söndag 22 november 2020

Ta rygg





 

Joh. 1: 35-39

Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar.

När Jesus kom gående såg Johannes på honom och sade: »Där är Guds lamm.«

De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus.

Jesus vände sig om, och då han såg att de följde honom frågade han vad de ville. De svarade: »Rabbi (det betyder mästare), var bor du?«

Han sade: »Följ med och se!« De gick med honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen. Det var sent på eftermiddagen.

Här kommer vi från ett sammanhang där Johannes berättat att han sett Anden komma ner som en duva över Jesus och därför vet vem hen är som han döpte i Jordan. Döparen är dock  mer hemlighetsfull hos Johannes än hos Matteus, Lukas och Markus som ger oss exemplet i 1: 7-10 :

»Efter mig kommer den som är starkare än jag, och jag är inte värdig att böja mig ner och knyta upp hans sandalremmar.

Jag har döpt er med vatten, han skall döpa er med helig ande.«

Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och döptes i Jordan av Johannes.

När han steg upp ur vattnet såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva.

Och en röst hördes från himlen: »Du är min älskade son, du är min utvalde.«

I Johannes evangelium nämns inte att alla fick höra rösten från himlen. Kanske nämns inte detta eftersom det var allmänt känt redan, kanske eftersom Johannes är mer filosofisk, eller om man vill vara lite elak: esoteriskt gnostisk. Vill han framhäva det exklusiva i budskapet, att alla inte kan förstå det?

Jag tänker att skillnaden här hör ihop med att Johannes tvärtom är mer mänsklig och vill förtydliga de tre övriga evangelierna som missat detta: Johannes Döparen hade berett marken för Jesus på många sätt. Exempelvis är det hans lärjungar som är de första att följa Jesus. Det finns en organisk tradition redan så här i början. Johannes lärjungar hade kontakt med Johannes Döparen och det var han, Jesu kusin, som hade varit i närkontakt med Jesus, det fanns en förmedling mellan de första lärjungarna och Jesus själv.

Johannes evangelium är ju yngst av evangelierna och jag tror det är därför Johannes understryker detta. Det är inte Jesus som går fram till sina blivande lärjungar där de fiskar vid stranden direkt, det är Johannes som visar dem på Jesus. Sedan de visar de varandra på Jesus. Slutet av Johannes evangeliums första kapitel är en litterär motsats till den mäktigt klingande poetiska prologen om Ordet. Här kommer i stället en rad meningar i denna stil där vi detaljerat får veta vem som mötte vem och ledde den andre till Jesus: 

Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört Johannes ord och följt med Jesus.

Han träffade först sin bror, Simon, och sade till honom: »Vi har funnit Messias« (det betyder Kristus).

Han tog med honom till Jesus.

Och i förra inlägget citerade jag hur Filippos tar med sig Natanael till Jesus. Jag tänker att detta beror på evangeliets tillkomsttid. Johannes var mycket ung när han var Jesus lärjunge, troligen bara en nyss konfirmerad (Bar Mitzva) pojke, tidig tonåring. Han levde länge och när hans minnen började skrivas ner var det bara några få som var i hans situation, vilken var att ha mött Jesus själv. Men även den första generationen som bara mött de första lärjungarna började försvinna av olika skäl. Inte minst förföljelserna, som blev ärende i Johannes Uppenbarelser när han fängslades på Patmos,  gjorde generationslängderna korta.

Kanske är detta fokus på det andliga, som kan tyckas genomsyra Johannes evangelium helt och hållet, ett sätt att trösta dem som aldrig sett Jesus men ändå tror? Det lilla inskottet (det betyder Kristus) antyder att läsarna behövde få en tolkning till grekiska av det hebreiska ordet. Hur Johannes skildrar de första lärjungarnas möte med Jesus tyder också på det. Det fanns en tradition, en förmedling mellan dels Johannes , dels de lärjungar som först mötte Jesus och de som kom till lite senare. Simon fick höra det från sin bror, Natanael från en vän, så som evangeliet redan när evangeliet skrevs traderades mellan människor utan direktkontakt med Jesus.

För att hitta Vägen tog lärjungarna rygg på varandra.

 Textsnittet vill åter påminna om Armenierna som var den första staten som blev kristen redan på 200-talet . Bönen måste fortsätta även om de nu tvingas på flykt från urgamla kloster. Släkten har där följt släktens gång. De har tagit rygg på varandra för att finna Vägen och utan de där första kristna i Armeniens grannskap hade vi inte fått höra om Jesus. Jag är evigt tacksam att de inte gav upp utan förde ordet vidare.


 

5 kommentarer:

  1. Detta med att alla inte såg när duvan kom - samtliga var kanske inte helt fokuserade, hade barn att hantera, skymdes av andra etc. Det kanske inte var som tystnaden och fokuseringen inför en avgörande straffspark (förlåt den vanvördiga jämförelsen..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller helt med, så har vi ju alla någon gång missat något stort. Det myllrade folk vid stranden. Attraktionen var ju inte Johannes kusin utan Johannes själv. Just när han döpte var det förmodligen inte lika stor fokus på honom det verkar ha vart hans predikningar som väckte uppmärksamhet.

      Radera
  2. Fokus på det andliga, att det var ett sätt att trösta dem som inte var med -

    Hjälp och stöd att tro förstås. Men en sådant slags omtänksam ”uträkning” känns för mig som mindre sannolik jämfört med att det ”andliga” faktiskt väl alltid och överallt varit en del av allt från animism till kristendom.
    Jag tycker också att ”överandlighet” finns och har negativa sidor på många sätt, nedvärdering av kroppen mm mm, att vardagen kan vara heligt genomsyrad.
    Men därifrån till att det formlösa intelligenta öht inte finns, det tänker och känner jag är en dikeskörning, ett slags panteism.

    SvaraRadera
  3. Tillägg: ”..att det andliga faktiskt väl alltid”

    Jag, amatör, tänker att Johannes kanske varit lagd åt det andliga och under sitt liv pga detta tagit in sådana resonemang, liksom Thomas varit lagd åt skepticism. Kanske var Joh lite svärmiskt lagd? Petrus lagd åt mindre snack och mera verkstad?
    Men att Joh skulle ha tagit formulerat sig som han gjorde i syfte att balansera de andra evangelisterna.. känns inte så troligt..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst verkar hans temperament ha varit mer tonårigt svärmiskt. Men tanken som ofta förs fram att han skrev för att komplettera synoptikerna känns för mig inte främmande. Han tar ju upp mirakel som de andra inte nämner. Och är det inte en som kände Maria väl som kan återge de intima detaljer som vinundret i Kana. Johannes mor var troligen Marias syster alltså var det hs sin moster Johannes fick bo efter uppståndelsen. Det var ju i sig inte alls uppseendeväckande att en moster tog sig an sina barns kusiner. Tills för 70 år sedan var det vanligt även här. Johannes verkar dock ha varit yngre än övriga lärjungar även Jesus syskon blev ju genast församlingsledare efter Pingsten så de var förstås äldre de med. Marias barn var utflugna och Johannes fick bo hos henne, så han kom ju speciellt nära Jesus från "två håll" så att säga.Redan tidigt var han med på släktfesten i Kana och tyckte det behövde berättas som de övriga inte tyckte var viktigt att ta med, eller inte varit med om.

      Ja allt kan bli för mycket: inte minst "andlighet" usch . Men det är ju också sant att det finns en inre och osynlig verklighet. Fotoner syns men inte gravitationen. Du har så klart helt rätt.

      Radera