Andersmäss

 Galaterbrevet 4:6

Polarnatten blir lättare att överleva inom Guds rikes globala kärlekspraxis, här råder Guds rike i vårt kök med goda vänner och söner.

Och eftersom ni är söner har Gud sänt sin sons Ande in i vårt hjärta, och den ropar ‹‹Abba, Fader!››."

Den som följt denna 11 år gamla adventskalender genom åren vet ju att idag börjar Kaamos/ Skábma, polarnatten som avslutas 19 januari på Henrik-dagen. Andersmäss är också namnet på första Advent numera. Dessa båda firas samtidigt på första söndagen i Advent. det är traditionellt en stor kyrksöndag och gudstjänsten i Jukkasjärvi kyrka firas då på samiska. Det kan ju låta väldigt lokalt men ändå menar jag att detta är ett bevis på Guds globala avsikter med oss. 

Andreas är ett grekiskt namn som etymologiskt hör ihop med det grekiska ordet för människa anthropos- Liksom i många språk är människa också kopplat till ordet för man andros och man kan hävda att Andreas både betyder mänsklig och manlig. Jag väljer förstås ordet mänsklig som det mest betydelsefulla för teologiska resonemang men i denna text från Galaterbrevet inräknas alla människor i begreppet  söner, eftersom Jesus var den utlovade sonen som skulle komma med fred. 

Genom språket osynliggörs alltså kvinnor och det är jag absolut ingen anhängare av. Men man kan också se det positivt ur min synvinkel: alla är Guds barn och den nu så omdebatterade "könsidentiteten" spelar ingen som helst roll. Att vara Guds barn är att vara sant mänsklig. Vi människor har alltid haft en mörk tid framför oss när vi firar minnet av den första lärjungen Andreas. I relation till polarnatten blir människans utsatthet extra tydlig. Nakna i kylan, utan klor och vinglandes på två spröda ben har vi människor inte mycket annat än varandra att ty oss till-och Gud, universums skapare som i Jesus också är Kosmos rätta kung. 

Vi har alla varit barn och vaknat mitt i natten av någon mardröm eller något skrämmande ljud. Vi har ropat rakt ut och i de flesta fall kom en mamma eller pappa, mormor eller farfar till oss, tröstade och lyfte upp oss i sin famn. Det var då vi började lära oss vad kärlek är och gör.

"Guds rike inbjuder till en omfattande global kärlekspraxis"   säger Werner Jeanrond just nu i dagens morgonandakt. "Guds rike är en kraft som förvandlar våra hjärtan […]Om vi vill ryckas med i denna dynamik" säger Jeanrond, kan vi absolut fira jul med gott samvete. Och jag vill tillägga att denna kärlekskraft hjälper oss att överleva Skábmas/Kaamos svåra tid. När nattens mörker är skrämmande och inget är enkelt i vardagens kyla som gör allt trögt och tungt,  kan vi ropa "Evig Fader!" ut i natten.

Andersmäss påminner oss om att vi är människor med rätten att ingå i Guds rike och familj. Och detta gäller också där denna tid på året är ljus och varm. Som Werner Jeanrond sa är Guds rike är global kärlekspraxis.

En son är hos född

Morfar Sune längst upp till höger bredvid mormor Signe med 6 av de 7 barnen. Min mamma sitter i mormors famn. Morbror Ola sitter i morfars famn. Längst till vänster står Solveig och ovanför henne storebror Bror, bredvid henne står Gullik och framför dem alla står Sven-Erik.

Jesaja 9: 6

För ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste. (Svenska Folkbibeln 2015)

Sune är dagens namnsdagsbarn. Sune betyder helt enkelt son. Morfar hette Sune och min äldsta morbror hette Bror. Mormor hette dock inte Dotter och mamma hette inte heller Syster, men nog är det intressant att vi har namn som betyder son och bror. Det känns lite som ett namn man ger till barnen om man är den enda familjen i världen och dessutom har väldigt få barn. Son är ett namn som skulle kunna användas i Edens lustgård. 

Våra -son/-dotterefternamn, patronymerna, är ju också en rest av en liten värld, med få människor att förhålla sig till. Systemet är ännu fullt levande i Island med en befolkning på ca 350 000 människor. När namnen ordas i bokstavsordning går man efter förnamnen.

