Julkalenderns avslut med en mycket sorglig, och viktig, minnesdag

 Och Anden och bruden säger: ”Kom!” Och den som hör det skall säga: ”Kom!” Och den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten.  Upp. 22:17

13 januari 1998 tände den kristna homosexuella mannen Alfredo Ormando eld på sig själv på Petersplatsen i Vatikanstaten i protest mot hur kyrkan behandlar homosexuella. Johannes Paulus II var påve då och mörkade Ormandos självmordsbrev som var ett manifest mot hatet mot homosexuella i kyrkan. Alfredo Ormandos mor fick aldrig veta vad som hänt utan hon fick höra att sonen dött i en bilolycka. 

Ingen  är förstås felfri men den behandling Alfredo Ormando fick utstå från Johannes Paulus II är inte värdigt en kristen ledare, snarare betedde han sig som en fascist av värsta sorten när han medverkade till mörkandet av Ormandos brev. Det sägs också att han på platsen där Ormando tände eld på sig själv ska ha predikat mot homosexualitet med ord som att "stå emot ondskan". Detta kan ju ha missförståtts, vilket jag sannerligen hoppas,  men hemlighållandet av brevet är ju inte ett missförstånd.

I ett brev till en vän berättade Ormando att han inte var rädd för döden eftersom han visste om att han skulle få komma till ro hos Gud dit han längtade för att få komma hem och slippa känna sig som en infekterad smitthärd pga sin läggning. Det känns skönt att veta att han aldrig förlorade tron på vår himmelska förälder trots elaka och förblindade representanter för Jesus här på jorden.

Vatikanen mörkade men Barockbloggen mörkar inte, här kommer därför ett utdrag från Alfredo Ormandos brev:

Förlåt mig för att jag föddes till världen. Förlåt mig för min längtan. Förlåt mina drömmar. Förlåt mig att jag har skrattat. Förlåt mig att jag har tyckt mig vara lika mycket värd som heterosexuella. Förlåt mig att jag har upplevt min homosexualitet som något naturligt.[...] Jag hoppas de ska förstå mitt budskap. Det är en form av protest mot kyrkan, mot hennes demonisering av homosexualitet.

Numera hålls manifestationer den 13 januari på Petersplatsen i åminnelse av Ormandos manifestation.

 

Hagar den 11 januari

 Kom, alla ni som törstar,
kom hit och få vatten,
kom, även om ni inte har pengar!
Förse er med säd, så att ni får äta!
Kom och få säd utan pengar,
vin och mjölk utan att betala! Jesaja 55: 1

Hagar är en av få personer som lyfts fram i mer detalj i Gamla testamentet. Hon är dessutom en kvinna vars namn betyder "flykt"och hon är inte av Abrahams släkt utan "egyptier".  Till och med i Anne de Vries Barnens bibel är hon så framträdande att hon förekommer i både text och bild (underbara bilder i min barndoms version från 1970-talet). Hennes livsöde var nog inte alls ovanligt. Bortrövad som barn och såld som slav till en familj där den åldriga mannen våldtar* henne så fort hon blir fertil för att hon ska föda honom och hans fru/halvsyster barn. Vi vet ju inte så mycket om andra familjer i området men vi vet att detta var det normala bland de faraoner och högre tjänstemän i Egypten vid denna tid. Inget i Bibelns berättelse antyder något anat, tvärtom berättas det rakt på sak att Hagar var Saras tjänstekvinna och Sara gav henne till Abraham för att han skulle få barn med Hagar, Barnet skulle räknas som Saras.

Så klart är det lätt för Abraham att få barn med en ung egyptisk flicka till skillnad från med sin halvsyster som vid tiden för detta dessutom hade genomgått klimakteriet. Sara hade antagligen lätt blivit gravid medan hon var i fertil ålder om hon fått en ung man som inte alls var släkt med henne som far till barnet. Man kan se av gravfynd och DNA-undersökningar av Egyptens faraoner att de oftast var gifta med syskon och halvsyskon. Dynastierna avlöste varandra eftersom de till slut bara fick dödfödda barn, som Tutankhamon som med sin syster fick två för tidigt födda döttrar vilka ovanligt nog balsamerades (vilket tyder på en stor sorg och stora fertilitetsproblem),  eller fick väldigt sjukliga arvingar, också här är Tutankhamon ett exempel på svåra genetiska skador som eventuellt tog hans liv vid 19 års ålder. Faraoner fick ibland också barn med slavinnor eller "testade sig fram" med olika systrar

Hagars livsöde var alltså inte ovanligt. Hon är ändå mycket ovanlig eftersom hon drevs ifrån hushållet tillsammans med sin son Ismael. Detta var något otänkbart, att slavinnan fick behålla sin husbondes barn som sitt eget. Inte ens i dag är det normala att kvinnor får behålla sina barn efter en skilsmässa i Mellanöstern. Sharialagen till och med förbjuder allt annat än att barnen tillhör pappan. Hur mycket mindre skulle inte en slavinna få behålla sitt barn. Men Hagar är eljest.

Hon är också eljest i detta att hon ger Gud namn när hon möter honom i öknen första gången då hon gravid med Ismael flytt från Saras misshandel av henne och ger Gud namnet "Seendets Gud". Andra gången när hon frigivits men åter tror att både Ismael och hon ska dö av törst i öknen visar Gud henne  åter en källa. 

Jag tänker också att Sara var eljest som släppte iväg Hagar med sonen Ismael trots att Bibeln säger att Sara gjorde det för att hennes lille Isak skulle bli ensam arvtagare till Abraham. Det  är så ovanligt med frigivna slavar i forntiden att något speciellt måste det också ha varit med Sara. Hur lätt hade det inte varit att skicka iväg Ismael till fårhjordar långt bort från just deras tält. Hur lätt att sälja Hagar till en annan storbonde i Kaanan. Men hon låter dem bara flytta iväg till en egen oas där Ismael växer sig stark.

Isak och Ismael håller också kontakten med varandra livet igenom trots skillnaden i social status mellan dem. När Abraham dör är de båda med på begravningen och av det lilla som Bibeln berättar om halvbröderna framgår inga konflikter. Tvärtom får vi veta att Hagars "egen" oas Beer Lachaj Roi nu är Isaks lägerplats. Detta visar på ytterligare en sak som gör både Hagar och Sara annorlunda. I denna kultur av blodshämnd och långsinthet i generationer visar dessa båda mammor att de inte ger bitterhet i arv till sina barn. De går utanför konventionerna inom sina av samhället uppställda trånga gränser. det borde ge oss inspiration till att göra sammalunda.

Hagars visdom är att inte bära på bittert agg och inte fostra sitt barn i denna anda, trots att hon hade all anledning till det. Hon visar också att hon vet vem hon ska vända sig till i tider av yttersta nöd. Hon ger även Gud ett namn när hon inser att han verkligen ger henne att dricka utan betalning. Man kan säga att hon upprättar en ömsesidig relation till Gud och kanske är det denna öppna och ömsesidiga relation med "jag är" som hon kallar för "jag ser" som ger henne styrkan att stå emot bitterheten och fostra sin son ensam till att lämna bitterhet bakom sig.

Saras visdom är att hon inser att när hon följde konventionerna om att hennes man kunde våldta hennes tjänsteflicka för att ge henne själv ett barn gjorde hon fel. Hon lämnar därför konventionerna därhän till slut när Hagar och Ismael släpps fria tillsammans. Gud säger då till Abraham att Sara gör rätt. Abraham får alltså lära sig att man inte äger människor genom Saras exempel. Inte heller Sara fostrar fram en bitter hämndkultur mot storebror Ismael hos Isak utan båda mödrarna friger båda barnen till att leva vuxenliv tillsammans i fred. 

I Hagars livsöde får vi åter bevis för att Bibeln ser till änkan, främlingen, den fattiga och faderlösa. Flyktens Hagar påminner oss om hur Gud ser på flyktingen och om hur vi alla kan leva våra liv i frihet utan bittra bojor.

Abraham skickar iväg Hagar och Ismael som barockkonstnären  Il Guercino (1591-1666) framställer händelsen. Här är Sara passiv medan hon inte är det i Bibeltexten, tvärtom, när hon friger sin slavinna tillsammans dennas son är det Abraham som liknar farao som inte vill släppa israeliterna från slaveriet i Egypten och tvekar om att låta dem gå. Men Sara står på sig och Hagar blir frigiven.

 

 

* Jag har mycket svårt för att tro att det fanns något som helst samtycke från flickans sida.

Agatho ca 577- 10 januari 681

Han är den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus. Inte bara med vattnet utan med både vattnet och blodet. Och Anden är den som vittnar, ty Anden är sanningen.
Det är tre som vittnar:
Anden, vattnet och blodet, och dessa tre är samstämmiga.
Vi godtar ju människors vittnesbörd, men Guds betyder mer, ty detta är Guds vittnesbörd: han har vittnat om sin son.
Den som tror på Guds son har tagit emot vittnesbördet i sitt inre. Den som inte tror på Gud gör honom till lögnare, eftersom han inte tror på det vittnesbörd Gud har gett om sin son.
Och detta är vittnesbördet: Gud har gett oss evigt liv, och det livet finns i hans son.
Den som har hans son har livet. Den som inte har Guds son har inte livet. 1 Joh 5: 6-12

Det är märkligt hur den unga kristna kyrkan gjorde allt för att komplicera Jesus-bilden. Ingen pedagogisk förenkling såsom ett slags sammanskrivet evangelium enligt Marcions idé, bestående av delar av Lukasevangeliet och några Paulusbrev som harmoniserats ihop med Marcions egen teologi i stället för fyra olika.  Nej, fyra evangelier och flera olika författares brev till församlingarna, till och med det privata brevet från  Paulus till Filemon om hans förrymde slav, och en märklig samling uppenbarelser från Johannes på Patmos,  bevarades.

Sedan blev kyrkan accpeterad i romarriket och började diskutera läran om vem Jesus var. Hur var han GUds son? Blev han Guds son vid dopet, vid Marie Bebådelse eler vid uppståndelse eller var han det från begynnelsen? Kyrkan kom fram till det sistnämnda. 

Sedan började man diskutera Jesu mänsklighet, var han bara av Guds släkt, enbart född av Gud enligt Aristoteles tankar om att kvinnor endast var en passiv jord för barnafröet som kom komplett från mannen? Nej, kyrkan bestämde sig för att Jesus var helt och hållet Gud och helt och hållet människa på samma gång.

Som en röd tråd genom kyrkohistorien går Jesus-bildens utmejslande alltid ut på att finna det minst pedagogiska och förenklade svaret på frågorna. När kyrkan bestämt sig för denna Jesu fysiologi som fullt Gud och fullt människa började förstås funderingarna på Jesu psykologi stötas och blötas. 

Beslut i frågan kom man fram till när den mycket åldrige påven Agatho, han kan ha varit 100 år gammal när han blev vald,  tjänade kyrkan. Han stod för den teori som kallas dyoteletismen som menar att Jesus hade två olika viljor den gudomliga och den mänskliga. När han grät över Lasarus död var han psykiskt mänsklig och när han återkallade honom från döden var han mer gudomlig, men det var inte så att han bytte karaktär mitt i allt utan det vara bara så att den ena sidan av Jesu personlighet märktes mer utåt i den ena stunden jämfört med den andra. 

Mot denna åsikt stod monoteletismen som menade att Jesus bara hade en gudomlig vilja hela tiden. Den mycket mer pedagogiskt lättsmälta åsikten valdes dock bort till förmån, återigen, för den komplexa och motsägelsefulla dyoteletismen som var påven Agathos åsikt. Men det var inte så att man fastslog dyoteletismen utan istället bestämde man både i Rom och sedan på ett ekumeniskt koncilium i Konstantinopel samma år, 680, att monoteletismen var en villolära.

Vad jag tycker det är bra att kyrkan jobbade så här utan att falla för förenklingens frestelse. Tyvärr faller väl en hel del av oss ändå för denna frestelse lite till mans. I speciellt protestantiska och reformerta samfund förenklas och extermifieras ensidiga budskap enormt. I ena sammanhanget sitter man helt tyst i en timme och håller varandras händer för att nås av Guds tilltal (kväkarna) medan man på den diametralt motsatta sidan ser till att Fender har haft sitt bästa försäljningsår någonsin under 2020 mycket pga lovsångstrenden (Hillsong).  

Kyrkan på 1800-talet känns som allra mest urartad på grund av sin stora splittring. Då började den världsvida kyrkan komma som  längst från den tidiga kyrkan på detta område. Tex när kyrkan antog den folkliga Isis-kultens idé om Maria som född syndfri eftersom man lärt sig att Aristoteles hade fel, äggcellen fanns och då ville man förenkla och göra Maria mer gudomlig så Jesus blev automatiskt mindre mänsklig. Allt detta för att kyrkan övergivit sin gamla koncilietradition och låtit sig förföras av både den moderna europeiska naturvetenskapen och den folkliga förenklingen.

Hade Agatho m.fl. på 680-talet varit med i tex debatten om jungfrufödseln hade han förmodligen sagt: "Vad är mest komplext och paradoxalt i detta?" Eller när det diskuterades om Gud är man eller kvinna, både ock eller ingetdera, där tex Anders Gerdmar stod för den tydliga hållningen: Gud är man, enbart man och inget annat. Då hade Agatho antagligen sagt: Vad komplicerar pedagogiken kring vem Jesus är allra mest? Välj då detta svar, det är vad Anden säger till församlingen.

Agatho med en bok , enligt traditionen var han benediktinmunk när han valdes till påve i juni 678 så man kan nog anta att det är Bibeln han håller i. Men det kan ha varit vilken skrift som helt eftersom benediktinerna var en orden som häll bildning högt och genom den bevarades mycket antik litteratur till omvärlden. inte bara Bibeln.

 

8 -9 januari "Godnatt mord"

Stilla söndagmorgon på gården, sakte-TV inspirerad bild.

           

Den som tror på Guds son har tagit emot vittnesbördet i sitt inre. […]Gud har gett oss evigt liv, och det livet finns i hans son. 1 Johannesbrevet 5:11

 Ibland är jag för trött och hängig för annat än att glo på skärm. Min man är bra på att, utan skam, göra det. Han behövs i mitt liv eftersom jag har ytterst svårt för att vara onyttig, alltså jag ÄR onyttig, men det plågar mig mer än jag egentligen vill erkänna. Den här hemska skammen över att finnas till och tära på jordens resurser utan att tillföra något och känslan av att vara en börda för mina vänner som aldrig kan få någon motsvarande glädje av mig som den jag får av dem, är väldigt smärtsam när orken tryter.

I helgen har vi på sena kvällen sett på en norsk sakte-thriller. Vi kallar den för "Godnatt mord" efter den TV-serie, byggd på en roman av Vilhelm Moberg, som sövde våra mödrar framför TVn på 1970-talet. Norsk sakte-TV är ju numera ett känt begrepp som började med en resa med Hurtigrutten i realtid dygnet runt. Sedan följde SVT efter med den stora älgvandringen som vi har följt i mån av tid. Fast denna serie, "Godnatt mord", heter egentligen "Catch and Release" efter den form av nöjesfiske som jag ogillar mest av alla nöjesfiskemetoder. 

Det är nog, sedan "Godnatt jord", lätt den långsammaste dramaserien som televiserats. Replikskiften och händelser som lätt hade rymts i en TV-timme om den spelats in av BBC breder ut sig i åtta 42 minuter långa episoder plus reklampauser eftersom det är TV 4 som sänder den till makens dator. Ändå är den lätt att fastna i, liksom älgvandringen, när man är trött och småförkyld som jag blivit efter nästan två år av inte ens lite snuva. Om jag slumrar till en stund spelar det ingen roll eftersom det knappast har hunnit hända något annat än att det varit en lång paus i ett replikskifte där kameran vilat extremt länge på ett tigande ansikte.

Det mest spännande är de hisnande kameraåkningarna över det nordnorska landskapet som är dramatiskt bara i sig själv. Som ni förstår påminner detta allra mest om en haiku, det mest vilsamma versmåttet av alla. Men orsaken till att jag tar upp den här är dock att ett av thrillerns teman är den kristna tron som jag känner igen så mycket från mitt eget liv.

 Än så länge (det tar tid att ta sig igenom sakte-TV-serier eftersom jag somnar så snabbt) har jag förstått det kristna temat som viktigt för den glesa handlingen, men utan hat och fördomar, vilket är extremt ovanligt i svensk kultur. Jag kan förstås ha fel. Det kan visa sig vara så att ondskan i den lilla bygden Svartfoss kommer rakt ur den kristna församlingen i området, så som det alltid brukar vara i svenska filmer, böcker etc. Men hittills känner jag igen den lilla församlingen med sin pyttelilla barnverksamhet där Filippa, seriens huvudpolis och spegelkaraktär till den döende fd. polisen Irja, hör hemma.

Jag blir då åter påmind om hur det är att vara en minoritet i ett allt större majoritetssamhälle. Internet gör oss verkligen kulturellt involverade med så många fler än för bara 20 år sedan. Vi får därför höra om exempelvis julfirande jorden runt (julen som kommersiell högtid har ju fått verkligt genomslag). Oftast är det trevliga glimtar av glittrande granar och julklappar oavsett landets majoritetsreligion. Men i Indien brändes tomtar som en slags hinduisk motreaktion mot julen, som de menar lockar hinduer att konvertera. Samtidigt förbjuder den hindunationalistiska regeringen bidrag till Moder Teresas barmhärtighetssystrar. 

Jag menar förstås inte att jag har det som en kristen minoritet i Indien eller Afghanistan. Däremot inser jag hur sällan, typ aldrig, som en kristen församling skildras som den verkligen är i all sin skröplighet. Jag ser i "Godnatt mord/Catch and Release" något jag aldrig ser annars: någon som andligt liknar mig, något som liknar min kristna församling. Vi attackeras aldrig med tomtebränningar eller annat officiellt sanktionerat våld i Norden , men vi kristna osynliggörs. När JK Rowling skrev ett ironiskt inlägg mot det osynliggörande av kvinnor som kommer sig av löjeväckande omskrivningar som "Människor som menstruerar"*visade hon på hur osynliggörande går till. Vi får aldrig självidentifiera oss utan måste stå ut med att benämnas på allehanda sätt av utomstående som kan placeras på en skala från likgiltighet till hat mot kristna och vår tro.

Kristna måste tex stå ut med Kay Pollaks passiva aggressioner i film och från föreläsningspodiet utan minsta möjlighet att förklara eller försvara oss mot den lustiga huset-spegel som skildrar vår tro i oigenkännelig form. Vi måste också stå ut med Ingmar Bergmans aktiva aggression  mot oss. Och vi får ständigt höra vilka humorlösa tråkmånsar vi är som inte skrattar åt förlöjligande sketcher om kristna**. Mediernas jakt på drama gör att kristna skildras allra oftast när någon lever motsatt den kristna etiken som i Knutby. Jag tänker att det kanske är bristen på jäkt och drama som gör att sakte-TV från Nordnorge är en av ytterst få offentliga plaster där man vågar skildra en helt vanlig kristen församling. Just därför att ett riktigt kristet liv är ett stillsamt liv, vi tillhör ju "de stilla i landet", lämpar sig normalt kristenliv illa för mediernas obarmhärtiga ljus om det inte är i just sakte-TVs form.

 

Catch and release-fiske

* Det finns så mycket som är galet med denna omskrivning att jag inte orkar ta upp allt här, men vill bara påminna om att det finns massor av kvinnor som av olika anledningar inte menstruerar men inte ska tigas ihjäl för det. Kvinnor som menstruerar bör naturligtvis också få heta just kvinnor. Att tiga ihjäl en förtryckt folkgrupp är en urgammal strategi. Tex kallades inte icke-vita i Sydafrika för Ndebele. Xhosa eller Shona, utan alla gick under icke-namnet "kaffer" vilket inte betyder något annat än "oren". När de förslavades av boerna fick de inte behålla sina namn utan tilldelades menlösa slavnamn på samma sätt som många byter namn på djur de köper. Om man på detta  sätt slutar benämna en folkgrupp vid namn är det början till att helt utplåna den, eller åtminstone ett mycket seriöst försök.  I detta fall är det ännu värre, det är ju för att bereda plats för den överordnade gruppen män man förvanskar språket. 

Det är som om boerna hade börjat kalla sig själva Shona, Xhosa och Ndebele för att åtnjuta de få privilegier som en förtryckt grupp kan ha-plus alla andra privilegier som de själva alltid åtnjuter i kraft av sin etnicitet. Samtidigt låter de dessa folkgrupper klumpas ihop under det där avskyvärda "kaffer"-begreppet, eller det som kom senare, i lite snällare form: svarta. JK Rowling har på alla sätt rätt i att reagera. Fler borde göra det.

** Det är bögarnas fel, måste vi tex garva åt fast det inte finns mycket till substans i tesen att kristna tror att alla ondska i världen härstammar från detta håll. Det är ju tvärtom en av kristendomens USPer att veta varifrån ondskan verkligen kommer:från synden inom oss alla.

7 januari God jul!

 Herren ska göra sig känd för egyptierna, och egyptierna ska på den tiden lära känna Herren. […]
Så ska Herren slå Egypten, slå men också hela. När de omvänder sig till Herren ska han bönhöra dem och hela dem.

²³ På den dagen ska det finnas en banad väg mellan Egypten och Assyrien, och assyrierna ska komma in i Egypten och egyptierna in i Assyrien, och egyptierna ska tjäna Herren tillsammans med assyrierna. ²⁴ På den dagen ska Israel vara den tredje vid sidan av Egypten och Assyrien, en välsignelse mitt på jorden. ²⁵ Herren Sebaot ska välsigna dem och säga:

Välsignat är Egypten, mitt folk,
    och Assyrien, mina händers verk,
        och Israel, min arvedel! Jesaja 19: 21-25

Den som älskar julen, liksom jag gör såsom hängiven julvän kan nu vända sig till Egypten för där har de allmän helgdag idag pga julfirande. Detta hör ju ihop med att den ortodoxa kyrkan följer den julianska kalendern. De profetior som uttalas om Egypten i Jesaja och Jeremia är verkligen de som lättast går att se hur de gått i uppfyllelse. Jeremia flydd till Egypten där han fick asyl, kanske pga hans positiva profetior om landet. Men riktigt lika populärt att Assyrien skulle få det bra de också, borde inte varit lika populärt i Egypten eftersom dessa två länder var arvfiender. 

Idag vet vi att det var i just det forna Assysrien som kyrkan först fick namnet "kristna" och ända in i vår tid finns en livaktig assyrisk kyrka och i Syrien finns ännu kyrkor och kloster av stort värde för hela kristenheten. Kyrkorna i den muslimska världen lider och förföljs men just i Syrien och Egypten finns en livaktig kyrka trots detta förtryck.

Ingen annanstans i den muslimska världen har kyrkan dock överlevt så som i Egypten . Egypten tog också emot Jesus när hans familj fick fly för Herodes blodtörst. Den koptiska (egyptiska) kyrkan är med rätta stolta över detta ursprung som det land som gav Guds son Asylum Divina.  Och idag firar de alltså jul i Egypten, alla har en nationell helgdag för detta ändamål. Men vi vet också att muslimska brödraskapet bildades i Egypten och många militanta jihadister siktar idag in sig på kyrkornas julfirande. 

Låt oss därför göra detta till en bönedag för Egypten i år och alla andra år!

                           Tack Gud för Egypten som tog emot Jesu familj på flykt.     

 Tack käre herre Jesus för att du belönat Egypten för detta med en uthållig kyrka som fortfarande firar jul och tack för att hela Egypten har ledigt idag till minne av att du kom till oss Gud och människa för alla människors räddnings skull. 

Bevara din kyrka i Egypten för allt ont, denna glädjens dag. Låt Egypten som helhet nå frälsningen och låt den banade vägen öppnas mellan Syrien och Egypten snart. Du vår Herre Jesus, kom! AMEN

Jenny Nyströms julkortsbild av Flykten till Egypten

Trettondagen

Jenny Nyströms gestaltning av de Vise männen

 När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem
och frågade: ”Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.”
När kung Herodes hörde detta blev han oroad, och hela Jerusalem med honom.
Han samlade alla folkets överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas.
De svarade: ”I Betlehem i Judeen, ty det står skrivet hos profeten:
'Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en herde för mitt folk Israel.'”
Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna och förhörde sig noga om hur länge stjärnan hade varit synlig.
Sedan skickade han dem till Betlehem. ”Bege er dit och ta noga reda på allt om barnet”, sade han, ”och underrätta mig när ni har hittat honom, så att också jag kan komma dit och hylla honom.”
Efter att ha lyssnat till kungen gav de sig i väg, och stjärnan som de hade sett gå upp gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats där barnet var.
När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje.
De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra.
I en dröm blev de sedan tillsagda att inte återvända till Herodes, och de tog en annan väg hem till sitt land.             Matt. 2:1-12

Trettondagen är för mig en kördag. Jag saknar detta just i år så jag gör en körsångsparad här med de sånger som hör dagen till. Jag har hållit mig till den gamla skoltraditionen från medeltiden med ungdoms/manskörer från skolor som drog runt på denna dag och sjöng för att samla in studiemedel för vårterminen.

 

Trettondagsafton

 Kungar från Tarshish och fjärran kuster
skall komma med gåvor,
kungar från Saba och Seba
skall bära fram sin tribut.

Honom skall alla kungar hylla,
alla folk skall tjäna honom.
Han räddar den fattige som ropar,
den arme som ingen hjälper.

Han förbarmar sig över de svaga och fattiga,
räddar de fattigas liv.

Han befriar dem från våld och förtryck,
deras liv är dyrbart i hans ögon.
Må han leva och hyllas med guld från Saba. Ps. 72:10-15a

Här spelar vi traditionsenligt julens nya spel. Misslyckad groupie pga för korta armar. Därav spegelvänt kök.

Detta är en trevlig märkesdag mot slutet av julens 20 festdagar. En del brukar klaga på julens dramaturgi att påsken är mer spännande, men det beror förstås bara på att de inte hört mer än julaftonens och juldagens evangelium. Man hör ju också fåkunniga säga att julen är slut nu och ja, tror man att julen är slut på juldagens eftermiddag då kan det ju vara en avsaknad av dramatik och vändpunkter, Men vi vet ju att julen är tjugo dagar lång och det händer betydligt mer än att Jesus föds och läggs i en krubba under dessa dagar.

Annandagen påminner om de första martyrerna genom det första offret för kristofobin som grasserat i världen sedan dess: diakonen Stefanos. Paulus, som sedan blev Europas apostel var med vid mordet på honom. Avsaknad av dramatik???

 Staffansdagen påminner också om Hälsinglands apostel Stenfinn, som också identifierats med Staffan stalledräng (liksom den i legenden om kung Herodes stalldräng). Stenfinn sändes ut från Hamburgstiftet till Hälsingland, någon gång mellan 1043- 1072 då Adalbert var biskop i stiftet, "skridfinnarnas" största samhälle, de kallades så eftersom de kunde röra sig snabbare än någon annan man kan löpa när de skred över snön med sina skidor. Stenfinn fick många kristna lärjungar under sitt missionsuppdrag men fick också fiende som sägs ha mördat honom, en stupa finns rest vid hans gravplats i Norrala. Lite dramatik där också, eller???

Så kommer Värnlösa barns dag då vi minns Herodes massaker på alla barn under 2 år i Betlehem den 28 december. På nyårsdagen blir det lite lugnare igen då vi firar Jesu omskärelse och nu på trettondagsafton börjar vi ladda för att magerna från Österns länder  ska komma fram till sin rätta destination. Men först reser de till Herodes tempel och råkar på så sätt visa den hårdföre kungen på Jesu existens och helt ofrivilligt satte de alltså igång barnamorden som vi minns 28 december, fjärdedag jul.

I morgon firar vi så hur magerna hittar den rätte kungen i Betlehem och de frambär gåvor till den lilla familjen som får uppbrottsorder av en ängel om att fly till Egypten för att rädda den nyföddas liv. Magerna får också order om att inte ta samma väg hem som den de kom för att undkomma Herodes vrede. Samtidigt firar vi också Jesus som vuxen och hur han döps av Johannes Döparen. Trettondagen kallas därför Epifaniedagen eftersom den uppenbarar för alla vem Jesus är. Så inte saknas dramatiska vändpunkter.

Sedan barndomen med en kompis från Chile som introducerade heliga tre konungars dag  och Mafalda,

seriefiguren från Latinamerika som påminde mig, har vi firat denna helg lite extra med Shakespeares Trettondagsafton i Trevor Nunns version med Storbritanniens skådespelarelit i en underbart underhållande tolkning av denna förväxlingskomedi filmad i det vackra Cornwall. För det är verkligen meningsfullt att hylla den som förbarmar sig över de fattiga och ser deras liv som dyrbart.

Samma gäng och spel rättvänt denna trettondagsafton. Vi träffas, småbarn får julklappar igen, vi äter lite brittiskt: scones och te är obligatoriskt framför filmen som avslutar kvällen.

Rut fjärde januari

 Det är inte nog att du är min tjänare,
som upprättar Jakobs stammar
och för tillbaka Israels överlevande,
jag skall göra dig till ett ljus för andra folk,
för att min räddning skall nå över hela jorden.
Så säger Herren,
Israels befriare, Israels Helige,
till den som är föraktad och avskydd av alla,
till härskarnas tjänare:
Kungar skall se det och resa sig,
furstar se det och falla på knä,
därför att Herren är trofast,
Israels Helige som utvalde dig

Jesaja 49:6-7

Ruts bok är en förtjusande del av Bibeln. Den fina relationen mellan Noomi och hennes svärdöttrar, allihop änkor, är en av de vackraste passagerna i Bibeln och i all litteratur jag läst. Men idag tänkte jag särskilt på hur Rut är moabitiska, inte jude. Noomi och hennes make var flyktingar i Moab pga hungersnöd i Israel. Det är ju ingen  hemlighet att flyktingar alltid har funnits. Folk som måst flytta för att överleva av olika skäl: hungersnöd, naturkatastrofer, förföljelse eller en allmänt hopplös social tillvaro som för Karl-Oskar och Kristina vilka emigrerade till USA från Småland i mitten av 1800-talet.

Ruts bok är för oss kristna speciellt spännande eftersom hon nämns i Jesu släkttavla. Inte många kvinnor nämns där och alla kvinnor som nämns är icke-judar. De kvinnor som träder fram ur historiens ständiga osynliggörande av kvinnorna i just Jesu bakgrund är alltså främlingar, allihopa. Det är inte konstigt att Mose lag ständigt tjatar om hur vi ska bete oss mot främlingen och minnas hur vi själva varit främlingar och lätt kan bli det igen.

Men Ruts omnämnande i släkttavlan (Matt. 1)  hör också ihop med det som Trettondagens evangelium (Matt. 2) berättar om. Vise män från österns länder hyllar Jesus som kung. Liksom Noomi blir Jesus flykting och liksom Noomi och Rut återvänder han när faran är över. Evangeliet säger alltså att alla folk ska bli räddade genom Jesus; nomader och fastboende lika. Jesus är självklart jude, det är ju bara så sjukt att Martin Luther 1523 var tvungen att skriva en bok med titeln Jesu var jude, få saker är mer uppenbara. Men han var en jude med främlingar i stamtavlan och han är också Guds son, människosonen som ska upprätta alla människor i hela världen vare sig de kommer från Moab, Ecuador, Benin, Laos, Israel eller Nordkalotten.

Kamelkaravan som flyttar ett helt hus i Australien på 1920-talet. Människor har fötter inte rötter, det normala för oss är att flytta på oss och kan vi tar vi med oss huset.

3 januari 1719

 Må den gudlöse överge sin väg,
den ondskefulle sina planer. Jesaja 55:6

Den 3 januari 1718 kom de första överlevande från dödsmarschen över fjällen från Norge till Jämtland fram till den lilla byn Handöl i Jämtland. De hade stridit för Karl XII, denne katastrofala tyrann, den tonårsmässiga kung som lämnat sitt land i sticket under nästan 20 år men samtidigt tvingat folket att strida i krig efter krig vilket utarmade statskassan och befolkningen. När han till slut sköts till döds jublades det i Sverige. Men hären i Norge var inte lika glad, de hade en lång väg hem och de hade länge stridit med underskott o provianten smat var egentligen rustade för sommarkrig och inte för vintern. Många av de ridande officerarna lämnade sina fotsoldater i sticket i Norge men inte alla visste vad som

Julklappsboken, läs den!

hänt.

Trupperna vid Trondheim, 6000 man av mestadels finska regementen, leddes av  Carl Gustaf Armfeldt och de fick inte veta om att de skulle göra återtåg förrän i mellandagarna och bröt därför upp först den 28 december. Armfeldt valde den kortaste vägen rakt över fjällen eftersom snödjupet inte var stort och vädret gynnsamt. Men vi vet alla hur fjällväder är. På nyårsdagen hade armén endast 55 kilometer till Handöl och man trodde att hela armén skulle vara framme på två dagar. Redan då hade ca 200 man frusit ihjäl men  den korta biten som var kvar skulle bli katastrofal just på grund av det oberäkneliga fjällvädret. En fruktansvärd snöstorm blåste plötsligt upp. Soldaterna tappade riktningen, de skidlöpare som skickats i förväg skidade vilse och mannarna samlades i klungor för att värma varandra där de frös ihjäl under stor klagan. Hästar frös ihjäl och man eldade upp slädar, gevärskolvar  och allt man kom över för att värma sig men de eldarna räckte varken långt eller länge.

Den 3 januari nådde alltså den första delen av armén Handöl. Men det var en liten by med bara tre gårdar och de flesta soldaterna fick inte rum under tak. Den 4 och 5 januari kom resten av armén fram till Handöl. Tretusen man var kvar döda på fjället. Även i Jämtland på väg till den större orten Duved frös soldater ihjäl. Och framme i Duved fortsatte döden eftersom inte alla rymdes inomhus ens i Duved, de stod kring stugorna och dog lutande sig mot husens väggar. Ända fram till den 13 januari berättas att män kröp ner från fjällen till Handöl och fick med släde skickas ner till Duved.

Den läkekunnige prästen Olof Broman skriver i sin dagbok för 1719:

"Vid början av detta året anlände hit hos mig över 250 personer av finska kavalleriregementet och general De la Barres folk. Liksom nästan alle de andre, som gått över fjällen ifrån Norge, voro de förfrusne till händer och fötter och så illa medfarne, att sådan händelse aldrig skett ifrån världens begynnelse. Hela vintern över och jämväl sommaren voro hos mig sjuke, förkylde nästan oräkneliga, av åtskilliga regementen, så väl officerare som gemene, av vilka nog månge jag avsåga, hugga och skära måste dels bägge benen, dels ettdera, fötterna, händerna, fingrerna etc. – ett sådant uselt tillstånd, att ock de döde måtte gråta däröver!"

Det är lätt att förstå att den frihetstid som följde gjorde att Sverige drog sig ut ur krig efter krig som den tyranniske Karl XII fört runt om landets gränser och ute i Europa. Det är inte heller svårt att förstå att efter att det kungliga enväldet föll och freden 1814 slutits med Danmark har Sverige aldrig mer varit i krig. Ju fler som fick vara med om att bestämma desto lägre procent krigshetsare i beslutsposition. I detta krigs fall var det just Karl XII som i princip ensam ville ha krigen och specifikt kriget i Norge. Det krig som dödade honom och därmed befriade Sverige från hans krigsgalenskap och tyranni.

Och denne man kallas idag av nationalistiska virrpannor för "hjältekonung". De besudlar till och med Andersmäss med att hedra Karl XII dödsdag den 30 november. De är inte många, men det borde inte vara en enda. Om inte dessa fasansfulla scener från reträtten där övergivna svältande soldater, trossfolk, hästar och officerare-betecknande nog var de flesta från Finland*, får dem att fatta kan nog inget övertyga dem om att ta reson. 

Men vi är många fler som fattar vad som hände. Att den gudlöse kung Karl XII, en typisk hjärtlös gängledaryngling med enormt våldskapital och hans ondskefulla planer dog den 30 november är i och för sig anledning att fira, (svenskar gladdes åt dödsbudet) men knappast för att hylla illgärningsmannen bakom denna katastrof . Fira kan man visst; att hans död innebar att Sverige långsamt kunde dra sig ur den ondska som drev tusentals man in i förfrysningsdöden på fjället i början av januari 1719 och att Frihetstiden äntligen tog sin början. Men ett värdigt sätt att fira är då att hålla Andersmäss, inget annat.

Armfeldts krigståg :

Bildkälla: Av Jkl - Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=6349582

* Föraktet mot finnar är starkt i Sverige och har alltid så varit. I Ångermanland var tex 100% av dem som dödades i "häx"förföljelserna av finskt ursprung.

Thérèse av Jesusbarnet 2 januari 1873- 30 september 1897

 Lev inte för pengar; nöj er med vad ni har. Gud själv har sagt: 'Jag skall aldrig svika dig, aldrig överge dig',
och därför kan vi tryggt säga: 'Herren är min hjälpare, jag skall aldrig frukta. Vad kan en människa göra mig?'
Tänk på era ledare som har förkunnat Guds ord för er, se på vad deras liv förde fram till och ta efter deras tro.
Jesus Kristus är densamme i går, i dag och i evighet. Heb. 13:5-8

Teresa av Jesusbarnet eller Lilla Thérèse är kyrkolärare, helgon och mystiker, eller var? Den franska flickan som knappt hann bli vuxen innan tuberkulosen tog hennes liv är en ständig källa till inspiration och många vänder sig till henne för hjälp om förbön dagligen. Så är ett helgon eller var hen? Hon är hur som helst en förebild i tro och tillit för oss alla och på det sättet stämmer hon perfekt in på detta citat ur hebréerbrevet som också är episteltext denna nyårsdag 2022. 

Så här i början av ett nytt år  är hennes USP en särskilt god inspiration hon kallade den för
"Den lilla vägen":

"Kärlek visar sig i gärningar, så hur ska jag visa min kärlek? Stora gärningar är förbjudna för mig. Det enda sättet jag kan visa min kärlek är genom att sprida blommor och dessa blommor är varje litet offer, varje blick och ord, och att göra de minsta sakerna för kärleken."

 

1 januari 1879 borgerligt nyår med ny borgerlig tid eller bondens tid?

 Herren skall bevara dig
i livets alla skiften,
nu och för evigt.Ps. 121:8

Normaltid är en nymodighet som inte alls behövdes innan järnvägen kom. Därför kallades också normaltiden för järnvägstid från början. Innan denna nyårsdag 1879 fick nämligen varje järnväg ha en dubbel uppsättning tidsangivelser, en som följde platsens soltid och en omräkningstabell för tågtiden som hade en annan tidtabell. Det som gällde var fram till 1879 soltiden. Sverige är ju avlångt längs med longituderna så skillnaden mellan öst och väst var ändå bara 24 minuter. Men normaltiden förenklade ändå järnvägsarbetarnas situation och även resenärernas förstås. Allt blev effektivare med samma tid i hela riket och numera i hela centraleuropa (sedan 1979).

I Mälardalen tycks normaltiden ha tagits emot med jämnmod. Annat var det i Tornedalen och norrut, där den finsk-ugriska kulturen rådde och delningen av Finland och Sverige aldrig riktigt erkänts kulturellt och mentalt. Som Bengt Pohjanen ofta berättat var det bara smugglare och tullare som erkände någon slags gräns mellan Sverige och Finland. De förra tjänade ju mycket på att vara just en gränszon och än idag är det så att gränsen och de små lagstiftningsskillnaderna mellan länderna utnyttjas för att tjäna pengar av gränsboende och gangsters från, främst, Ryssland.

Många accepterade aldrig riksdelningen och med normaltiden kom en ny pålaga uppifrån som gjorde att man på ömse sidor om gränsen plötsligt fick en timmes tidsskillnad från att ha haft knappt någon alls. Det vanliga blev därför, och det såg jag ofta när jag var barn i äldre människors hem, att ha två klockor; en med finsk normaltid och en som gick en timme senare med svensk normaltid. 

Min mormors far Alexander gick dock ett steg längre och vägrade leva efter svensk normaltid. Han fogade sig så pass att han antog den finska normaltiden som ju för honom i Lappträsk i Karl-Gustavs församling (eller finska Lappträsk som Kalixborna säger)var den som stämde bäst med soltiden. Men svensk normaltid godkände han aldrig. Detta innebar att han gick en timme tidigare till bussen som skulle ta honom till arbetet. Varje morgon.

Vad han gjorde medan han väntade på bussen vet jag inte. Kanske tjurade han ihop och muttrade surt om svenska seder på det språk som numera kallas meänkieli. Kanske inväntade han bara sin själ medan mormorsmor skötte småjordbruket som i sin naturnära tidlöshet inte alls berodde av klocktider. Sant var dock att han fick en timme i tystnad och enskildhet innan den bullrande stinkande bussen plockade upp honom till arbetet på det bullrande och ännu mer stinkande bruket. 

Vi har ofta smålett åt Alexanders envishet men kanske det var han som var den klokaste av oss? Jag tänker att de många excentrikerna som i sanning var just excentriska, dvs vägrade följa centralmaktens alla nycker och höll sig fast i periferin trots de starka centripetalkrafter som dessa maktcentrum utövar på oss, var det välgörande grus i maskineriet som gör att vår värld inte är helt förödd ännu.

Att det finns riktiga friska skogar kvar idag beror bland annat på särlingar som Styrbjörn Ejneby och hans hustru Solveig som bedrev sitt jord- och skogsbruk i Hycklinge (se filmen Bondens tid!)
på naturenligt vis med blädningsbruk och häst och vagn. Att det fortfarande finns fjällängar och kaffeost beror på dem som utan vinstintressen låter små kulliga fjällkor och härdiga lappgetter beta på svårtillgängliga sluttningar. Vi kan klä oss i renskinnsskor, sitta på varma renskinn i vårsolen redan i mars och bjuda på torkat renkött därför att det finns en envis skara som håller fast vid en jordbruksnäring, extensiv renskötsel, som funnits sedan medeltiden. Och en del suckar över skattepengarna som går till att hålla betesmarker öppna och stötta renskötseln, men när krisen kommer vem har maten? För ärligt talat: hur mycket näring innehåller egentligen datorernas mjukvara?

Att vi fortfarande kan spinna ullgarn och lin, väva och sticka beror på att många av oss inte slog oss till ro med de billiga syntetprodukterna som tillverkades snabbt och lättvindigt på maskiner. Även idag tillverkar vi egna vantar, sockar, tröjor, koftor, plädar och mattor på gammalt vis och jag tänker att när det stora strömavbrottet kommer då har vi väldigt lite nytta av borgerlig tid och maskintillverkade nylonstrumpor medan de som tagit över gården i Hycklinge klarar sig bra hur länge som helst för det gjorde de som bodde på gården långt innan elen kom till landet när tågen ännu inte hade någon tid att vara  försenade till.

Bild Peter Gerdehag från hans film Bondens tid på jorden

 

31 december 1995 Kalle och Hobbe , sista strippen publiceras

 Jubla, himmel, och gläd dig, jord,
brist ut i jubel, alla berg!
Ty Herren tröstar sitt folk,
han förbarmar sig över de plågade.
Sion sade:
”Herren har övergett mig,
Gud har glömt mig.”

Glömmer en kvinna sitt lilla barn,
bryr hon sig inte om den hon själv har fött?
Och även om hon skulle glömma,
glömmer jag aldrig dig.

Nej, ditt namn är skrivet i mina händer,
jag tänker ständigt på dina murar. Jesaja 49:13-16

Ni har säkert stött på olika "utmaningar" i bloggosfären eller andra sociala medier. Man ska svara på en hoper frågor för att berätta lite om sig själv. En fråga som aldrig dyker upp, men som verkligen borde vara med är "En serie som betytt mycket för mig är". Nå, eftersom ingen ställer den frågan till mig gör jag det själv och svaret är : flera stycken. Bland andra: Tom Puss, Snobben, Bamse, Kalle Anka, Asterix, Lucky Luke, Nemi. Men kanske allra mest ändå Kalle och Hobbe/Calvin and Hobbes av Bill Watterson publicerad mellan 1985 och 1995.

Vi spelar fortfarande kalleboll, vi och våra barn läser ständigt om serien i album och tidningen Serieparaden som omsorgsfullt sparats årgångsvis och vi citerar både minspel och repliker från denna intelligenta serie. Vi funderade förstås från allra första strippen på varför huvudpersonerna hade så filosofiskt teologiska namn i originalet och det visade sig bero på just vad dessa personer stod för i verkligheten.  Kalvins predestinationslära och förekommande nåd , samt Hobbes "dim view of human nature" (dystra/mörka människosyn) var något som Watterson tänkt på när han gav figurerna sina namn.

Thomas Hobbes (1588-1679) var ju en upplysningsfilosof i England som absolut hade en mörk människosyn. Han menade att vi enbart styrs av otrevliga instinkter som konkurrens och lusten att sätta oss över andra människor. Det enda goda med människan är vårt förnuft som kan tänka ut att det är bättre med ordning än oordning i samhället. Hobbes var förstås rejält konservativ. Han menade att Gud lämnat sin skapelse sedan den en gång blev klar. Människans naturtillstånd är , enligt honom, att äta eller ätas och det enda som kan hålla oss i schack är en stark makt, en absolut regent. Den absoluta kungamakt som Sverige led under från Karl XI tills den kraschade under Karl XII var vid tiden allmänt ansedd som det bästa och mest förnuftiga statsskicket och det berodde bland annat på Hobbes filosofi som han lade fram i sitt mest berömda verk Leviathan. 

Den stora, starka, farliga Leviathan (från Jobs bok, ja) var en metafor för denna envåldshärskare som med hårda nypor skulle se till att samhället fungerade.Vi undersåtar betalar med skatter och lydnad för att få lugn och ro av den enväldiga härskaren, så beskrev Hobbes "samhällskontraktet". Men skulle vi släppas lösa utan denna diktator över oss skulle snart allas krig mot alla vara ett faktum. I naturtillståndet, som "vilde", var människan nämligen ett själviskt monster och "samhället" ett stort självdestruktivt anarkistläger. Denna människosyn genomsyrar Flugorna herre av William Golding, som av obegripliga skäl tilldelats nobelpriset i litteratur, inte på 1930-talet utan EFTER andra världskriget. Jaja, Svenska akademien är nu en upplysningsprodukt så de hyser väl fortfarande Hobbes filosofi fast den är så lätt att vederlägga.

Om det är något människor i "naturtillståndet" inte har råd med är det ett allas krig mot alla. Samarbete är istället människans USP som gjort oss framgångsrika. Hobbes var förstås ett barn av sin tid. Efter Oliver Cromwells katastrofala revolution och religiösa diktatur längtade engelsmännen efter ordning och reda. För till skillnad från vad Hobbes ansåg om människans natur, är det mest naturliga för oss att vilja leva i fred och utan konflikter och den skräck som en diktatur alltid bygger på. Hobbes föddes själv två månader för tidigt eftersom hans mamma blev så rädd av att höra nyheter om att den spanska armadan skulle invadera England. Hobbes hävdade att hans mor födde tvillingar : lille Thomas Hobbes och rädslan som aldrig lämnade henne.

 I Tyrannens tid av Magnus Västerbro lyfter han fram flera tragiska fall av självmord pga rädslan för krig efter den långa fred Sverige åtnjutit under Karl XI regeringstid. Nej, det naturliga för oss människor är inte krig utan fred, inte konkurrens utan samarbete.  Men det finns störda individer, som exempelvis Kal XII som uppfostrades till en fullblodsnarcissist som i tonåren plötsligt skulle bli ansvarstagande regent med suverän rätt att styra av Guds nåde. Han tog verkligen till sig Hobbes tankar om hur en regent skulle vara. Hårda nypor och skräck skulle hålla folket i schack och uppbåda alla till kriget nödvändiga resurser närhelst den tonårige monarken fick lust till det.  Karl XII är dock inte den typiska människan som sällan söker strid och död. Däremot var han den typiska Leviathan som Hobbes ville se som regent.

Men för en tiger är det förstås alldeles korrekt att se människor som mat. Därför passar det utmärkt att Kalles tiger heter just Hobbes. Utmärkt är det också att den absoluta kungamaktens tid och upplysningens många misantropiska filosofer har fått mothugg inte minst genom att demokratins praktik faktiskt testats i tex USA; detta upplysningsprojekt som inte bygger på Leviathan utan på Montesquieus politiska filosofi och är ett storskaligt experiment av hans idé om maktdelning. Jag hoppas dock att detta till synes robusta statsbygge håller för trycket av diverse Trumpister som på många sätt ger bevis för  Hobbes mörka människosyn, so help us God!

Sista strippen av Kalle och Hobbe/ Calvin and Hobbes publicerad 31/12 1995

30 december 1994

 För körledaren. Av Korachs ättlingar, en sång.
Gud är vår tillflykt och vår styrka,
en hjälp i nöden, som aldrig svikit.

Därför räds vi inte om än jorden skälver
och bergen störtar i havets djup,

om än vattnen brusar och skummar
och bergen darrar vid havets uppror.
Här är en flod vars strömmar
ger glädje åt Guds stad,
som den Högste har helgat till sin boning.

Därinne bor Gud, den skall aldrig falla,
den får hjälp av Gud när morgonen gryr.

Folken larmar, riken vacklar.
Då hörs hans röst och jorden bävar.

Herren Sebaot är med oss,
Jakobs Gud är vår borg. Ps. 46:1-8

Vatikanstaten är världens minsta rike där inte en enda kvinna är medborgare. Det finns nunnekloster just utanför dess gränser/murar men ingen kvinna får finnas i staten efter 18:00. Detsamma gäller folk från andra religioner, först och främst judar. Vatikanstaten har ca 800 invånare men endast 450 medborgare och trots detta ringa antal är Den Heliga stolen, dvs åveämetet en egen juridik person skild från Vatikanstaten. Vatikanstaten är ockdå en märklig statsbidlning på grund av att den är på pappret en absolut monarki, påven är dess enda överhuvud, men i praktiken är det en demokrati som styrs av den Påvliga kommissionen för Vatikanstaten och det är ju också allmänt känt att det är kardinaler som väljer påve vilket ju gör den absoluta monarkin mer demokratisk än de flesta länder som kallar sig demokratier men inte ens på mycket långt avstånd påminner om en sådan.

En skamfläck i kristenhetens historia är antisemitismen som avspeglar sig i det faktum att det var först 1994 som Vatikanstaten upprättade fulla diplomatiska förbindelser med staten Israel genom påven Karol Wojtyla,  Johannes Paulus II försorg. Han var ju genom sitt polska ursprung på många sätt en påve som redde ut efterkrigstidens europeiska röra och därmed en viktig faktor till att järnridån föll vilket avslutade det kalla kriget. Han städade alltså också ut den gamla surdegen judehatet ur den officiella katolska kyrkopolitiken. Hans efterträdare Joseph Ratzinger , Benedictus XVI, från Tyskland, fortsatte i samma anda men började dessutom ta tag i de fasansfulla pedofilhärvorna som plågat katolska barn i decennier. Fransiscus har en del att ta itu med han med, men kompassriktingen är redan inställd i rätt riktning.

Men idag vill jag alltså högtidlighålla att Vatikanstaten vände sin antisemitiska historia ryggen 30/12 1994. Ett utmärkt sätt att städa ut, inte bara det gånga årets utan också gångna seklers oförrätter och ondska.

Vatikanstatens flagga

Thomas Becket 21 december 1118- 29 december 1170

 Ja, jag hör folkhopen viska:
”Skräck från alla håll!
Ange honom! Vi skall ange honom!”
Alla som stod mig nära
väntar nu på mitt fall:
”Kanske låter han lura sig,
så att vi får övertaget
och kan ta hämnd på honom.”

Men Herren står på min sida,
stark och fruktansvärd.
Därför skall mina förföljare snava,
de skall komma till korta
och stå där med skam,
de skall inte ha framgång —
en smälek som aldrig skall glömmas. Jeremia 20:10-11

Thomas av Becket från Cheapside, London var inte alls lika snabblärd som Anna Wästberg från Vittskövle(han hade problem med latinet hela livet), men även han fick en utbildning trots inte helt goda ekonomiska förutsättningar. När studiemedlen tog slut tog han jobb som bokhållare och kom så att bli tjänsteman i statsförvaltningen vilket innebar att bli en kungens man. Han skötte sitt jobb väl och blev slutligen prästvigd, det som varit målet med han studier från början.

När han sedan utnämndes till ärkebiskop av Canterbury förväntade sig kung Henrik II att han skulle förbli en lojal kunglig ämbetsman. Men så såg inte Thomas på saken. Han såg sig nu som kyrkans tjänare utan lojalitetsband till kungamakten. Det gillade inte kungen Henrik II och såg till att fyra adelsmän mördade ärkebiskopen i hans egen katedral.

Detta mord har gjort ärkebiskop Thomas till ett av de mest älskade helgonen i engelska kyrkan och han vördas både av katoliker, anglikaner och protestanter. men även andra, agnostiker och ateister, har sett Thomas av Becket som ett gott exempel på att stå emot en totalitär överhet.*

Kung Henrik II, som för övrigt regerade på ett sätt som gagnade utvecklingen av England, fick dock sitt rykte totalförstört. Numera är han mest ihågkommen för detta mord på en ärkebiskop i dennes egen katedral. Katedralen blev snabbt ett mål för pilgrimsfärder eftersom Thomas av Becket kanoniserades bara tre år efter sin död och hans goda rykte spreds snabbt över hela Europa. Även i Skåne** smyckades en dopfunt med bilder av Thomas martyrdöd bara några år efter mordet.

På så vis inspirerade Thomas också till Middle English största litterära verk Geoffrey Chaucers Canterbury Tales, en samling berättelser löst hopfogade genom en grupp människor på pilgrimsfärd till katedralen i Canterbury och ärkebiskopens grav. Efter mordet på Thomas blev nämligen, den redan ganska populära, vallfartsorten Canterbury en riktig pilgrimsmagnet.

Om nu Thomas av Becket är populär bland antiauktoritära grupper så är han förstås lika avskydd av makthavare med totalitära anspråk. Därför är det helt logiskt att Henrik VIII, som bröt med katolska kyrkan för att själv bli kyrkligt överhuvud i Englands nya anglikanska kyrka, lät avlägsna och bränna Thomas av Beckets kista i hopp om att stävja kulten kring denna frihetssymbol och eventuellt försökte han också ta Thomas plats i engelsmännens hjärtan.

Han misslyckades.

Målning i en katalansk kyrka, Santa Maria de Terrassa,  som skildrar och hedrar Thomas av Beckets martyrskap och helgonskap.

*https://en.wikipedia.org/wiki/Becket_Fund_for_Religious_Liberty

**Lyngsjö kyrka

Värnlösa barns dag

 Rop hörs i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer. Jer. 31:15

 

Anna Wästberg 27 december 1832- 7 mars 1905

 De som hade skingrats vandrade omkring och predikade budskapet.Apg. 8:1

 Anna Wästberg föddes i Vittskövle varifrån staffansvisan i gårdagens lucka kommit, var ett särbegåvat

barn med vanliga föräldrar; en ladufogde vid namn Anders Andersson och hans fru Karna Olsdotter. När Anna var  fyra år visade hon vid husförhöret att hon redan läste helt obehindrat och dessutom kunde hela katekesen. Prästen skickade då hennes föräldrar en läsebok och uppmanade dem att låta sin begåvade flicka få börja skolan i Kristianstad. Efter 1, 5 år i skolan blev hon själv lärare!

Detta måste ändå kallas en raketkarriär även för ett mycket begåvat barn. Men just i denna brytningstid, 1800-talet med begynnande industrialisering och demokratisering och de stora folkrörelsernas födelse, med början i väckelserörelserna, kunde begåvade flickor uppmärksammas och de hindrades sannerligen inte av byråkratiska skäl utan lärarbristen i de växande skolorna var stor nog för att låta alla begåvningar blomma även som lärare i ung ålder. Efter ett år som lärare sattes hon i internatskola i Karlskrona Om jag räknat rätt i hennes biografi var hon då högst nio år gammal.

Efter utbildningen i Karlskrona blev hon informator, privatlärare i bättre bemedlades hem, i Blekinge och det arbetade hon med fram till sitt giftermål 1857. Samma år utkom hennes första bok: Styfmorsblommorna. En diktsamling av Anna A. med förord av Onkel Adam.

I alla år har vi hört om hur kvinnor hindrades att skriva skönlitterärt av sina hustruliga plikter formulerat i bland annat Virginia Woolfs A Room of One's Own, men för Anna Wästberg verkar det ha varit precis tvärtom. Hon hade länge skrivit skönlitterärt för skrivbordslådan men det var alltså först när hon vid tjugofem års ålder gifte sig med prästen, senare kyrkoherden, Hans Efraim Wästberg, hon äntligen publicerades.

Det är egentligen inte det minsta underligt att det var just präster som såg detta barns/denna unga kvinnas geni. Hela utbildningsväsendet är en kyrklig tradition och som präster hade de i uppgift att leta upp "begåvningsreserven" i landet. Kyrkan har på alla sätt varit grunden för all bildning i Europa liksom judendom och islam skapat förutsättningar för en "folkskolepraktik" genom att det varit så viktigt att kunna läsa och förstå de heliga skrifterna. 

Vittskövle, där Anna Wästerberg föddes, var också tidigt en kyrklig och kulturell metropol. Kyrkan i Vittskövle har bland annat ett sidokapell från 1400-talet som helgats åt Sankt Anna-Jesus mormor. I detta kapell finns målningar av evangelisterna och fyra kvinnliga helgon: Ursula, Barbara ,Katarina och Getrud. En typiskt medeltida jämvikt mellan könen.  Det var kanske inte en slump att just Vittskövle fostrade geniet Anna eftersom det redan var kulturellt framstående sedan medeltiden. Att kristendomen spred ljus även på detta sätt är också något jag är djupt tacksam över. Liksom Anna Wästberg tydligen var, när man läser hennes poesi. Här inledningen till en dikt Anna Wästberg skrev om sin (?) mormor, men den påminner mycket om en självbiografi, tydligen gick "läshuvudet" i släkten på mödernet:

MORMOR.

Hon föddes hit till världen
i furomskuggadt tjäll,
när klar högt öfver fjärden
Orion brann en kväll.

Som barn hon armar sträckte
mot sol och silfversky —
en sak, som icke väckte
föräldrars hufvudbry.

Uppfostran fick hon ingen,
det kan man väl förstå,
men höja tankevingen,
det lärde hon ändå.

Om än bland prosa fången,
hon gjorde lifvet skönt;
och mindre skald var mången,
som dock blef prisbelönt.

Af böcker två allenast
hon ägde på sin lott;
den, som var skrifven senast,
i mormorsarf hon fått.

Den andras blad sig bredde
så långt som skyar gå:
från ljusets fader ledde
sitt ursprung bägge två.[…]

Staffansdagen

 Det är inte nog att du är min tjänare,
som upprättar Jakobs stammar
och för tillbaka Israels överlevande,
jag skall göra dig till ett ljus för andra folk,
för att min räddning skall nå över hela jorden. Jesaja 49:6

Staffansritt och staffansskede, sankt Staffan, staffansvisor,  ja den här dagen har mängder av nordiska traditioner att falla tillbaka på. Själv försöker jag ta en staffansritt denna dag. Av olika skäl blev det inte så i år utan jag fick flytta fram min årliga kirunavistelse till denna dag så jag fick skjuta på staffansskedet.

Luciatågets medeltida visor är oftast sånger som först hörde samman med staffansdagen. Här ser vi återigen den underbara multikulturella berikning som  kristendomen gav oss och de nordiska kristna gav kristendomen. 

Jag kommer aldrig att sluta glädja mig över detta. Jag kommer alltid att vara djupt tacksam över de första martyrerna som inte gav sig utan bekräftade evangeliet om Jesu uppståndelse med livet som insats vare sig det rörde sig om Hälsingland under medeltiden eller Judéen vid vår tideräknings början. Den tideräkning som vi räknar från Jesu födelse.

O helga stund för världen!

 Du skall kalla på folkslag du inte känner,
folkslag som inte känner dig skyndar till
för Herrens, din Guds, skull,
Israels Helige, som skänkt dig härlighet.
Sök Herren medan han låter sig finnas,
åkalla honom medan han är nära.

Må den gudlöse överge sin väg,
den ondskefulle sina planer.
Må han vända om till Herren,
så skall han förbarma sig över honom,
vända om till vår Gud,
som alltid vill förlåta. Jesaja 55: 5-7

Att Gud kommer till oss som spädbarn för att hela världen ska ha en rimlig chans till liv i överflöd, fred och rättvisa är det minst nationalistiska och burdusa religiösa budskap jag vet. Låt oss alla fira jul på ett sätt som hedrar detta budskap!

 

Johan utan land/ John Lackland/ Jean Sans Terre Julafton 1166- 18/19 oktober 1216

 Må den gudlöse överge sin väg,
den ondskefulle sina planer.
Må han vända om till Herren,
så skall han förbarma sig över honom,
vända om till vår Gud,
som alltid vill förlåta. Jesaja 55: 6-7

 Prins John är skurken i Robin Hood. Han utarmar den lilla staden Nottingham med hjälp av sin skurkaktige sheriff medan hans rättrådige bror Rickard Lejonhjärta är på korståg för att befria Jerusalem från muslimskt välde. I verkligheten tycker jag John hade vissa förtjänster. Han kallades Lackland/Utan land eftersom han gjorde sig själv till vasall under påven för att lösa en tvist och det var ju en betydligt bättre lösning på konflikten än att kriga.

Men det jag ser som viktigast för hela världshistorien är nog att han var den engelska kung som skrev under Magna Charta. Han gjorde det under påtryckningar från adeln, som han låg i strid med, och ville absolut inte göra det. Men han gjorde det. Det var alltså Johns regeringstid som såg världens första parlament födas och ett litet senapsfrö till demokrati hade såtts.

Det tycker jag vi kan minnas på julafton när vi hör prins John ropa i sömnen: "Det är Robin Hood jag vill ha!" Det var inte bara skatteåterbäring på gång utan också ett demokratiskt parlament.

Historiker menar att nidbilden av John inte stämmer, han var inte sämre än andra regenter under denna tid. Men kul julaftonsunderhållning erbjuder nidbilden. Lite roligt att han föddes just en julafton och numera är obligatorisk i många svenska hem denna dag.

23 december Sjursmäss

Du skall kalla på folkslag du inte känner,
folkslag som inte känner dig skyndar till
för Herrens, din Guds, skull,
Israels Helige, som skänkt dig härlighet. Jesaja 55:5

  En dag som inte uppmärksammas så mycket annat än i Norge och Jämtland är denna Sjurs (Sjuls)mäss, Sigurdsmäss. Då ska man flagga med jamtska republikens egen flagga om man är Jämtländsk patriot eftersom det är en jämtländsk flaggdag. Sigurdsmäss är en kristen högtid som firas till minnet av det lokala helgonet Sigurd.

Det märkliga är att i dessa trakter är ett noa-namn för djävulen gammel-Sjur/l. Troligen har det gått så

till att Sigurd gått samma öde till mötes som Erik den helige. Erik den helige åkallades ofta av kristna under katolsk tid i Sverige men när protestantismen skulle genomdrivas, allra mest brutalt under 1600-talet, började prästerna lära ut att åkallandet av helgon var att åkalla den onde. Då började noa-namnet för djävulen blir Gammel-Erik. Kanske blev det också så med Sigurd/Sjur/l?

Hur som helst är denna Sigurd ganska okänd. Han var biskop i Trondheim/Nidaros och sägs på norsk sida av Kölen ha döpt Olof Skötkonung. Han blandas i legenderna ihop med sankt Sigfrid i Västergötland. Både Sigurd och Sigfrid var engelsmän. Kanske var de samma person eller fanns bara en av dem på riktigt? Det är ju fullt möjligt att de båda fanns, också. Hette biskopen i Nidaros verkligen Sigurd? Ja vi vet inte det så säkert pga bristen på källmaterial.

Men att Sjursmäss firas visar ändå på ett historiskt faktum: England var viktigt för Nordens kristnande. Det var alltså inte bara Hamburg-stiftets Ansgar som missionerade här i Norden. Mycket tyder på keltiskt och engelskt missionerande och framförallt inflytande genom de slavar som togs vid räder mot de brittiska öarna. Vikingarna föll alltså på eget grepp, eller ska vi säga att de upprestes på eget grepp. Även i nordisk kyrkohistoria bevisas korsets princip: att förlora är att vinna.

22 december 1849

 Det som var till från begynnelsen, det vi har hört, det vi har sett med egna ögon, det vi har skådat och har tagit på med våra händer, det är vårt ärende: livets ord. 1 Johannesbrevet 1:1

 

Detta datum utsattes Fjodor Dostojevskij  för den raffinerade tortyren skenavrättning. Han förbereddes på alla upptänkliga sätt för att avrättas men:

Den största, den starkaste smärtan beror i alla fall på att man säkert vet att om en timme, sedan om tio minuter, sedan om en halv minut, sedan nu, nu strax ska själen flyga ur kroppen, och man kommer inte längre att vara en människa, och att detta är säkert. Och när man lägger huvudet under kniven och märker hur den glider över huvudet, denna kvartssekund är den förfärligaste av allt…

I stället för att mista sin själ fann han den i straffarbete i Sibirien . Det var nämligen där som han fann sin djupa ortodoxt kristna tro, eller "den ryske Kristus" som han ibland uttryckte saken. Det var också där och då han blev den författare som nämns med den största respekt även idag. Det sägs att den roman flest människor vill ha läst är hans Brott och straff i så stor utsträckning att de säger att de läst den utan att ha gjort det. Den handlar bland annat om de nya lagar som just kommit till stånd pga tsar Alexander II som Dostojevskij och många andra trodde mycket på. 

Alexander II ville reformera Ryssland i mer västerländskt demokratisk riktning och avskaffade bland annat livegenskapen. I Brott och straff spelar också hans juridiska reformer en viktig roll bland annat är polisstationen där brottet utreds stadd i renovering. Raskolnikov är nog en av litteraturhistoriens mest kända mördare och även den mest intressante i över hundra år. Numera är många litterära mördare mångfacetterade men Raskolnikov är så klart modellen för en mördare som inte är så förenklad och förundersökningsledaren Porfyrij Petrovitj (hans namn betyder just klippa och porfyr=Petrus) blev också en stilbildande karaktär för polisutredaren som under täckmantel av förvirring lockar fram sanningen liksom Miss Marple eller Columbo.

Men det dubbelmord Raskolnikov begår är långtifrån det enda i romanen. Fasansfulla brott som aldrig tas upp av det juridiska systemet begås i romanen så Dostojevskij  själv får utdöma straffen. Och han låter en ängel vandra genom de ruffiga lägenheterna på Sankt Petersburgs baksida ; Sofia, kallad Sonja. Sofia betyder vishet och visst är det vishet och ren godhet hon utstrålar. Hon är på många sätt den Vishet som i kristendomen brukar tolkas som ett porträtt av Jesus själv. Hon som lekte i världens skapelse i Ordspråksboken 8. Här visar Dostojevskij upp sin förmåga att framställa det goda som intressantare än ondskan för Sonja är ingen oskuldsfull Sickan Carlsson-typ utan en fattig ung kvinna som försörjer sin familj med prostitution och för djupsinniga teologiska resonemang.

Fjodor Dostojevskij fotograferad 1879

 

När jag först läste Dostojevskij var jag tonåring och romanen var  Idioten som presenterar ett personporträtt av ett helgon som är minst lika mångfacetterat som den splittrade mördaren Raskolnikov(raskolnik betyder splittrad på ryska, lärde jag mig av en rysk studiekompis på universitetet). Jag var totalt betagen och blev Dostojevskij-fanatiker, samt förälskad i huvudpersonen furst Mysjkin.

Betecknande nog verkställs däremot inga dödsdomar i romanen. Dostojevskij avskydde verkligen detta straff. Han förordade Alexanders II reformer som innebar straffarbete som default-läge för grova brott. Tyvärr mördades denne tsar av en fanatisk kommunist som nog helt korrekt såg faran komma med en reformation av samhället som skulle gillas av flertalet så den kommunistiska revolutionen hotades. Detta var en svart svan* som verkligen förde Europa in i ett fasansfullt sekel. Men om detta visste Dostojevskij inget eftersom han dog i frid i sin säng innan detta hände.

Då skrev Dostojevskij på Bröderna Karamasov som är den roman som jag fängslats allra mest av trots att den inte avslutades helt av författaren.  Jag tycker för min del att alla borde läsa Dostojevskij, helst börja redan i tonåren. Jag har inte sett en enda filmatisering av hans böcker fast det gjorts ett flertal försök av åtminstone Brott och straff. Jag tänker att karaktärer och handling är för polyfona för enkel dramaturgi. Men skulle jag bli mångmiljonär skulle jag sätta min vän Åsa med några pålitliga manusförfattare att skriva en TV- serie av åtminstone Brott och straff och sedan med intäkterna från den beta av hans produktion. Jag är nämligen rädd att få har orken att läsa så komplexa romaner idag och Dostjevskijs tankar behövs mer än någonsin. Inte minst hans syn på Brott och straff och hatet mot dödsstraffet skulle vara uppfriskande i dagens debattklimat.

*”En svart svan är en osannolik och oförutsägbar händelse som potentiellt kan få allvarliga konsekvenser. Svarta svanar kännetecknas av att de är extremt sällsynta, får allvarliga konsekvenser samt att de i efterhand anses ha varit uppenbara”, skriver den före detta Wall Street-tradern Nassim Nicholas Taleb i sin bok ”The Black Swan: The Impact of the Highly Improbable” (på svenska: ”Den svarta svanen: vad mycket osannolika händelser kan leda till”.