Abraham

 Barnlöshet har alltid varit en stor sorg och det var ännu värre förr. Det största problemet har aldrig någonsin varit oönskade graviditeter utan att de önskade inte vart. Missfall och fruktsamhetsproblem har man alltid lagt på kvinnans skuldror. När Abram och Saraj förblir barnlösa tar Abram Hagar, Sarajs tjänsteflicka , till surrogatmamma. Jag undrar verkligen över denna ofruktsamhetshistoria där kvinnan alltid får skulden och mannen alltid "lyckas" med en annan kvinna. Just i detta fall blir denna skuld lagd på Saraj dessutom extra märklig. Det står ju tydligt att Saraj är biologisk halvsyster till Abraham. Vad säger att hon inte hade kunnat få massor av barn med en annan man?

Trots kvinnans enastående viktiga position , bara hon kan föda nya människor, lyckades patriarkala system bryta ner henne till den punkt där barnafödandet var det enda kvinnan verkligen dög till , förutom tunga, repetitiva och smutsiga slavsysslor som mannen var för fin för, så all hennes självkänsla berodde av hennes fruktsamhet samtidigt som barnafödande var livsfarligt. Speciellt för de mycket unga flickor som giftes bort innan puberteten för att då bli gravida så tidigt i livet att bäckenet ännu inte var färdigvuxet.

Under 1900-talet kom Freuds misogyna teorier om penisavund att få en slags folklig förankring i avfärdandet av feminismen som en rörelse driven av avundsjuka grundad i att vi hatar männen eftersom vi är avundsjuka, inte på deras ekonomiska och politiska makt, utan på deras snoppar. Att kissa stående i grupp med andra snoppbärare anses vara kvinnans stora längtan och eftersom hon inte kan få en snopp längtar hon efter att föda en son. Därför underordnar hon sig villigt männen för att bli befruktad.

Det mest uppenbara vore väl att män avundas och räds kvinnors förmåga att föda och amma barn och därmed har ett extremt behov av att förtrycka kvinnor och begränsa hennes existens till just avelsdjur. Och precis så ser det ut. Kvinnor som Sara var inget undantag. Fast hon var härskarinna över de övriga slavarna var hon bara en slav i guldkedjor som skulle föda sin man/bror en son och arvinge. Och blev det inga arvingar var skulden och skammen hennes. 

De män som är tillräckligt kloka, mogna och tänkande för att vägra inordna sig i detta system, män som exempelvis vägrar skilja sig från en fru som inte föder söner eller har ett mer välbetalt arbete, kallas knapsu och räknas som kvinnliga =värdelösa eftersom de är som kvinnor men utan förmåga att föda barn. Mognad, eftertänksamhet, omhändertagande, ledarskap utan våld, mod och flit räknas som kvinnligt. De många män som är sådana föraktas ännu mer än kvinnor. Vem vinner på det? Eftersom mänskligheten är skapad till samarbete och godhet, det är det naturliga för oss och utan dessa egenskaper skulle vi inte finnas, är det ju rent vansinne att inte eftersträva dessa egenskaper . Ändå upphöjs "manliga dygder" som våldskapital, hänsynslöshet och svekfullhet till eftersträvansvärda  och de ges alla former av belöningar: pengar, makt och respekt.

Kristendomen ser detta dysfunktionella förhållande som ett resultat av syndafallet. Så fort Eden stängdes för människan begicks det första mordet. Den som inbillar sig att berättelsen om syndafallet och Kain och Abel på något sätt stödjer den nuvarande patriarkala ordningen är antingen inte läskunnig eller så förblindad att de inte ser hur detta står i motsats till skapelsens godhet . De fattar inte att hela Guds frälsningsplan handlar om att göra tvärtom.

Den som inbillar sig att Gud står bakom en patriarkal ordning där endast män ska styra, ställa och kontrollera alla ekonomiska resurser och hålla kvinnor som slavar i sitt hushåll, har alltså inte fattat ett jota. Kain kan ensam inte ge liv bara ta liv. Abraham är ingenting utan Saras äggceller och livmoder. Utan henne hade Guds livgivande frälsningsplan inte blivit av. Enligt Hebréerbrevet var de "överåriga". Abram blev Abraham, far, därför att Sara* i verkligheten inte var en slavinna utan en furstinna som var modig nog att föda en son trots det livsfarliga i att föda sitt första barn som "överårig".

Kains mord på Abel är ju motsatsen till det Sara gör: han dödar en son medan hon föder en son,  en

mirakelunge. Hela Guds frälsningsplan utgår från kvinnans äggceller och livmoder. Jesus föds också av en kvinna, men i detta fall inte på det mirakelvis som man börjat vänja sig vid i judendomen, av ett gammalt överårigt par som längtat länge efter ett barn. Nej, den här gången träder födelsemiraklet in i historien på ett nytt sätt. Ett ännu mer tydligt feministiskt sätt: Gud själv föds av en kvinna utan inblandning av någon man överhuvudtaget.

 

 

* 1 Mos 17: 15 »Din hustru Saraj skall du inte mer kalla Saraj: hon skall heta Sara." Sara betyder furstinna, hon är alltså inte längre den livegna kvinnan som kallas hustru, utan en furstinna som ska bli mor till kungar. Vi kristna ser det ju som att hon blir stammoder till Jesus, Messias, kungen lik Melkisedek; Fredsfursten.