Kvinnor med egna rum i litteraturen

Fjodor Dostojevskijs Brott och straff är en fantastisk roman eller snarare ett universum, byggt kring en central bibelberättelse, den om när Jesus uppväcker sin vän Lasaros från det döda trots att han varit död i flera dagar i ett varmt klimat. Fram till 1901 var Lasaros dagens namn den 16 december men sedan tog Assar över. Lasaros är en ovanlig gestalt i tidig litteratur på många sätt. Han är en av få som uppväcks från det döda, dessutom efter flera dagar, och han är en ogift man som inte bor med sina föräldrar, det är ju nog så speciellt men han är också en man som inte spelar någon annan roll i litteraturen än som bihang till två kvinnor, hans systrar Marta och Maria. Lasaros har inte en enda replik i texterna, det är alltid systrarna som agerar och samtalar i texten. Två kvinnor som pratar om livets stora frågor både med varandra och andra medan brodern aldrig har en enda replik utan är med mer för att ge systrarna något att reagera på. Lasaros har alltså den roll som i litteraturen nästan alltid tilldelas en kvinna.

Vår tid kan nog inte riktigt förstå hur annorlunda det var att inte vara gift vid denna tid. Vi kan nog inte heller till fullo förstå hur eljest det är med två kvinnor som överglänser en man i litterära texter från antiken. Men vi kan i alla fall lära känna Marta och Maria lite grann genom evangelierna och traditionen och Lasaros genom dem.

Enligt den äldsta traditionen var Marta den kvinna som Jesus botade från blödningar när hon rörde vid honom. Det vet vi förstås inte. Tendensen har funnits genom historien att på alla sätt reducera antalet kvinnor kring Jesus. Marta var svår att reducera bort hon är alltför tydlig och saknar namne i evangelierna. Då kan det ju vara lämpligt att ta bort en namnlös kvinna och påstå att det är samma person som denna Marta.

Marta besegrade enligt legenden drakar när hon kom till Frankrike med hjälp av vigvatten, hon är också skyddshelgon för italienska värdshusvärdar, servicearbetare, kockar och hushållerskor.

Med hennes syster Maria har västkyrkan gått hårdare fram. Mamma Maria fick stå orörd men påven Gregorius I kom med den innovativa idén att bunta ihop så många kvinnor som möjligt kring Jesus både namnlösa och de som bar det populära namnet Maria till en enda. Således knödde han ihop Maria från Betania med Maria från Magdala trots att Magdala ligger i norr vid Genesaret och Betania i söder nära Jerusalem, det var ju där Jesus bodde när han besökte Jerusalem.

Men Gregorius I nöjde sig inte med det. Jesus umgicks på tok för mycket med kvinnor ansåg han så hans nästa offer blev den anonyma kvinnan som kommer till Jesus när han är bjuden på middag i fariséen Symeons hus och gör som andra kvinnor gjort; smorde Jesu fötter med dyr nardusbalsam. Kvinnan i Symeons hus knöddes också ihop med Maria från Magdala och Maria från Betania; hux flux hade tre kvinnor blivit en enda. Gregorius passade också på att misskreditera dessa tre kvinnors vandel och påstår att de alla tre (en enligt honom) var prostituerade fast inget indikerar något sådant. "En synderska" kallas kvinnan i Symeons hus. Vi vet inte på vilket sätt hon syndat hon kan lika gärna ha varit en skvallerbytta, tjuv eller mördare, men Gregorius fann det lämpligt att ge den hopbuntade kvinnan yrket prostituerad och då var ju plötsligt Maria från Magdala och Maria från Betania också prostituerade.

I östkyrkan har man aldrig buntat ihop kvinnorna kring Jesus utan talar om dem i plural. Det gjorde man inte innan Gregorius I i väst heller. I Frankrike finns en plats där man speciellt hyllar de tre mariorna* och Marta. De fyra sägs enligt legenden ha drivit med en båt som styrdes av Anden till Frankrike och platsen heter Saintes-Maries-de-la-Mer. Utifrån denna legend och annat vrakgods ur legendernas hav skapade Dan Brown Da Vinci koden. Dan Brown anlsuter sig till ytterligare ett sätt att förminska kvinnorna kring Jesus som blev populär på 1950-talet sedan en grupp franska studenter på 1950-talet skapade en studentikos sekt som hittade på att de härstammade från Maria Magdalena som dadaistisk happening.

Tänk att kvinnor som står på egna ben och har en alldeles egen roll i litteraturen och historien utan att ursäktas som bihang till en man alltid på något sätt ska tvingas in i bihangsrollen. De som redan har " a room of their own" ska drivas ut därifrån och placeras i de speciella kvinnorum som finns färdiggjorda för dem; "du skall till madonna -avdelningen kära Marta och du Maria, tja, vi har ju bara kvar hora-avdelningen eftersom mamma Maria har första tjing på madonna-rummet, så du får gå dit."

Giotto di Bondones uppfattning av hur det såg ut när Lasaros fick liv igen målad ca 1335 al fresco i Magdalenakapellet i san Fransiscuskatedralen i Assisi

I Brott och straff frångår Dostojevskij uppdelningen mellan kvinnor på detta sätt, den godaste av dem alla, själva frälsargestalten som uppväcker den splittrade, halvgalne Raskolnikov från sin andliga död, Jesus och Madonna på samma gång, är en prostituerad; Sofia (visheten) med smeknamnet Sonja. Den anonyme Lasaros som mest är till för att vara objekt för systrarnas teologiska funderingar är Raskolnikov. Raskolnikov får vara en slags "Everyman". Så blir den anonyme brodern Lasaros en person som alla kan identifiera sig med. Alla kan få liv igen, om de så varit döda så länge att de börjat lukta illa. Berättelsen om Lasaros säger oss alltså att det inte finns några hopplösa fall.

Det tackar jag särskilt för.

Hemma hos syskonen i Betania, Marta servar och Maria studerar filosofi. Målning av Jan Vermeer av Delft någon gång strax före 1655. Inte heller här är bror Lasaros med, det är Jesus de pratar med.

* förutom Mariorna från Magdala respektive Betania var det Jakobs mor Maria man menade kom på skeppet. Kanske kom vår nordiska tradition med Lucias brödskepp från denna sägen.