 | |
| Johannes med sin örn* |
Innan kungen på 1700-talet bestämde sig för att göra något åt bullriga staffansupptåg och allmän slöhet hos allmogen genom att ta bort en lång rad helgdagar var denna dag alltid en söndag: tredjedag jul. Evangelisten Johannes har sin helgondag idag, troligen eftersom julen ha en anknytning till Chanukka, ljusets högtid i judendomen som firas den 25 Kislev enligt den judiska kalendern alltså nio månader efter att Maria blivit gravid med Jesus enligt Lukasevangeliet i sjätte månaden (Adar )(februari-mars enligt gregorianska kalendern). Johannes talar ju mycket om Kristus som världens ljus, men Johannesprologen tar ju också upp Jesu födelse:
I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.
Det fanns i begynnelsen hos Gud.
Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till.
I Ordet var liv, och livet var människornas ljus.
Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Johannes.
Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom.
Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset.
Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen.
Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte.
Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom.
Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn,
som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud.
Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.
Evangelisterna har förknippats med fyra djur/varelser: Matteus =ängel/människa, Markus=lejon, Lukas=oxen och Johannes= örnen. Lukas, oxen, är ju en slags extrem :det jordbundna starka djuret som blivit symbol för arbetare i alla tider. Romarna sa : "Quod licet Iovis, non licet bovis" =det som är okej för Jupiter är inte okej för oxen, dvs det en högt uppsatt person får göra är absolut omöjligt för en arbetare, allmogen. Det råder olika lagar för olika människor.
Förutom att oxen lever under hårdare villkor än andra är den bunden till jorden, adam. En örn kan däremot flyga hur högt som helst och trots sin storlek är örnen lättare än luften medan oxen är tung och stark. Oxen finns oftast med i en julkrubba som en symbol för Lukas, den evangelist som gett oss julevangeliet men också därför att en oxe behövdes för det tyngsta arbetet i jordbruket och fanns på alla gårdar och i alla stall. En elev till mig just nu berättade att hans morfar använt oxar på deras styva jord nere vid kusten eftersom varken traktor eller hästar mäktade med den.
En oxe är också långsam medan örnen flyger kvickt över jorden och på många sätt är det adekvata beskrivningar av det tredje och fjärde evangeliet. Den noggranne läkaren Lukas berättar lugnt och detaljerat om graviditet och förlossning i stallet, medan Johannes börjar högt i himlarymden där Gud sätter Guds plan med att födas som spädbarn förklaras i poetiska ordalag. Lukas berättar jordbundet i kronologisk ordning om hela Jesu liv medan Johannes flyger högt och dyker ner i vissa specifika händelser som Lukas i sin vilja att berätta så mycket som möjligt missat., eller inte vetat om eftersom han använt andra källor medan Johannes själv var med Jesus från början av hans gärning genom att han verka ha varit Jesu kusin, hans mamma var Jesu moster.
Därför är Lukas evangelium det evangelium som introducerar Jesu allra bäst. Ska man bara läsa ett evangelium rekommenderar jag alltid Lukas medan Johannes är en slags "stjärnbok" (överkursen i Hej Matematik) som mer lämpar sig för den som redan vet grunderna i Jesu liv genom Lukas och de övriga evangelisterna.
Jag kan förstås inte låta bli att hänvisa till Erik Axel Karlfeldts , enligt mig, bästa dikt, den storslagna "Oxen i Sjöga" ur Flora och bellona (1918) där örnen, Tyskland får stå för kriget och allmogens oxe, Lukas står för freden som i de två första stroferna limmas över av en protestantisk biskop som menar att " Lukas/ du ska stukas/ditt katolska djur" men biskopen övermannas av styrkan i det fredliga djuret: "Stor är oxen i Sjöga. /Pannan är som ett valv. /Satan, den lede/flyr från hans vrede/lik en ringa kalv." Oxen står för tryggheten: "Månförgylld om horna /går han på himmelens äng, / vaktar de fromma korna, / stor, stark, sträng."
Och i slutet av dikten anknyter Karlfeldt till Lukas julevangelium där oxen mirakulöst nog börjar utveckla vingar. Miraklet i Betlehem vittnar om fredens mirakel. 1918 var det nog många som sa om freden "Ja, ja, när kon börjar flyga." 11 november gjorde två revolutioner; den ryska och den tyska, dock freden till ett faktum. Oxen vann:
"Ängel, blås i basunen/ bryt ditt sista sigill!/ Smattra örn/ kring kyrkans hörn/ din apokalyptiska drill!/ Ryten, I lejonlundar/ ert blodsevangelium!/ Oxen ensam begrundar/Stor, sträng, stum."
Fjärran i fridens ängder
ledd som med solskensgarn,
följer stuten,
glansbegjuten
himmelens förstfödda barn.
Ensam vid drömmande tjärnen
går han i oljeskog;
blommor bär han på stjärnen,
vingar gro kring hans bog.
 |
| Modern kyrkomålning av Lukas , oxen. Svenska Kyrkans hemsida. |
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar