Assar är vi alla

 Assar, med sin kvinnliga form Assarina, kommer av det fornnordiska Andswarur= den som svarar. Den som svarade för räkenskaper till exempel, var en andswarur, likaså den som avgav svaromål i andra frågor och av detta har vi sedan fått ordet ansvar som blivit verbet ansvara. Folk kunde instämmas till ansvar för mord och fram till 1900-talets början var det helt enkelt en rättegång som avsågs i denna användning av ordet.

Jag tänker nu på vad jag nyss läste i 100 dagar med Jesus. Niklas Piensoho föreslår att korset ska ses som en brottsplats, Jesus blir mördad på korset och ansvariga är många. Det är alltså  Gud själv som har utsatts för ett brott men det är också ett brott mot mänskligheten , mänskligheten i oss. För vi är skapade till godhet och samarbete, inte till mobbing och mord. Så här när vi närmar oss jul och festen för att fira det nyfödda Jesusbarnet blir kanske det brott som begås ännu tydligare. Herodes vill komma åt Gud i det nyfödda barnet och låter massakrera barnen i Betlehem med omnejd förutom sina egna söner. 

För de allra flesta framstår brott mot barn som extra vedervärdiga. Om något kan locka fram det mänskliga i oss så är det nyfödda barn. Alla, ung som gammal, blir jollriga solsken i närheten av ett nyfött barn. Den som i stället ser ett enkelt offer i ett litet barn räknas med rätta som omänsklig. När Gud själv blir människa blir det i en vanlig kropp, ett litet barn fött av en människa på vanligt sätt. När Gud torteras till döds är det ett brott mot en vuxen man men också där mot mänskligheten i oss alla. För en oskyldig som bara hatas på grund av sin snällhet, vi känner alla igen situationen där en elak mobbare ger sig på den snälle som ingen törs försvara, är ju lik detta spädbarn som borde locka fram vänlighet och inte grymhet i oss.

Men ett spädbarn lockar oss också till att ta ansvar. Den absolut vanligaste, friska, reaktionen på ett spädbarn är att vilja ta hand om det, ansvara för det tills det kan svara för sig själv. Mötet med godhet och vänlighet är nästan alltid som i Bamse: något som gör människan vänlig och god. Vi måste göra våld på oss själva för att göra motsatsen. Var och en har att svara för hur vi reagerar på snälla människor och försvarslösa, barn som gamla. Just nu när Corona-kommissionen kommit fram till det för alla uppenbara : att Sverige inte skött sina äldreboenden som vi borde, blir det dock tydligt hur få med stora ansvarsområden som vill ansvara.

Folkhälsomyndigheten trodde covid-19 var en vanlig influensa som vi skulle få stopp på genom att tillåta samhällsspridning medan vi isolerade riskgrupper, vilket ledde till massdöd i kvävning på äldreboenden eftersom man inte trodde på asymtomatisk smitta och hoppades att flockimmunitet skulle göra Sverige starkare än alla andra länder till hösten, när virus sprids lättare.

Det var en usel strategi som inte alls fungerade. Men ingen vill ta på sig ansvaret för detta fatala misstag och kommissionen är så svepande i sin bedömning att alla utpekas och därmed ingen. Som kristen tänker jag då på ansvar. Vem är svarande i rättegången om detta brott mot mänskligheten? Just nu ingen eftersom alla pekar på varandra: FHM på regionerna, regionerna på kommunerna , kommunerna på regeringen, regeringen på FHM. Det liknar onekligen rättegången mot Jesus där Sanhedrin skickar Jesus till Pilatus, som skickar Jesus till Herodes, som skickar Jesus tillbaka till Pilatus, som till slut låter mobben avgöra. Allas ansvar blir ingens ansvar.

 Men i Betlehem föds ändå Gud själv och tas om hand av två unga människor som inte smiter från sitt ansvar. De flyr till Egypten, skyddar och fostrar sin familj, lär upp Gud till timmerman och tar sedan hand om begravningen. Då som nu är det de som inte alls ansvarar för skadan som ansvarar för att vårda och hjälpa.

En riktig Assar/Assarina är inte så sällsynt, men tillhör ändå nästan alltid de som ansvarar för den skada de försöker läka. Jag tänker att det beror på att nära den vårdbehövande tar mänskliga grundinstinkter över och vi gör det rätta med ryggmärgen. Långt från nöden fastnar vi lätt i teoretiska elfenbenstorn där vi drar upp planer, som visserligen påverkar många, men det är så abstrakt där vid ritbordet att vi faktiskt glömmer ömsint försiktighet och vår inneboende förmåga till godhet och barmhärtiga beslut förträngs. Skulle generalerna själva behöva strypa motståndarnas generaler med sina bara händer hade krig varit kortvariga historier. Stod mobbarna ensamma mot resten hade mobbing varit ett avslutat kapitel.

Jag tror helt enkelt att ska vi fatta goda beslut i katastrofsituationer måste de besluten tas tillsammans med dem som står i frontlinjen. Om vi ska lyssna på någons rekommendationer just nu är det den stora grupp av Assarinor och Assarar som kämpar i vård och omsorg. De tar sig ibland tiden att uppmana oss som har andra ansvarsområden att inte sprida smittan, flockimmunitet har ett alltför högt pris. Lyssna till dem. Oassararna i sina elfenbenstorn har förbrukat sitt förtroende, låt dem skjuta skulden på varandra i en evig cirkel. Låt oss alla bli en Assar/Assarina och ta ansvar för att smittan inte sprids vidare. 

Maria och Josef har nämligen miljarder efterföljare, Herodes och Pilatus avsevärt färre. Vi andra kan alltså dominera. Vi ska åtminstone inte skjuta ansvaret ifrån oss på någon annan. Det saknas vetenskaplig evidens för att tvätta händerna men sunt förnuft säger att det hjälper. Det saknas vetenskaplig evidens för att avstånd och vädring hjälper, men det har visat sig göra just det-så håll avstånd och vädra! Hosta och nys i armvecket saknar också evidens men är naturligtvis bättre än att hosta rakt ut och munskydd är ännu effektivare än armveck. Nu måste vi ta ansvar för livet.