John Wesley försökte, precis om Laestadius, att nå rättfärdighet genom yttre förändringar, i Wesleys fall en "metod" att leva precis som Jesus lärde. Han och hans vänner i Oxfords universitetsvärld startade en grupp som tillsammans försökte leva helt och hållet kristet i varje del av livet. Detta ledde honom till att hjälpa dödsdömda fångar, kämpa för rättvisa förhållanden i samhället och de var också helnykterister. Väldigt likt Laestadius alltså.
Men precis som LLL kände Wesley att något fattades och, precis som Laestadius, fick han svaret på sin längtan under en resa. Wesley hade predikat och missionerat i Nya Världen för kolonister och urbefolkningen och på den långa sjöresan till Georgia mötte han Herrnhutare från Tyskland som skulle ge honom den andliga frigörelse och det djup han saknat. Tillbaka i England fick han uppleva syndernas förlåtelse i ett bönemöte hos Herrnhutare i London tio år efter sin prästvigning.
Och visst är det väldigt likt Laestadius möte med Milla Clemensdotter som tillsade honom syndernas förlåtelse i Kristi namn och blod. Men Herrnhutist var hon väl inte? Jo, läseriet i norr var mycket påverkat av Herrnhutarna. Laestadius själv hade blivit påverkad av herrnhutismen eftersom han verkat som präst i Karesuando där föregångaren på ämbetet var Herrnhutare . I Jukkasjärvi var herrnhutismen också en stark och inflytelserik rörelse. Det syns bland annat i att en av dem som begravts under kyrkgolvet och undersöktes vid en omfattande renovering i mitten på 1900-talet, var en ung kvinna begravd i brudkläder. Detta för att hon skulle uppstå som Kristi brud, vilket var en herrnhutisk sed.
Efter Wesleys andliga upplevelse av förlåtelse blev han kringresande predikant. Han och brodern Charles reste runt och bildade det som skulle bli Metodistförsamlingar i Skottland, England och Wales. Där blev hans budskap väl mottaget av arbetare i det framväxande industrisamhället. Inte minst kolgruvearbetare i Wales tog till sig budskapet och än idag är metodismen stark där med sin nykterhet, arbetarrörelseförankring och körtradition. Än idag är metodismen politiskt engagerad och det är inte konstigt att Hillary Clinton är just metodist sedan barndomen. Rättvisepatos hör till denna kyrkas tradition sedan Wesleys tid.
Laestadianismen har heller aldrig varit en elitens kyrkotradition utan det är fattigt folk, småbrukare av jord, skog och jaktmarker, pigor, drängar, renskötare och gruvarbetare som är med där för nästan hela slanten. Kanske är det därför så lätt för mig att få kontakt med metodister från Wales? Ju äldre jag blir desto tydligare ser jag att klasstillhörighet är något som inte alls hör det förgångna till utan den binder samman människor över nationsgränserna än idag. Dessutom är det så behagligt att umgås med människor som inte tycker man är knäpp om man inte dricker alkohol OCH dessutom gärna sjunger nykter.
Metodismen blev också den första "frikyrka" som nådde Sverige. Även här stod rörelsen nära arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen.Wesley blev aldrig formellt utesluten ur anglikanska kyrkan men han blev utestängd. Trots det avkragades han inte. På många sätt liknar det den situation som både EFS och Laestadianismen lever i som alltmer isolerade inomkyrkliga väckelserörelser i SvK idag.
Wesleys bror Charles ,var inte bara medgrundare och en ivrig förespråkare för att fortsätta vara en inomkyrklig rörelse, han skrev också en stor mängd psalmer bland annat denna som jag tycker uttrycker både metodismens och laestadianismens tornedalssjäl där förkrossad gråt är vårt starkaste uttryck. Här i en version med en man som lär sig svenska genom att sjunga och spela sig igenom kyrkoårets psalmer på You Tube. En förtjusande idé och dessutom passar denna version den enkla stil som omhuldas både bland Walesiska metodister och leastadianer:
Ooh, han med sina insjungna Youtube-psalmer! Jag som är skraltig notläsare har plockat en och annan melodi av honom. Tyvärr gjorde han väl inte färdig hela psalmboken.
SvaraRaderaTror väl inte att EFS rent allmänt uppfattar sig som isolerad. I Luleå stift är de ändå representerade på stiftets prästmöten, vilket de inte är i övriga landet. Däremot de konservativa, kanske, mjo. Vilket de väl är uppe i norr, då. Men inte hela EFS.
Undras om alla herrnhutiska kvinnor begravdes brudklädda, eller bara de som dog ogifta. Och vad med männen?
Jag vet inte riktigt om brudkläderna, detta läste jag mig till som kyrkguide i Jukkasjärvi församling och då förklarades bara att unga kvinnor, gifta som ogifta (hon som begravdes i Jukkas var gift Thurdfjell)begravdes brudklädda.
RaderaEFS i norr känner sig definitivt som eljest. På oktoberfesten stötte jag på en del som nog nästan kändes som dissidenter. En del var tom klimatförnekare. Det är nog lätt att drivas ut i den andliga periferin när man rent geografiskt redan befinner sig där. Men annars är nog EFS numera salongsfähiga. EFS ligger dock närmare Equmenia (Missionsförbundet) här i norr än de gör söderöver. Biskopar i norr kan hämtas från EFS (biskop Åsa) och Laestadianerna (biskop Hans) så det är nog mer en känsla än en verklighet att vara lite marginaliserad. Det är ju det här med samkönade par som skaver just nu.
Måste kolla upp mer om Herrnhutismen, jag tycker den är så sympatisk och den påverkade faktiskt hela svenska kyrkan på ett sätt som den inte gjorde i andra länder. Enligt Kristen spiritualitet av Gordon Mursell och Per Beskow följde man deras predikoordning på prästutbildningen in på 1900-talet. Alla predikningar skulle vända sig till de tre kategorier som fanns i kyrkan: 1. "de säkra" (helt oomvända) 2. de ofärdiga eller uppväckta 3. de omvända eller troende. Så är också laestadianpredikningar uppbyggda, så klart, de bygger ju helt på Laestadius postilla.
Viist är det bra med insjungna psalmer. Jag önskar verkligen att han fullbordar projektet någon gång. En underbar idé att lära sig svenska så.