Tyskland och Danmark så det kan mycket möjligt vara en efterkonstruktion. Det är just i Tyskland och Danmark/Skåne Mårten gås-firandet har sina rötter.

Denne Martin av Tours är helgon både i Öst- och Västkyrkan eftersom han verkade innan kyrkosplittringen efter Roms fall 476 som blev definitiv när en påve i Rom utfärdade en bannbulla  mot Östkyrkans i dess största helgedom Hagia Sofia 1054. Martin av Tours är skyddshelgon bl.a för värdshusvärdar vilket leder mig till dagens barockpärla: broder Martin av Kiruna.

Precis som Martin av Tours föddes St. Martin av Kiruna på annan ort; i Boden. Hans mamma var sjundedagsadventist men själv blev han baptist när han kom till Kiruna. Han jobbade i restaurangbranschen så han har också denna koppling till biskopen i Gallien. I den branschen var arbetsvillkoren svåra och Martin engagerade sig i Hotell- och restauranganställdas förbund och förblev arbetarrörelsen obrottsligt trogen livet ut.

Varför måste man älska broder Martin? Ja, det är svårt att säga, men alla som mötte honom tyckte om honom. Kanske var en och annan arbetsgivare av annan åsikt för Martin var inte blyg när han kämpade mot det orättvisa drickssystemet (i stället för riktig lön)och de obekväma arbetstiderna för restauranganställda. Men alla vi andra gillade Martin skarpt. Han var bara så rejäl och humoristisk. Han var glad och oerhört bullrig. När Martin ledde i bön behövdes definitivt inget högtalarsystem, hans fylliga bas överröstade allt och alla.

Han irriterade sig aldrig på barn som stimmade, varken i gudstjänst eller vid kyrkkaffet. Han sa bara förnöjsamt när vår vilda dotter klättrade omkring på hatthyllor  och i bokhyllor: "Ja, hon lider då inte av reumatisk värk." Men kompromisslös med sina övertygelser var han. Han gillade inte kungligheter och han var obotlig baptist så när prinsessan Madeleine döptes och han stod med gubbgänget på Domus och såg evenemanget på TVn i spelhörnan tyckte han att det var en dubbel skymf: monarki passade inte i hans frifräsigt socialistiska världsbild och barndop var en styggelse:"ja , men det är inte annat att vänta av en kung." tyckte han.

På samma sätt gillade denna helt osymmetriska barockpärla inte katolska kyrkan, men broder Johannes-han kommer ju från Kiruna och Andreas, det är ju en annan sak. Dvs han skilde tydligt på sak och person, utom vad gäller kungen. Men även frifräsiga personer som tog till kungliga fasoner fick på moppo. När en mystisk man från Kanada ville predika i en gudstjänst och bara orerade om hur hemskt det var med trollkarlar på barnkalas och hur dessa trollkarlar skulle brinna för evigt och vi andra hukade och nästan dog av pinsamhet i bänkarna, ställde sig Martin upp och sa med sin lugna tordönsstämma: "nu tycker jag du ska sätta dig ned och vara tyst."*

Nu är Martin sedan länge där ingen lider av reumatisk värk eller har obekväma arbetstider utan riktig lön. Det är broder Martin väl unt men han fattas mig.

En hymn framförd i St. Martin av Kirunas stil, enkelt och tydligt:
 

* Då for kanadensaren till Karesuando och gick vilse i skogen med sin hund. Han klarade sig med att spela gitarr (som han förtänksamt tagit med sig) i en vecka och hunden fick mackan han hade med sig. När han återfanns av polisen efter en vecka fick han sina femton minuter i lokalpressen.

26 kommentarer:

  1. Jo det där med gåsen är gamal tradition helt tillbaka till medeltiden som du säger och sedan är det skånsk äpplekaka på det, lite osäker om den går så långt tillbaka som till medeltiden dock, mina föräldrar exempelvis brukar träffa vänner och bekanta på "mårten" och ha trevligt och äta gås.

    Stämmer bra som du säger om den gränsöverskidande kyrkan, något man märkte väldigt tidigt på medeltidsspel efter Berlin murens fall var att samma sånger återfanns i flertalet europeiska -ryska-öststater , medeltidskyrkans kultursfär kan man säga där musik delades och spreds i den kristna kulturkretsen oavsett landsgränser. Som denna sång

    https://www.youtube.com/watch?v=Ywj0K-oRc5A

    som handlar om vargen räven haren , som faller tillbaka på medeltida sagoberättande och metaforer. Vargen kan vara fursten, haren som lever ute på fälten kan vara bonden och räven var ibland biskopar/präster som var belästa ,listiga och kunniga och upfattades därför ibland som "rävar" men en del medeltida sagor handlar ju också om rävens list och ibland räddar han dom andra djuren ur vargens gap. men som sången konstaterade var det en kostsam story när furstar,bönder,präster dansade runt den "spirande busken" i slutändan blev det inga mynt kvar ,förtäljer sången från medeltiden.

    Gillade Hymnen, enkel men bra :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan tänka mig att hela Mårtens-festen är en skördefst liksom halloween, vid samma tid på året. I Skåne är det väl fina äppeltider nu så gås och äpplen passar bar ihop. Förr var det också en slags "lillejul" när julfastan hade en förfasteperiod (eller fasta för de mest hängivna) som började efter Martinsdagen så det gällde att äta medan tid var.

      Den där sången verkar ha blivit rolig dansvisa med svårtydbart budskap. Ska man inte mötas över klassgränserna? Är det dumt att festa upp alla sina pengar? Sensmoralen synes mig något obskyr.

      Men kul och dansant är den ännu. Låter som en ringlek som passar bra på julgransplundringar och kring midsommarstången.Liksom "Små grodorna" har den ursprungliga betydelsen försvunnit, men den funkar ännu som bruksmusik-tycker jag.

      Radera
    2. Kan nog stämma bra som du säger Alma gåsen och äpplena var färdiga sent på hösten och då blev det väl gås med äpplekaka som resultat.

      Finns en liten kommentar till denna version

      https://www.youtube.com/watch?v=m0PUq3xX3U0

      Som jag inte vet om den stämmer men om sången var gatumusik i några hundra år så speglar den dom "små människornas" livs vilkor, under medeltiden fanns det ju svält pga missväxt eller att fogdarna ville ha in sin skatt oavsett missväxt som kunde leda till bonde uppror, som jag ser det speglar sången dom hårda livsvilkor som var att dom olika stånden dansade runt den spirande buske som skulle ge alla mat och pengar , men i slutändan konstaterar sången att ett helt års slavande för några små mynt blev till inget.

      Som odlare tycker jag det är lite intressant detta med missväxten som drabbade hårt förr, ibland framställs det i olika böcker och tidningar att det var pga medeltida mörker,okunskap och brist på teknik som gjorde livet eländigt. Men tittar man lite närmare på det så ville fogdar och kungar ha stora kvantiteter av bönderna, exempelvis råg och korn som gick att sälja och transportera i tunnor, exportera osv. problemet med sådana krav är att inget växer i naturen i stora kvantiteter (monokultur)utan att man tigger om problem och förr eller senare drabbas av missväxt och skadedjur i stora mängder. i vår egen nutid kör vi ju fortfarande mycket monokultur som på medeltiden och bara hästen har ersatts av trakorn, men förövrigt är det samma odlingsteknik men vi tror oss ha läget under kontroll och sprayar mängder med gifter på åkrar och grönsaker för att slippa den missväxt som fanns förr. Men om bönderna på medeltiden hade fått lov att odla lite av varje så hade det hela lyckats mycket bättre utan svält krig och elände.menar jag.men pengarna ställer ofta till det då som nu..

      http://www.oilpaintingfactory.com/pic/Oil%20Painting%20Masterpieces%20on%20Canvas/Bruegel%20Pieter%20the%20Elder_Belgium_1525-1569/5-Landscape-With-The-Fall-Of-Icarus-Flemish-Renaissance-peasant-Pieter-Bruegel-the-Elder.jpg

      Radera
    3. Ja, diversifierad ekonomi är mest hållbar. Under missväxtår klarade sig småbrukare med många strängar på sin lyra bättre än de som hade större odlingar eller jättelika renhjordar som enda inkomst. Stora inkomster oftast men stora avbräck missväxtår. Mest känt är väl Irland när potatispesten slog till. Att vara beroende av en enda gröda som, liksom potatisen är väldigt känslig, är inte klokt.

      Jordbruk i flera våningar är ju mycket hållbarare och är trädgårdsodlingens grundbult, som Edens lustgård, shambajordbruk i Östafrika och ditt lilla experiment som jag hoppas du får återuppta strax!

      Radera
  2. http://www.smi.se/program/mpk/prov/dok/ulv.pdf

    Sök på ulv räv hare så hittas massor av versioner exv. på Youtube.

