Varför mamma Maria och inget annat?

 Medan han ännu talade till folket kom hans mor och hans bröder. De stod utanför och ville tala med honom och någon sade till honom: "Din mor och dina bröder står där ute och vill tala med dig." Han svarade honom: "Vem är min mor, och vem är mina bröder?" Och han visade med handen mot sina lärjungar och sade: Det här är min mor och mina bröder. Den som gör min himmelske faders vilja är min bror och syster och mor." Matteus 12:46-50

John Everett Millais en av de brittiska pre-Rafaeliterna målade denna bild av Jesu familj med lärlingar, tjänstefolk och romantisk symbolik 1850, när myten om den åldrige Josef fått fäste i konstvärlden. Josef som gubbe kom ganska sent in i konsten vilket ju visar att hedniska myter inte var den enda källan till Jesu liv, folk kunde förstå evangelierna även förr i tiden. Den  här målningen visar felaktigt Josef som mycket äldre än Maria. Men visst är den fin!

Maria, med sin starka vilja hade ändå sina tvivel och sin mamma-oro ibland. Vid detta tillfälle tar hon med sig Jesus småsyskon och ber honom om att han ska komma hem och sluta skämma ut familjen med sitt predikande hippieliv. Josef var inte med. Det brukar traditionellt förklaras med att Josef var uråldrig när han gifte sig och därför redan dött när Jesus gick ut och predikade, vilket naturligtvis bara är ett sätt att göra familjen mer hedniskt acceptabel från 300-talet och framåt. I hedendomen runt omkring Medelhavet (och i många andra delar av världen) ansågs det tonåriga flickebarnets oskuld som magisk medan kvinnan ansågs som en sämre människa i allt övrigt. Därför offrades unga flickor ofta till gudarna i tex det som nu kallas Sverige.  Kvinnans oanvända fertilitet skulle ge jorden fertilitet och försäkrade Rom om både mat och fred. Ju längre tid en kvinna förblev orörd av en man desto starkare magi. Vestalerna i Rom gjorde därför tjänst i trettio år.

Judarna, däremot, trodde inte på detta magiska med kvinnors sexuella oerfarenhet. Kvinnor skulle absolut inte ha sex med någon annan än sin man, men mer var det inte med detta. Barnaoffer fördöms på många ställen i Gamla testamentet men när Jefta ska offra sin dotter finns en färdig rituell form för detta  läs i Domarboken 11:37-39. Där läser vi om hur judendomen tog avstånd från jungfrumorden i avsikt att blidka gudarna eftersom flickan begråter att hon dör just som jungfru. Jefta ser heller ingen magisk kraft i att mörda sin unga dotter. Vesta-kulten i Rom utgick dock från denna magiska kraft hos en kvinnlig oskuld och misstänkte man en vestal för att ha förlorat denna makt begravdes hon levande som straff för att inte den magiska kraften skulle försvinna ur Vestas tempel. Hedersmord av flickor har sin rot i  denna hedniska föreställning om en slags makt i kvinnors sexuella oerfarenhet. 

För att visa att Bibeln inte ger minsta skymt till anledning att tro på denna ondskefulla myt visar denna text tydligt att Maria hade med sig yngre barn än Jesus. Först och främst eftersom det är Maria som nämns först, hade Josef varit död och Maria varit under förmyndarskap från Josefs söner från ett tidigare äktenskap hade hon knappast nämnts först, vilket alla tre synoptikerna: Matteus, Markus och Lukas gör. Att Josef inte är med kan bero på många olika saker, jag ger här några troliga förslag. Orsak ett: han var på ett bygge och inte hemma när detta hände. Orsak två: han höll inte med Maria om att de skulle stoppa Jesus. En timmerman var ju, som jag tidigare nämnts ett slags rabbi. Att Jesus nu var rabbi på heltid skulle kanske inte störa Josef, som dessutom upprepade gånger visat prov på stor lyhördhet för Guds vilja med deras familj. Orsak tre: Maria och Jesus bröder är källan till berättelsen och vill visa hur dumt de betedde sig innan de fattade vad Jesus skulle göra*. Orsak fyra: Han var död, eller svårt skadad. Byggnadsarbetare är fortfarande den mest dödsolycksdrabbade yrkesgruppen i Sverige idag. Att han skulle ha varit över hundra år gammal när han gifte sig med Maria är helt gripet ur den hedniska mytologins förgiftade luft. Släpp den legenden i Jesu namn!

