Trettondagen -God jul!

Nu firar ortodoxa jul, nåja, inte nu kanske , beroende på den julianska kalendern. Västkyrkan följer ju den Gregorianska kalendern så Trettondagen/Epifaniedagen infaller inte samtidigt varje år. Jag vet inte om Mirna får något slags tecken när alla kristna firar epifaniedagen samtidigt, men det händer att vi gör det, om än inte i år. Däremot firar vi aldrig jul samtidigt eftersom östkristna inte firar förrän nu när vi redan festat loss i tretton dagar.

Ljusen lyser idag på tre  saker som uppenbarar vem Gud är: Jesu födelse, hans dop och hans första underverk. Epifaniedagen är den äldsta kristna högtiden, påsken var ju tydligt judisk men denna högtid var så kristocentrisk att den saknar direkt förebild i judendomen, men jag och många med mig, ser ju förstås likheten med Chanukka i advents-och jultid. Kyrkan har ju sedan gammalt firat delvis samma saker som judarna. Igår Guds hus (Chanukka firas till åminnelse av templets renande och återöppnande) och alla ljusen från första advent till nu. Första advent är ju som sagt också tydligt inspirerad av Chanukka och Judas Mackabéus lyckade uppror mot kolonialmakten.

I västkyrkan har vi dock börjat fira Jesu födelse innan Epifaniedagen och Jesus dop har hamnat i skymundan. Här har i stället de tre vise männen (som kan vara olika många i traditionen, ofta är de tolv i äldre tradition och östkyrkan) hamnat i centrum för trettondagsfirandet. I Spanien och Latinamerika är det dessa "konungar från Österns länder" som ger barnen julklappar. 

Genom vänskapen med Inez från Chile i min barndom blev därför Trettondagen en viktig festdag för mig. Hon firade jul hos mig den 24 -26 december och jag firade jul hos henne 5-6 januari. Mycket trevligt! På köpet lärde jag mig både lite spanska och italienska eftersom hennes mormor var född i Italien. Sedan dess har vi firat Trettonhelgen med emfas hos mig. Det är härligt med denna julfest som hos oss saknar press av kommersen om hur den ska firas. Det är dessutom en helg som inspireras från olika håll, inte bara Tyskland och USA som julen i övrigt är mest influerad av. 

Det passar därför så bra med att traditionen gjort de vise männen, tolv eller tre gör ingen skillnad, till representanter för alla världsdelar. På den tiden när traditionen uppstod var ju Amerika och Australien okända för kyrkan så de vise representerade Asien, Afrika och Europa. Idag får vi naturligtvis lägga till Oceanien och Amerika. Kyrkan är alltid global och det hatas förstås av den växande högerpopulismen som därmed borde avsky den mångkulturella festen idag, vilket jag ser som en välkommen bonus med trettondagsfirandet.

Jag vet att detta hat inte är en lek för många kristna. Vi tillhör den religion som förföljs mest i hela världen, näst judendomen. Men i vår relativa trygghet tycker jag vi har en plikt att ta ut svängarna och visa på Guds rike och stolta stå upp för kyrkans eviga internationalism. När antisemiter säger globalister som täcknamn för deras stora hatobjekt judarna, då tar jag glatt åt mig . Ja, jag är en globalist! Guds rike har inga gränser. 

Därför inleds denna Trettondagsfundering med Dogge Doggelito och Doggelillos sång till de tre vise männen. Dogge som härstammar från Sverige och Latinamerika och använder den afroamerikanska musikstilen hiphop för att besjunga de vise från världens alla kontinenter som hyllade världens rätte härskare: Jesusbarnet vägledda av ett kosmiskt tecken. Hela universum firar att Gud är med oss.

Efesierbrevet kapitel 2, vers 17-19
Han har kommit med budskap om fred för er som var långt borta och fred för dem som var nära. Ty genom honom kan både vi och ni nalkas Fadern, i en enda Ande. Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ert hem hos Gud.

Avslutet blir ett musiktips från Lars som är så underbart perfekt för hela vår internationella Advents- och jultid, speciellt i år när Chanukka sammanföll med västkyrkans jul och allra mest denna internationellt präglade Trettondag: