Fasteläsning

 Jag visste inte att detta var en benediktinsk sed att läsa en fastebok men nu vet jag. Jag har bara gjort det i alla år, trodde nog att jag kom på det alldeles själv, 
sedan min elev Fatima fick mig att börja hålla den kristna fastan när jag var 25 år. Hon skrev i SFI-kursen en text om att hon som muslim inte fastade som de kristna, och jag insåg att jag inte fastade, att typ bara mina polska kompisar gjorde det och att det var något jag längtade efter.

Att växa upp i en laestadianskt präglad del av världen gjorde att seder som gav ett högkyrkligt intryck inte var så kända. Fastan märktes förstås i liturgiska färger och mässmusiken, men där var det slut. JO, Långfredag sjöng vi acapella och det var ingen predikan bara läsning ur Jesu Kristi lidande bit för bit mellan psalmer som "O huvud blodigt sårat" , "Han på korset, han allena." och "Du bar ditt kors , o Jesu mild". Och som min kultur är en gråtfärdig sådan, grät jag floder så klart. "Såsom Jesu kärlek var , aldrig någons varit har." 

Jag skäms inte för mitt unga jag och skämtar inte bort mitt gamla sätt att fira fastan och påsken på. Det var en god skola för en lärjunge. Jag köpte till exempel inte godis och annat smått utan samlade i fastebössan. Redan som söndagsskolebarn gick jag runt i gårdarna och skramlade till Lutherhjälpen i vårsolens sken. När jag blev tonåring stod jag på stan med dessa bössor och käftades med snåla gubbar som menade att pengarna inte kom fram till behövande. Slipad argumentationsteknik gav det mig. Men en riktigt stilla begrundande tid var inte fastan för mig innan Fatimas uppsats gav mig en epifani-upplevelse. Hon skrev " Vi fastar inte som de kristna som inte äter kött,mjölk,  fett och sötsaker."

Jag insåg att man kan "ära Gud med sin kropp" genom fastan. Och att det är naturligt att det märks att man är kristen genom en annan livsstil, även i maten. Vegetarian var jag redan men fasta onsdag och fredag och det där med mjölk, fett och sötsaker blev ett sätt att skilja fasta från vardag.  Jag märkte att kroppen kom in i en vila och tänkte att det skulle passa med andlig läsning mer än bara Bibelläsningsplanen och "De nya kläderna" (finns någon gammal människa som känner igen den från EFS-förlaget?). Jag tänkte då att andlig läsning vore en bra sak tillsammans med veganmaten. Och på den vägen är det.

I år omläser jag Peter Halldorfs Därför sörjer jorden. En nödvändig bok. Omläser gör jag oftast under fastan för jag vill läsa garanterat andlig fördjupning nu och den bok som tål att bli fastebok är en som tål att läsas om.  Ofta läser jag väldigt fort, men under fastan läser jag långsamt, begrundar orden, skriver upp goda citat och läser om samma stycke flera gånger. Då passar Halldorfs bok speciellt bra eftersom den är indelad i mycket korta "kapitel".

Just idag är det Earth Hour och den passar ju förstås extra bra då eftersom ämnet är eskatologi i klimatkrisens tid. "Kyrkans existensberättigande består i att vara ett vittne om framtiden. Det hopp som växer ur tron, och får kärleken att djupna, ger hela livet en eskatologisk dimension." skriver Halldorf. Detta hopp vill jag dela denna lördag före Palmsöndag som också är dagen vi firar Earth Hour. Earth Hour som blir en fasta från elektricitet och alla dessa aktiviteter som kräver denna energi. Stillhet, samtal och gemenskap kommer i centrum i stället för underhållning och städning. Fastans innersta kärna blir tydlig eftersom kyrkans uppdrag är eskatologiskt. Jordens framtid vilar i våra bedjande händer vi vet hur det går: jorden ska förnyas och uppstå i härlighet. Historiens slut är dess början.