Därför är detta med att kalla mamma Maria för "jungfru" Maria ingen liten sak som vi kan överse med med ett snett hånleende.  Att påstå att Maria var evig jungfru motsäger för det första Bibeln, för det andra är den helt icke/anti-judisk och för det tredje har den sin rot i hedendomens mörkaste föreställningar. Luther och de andra reformatorerna tog avstånd från Maria-kulten på medeltiden **men de gick inte tillräckligt tydligt till roten med den hedniska idéen om Maria som evig jungfru.  De bara nöjde sig med att säga att det var obibliskt. Jag tycker dock de tog för lätt på det demonisk-hedniska i denna dogm.

Kult kring Maria kan vara hur sund som helst, som jag förklarar här på bloggen, men jungfru-kulten är bara en demonisk rest från förkristna icke-judiska religioners absolut värsta idéer. Därför har den alltid burit så usel frukt i form av, bland mycket annat, barnamord, hedersvåld och religiöst sanktionerat kvinnohat även hos kristna folk. Jag kan inte nog ta avstånd från den hedniska jungfrukulten i all sin ondska. Att den fått ingång i kristendomen är på alla sätt osunt, orent och demoniskt. Den borde rensas ut NU. Jag skulle  gå så långt som till ren exorcism i vissa svårare fall.

*Jag kan tänka mig att de sa: 

– Vi fattade inte vem Jesus var på den tiden. Vi trodde att han skulle vara som Johannes Döparen men mycket lugnare och så blev det nästan tvärtom. Johannes hade  fängslats och nu blev mamma orolig för att Jesus skulle gå samma öde till mötes. Så vi gick dit för att få honom att komma hem igen och nöja sig med att predika och undervisa vid sidan om hantverket som de flesta timmermän gjorde. Jag tror nog mamma trodde att vi skulle kunna rädda honom. Det var ju innan vi förstod att han skulle segra över döden genom att avrättas. 

– Men vi lärde oss en viktig läxa då. Åtminstone jag, inflikar Maria själv, Jesus var hela världens. Hans familj var större än bara vi. Han lärde oss också att även vi var hans familj eftersom vi ju faktiskt vill göra hans himmelske faders vilja. Ja det var en riktig tankeställare för mig. Och jag vet ju att ni, mina barn , också började fatta vem er storebror var då. Så unga som ni var förstod ni kanske mer än jag ville förstå just då när Elisabet sörjde att Johannes hade fängslats.

** men under denna tid kallades hon allt som oftast Vår fru, därav vårfrudagen=våffeldagen. Notre Dame de Paris är bara en av många kyrkobyggnader helgade åt Vår Fru. Det är något helt annat än att helga något kristet till vår jungfru eller vår vestal=HUGA!!!

Slåss som en tjej: grundkurs i försvar för allt gott

 

 

 Som jag mer än antyder här på bloggen anser jag att en Maria-kult är fullt befogad. Att man missbrukat henne för allehanda skumma syften har inte tagit bort kraften i hennes person och exempel. Hennes förböner för oss har inte tappat farten sedan bröllopet i Kana, det är jag säker på. Hon tjatar vidare för skapelsens och Jesu skull. Otaliga är de människor som kan vittna om gudomligt ingripande när man fått hjälp i förbönen av Maria. När jag väntade mitt första barn var min identifikation med mamma Maria självklart stor och en power bank som jag ständigt bar fulladdad med mig. Jag var ju dels en ung kvinna, 17 år och heter Alma, precis som det står i Jesaja. Nej, jag drabbades inte av Jerusalem-syndrom utan fick igenkänningens styrka av mamma Maria.

Jag skrev Maria-hymner och framförde till stillsam gitarr och sedan mindre stillsamt  i vår rockgrupp Simsons Flätor. De hymnerna är väldigt högstämt romantiska som de ska vara när man är tonåring. Jag skäms inte ett dugg för dem eftersom de handlar om mamma Maria och uttrycker det jag upplevde när jag väntade och födde mina två äldsta barn: storsonen Fredrik och storasyster Hanna-Félice. Lite lustigt är det att båda dessa mina äldsta barn har spelat Jesus i Påskspel, liksom min näst yngste son Elis gjort det i ett julspel. När Elis var nyfödd spelade jag Maria i kyrkans julspel och ammade Elis/Jesusbarnet på scen, enligt regissörens, min mammas, order.  

Då sjöng jag också den vackra julvisan "I Betlehem mitt hjärta" à capella. Dessa julspel var vad jag kan bedöma mycket omtyckta. Jag minns särskilt när flyktingförläggningen fyllde Kirunas rymliga kyrka.  De flesta var muslimer och de tackade mig med tårade ögon i minglet efter julspelet. En muslimsk man visade mig foton på sin fru och sitt lilla barn. Han tyckte att jag utklädd till Maria med Elis i famnen påminde om den familjen. Inte en enda kommentar var kritisk eller antisemitisk/kristofobisk. Precis tvärtom. Mamma Maria når in i hjärtat på varje öppen själ eftersom Gud älskar alla, var de än är födda. Visste jag det inte innan dessa julspel fick jag en tydlig läxa av mamma Maria då. Guds kärlek längtar efter alla människor var de än råkat födas. Nu har svårnådda missionsfält kommit till oss. Vi ser inte Dunsinans olycksbådande skogar vandra mot oss, däremot ser vi fält mogna för skörd som kommer med tåg, gummibåt, till fots och med buss från nord och syd, öst och väst "till högtidsfest". 

Gå med Maria och ta skäran med!

 

 

 

Varför mamma Maria och ingen annan?

Min favoritbild av Jesus och Josef målades 1645-1650 av Bartolomé Esteban Murillo innan modet blev att alltid måla Josef vithårig och lastgammal.

 "Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har kommit till genom helig Ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder." Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel(det betyder Gud med oss). När Josef vaknade gjorde han som Herren hade befallt och förde hem sin trolovade. Han rörde henne inte förrän hon hade fött en son Och han gav honom namnet Jesus. Matteus 1: 20b- 25

Att Josef var som han var har jag redan nämnt som en orsak till att Gabriel kom just till Maria. Att Maria var av Levi släkt var säkert också viktigt. På så sätt var hon släkt med både Mose och Jeremia, som var prästson. Maria är alltså en i raden av prästprofeter i frälsningshistorien precis som kvinnorna som smörjer Jesus är just prästprofeter. Dessutom blir då Johannes Döparen Jesus kusin.  De två mirakulösa löftesbarnen får växa upp tillsammans vilket visar omsorgen i valet av vilka som blev Johannes respektive Jesus föräldrar. Det gamla erfarna och visa prästparet kunde stötta det unga lyhörda och frimodiga timmermansparet. 

Det var alltså en liten hantverkarfamilj Jesus växte upp i. Josef brukar kallas timmerman men det grekiska ordet τεκτων (teknon) var mer än en snickare. En τεκτων byggde i sten, trä, tegel etc och ansågs dessutom vara ett slags rabbi vid denna tid. En τεκτων kunde de heliga skrifterna väl. Det fanns alltså många anledningar för Gud att välja Maria och Josef till sina egna föräldrar, till sin enfödde sons familj. Senare föds också småsyskon till Jesus och dessa blir så småningom  församlingsledare i den galiléiska kyrkan. Maria och Josef med familj visade sig alltså vara perfekta för det stora uppdraget.

Josefs totala lyhördhet inför de änglabesök han får visar att också han har ett speciellt förhållande till Gud redan innan han blir världsberömd genom sin fosterson. han heter ju Josef och det är i drömmen han möter änglarna, precis som drömtydaren Josef,  patriarken Jakobs nästyngste son,fick budskap från Gud i drömmen. Josef fattar i drömmen hur Maria blivit gravid och gör sedan allt för att vara en bra styvfar för Jesus och en trofast make till Maria.

Men det visste inte Maria när hon får änglabesöket. Hon tar ändå emot beskedet utan de många protester som Mose kom med, hon gör det inte heller med Jeremias fasa utan med en självklarhet som jag antar att bara hon kunde besitta.  Hon kunde judarnas historia och visste att mirakelbarn föddes, men aldrig av ogifta kvinnor. Fast när Gabriel gav henne tecknet Elisabet trodde hon direkt. Senare kom hon att tvivla. Hon förstod först inte varför Jesus smet ifrån dem till templet i Jerusalem. Hon kom till och med  att bli besvärad av Jesu predikande och drar med sig hans småsyskon ut på stan för att hämta hem honom en gång.Men hon svek honom inte när de flesta andra gjorde det. Hon var med i bakgrunden under hela hans liv även vid hans död och begravning. Hon var en riktig mamma med sin oro och sin trofasthet, med sin stolthet och sin självkänsla. Just självkänslan är nog en viktig orsak till att Gud valde just Maria.

Vid bröllopet i Kana märks denna orsak till att Maria valdes ut. Hon vet mer än de flesta vem Jesus är men hon tjatar på honom ändå när han säger att hans tid inte kommit ännu. Jag hörde några Dominikanbröder i en kommunitet i Lund som tog upp en sak jag aldrig tänkt på: detta att Maria säger emot Jesus och pressar honom att göra ett mirakel på festen är ett bevis för hennes personlighet som vill hjälpa med det hon kan. Att be Maria om hjälp med förbön har i långliga tider varit otänkbart för en protestant ändå tänker jag att det finns logik i att be henne om hjälp i bönen. Hon gör ju precis som Jesus säger att vi ska göra när vi ber: tjatar.

Jesus berättar senare en liknelse om änkan och domaren där änkan på många sätt liknar Maria under bröllopet i Kana. Och Jesus berömmer änkans tjat och envishet att inte ge sig. Jag tänker att denna envishet och uthållighet hade han sett hos sin mamma många gånger. Alla dessa liknelser om kvinnor som tjatar, kvinnor som städar för att hitta ett mynt eller bakar en styrkekrävande jättedeg är nog helt enkelt minnen från tiden med Maria när han var barn. Innan det föddes systrar fick Jesus vara med i hushållssysslor det visar många av liknelserna. Han vet både hur man lappar kläder och hur man bygger hus.

Att han kände till jordbruk och fiske var inte så konstigt, det visste alla eftersom jordbruk och fiske var stommen i ekonomin i Galliléen. Men alla kunde inte bygga hus som Josef och inte så många pojkar var insatta i kvinnornas sysslor varken på åkern eller i hushållet. Detta tyder på att Josef och Maria var ovanliga föräldrar på så sätt att Jesus fick vara med både i Marias vardag och i Josefs, åtminstone som liten, innan systrar trädde in i hans ställe vid Marias sida.  Och Marias personlighet var nog med alla mått mätt en stark dito. I allt ger hon ett tufft intryck. Även i valet av make. 

 

 

 

Marie Bebådelsedag

 I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria.
Ängeln kom in till henne och sade: ”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.”
Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda.
Då sade ängeln till henne: ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud.
Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus.
Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron,
och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.”
Maria sade till ängeln: ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.”
Men ängeln svarade henne: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son.
Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden.
Ty ingenting är omöjligt för Gud.”
Maria sade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne.  Lukas evangelium 1: 26-38

Maria, är helt klart den tuffaste bruden i det judiska hjärtlandet just när tiden var inne för Guds frälsningsplan att sättas i verket genom att Gud själv skulle födas som ett litet människobarn av en ung kvinna , enligt profetorden hos Jesaja. Hade Gabriel måhända besökt många judiska unga kvinnor, nygifta och trolovade för att inte äventyra hennes liv alltför mycket? Jag vet inte. Det man kan ana är att Lukas antagligen  intervjuade Maria om Gabriels besök och hennes tvivel inför det till synes omöjliga uppdraget. Det vi kan veta är att hon tog på sig uppdraget.

Intressant är att fundera på om hon hade ett val. Var hon, liksom tex Jeremia, utvald utan möjlighet att säga nej: 

Det var det året i den femte månaden, som Jerusalems befolkning fördes bort i fångenskap. Herrens ord kom till mig: "Innan jag formade dig i modersskötet gav jag dig ett heligt uppdrag: att var profet för folken. Men jag svarade: "Nej, Herre, min Gud, jag duger inte till att tala-jag är för ung!" Då sade Herren till mig: "Säg inte att du är för ung utan gå dit jag säger dig och säg det jag befaller dig! Låt dem inte skrämma dig, ty jag är med dig och skall rädda dig, säger Herren."

Likheterna mellan Marias och Jeremias kallelser är slående. Maria utväljs alltså till en profetjänst. Vadå? Hon var ju bara ett redskap, Guds surrogatmamma?  Nej. I berättelserna om profeternas kallelser och Marias dito syns tydliga likartade mönster. Den gamle Mose som kallas till profet tror inte heller att det skall gå av naturliga skäl, han var inte talför. Den unge Jeremia protesterar utifrån sin ungdom, det vill säga sitt lågt värderade sociala kapital. Maria protesterar eftersom hon är en Bat Mitzva och därför väl bekant med alla kvinnor som varit ofruktsamma och fått mirakulösa löftesbarn av Gud. De hade samtliga haft en man i sitt liv men det hade hon inte ännu haft. Hon bodde ännu inte med Josef.

Liksom Mose och Jeremia blir hon ändå övertygad. Denna renässansmålning tycker jag illustrerar den

Antonello da Messinas "Marie bebådelse"1475

läsande Maria, som var ett älskat motiv under renässansen. Hon var ju av Levi stam, prästsläkten, det förstår vi av att hon är fränka till Elisabet som i sin tur är gift med prästen Sakarias, och från släkttavlan hos Lukas. I Jesus släkttavla hos Matteus är det troligen Josefs släkt vilken härstammar från Juda stam, som relateras. I Levi stam kunde man verkligen lagen och profeterna. jag tänker att Maria måste ha känt igen sig, inte minst hos Jeremia. Kanske var det Jeremias kallelseberättelse som gav henne modet att gå igenom en graviditet med fader okänd för de flesta, när hon nu var trolovad med Josef. 

När hon blir rädd säger Gabriel: "var inte rädd Maria, du har funnit nåd hos Gud." Till Jeremia gav Gud löftet; "Jag är med dig och jag skall rädda dig." På 1800-talet tänkte nog åhörarna här i Norden på skammen Maria riskerade genom att vara ogift. Dödsstraffet för utomäktenskapligt sex var ju avskaffat sedan 1779 och i verkligheten hade inte detta stränga straff utdömts på länge innan dess. Man var inte så insatt i de hedersregler som styrde livet i Galliléen för 2000 år sedan så Marias mod blev lite bortglömt i den lutherska världen.Men nu är vi medvetna om hur en del flickor som på något sätt sägs ha skadat sin familjs heder behandlas. Inte helt ovanligt är det att det straff som en gång utdelades till vestaler som bröt mot regeln om att inte ha sex under sina 30 år av tjänstgöring i Vestas tempel, drabbar en misshaglig flicka: att begravas levande.

Vi kan nog vara säkra på att Maria hade ett liknande hot över sig. Att bli gravid som trolovad var inget problem, det räknades som att vara gift, men Josef visste ju att han inte var fadern, han kunde välja att ange henne. Men just Josef och Marias relation gör att jag tror att Maria inte var en i raden av unga kvinnor som fick frågan, utan att hon, precis som Jeremia, var noga utvald. Hon måste var tuff själv men det var naturligtvis lika nödvändigt att hon hade en ung man vid sin sida som var något utöver det vanliga. Om vi ska tro Bibelns profetord, och det gör ju jag, var det inte nödvändigt med en kvinna som aldrig haft en man, hon skulle enligt Jesaja enbart vara ung. Ung kvinna heter förresten alma just i detta profetord. Gud är ju inte det bittersta pryd så att Maria utvaldes berodde nog helt säkert på annat än att hon ännu inte flyttat ihop med Josef. 

Men jag som kvinna och feminist tycker det är bra att Jesus föds utan minsta skymt av en man inblandad. Antikens människor trodde ju att kvinnan bara var en jordklump för mannen att så sin säd i. Men Gud visste naturligtvis bättre. Han visste att femtio procent av Jesu DNA skulle komma från Maria en helt vanlig kvinna född av helt vanliga föräldrar på helt vanligt sätt, men hon var av Levi stam, alltså prästsläkten. Den släkt som fortfarande kan DNA-spåras till fyra familjer i Syria Judeae för 2000 år sedan. Jag tycker detta är så fascinerande, Marias och därmed Jesu, DNA är spårbart än idag *. Just här,  just nu vandrar släktingar till Maria omkring med bitar av hennes DNA i sig.

Jesus är alltså fullt ut människa precis som han samtidigt är fullt ut Gud. Det betyder inte att Gud är en jude på 100-talet i provinsen Syria Judeae, däremot betyder det att Jesus är en del i treenigheten och han är Gud. Anden är inte jude på 100-talet i Syriae Judeae men Anden är Gud och fadern är varken sonen eller Anden, men ändå fullt ut Gud.  Alla tre är Gud. Herren vår Gud, Herren är en, kan varje kristen stämma in i.

Vår Gud är alltså så konkret att Jesus DNA ännu finns spårbart här på jorden. Maria födde både Gud och en liten nyfödd gosse som Josef gav namnet Jesus. Och innan det hände rörde inte Josef henne så Jesus har bara Maria som jordisk släkting, en kvinna är Guds viktigaste medarbetare här på jorden. Och hon lär oss något väldigt viktigt:

Maria vet vad det är att ta ansvar för Jesus, Gud, som ett litet barn utan att skylla på Gud **. Jesus ligger utlämnad i Marias livmoder till vad hon äter, andas och gör. Ändå är han så trygg hos Maria för Maria är en hårding. Hon kan ta ansvar för Gud själv. Hon kan lagen och profeterna. Hon är rätt människa för det mest ansvarsfulla och mirakulösa uppdraget någon människa har fått, någonsin. Hon är en kvinna med ett ovanligt uppdrag. Och hon sköter det som en tjej.

Maria är verkligen en av de viktigaste personerna som skrivit om reglerna för hela historien. Och hon gjorde det som en tjej!

 

* Se Svenskarna och deras fäder- de senaste 11 000 åren av Karin Bojs.

** fritt efter Etty Hillesum

PS. Lyssnade på helgmålsbönen i p1 som var fin och välsignad, men tro inte att mannen som höll denna kunde skilja på etniciteter och nationsnamn under antiken. Han påstod utan att darra det minsta på rösten att Elisabeth och Maria var "två palestinska kvinnor". Ack! För en språkpolis, och därtill gammal halvklassiker med latin som huvudämne, är det som ett slag i ansiktet att höra det. Maria och Elisabet var judar, de möttes i Judéen och den romerska statens namn på området var vid denna tid Syria Judeae. Visserligen kallades judar som bodde i det ottomanska och senare brittiska Palestina för palestinier men det var 1400 år plus efter att Elisabet och Maria möttes i Juda bergsbygd. Hade han sagt syrier hade han åtminstone inte gjort sig skyldig till en total anakronism. Jag vill inte tro att kyrkans ruttna antisemitiska historia spelar roll än i denna dag. Det är antagligen bara totalindoktrinerad obildning. Men BILDA DIG DÅ, människa!!!