    SvaraRadera
  3. Tack Rebella, det är som du säger finns många varianter på Youtube, här en dansk medeltidsgrupp.

    https://www.youtube.com/watch?v=N_R3mttjAfU

    Ett exempel på fabler från medeltiden är Roman de Renart eller på vanlig svenska rävsagan.

    https://sv.wikipedia.org/wiki/R%C3%A4vsagan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Denna Roman du Renart (Renard), är ju verkligen samhällskritisk och även kritisk mot kyrkan. Utdrag or den ingår i franska på universitetet när vi läste språkhistoria. Och den verkar vara en fortsättning på den där Isengrimm-sagan som inspirerat CS Lewis till Maugrim i Häxan och lejonet. Lewis följer lite principen för urvalet av djur i medeltida fabeldjur i rävsagan. Lewis var ju, liksom sin vän Tolkien, en medeltidsfantast, som du Lars.

      Radera
    2. Tack Alma :)
      Roman de Renart, handlar ju delvis om kung lejon, medans kungarnas kung kallas för lejonet av juda stam, och i Narnia hittar man Lejonet Aslan. kollar man heraldik och olika stadsvapen så förekommer det olika djur lejon,gripar osv som ju fallar tillbaka till medeltidens fabel värld. En vis medeltida kung förstod att han regerade i avsaknad av Kristus och gudsrike men att han en dag skulle hållas till svars, som väl Narnia mycket handlar om , häxans vanstyre och när Aslan kommer tillbaka så blir det en hård räkenskap som också Disneys Robin hood slutar med när kung rikard kommer tillbaka.Detsamma tar ju Tolkien fasta på, att rättrådighet har alltid en framtid..

      https://www.youtube.com/watch?v=cHjt9Q00sp4

      Numera är det ju så pass mycket att sköta med ett land så enskilda kungar med rådgivare klarar det inte utan sköts bättre av en regering och olika experter, men principen att rättrådighet består finns ju kvar.

      Radera
    3. Ja, verkligen. Men ibland misströstar man om antalet rättrådiga. Som st Martin verkar de bästa inte framhäva sig tillräckligt för att få ledande positioner.

      Radera
  4. Den där rävsagan hittade jag för ett tag sen, och skrev lite om - inte på egen blogg, dock, utan i kommentarsfältet på Vandra vägen.
    https://blogg.svenskakyrkan.se/vandravagen/2016/04/10/8-blandade-tankar-pa-sondagen-16/

    Den svenska texten till visan har ju bara en vers. Det blir en glad dansmelodi utan egentligt innehåll. Vad den där haren kan ha varit för en förtäljer inte historien.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hittade "hela storyn" bakom sången, men det är länge sedan och jag läser mycket på nätet ,men är dålig på att spara sidor :/ så hittar den inte igen tyvärr,men ser man hur det gamla medeltida ståndssamhället såg ut:

      https://sv.wikipedia.org/wiki/St%C3%A5ndssamh%C3%A4lle

      så skulle jag säga att det rätt troligt är så, att vargen,räven, haren speglar det medeltida ståndssamhället, inte ovanligt med säckpipe spelande harar i medeltids konst :)

      https://www.pinterest.se/pin/390546598906548329/

      Säckpipan har ju inte något jättebra ljudomfång och tippar på att den var poppis ibland allmogen och finns ju målad i konst vid bondbröllop och folkliga tillställningar under medeltid.

      https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/7/70/Pieter_Bruegel_the_Elder_-_Peasant_Wedding_-_Google_Art_Project_2.jpg

      Ett tag var ju säckpipan utdöd här i Sverige, siste spelemannen dog på 1800-talet, men har blivit poppis igen pga alla medeltidsband och marknader i medeltidens tecken.

      Radera
    2. Intressant det du skrev på Vandra vägen. Han är bra på att hitta bilder till sina inlägg!

      Radera
    3. Säckpipor tillverkas i Sverige i dag. Medeltidsvurmen har väl gjort sitt till för att det ska hända. Stötte på en säckpipetillverkare på medeltidsdagar utanför Mariefred för några år sedan. man kunde köpa säckpipan i delar där man kan börja lära sig tekniken innan man fått ihop hela pipan, eftersom en hel säckpipa är ganska dyr.

      Radera
    4. Helt Rätt Alma, Kan ha varit tysken Alban Faust (lämpligt namn) som flyttat hit till Sverige som intstrumentbyggare som bygger säckpipor skallmejor mm

      http://www.albanfaust.se/

      Radera
    5. Tack för länken, tänker ge min äldste son en säckpipa när råd inträffar.

      Radera
    6. Mer om svensk säckpipa här
      https://sv.wikipedia.org/wiki/Svensk_s%C3%A4ckpipa

      Radera
    7. Så mycket det finns att veta bara om säckpipor. Alban Faust fanns ju med på listan av verksamma i Sverige. Jag tackar för all info eftersom jag söker säckpipa till storsonen.

      Dessutom var det mycket härlig medeltida musik i gårdagens söndagmorgon: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=4430

      Radera
    8. Tack för intressanta länkar :)
      En tysk som har mycket säckpipe videos på Youtube och verkar ha stor passion för det hela:

      https://www.youtube.com/watch?v=efXTVRqvX0I

      1:04 in i klippet spelar han en kopia på en medeltida tysk Marktsackpfeife spelades på marknader under medeltiden. Detsamma i nutid,spelas på medeltidsmarknader, medeltidsdagar mm

      Radera
    9. Härligt ljudstarkt instrument, det måste ha varit medeltidens hårdrock det här. Dessutom för en "lekare" måste det ha varit perfekt att kunna spela i stämmor med sig själv. Jag älskar det!

      Påminner faktiskt en hel del om St. Martin av Kiruna, han behövde inte heller artificiell förstärkare.

      Radera
    10. Spot on Alma, många brukar kalla den formen av kraftfull musik för medeltida hårdrock, det var något som triggade igång mitt intresse för medeltidsmusik för många år sedan, lånade några cd på bibblan och blev krokad hur levande stark och vacker mycket av denna gamla musik var.

      Bra med St martin av Kiruna , då gjorde han sig ju klart och tydligt förstådd :)

      Radera
  5. Så intressant detta med vargen, räven och haren i satirisk samhällskritik. det hade passat broder Martin. Dessutom älskar jag språket, ett frankiskt langue romane från medeltiden. Sången var ny för mig.

    Rosens namn är verkligen värd att läsa om. Den är ju så enormt rik så Hagman och Halldorf kom ju inte in så djupt på detta med de satiriska illuminationerna som vad räven, apan osv kunde betyda.

    Räven som listig förekommer ju i fabler sedan mycket lång tid och med tiden verkar den ha blivit mer opålitlig än en folklig trickster. Kan det bero på att fler och fler blev medelklass?

    Jag älskar ju Tom Puss och Bamse där räven bara är otrevlig, men i Perraults fabler är räven ofta lite kul också och utnyttjar exempelvis korpens fåfänga för att stjäla osten av honom.

    Disney valde ju en räv som fabeldjur för Robin Hood och det beror säkert på denna medeltida sagoflora där räven står på de fattiga böndernas sida . Där finns ju också en fattig familj av harar med många barn. Säga vad man vill om Disney, men bildade i fabeltraditionen är de!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Robin Hood gör besök hemma hos en familj fattiga Harar ;)

      https://www.youtube.com/watch?v=tcss9jW7Lno

      Radera
    2. Åh, vad de är söta. Jag älskar denna film. Nu måste barnen och jag se om den!

      Radera
  6. Jag fastnar i en sidotema som så ofta. Rosens Namn.Har läst den ett par gånger och sett filmen ett par gånger.
    Trots sammanhanget ,kunde jag inte uppleva boken som ett religiöst bok , en bok som grubblarpå äkta religiösa ,i bemärkelsen andliga , problem. Det beskriver visserligen ytterst trovärdigt vissa religiösa teman på 1300-talet men tonen i texten är humanistisk .Och hur den humanistiska människoförståelsen är överlägsen den fundamentalistiska kristna. Igen fel med det, men lilla nyans i skillnaden lämnar läsaren andligt om inte tom, i alla fall otillfredsställd .

    Den stora behållningen var att den gav en impuls på långvarig botaniserande på medeltidens heretiska läror och bakgrunds historier på dom. Kopplingen mellan bogomiler och sufismen ledde till att bekanta sig närmare med islam.

    Umberto Ecos Foucaults Pendel är också mer än läsvärd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. För mig var nog Rosens namn både uppbygglig och upplysande. Eco ville nog inte förkunna kristen tro, men för mig funkar det ofta så ändå. William av Baskerville är så sympatisk, en sådan kristen vill jag vara. Jag blev helt förtrollad av boken och har också läst den på italienska senare i livet. Även Foucaults pendel är spännande och så postmedernistisk när man kommer till slutet. Jag önskar att Dan Brown i sin rip off Da Vinci-koden vågat sluta på liknande sätt.

      En bok för barn som påminner mycket om dessa i mina ögon är "Julmysteriet" av Jostein Gaarder. Den läser vi varje advent med barnen.

      Radera
  7. Jag gjorde ett blogginlägg mest baserat på återvunnen text från Vandra vägens kommentarsfält. Pingbackar funkar ju inte mellan Wordpress och Blogspot, numera. Lägger därför en länk här.
    https://rebellasandra.wordpress.com/2016/11/17/kyrkokritiska-fabeldjur/

    SvaraRadera