30 mars 1820

Anna Sewell

föddes Anna Sewell, kväkare OCH aktiv medlem i Church of England, abolitionist, aktivist för arbetares rättigheter, nykterhet och evangelisation. Men det som är viktigast för mig är att hon älskade hästar och skrev Black Beauty under åren 1871 - 1877. Tyvärr blev det hennes enda roman eftersom hon dog fem månader efter dess publicering, 57 år gammal.

Nu när många av oss, min make, mina två universitetssbarn, min gymnasieson, bland andra, är i hemmakarantän och jobbar/pluggar hemifrån kan det vara på sin plats att påminna om vad påtvingad lugn och ro kan göra. Anna Sewell är en av många författare som skrivit pga skador som gjorde det svårt för dem att gå, eller annan isolering.* I Sewells fall var det en allvarligt  fallolycka och när hon var fjorton år som skadade hennes vrister så illa att en ledsjukdom hon led av förvärrades till den grad att hon var beroende av kryckor i resten av livet och för längre turer var hon beroende av en hästdragen liten kärra vilket väckte hennes kärlek till hästar.

Det var också hennes kärlek till hästar som gjorde henne berömd. Och det är hennes odödliga roman Black Beauty som gjort att hon hamnade i årets fastekalender. Jag läste den som barn. Den räknas nu som en av de största barnboksklassikerna, fast den var skriven för vuxna kuskar och hästskötare, och jag greps av den Vackra Svartens levnadsöde. Det är en gråtbok i indignationsgenren, precis som Onkel Toms stuga, och exakt som Onkel Toms stuga fick den till stånd förändringar.

Världens första djurskyddslagar berodde på det engagemang som boken skapade. När den kom ut blev den en snabb succé och människor upprördes över vagnshästarnas grymma tillvaro så till den grad att de som läste romanen tog strid för djurskyddslagar med början i Storbritannien och USA. Dessutom blev stuptygeln (som den kallas i min barndoms upplaga av romanen) omodern och senare förbjuden pga denna bok.

Det var när Anna Sewell 1871 fick veta att hon bara hade en kort tid kvar att leva som hon skrev Black Beauty. Det var dock inte bara hästkärlek och avskild lugn och ro som gjorde Anna Sewell till författare. Hon var dessutom hemskolad pga av att hennes familj inte hade råd att låta henne gå i skolan tills hon var tolv år. Hennes mamma var den som undervisade henne och hennes lillebror och det var också mamman som inspirerade till dotterns aktivism i de olika människorättsfrågorna som nämndes ovan. Hemskola är alltså inte helt hopplöst, vilket kan vara en tröst för föräldrar som blir hjälplärare till distansstuderande barn i dessa dagar.

Anna Sewells mamma, Mary Wright Sewell (1798-1884), var också författare av en lång rad barnböcker, från början för att finansiera sina barns utbildning. Exempelvis gjorde hon en "första-bok" för småbarn med endast enstaviga ord, Walks With Mamma, och skrev också för söndagsskolor samt för de olika samhällsförändringsprojekt hon engagerade sig i. Det var hennes författarskap som höll familjen vid liv eftersom hennes man gick i konkurs när Annas lillebror föddes. Han försörjde sig som gårdfarihandlare men ankaret i hemmet blev mamma Mary.

Det var också mamma Mary som hjälpte sin sjuka dotter att renskriva Black Beauty som till stor del författades av Anna på lösa papperslapper i sjuksängen.  Mary fick följa både sin dotter och sin make till graven men hon fick uppleva den succé som Black Beauty gjorde. Jag tänker att detta var en liten tröst för henne.  Jag tänker också att mor och dotter fick göra det de verkar ha älskat mest och var bäst på tillsammans de sista åren av Annas liv.

Det är åtminstone en tröst för mig att Black Beauty har en sådan bakgrundshistoria eftersom den boken betytt så mycket för den jag är idag. Jag har till och med min egen Black Beauty  och ett sto som är en äkta Ginger men hon kommer aldrig att bli ihjälpiskad utan får leva hela sitt liv i det harmoniska lugn som också präglade Black Beautys sista år. Och vi är många som sedan 1877 blivit förkämpar för djurs rättigheter direkt och indirekt genom romanen.

Besökare välkomnas till Sewell Park av en silhuett av Black Beauty

En av dessa djurskyddskämpar, Caroline Phelps Stoke såg också till att biblioteket i Ansonia Connecticut fick en minnesfontän och vattentråg för hästar till minne av Sewell. Vill man besöka minnesplatser för Anna Sewell är tyvärr kväkarkyrkogården i Lamas där hennes familjegrav fanns ingen bra idé. Markägaren fick plötsligt för sig att utplåna kväkarkyrkogården med bulldozers 1984 med ursäkten att kväkare inte har vigda kyrkogårdar (consecrated ground). Men huset där Anna Sewell skrev Black Beauty i Old Catton finns kvar och familjen Sewell blev till slut mer stadda vid kassa. En del av pengarna använde de till en park öppen för allmänheten i Norwich, Sewell park. Även här finns ett hästvattentråg till Anna Sewells ära.

Jag tänker att denna park är det bästa minnesmärke Anna Sewell kunde få även om det var ett illdåd att vandalisera kväkarkyrkogården med hennes familjegrav, oavsett vilka som var begravda där.


En kväkarpsalm för dessa och familjen Sewell blir dagens klipp. Jag älskar att den beskrivs som "occasioned by the spirit" alla som sjungit tillsammans med andra i anden känner igen sig i det fina arrangemanget. Alla som sjungit " Jesus, Jesus, låt mig tala om för dig." Känner också igen sig.

*För att stressa mina svenskelever kan jag skämtsamt påminna om Decamerone, italiensk klassiker som skrevs av Boccaccio när han och ett gäng andra sökte karantän på landsbygden under digerdöden. Shakespear skrev Kung Lear, isolerad under en pestepidemi, Mary Shelley skrev Frankenstein- en modern Prometeus under en sommars avskildhet i schweiziska alperna, Lina Sandell led av sviter från nervfeber som gjorde henne delvis förlamad, Elizabeth Barret Browning led troligen av en ärftlig sjukdom som gjorde hennes liv begränsat utanför skrivarstugan, ja listan kan göras lång över hur långtråkig isolering skapat mästerverk.

Gamla Chateaux, vår egen "Ginger".

Smilla, sannerligen en svart skönhet.