fredag 4 juni 2021

Urban, Vilhelmina och Blenda

Min gamla ponny på morgonen av sin 29:e födelsedag 1 juni. Då kom värmen.


Häggen i knopp.



 


Hästarna söker svalka i stallet

Det finns så många ordspråk och talesätt kring hur sommaren ska bli. Det är inte underligt alls eftersom sommaren var livets skafferi som man måste ha tillgång till för att kunna fylla sina egna förråd för att överleva vintern. Det är verkligen inte konstigt att man ville ha lite koll över det helt okontrollerbara under våren. Skulle man våga tömma förråden av hö, eller borde man ha ett visst lager kvar i händelse av usel skörd den kommande sommaren?

Min farmor var noga med "märkesdagarna": Kristi Himmelsfärdsdag skulle i sin helhet förutspå sommarens väder. Värme och sol med lite regn var alltså idealiskt Kristi Himmelsfärdsväder.

Att det både var dagar som kom samma dagar i kalendern varje år, alltså solåret, och dagar som följde kyrkoåret, alltså månåret, var säkert inget farmor eller folk i allmänhet reflekterade över. Men jag kan inte låta bli att tänka på att man på detta sätt använde både hängslen och livrem för en så säker prognos som möjligt.

Denna meteorologiska hjälpreda hämtas i allmänhet från Bondepraktikan som är lika för hela norra Europa. En våt april och kall maj är enligt detta standardverk för bönder i bland annat Tyskland, England och Sverige, gynnsamt för skörden. Men det är sällan det regnade i april i stora delar av Sverige och än idag är det ju enorma snömängder vi får och ytterst sällan regn här i norr. Men något har hänt med vädret och detta har hänt under den korta tid jag befunnit mig här på jorden. Exempelvis föll årets första snö (som sedan låg kvar hela vintern)  i Kiruna när jag föddes 13 september. 

När min äldsta dotter föddes drygt 20 år senare föll det årets första snö på natten och bidrog till känslan av oändlig lycka och ljuvlig frid när den singlade ner över vår bil nere på parkeringen som var synlig från mitt fönster på BB. Motorn var fortfarande så varm, förlossningen gick jättesnabbt,  att snön tinade i form av ett Andreas-kors på motorhuven när jag stod i fönstret och tog in all lycka i stora svala vågor över min trötta och upprymda kropp. Förlossningen var vunnen. Min hett efterlängtade dotter var född.

Hennes första tio år i livet var det också så att första snön som stannade kom just i dagarna kring den 11 oktober, hennes födelsedag. Men så ett år bestämde sig Kirunas kommunpolitiker att förlänga turistsäsongen och locka elitskidåkare med en snögaranti från den 1 oktober. Det blev en dyr affär. Varken första året eller något annat år därefter låg snön den 1 oktober, inte ens den där som tinar bort igen. Så man fick istället experimentera med vatten från en nedlagd gruva, som håller noll grader året runt, och göra konstsnö med hjälp av detta vatten. Nu är garantin borttagen fast det faktiskt föll ovanligt tidig snö i Kiruna 2020. Inte ens första november är nu en säker snödag, ofta faller snön som stannar i början av december.

Norrbottens län börjar alltså få liknande förhållanden som rådde i norra Västeuropa på medeltiden när Bondepraktikan togs i bruk. Stämmer alltså alla väderprognoserna i den numera? Nej, det sa min farmor redan för 30 år sedan. "Inga tecken stämmer längre". En kulturskatt av väderprognosticerande uttryck var helt felaktiga , detta trots att hon upplevde att de stämt något så när så länge hon kunde minnas. Farmor tyckte absolut att en kall Erikdag, en riktig kall, gärna med snö, som sedan strax följdes av underbara varma dagar på Urban, Vilhelmina och Blenda bebådade en varm sommar. Och som sommaren i Kiruna är väldigt kort, var det bara positivt. Torka var inget man någonsin behövde bekymra sig för i Sveriges nordligaste vattenrika, jökelstinna kommun. Kom det lite regn en sommar som var varm, smälte det bara av lite mer från glaciärerna. Precis det fenomen som håller Östafrikanska höglandet vid liv, liksom Libanon, Israel, Palestina och stora delar av Indien, gör att sommar torka är ett problem man aldrig behövt oroa sig för i Kiruna.

Men vi vet ju att när glaciärerna bara tinar och inte växer tillbaka till sin forna storlek under vintern , så är den vattenreservoaren slut. Och just det händer överallt i världen just nu. Vattenreservoarerna förångas eller smälter ner och faller ner i havet utan att hinna vattna jorden. Urban, Vilhelmina och Blenda var ovanligt kalla i år*  och ändå är prognosen att sommaren blir den varmaste hittills sedan mätningarna startade. I skrivandes stund är det 25 grader varmt och Norrbotten slår värmerekord i landet. Igår hade Vidsel 27 grader varmt.

Tecknen stämmer inte.




* om man räknar de senaste trettio åren som "normalperiod", när jag var barn var det oftast snö och minusgrader större delen av maj och en bit in i juni. Men vi glömmer så fort vad som är "normalväder"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar