Galaterbrevet 4:6
Polarnatten blir lättare att överleva inom Guds rikes globala kärlekspraxis, här råder Guds rike i vårt kök med goda vänner och söner.
Och eftersom ni är söner har Gud sänt sin sons Ande in i vårt hjärta, och den ropar ‹‹Abba, Fader!››."
Den som följt denna 11 år gamla adventskalender genom åren vet ju att idag börjar Kaamos/ Skábma, polarnatten som avslutas 19 januari på Henrik-dagen. Andersmäss är också namnet på första Advent numera. Dessa båda firas samtidigt på första söndagen i Advent. det är traditionellt en stor kyrksöndag och gudstjänsten i Jukkasjärvi kyrka firas då på samiska. Det kan ju låta väldigt lokalt men ändå menar jag att detta är ett bevis på Guds globala avsikter med oss.
Andreas är ett grekiskt namn som etymologiskt hör ihop med det grekiska ordet för människa anthropos- Liksom i många språk är människa också kopplat till ordet för man andros och man kan hävda att Andreas både betyder mänsklig och manlig. Jag väljer förstås ordet mänsklig som det mest betydelsefulla för teologiska resonemang men i denna text från Galaterbrevet inräknas alla människor i begreppet söner, eftersom Jesus var den utlovade sonen som skulle komma med fred.
Genom språket osynliggörs alltså kvinnor och det är jag absolut ingen anhängare av. Men man kan också se det positivt ur min synvinkel: alla är Guds barn och den nu så omdebatterade "könsidentiteten" spelar ingen som helst roll. Att vara Guds barn är att vara sant mänsklig. Vi människor har alltid haft en mörk tid framför oss när vi firar minnet av den första lärjungen Andreas. I relation till polarnatten blir människans utsatthet extra tydlig. Nakna i kylan, utan klor och vinglandes på två spröda ben har vi människor inte mycket annat än varandra att ty oss till-och Gud, universums skapare som i Jesus också är Kosmos rätta kung.
Vi har alla varit barn och vaknat mitt i natten av någon mardröm eller något skrämmande ljud. Vi har ropat rakt ut och i de flesta fall kom en mamma eller pappa, mormor eller farfar till oss, tröstade och lyfte upp oss i sin famn. Det var då vi började lära oss vad kärlek är och gör.
"Guds rike inbjuder till en omfattande global kärlekspraxis" säger Werner Jeanrond just nu i dagens morgonandakt. "Guds rike är en kraft som förvandlar våra hjärtan […]Om vi vill ryckas med i denna dynamik" säger Jeanrond, kan vi absolut fira jul med gott samvete. Och jag vill tillägga att denna kärlekskraft hjälper oss att överleva Skábmas/Kaamos svåra tid. När nattens mörker är skrämmande och inget är enkelt i vardagens kyla som gör allt trögt och tungt, kan vi ropa "Evig Fader!" ut i natten.
Andersmäss påminner oss om att vi är människor med rätten att ingå i Guds rike och familj. Och detta gäller också där denna tid på året är ljus och varm. Som Werner Jeanrond sa är Guds rike är global kärlekspraxis.