PÅ jorden finns nu fler än 7 miljarder människor. Att någon skulle ha ett unikt namn som ingen annan har någonstans är nog inte troligt även om det är möjligt. Men att kombinationen som den utlovade sonen  Jesaja berättar om skulle vara mycket vanligt är dock mindre troligt. Visst finns säkert många som heter Under, i Östafrika har jag stött på många vackra namn. Upendo=Älskad är tex vanligt och Precious som vår grannes son på Gruvfogde 14 och den berömda detektiven Mma Ramotswe heter är ett populärt namn, i dagarna fick jag senaste Svenska Journalen där omslaget pryds av flickan Charity som kämpar mot könsstympning. 

Mäktig Gud känns kanske mindre troligt att en judisk, kristen eller någorlunda ödmjuk människa skulle kalla sitt lilla barn, men faraoner och dylikt löst folk med problematisk självuppfattning kunde säkert ta sig detta namn. Fridsfurste har ju varit ett vanligt kunganamn i Europa, Fredrik betyder just det. Evig Far är ju också helt möjligt att någon kan heta, ungefär det betyder ju namnet Abraham. Men kombinationen känns tämligen unik.

Jesaja profeterade alltså inte för ett litet Island, eller ens Norden där man ganska lätt kunde identifiera en person med namnet Sune Andersson. Han profeterade inte heller enbart för det judiska folket där hade också ett kortare namn fungerat som identitetshandling, han behöver alltså precisera mer än att bara kalla det utlovade barnet son eller ens Sune. Jesaja profeterade för hela mänskligheten och lite längre fram kallar han också barnet Immanuel=Gud med oss. Genom hela Bibeln ges detta Underbarn fler namn ända till Bibelns sista bok. Vi säger ju oftast bara Jesus, men jag undrar om det finns ett kärare barn bara med tanke på alla namn han får genom hela Bibeln: A och O, Ordet, Messias, Lejonet av Juda, Guds lamm, den Gode herden,  är bara ett axplock. 

Kontrasten mot Sune Andersson är slående. Jesus ska ju också bli igenkänd i sin egen unika person i hela Kosmos med ett alldeles eget och ytterst innehållsrikt och beskrivande namn. Morfar Sune hade en betydligt trängre krets att relatera till  men morfar var ju en av oss många genom historien som "iklädde sig Kristus" och fick dela hans underbara namn: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig far, Fridsfurste. Ett namn morfar kände väl.

Gott nytt år

 

Sakarja 9:10

Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim,
alla hästar i Jerusalem.
Krigets vapen skall förintas.
Han skall förkunna fred för folken,
och hans välde skall nå från hav till hav,
från floden till världens ände.

 

November är just nu väldigt kall och vintermörkret står omkring oss som sig bör. I Australien är det sommar men Adventets konung firas även där. Det är något som vi säger som en småtrött självklarhet men just denna november har det blivit så där tydligt sant för mig som självklarheter blir ibland: att Jesus faktiskt är hela världens kung. Vi här på norra halvklotet behöver ett nyårsfirande idag pga vintermörkret men vi människor behöver sjunga Hosianna var vi än bor därför att Jesus på riktigt är kung av kosmos.

Texten från Sakarja börjar ju med åsnan, den delen av texten vi bäst minns. Men fortsättningen är det stora budskapet. *Freden ska nå hela världen. Den konung Sakarja profeterar om är inte en nationalistisk symbol för en liten utsatt folkgrupp i Mellanöstern utan hela världens och alla människors rätta kung. Bibelns budskap är antinationalistiskt från början till slut. Hela tiden påminner Gud om att han inte är en liten stamgud med begränsade intressen och befogenheter. Gud är Gud, Herren är Herre, överallt och i alla tider.

Det är inte en tom fras att just denna dag önska och tala om ett gott nytt år när detta är dagens budskap: det är inte kört, kosmos kung r på väg och med honom freden och friden, harmonin och jämvikten. Gott nytt år! Varje år, "varje natt och varje dag, varje litet andetag" för oss närmare den dagen.

 

Psalm 109 handlar om hur advent utmanar livets strid i jordens alla zoner.

Här ytterligare ett lyssningstips Christos Jinieti / Gläd dig du Kristi brud  en grekisk julsång och den kanske allra vackraste svenska adventsspsalmen 

thttps://open.spotify.com/track/5jT3k3SHfPlj37H6dIlS1W

 

 

 

*Jag hoppas ju förstås att det där om att utrota hästar i Jerusalem är en metafor för att de rika och krigiska som red på stridshästar ska försvinna och inte en bokstavlig profetia om just hästar