söndag 22 mars 2020

22 mars internationella vattendagen

Idag är det söndag och då firas Jungfru Marie Bebådelsedag som ju egentligen firas senare i veckan. Det är också internationella vattendagen, en lika angelägen sak att minnas. I fastan ska vi också sätta hela världen på vatten och bröd. Rent vatten och näringsrikt bröd är en bristvara på många håll. Ja, rent vatten kan vara helt omöjligt att få tag på. Nu när alla pratar om hur viktigt det är att tvätta händerna i tvål och vatten kan det vara bra att påminna sig om att dessa varor inte är lättillgängliga överallt.

Tvärtom gör klimatförändringarna rent sötvatten till en sällsynthet på fler och fler platser. Men även haven hotas, både av uppvärmningen och nedsmutsningen. Vi har alla hört talas om öarna av plastskräp mitt i oceanerna. Små åtgärder likaväl som gigantiska behövs för att säkra vårt vatten, det enda som finns. Vi kan alla göra de små sakerna och tillsammans de gigantiska. Jag ser tecken på hopp i hur folk svarat på Corona-problemet. Nu vidtas åtgärder som verkligen är bra för klimatet. Jag hoppas att det blir som vid oljekrisen på 1970-talet att goda vanor inpräntas nu, vanor som består.

Två exempel: min mamma och svärmor kokade alltid vatten och mat utan lock på grytan. Svärmor, född sent 1930-tal, gör det fortfarande. Min generation och alla yngre än vi skulle aldrig göra en sådan sak. Vi gör dessutom inte som man gjorde när jag var liten: tänder alla lampor i huset och låter dem brinna i alla rum, oavsett om någon är där eller ens hemma. Vi barn blev på 1970-talet "som snåla gamlingar" tyckte de då vuxna, födda på 1940-talet. Vi for runt och släckte lysen hela dagarna. Och det sitter i hos de flesta än idag.

Fastan är ju till för att låta oss testa nya och klimatsmarta, miljövänliga och fattigdomsbekämpande vanor som ofta sitter i längre än så. Nu upplever hela jorden en fastetid som förhoppningsvis ger världen bestående bättre vanor, låt oss ta vara på denna gåva utan att sluta fasta och be för att Corona-smittan ska besegras.
Det är söndag så varför inte se hela musikalen Befriad med Choralerna, en 1970-talspärla. Vid 16 min börjar just en sång om Jesu möte med kvinnan vid Sykars brunn. Det handlar om vatten.


4 kommentarer:

  1. Så passande då med de nu synliga små fiskarna i Venedigs kanaler. Och de delfiner som nu åter simmar utanför Cagliaris kust.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst, läget är inte hopplöst. Jag tänker ofta på din dröm och ordet du fick i kyrkan!

      Detta är ju som motsatsen till elden i Australien.

      Radera
  2. Hmm. Mamma hade alltid lock på kastrullerna. Är lite osäker på hur mormor gjorde.

    Däremot tände vi en massa lampor hemma, i alla rum, ja. Och ingen av oss syskon började flänga runt och släcka. Vi bodde i lägenhet så det var inte ofantligt många rum, men dock. Numera bor jag trångt men jag tycker om att ha det ljust hemma.

    Glödlampor tar så lite energi. Så tänkte mamma och så tänker jag. Det är ännu mer sant numera.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ju sant om glödlampor numera. Jag minns att pappa tyckte att jag överdrev för "de värmer ju rummen också", men hos mig och många andra lever 1970-talets skolmaterial i våra vanor. Fast utomhus på vintern har jag tänt med lågenergilampor dygnet runt. Absolut inte hos svärmor. Jag försöker förstå. Var det att man inte behövde spara ved längre? Eller tvärtom att det lättare kokar över med lock och det kunde släcka elden? Vi hade vedspis i två av mina barndomshus. Och svärmor, med ett enda barndomshus, växte också upp med vedspis.

      Jag förstår inte. Men jag blir lika störd varje gång hon kokar något utan lock.=)

      Radera