Amos ärende fastlagssöndagen 2018

               Amos 1:13 Brott på brott har ammoniterna hopat,
                                  jag vill inte dröja med domen.
                                  De skar upp havande kvinnor i Gilead
                                  när de ville vidga sitt välde.
 
Varför är detta så aktuellt fortfarande?  Hur kommer det sig att mänsklighetens kreativitet för ondska saknar gränser och ändå ständigt upprepar sig? Vi är enligt all statistik snällare mot varandra nu än på Amos tid. Ändå är de brott han får i uppdrag att brännmärka inte alls urmodiga utan upprepas om och om igen.

Jag vet att Guds dom oftast uppfattas, och ska väl också göra det, som skrämmande; men för de havande kvinnor som skurits upp är det förstås helt annorlunda. Medeltidens skräckbilder av domen uppfattas i vår tid som vidriga skildringar av sadistiskt våld men för de som såg målningarna när de knappt torkat var det också satirbilder av välkända makthavare som hopat brott till brott och nu äntligen fick sitt rättmätiga straff. För de överlevande måste det ha varit ett glädjebud att:

Deras kung skall föras bort i fångenskap,
han och hans stormän med honom,
säger Herren.

Fastlagssöndagen ger oss hopp om denna dag: Jesus har gått kärlekens väg. I stället för att skära upp havande kvinnor föddes han av en kvinna. Han har kommit som en helt annan slags kung: fredsfursten.

Jesaja profeterade: 

Man säger till er: ”Fråga de dödas andar och spådomsandarna, de som väser och stönar!” – Ja, skall inte ett folk fråga sina gudar, be de döda om budskap och undervisning för de levandes skull? – Så talar de för vilka ingen gryning finns.

Plågade och hungrande skall de ströva omkring i landet, och i sin hunger skall de gripas av raseri och förbanna sin kung och sina gudar. De må vända sig upp mot höjden  eller se ut över jorden, överallt råder nöd och mörker, en ångestens natt, töcken utan någon ljusning.
Men natten skall vika där ångest nu råder.

Fredsfursten

Det folk som vandrar i mörkret

ser ett stort ljus,

över dem som bor i mörkrets land

strålar ljuset fram.

Du låter jublet stiga,

du gör glädjen stor.

De gläds inför dig

som man gläds vid skörden,

som man jublar när bytet fördelas.

Oket som tyngde dem,

stången på deras axlar,

förtryckarens piska

bryter du sönder,

som den dag då Midjan besegrades.

5Stöveln som bars i striden

och manteln som fläckats av blod,

allt detta skall brännas, förtäras av eld.

Ty ett barn har fötts,

en son är oss given.

Väldet är lagt på hans axlar,

och detta är hans namn:

Allvis härskare,

Gudomlig hjälte,

Evig fader,

Fredsfurste.

Väldet skall bli stort,

fredens välsignelser utan gräns

för Davids tron och hans rike.

Det skall befästas och hållas vid makt

med rätt och rättfärdighet

nu och för evigt.

Herren Sebaots lidelse

skall göra detta.

≈