De nya kläderna

Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft.
Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp.
Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna.
Ta därför på er Guds rustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen och stå upprätt efter att ha fullgjort allt.
Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte och klä er i rättfärdighetens pansar
och sätt som skor på era fötter villigheten att gå ut med budskapet om fred.
Håll ständigt trons sköld framför er, med den skall ni få den Ondes alla brinnande pilar att slockna,
och grip frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord.
Gör det under åkallan och bön, och be i er ande varje stund. Därför skall ni hålla er vakna och aldrig tröttna i er bön för alla de heliga.  Efesierbrevet 6:10-18

Häromdagen rockade vi sockar för att bepansra oss mot rashygienen i vår tid. Det passar perfekt att göra det just denna vecka då bibeltexterna handlar om att iklä sig mentala rustningar mot ondskans alla attacker på liv och människovärde. Det kom mig att tänka på att till min femtonde födelsedag önskade jag mig, och fick,  en andaktsbok som jag läst om i tidningen Nytt liv som verkligen format mig på många sätt , inte bara genom att ge mig andaktsboksvanan som jag fick då. De nya kläderna blev välanvänd även om layouten redan då kändes lite 70-talsmossig. Men jag var, och är, vad en del kallar "lillgammal", andra "en gammal själ" och kände redan då att Jesusfolkets hippie-era var mitt rätta mode-element. Tillsammans med Bengt Pleijels vägledning genom ovanstående bibeltext om vapenrustningen gav De nya kläderna med sina dagliga andakter en rustning för mitt liv. En tonåring behöver stadga som inte bara kommer utifrån men Guds vapenrustning behöver vi alla förnya livet igenom. 

Nu är det extra viktigt att vara fullt rustad. De onda andemakterna som bara vill fördärva visar sig nu tydligare än vanligt. Ett ondskefullt oprovocerat fullskalekrig mot Ukraina från imperiebyggarna Ryssland med en Hitler-kopia i täten gör det övertydligt hur ondskan inte ens vill den ondes bästa. Den vill bara ont. Igår hördes nyheten att ryska soldater kört över och dödat sitt befäl eftersom de var arga på att de förlorat så många män i dessa meningslösa strider mot ett broderfolk. Men Putin står oberörd i sina kläder av så dyrt snitt att jag, helt ärligt, inte ens visste att det fanns så dyra kläder: en dunjacka för 130 000 kronor (!)och en stickad tröja för 40 000(!) är ofattbart för en svensk och ännu värre för en ryss. Putin klär sig i prakt, soldaterna inte fullt så praktfullt och hans civila offer på exempelvis barn- och förlossningssjukhuset i Mariupol springer ut i kylan i tunna blodiga nattlinnen. 

Putins trogne väpnare patriarken Kirill klär sig i ännu mer prakt. Men hans vapenrustning ligger

Den nakne Patriark Kirill 

definitivt i ett hörn och samlar damm. Jag läste en debattartikel i Dagen om att vi borde be mer för Putin än för Zelenskyj. Kanske. Det syns inte många revor i Zelenskyjs integritets gröna t-shirt. Men jag tänker att den som behöver mest förbön, om man nu orkar vara så kristligt kärleksfull, är Kirill*. Hur har han inte dragit på sig den ondes hela praktfulla arsenal av högmod, egenkärlek, luxuria (det som brukar översättas till vällust, men på latin hör vi vad det verkligen handlar om="lyx, det är en känsla"), vrede, avund, girighet, ja de flesta av de kardinalfel som leder till dödssynder? Man önskade att det bland dessa fanns lättja, men egentligen är lättja ett felaktigt översatt ord för det står acedia och det är något annat än att ligga som en Kronblom på sofflocket och fundera: det är att stå och filma med mobilen när en människa hoppar från en bro utan att ens försöka ingripa. Acedia är att vara likgiltig inför döda spädbarn och födande kvinnor i blodiga nattlinnen. Så nog har han hopat synd på synd över sig, Kirill, där han står och frossar i lyxen att få tillhöra den ryska eliten. Det spelar då ingen roll att det ser ut som om han har på sig guld och vackra tyger, i andlig mening är han lika naken som kejsaren i HC Andersens saga.

Men när vi ser på Acedia, som alltså bäst översätts med liknöjd lättja, märker vi att vi alla har nära till dödssynd. Villighetens rockade sockar och skor är något vi ofta missar. Vi kan peka finger åt Kirills guldornamenterade högmod, som jag gör just nu,  utan att själva ha alla persedlar på plats. Det hjälps inte om vi har på oss utsvängda pre-loved jeans, en lång pre-loved stickad rosa tröja och en egensydd väst med applikationer av en soluppgång broderad med orden "The Son Is Coming"** och sedan bara går förbi den blödande mamman med sitt döende spädbarn i famnen. Då är vi illa ut på samma sätt som Putin i sina skamligt dyra kläder och Kirill som bytt sanningens bälte mot den ondes lögner. Vi är inte lika illa ute, här vädras inga kålsuparteorier, men vad jag lärde mig av min andaktsbok är självreflektion i första hand.

Det är alltså helt rätt att fördöma Putin och Kirill som sålt sin förstfödslorätt, inte ens för linssoppa som ändå kan vara värt något, utan för ett blodbad. Men jag vill idag påminna mig om mina , alltid begagnade, men ändå ständigt nya, kläder. Att inte springa omkring naken i ogjort väder är en bra sak att tänka på i onda tider. Alltså: ut ur garderoben med sanningens bälte, rättfärdighetens pansar, trons sköld, frälsningens hjälm och Andens svärd. Dessutom, vad kan vara mer aktuellt i dessa dagar än villighetens skor att tala om budskapet om fred? Och innan jag drar på mig dessa skor har jag förstås rockade sockar på, för inget ger så mycket skoskav som att glömma att Gud gillar olika. Rashygien är motsatsen till allt Guds rike står för.

 * Här kan man läsa om Kirill och se hur bottenlöst sorgligt det är hur han fallit och lämnat sina nya kläder för att ta på sig uråldriga stinkande paltor distribuerade från avgrunden: girighet, lögn, mord och övergrepp. Först och främst bör man göra det som en påminnelse för en själv om att inte låta vapenrustningen gömmas och glömmas längst in i garderobens röra (jag är inte Marie Kondo=) vi kan börja hur bra som helst men om vi avviker från den rätta stigen senare i livet och går vilse spelar det ingen roll att vi en gång var på rätt väg. Det är då bara att vända om och gå tillbaka tills vi hittar den rätta stigen. Springer vi vidare i tron att allt är okej kan vi alla sluta i Kirill-stil och det är inget jag önskar någon, inte Kirill heller. Så om du som läser detta orkar: BE FÖR KIRILL!

Jag tycker själv veckans psaltarpsalm Psaltaren 25: 12-22  är en bra bön i detta sammanhang:

 Var och en som fruktar Herren
får veta vilken väg han skall välja.

Själv får han leva i ro,
och hans barn skall ta landet i arv.

De som fruktar Herren blir hans förtrogna,
hans förbund skall ge dem insikt.
Min blick är ständigt fäst på Herren,
det är han som löser min fot ur snaran.

Vänd dig till mig, var barmhärtig,
ty jag är ensam och betryckt.

Lindra mitt hjärtas plåga,
för mig ut ur mitt trångmål.

Tänk på mitt lidande och mitt betryck
och förlåt mig alla mina synder.

Se på mina fiender — så många de är,
så hätska i sitt hat!

Rädda mitt liv, befria mig,
svik mig inte, jag flyr till dig.

Låt oskuld och redlighet bevara mig,
ty jag hoppas på dig.
O Gud, befria Israel
från all dess nöd!

Bönebarn-bilden kommer härifrån: Kremlin.ru, CC BY 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=78925412

**här beskrivs en av mina favvo-outfits

Marie bebådelsedag

 Min själ prisar Herrens storhet,

min ande jublar över Gud , min frälsare: 

han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.  

Från denna stund ska alla släkten prisa mig salig: 

stora ting låter den mäktige ske med mig, hans namn är heligt, 

och hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte. 

Han gör mäktiga ting med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer. 

Han störtar härskare från deras troner, och upphöjer de ringa. 

Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort. 

Han tar sig an sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder: att förbarma sig över Abraham och hans barn till evig tid."Lukas 2:46-55

Jag har tjatat om hur kyrkohistorien missahndlat och förtalat Maria Migdal/Magdala/ Tornet men ingen kvinna i Bibeln är mer misshandlad, missförstådd och missbrukad än mamma Maria. Jesu unga mamma har verkligen utnyttjats som ett gissel för kvinnor genom tiderna. Att hon fortfarande kan ge tröst och mod till oss kvinnor är ett mirakel av resiliens och ett bevis för hennes profetiska ord: 

Han tar sig an sin tjänare Israel[…]till evig tid.

Lukas evangelium är det evangelium som tydligast betonar kvinnorna kring Jesus och även hur "rika skickas tomhänta bort" medan hungriga får det de behöver gratis. Ändå talar tydligen ett feministteologiskt standardverk om Lukas som den kvinnofientliga evangelisten. I beg to differ! Att Lukas hade Maria som källa och tog med dessa händelser innan Jesus föddes brukar föras som bevis på denna kvinnofientlighet. Svammel! Att kyrkohistorien har missbrukat dessa texter är inte Lukas fel och INGET i dessa texter är kvinnoförnedrande. 

Tvärtom följer Marias samtal med ängeln Gabriel mönstret för hur profeter i Gamla Testamentet kallades. Och de profeter vars kallelse vi får relaterade är samtliga män.  Mose blir först rädd när han förstår vem som talar i dne brinnande busken: "Då skylde Mose sitt ansikte. Han vågade inte se på Gud." Maria blir också förskräckt först men vågar tydligen se på Gabriel.

Mose vid den brinnande busken uttrycker först tvivel, liksom Maria: "Skulle en sådan som jag kunna gå till Farao och föra israeliterna ut ur Egypten?" Gud svarade: "Jag skall vara med dig och detta ska vara tecknet som skall visa att det är jag som har sänt dig: när du har fört folket ut ur Egypten ska ni hålla gudstjänst på detta berg." Maria uttrycker tvivel, hon också utifrån vad och vem hon är, hon är ju ogift och såpass vet hon att alla de kvinnor som fött mirakelbarn i GT var gifta, inte en enda av dem var ogift. Sara var gammal, men hade sin Abraham. Hanna var infertil men andrahustru till Elkana. Simsons namnlösa mor var gift. Ingen kvinna i Israels traderade historia hade fött barn utan en man inblandad. Men Gabriel ger också Maria ett tecken: att hennes äldre kusin Elisabeth väntar barn trots att hon sades vara ofruktsam.

Mose tvekar faktiskt betydligt mer än Maria: " Förlåt din tjänare , Herre , men jag har inte ordet i min makt. " Maria svarar: "Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt." Detta med tjänarinna har ansetts som förnedrande. Men så talade också Mose om sig själv och ingen har upplevt Mose som en självförnedrande typ. Jag tror tyvärr dessa feministteologer är för fast i patriarkala attityder för att läsa som det står. Både män och kvinnor är ytterst ödmjuka inför möten med Gud i Bibeln. 

Dessa feministteologer som driver tesen att Lukas är misogyn är djupt påverkade av den destruktiva tradition som bildats, i lager på lager av förnedrande tillmälen, om Maria: "Evig jungfru" är det värsta av dem. Detta tillmäle som förledde de första kristna på den plats som nu kallas Sverige att tro att Maria var en rik adelsdam eftersom jungfru under tidig medeltid avsåg en ogift adelsdam. Redan på 300-talet i Egypten började det ondskefulla förtalet florera att Maria aldrig fick fler barn och aldrig hade sex med Josef som någon slags dysfunktionell halvgudinna av vilka Egyptisk religion kryllade. Men som kristen feminist och läskunnig kvinna är det omöjligt att på något sätt hitta frön till denna heretisk-blasfemiska irrlära om mamma Maria i Lukas evangelium. Detta är helt enkelt inte ens implicit utskrivet i Lukas text och inte heller hos någon annan evangelist; att judinnan Maria var hedniskt "kysk"*. 

Matteus skriver dessutom rakt ut: " Han rörde henne inte innan hon hade fött en son." Det betyder bara för en patriarkal autist att Josef höll coronaavstånd till sin fru fram tills Jesus föddes och sedan kunde både ta henne i hand och ge henne en liten puss på kinden vid tillfälle. Maria är helt tydligt en vanlig fru till Josef med ett ovanligt förstabarn. Jesus har både bröder och systrar och är kusin till mirakelbarnet Johannes  Döparen som föds av Elisabeth på hennes ålders höst. Inget antyder på minsta sätt att Maria skulle förbli ogift eller i något slags "vitt äktenskap". Om det hade varit så hade ju Maria kunnat stanna där i Juda bergsbygd hos Elisabet för att föda Jesus och leva där i någon slags kloster i prästfamiljen där redan Johannes fanns som mirakelkusin och lekkamrat när Jesus föddes.

Om alltså Lukas förvanskade historien för att förnedra kvinnorna i den första kristna kyrkan och få dem att inta en underordnad position, då hade det skrivits så. Men så var det alltså inte. Maria bodde hos Elisabet , reste sedan med Josef till Betlehem där Jesus föddes och efter flykten till Egypten återvände de till Nasaret där hon fick söner och döttrar som sedan förde evangeliet vidare efter Jesu uppståndelse.Lukas berättar här det Matteus missade när Matteus såg allt ur Josefs synvinkel. Troligen var en av dem Lukas intervjuade just Maria själv. Bara hon kunde veta allt detta. Lukas lyfter fram Maria mer än de övriga evangelisterna men är inte skyldig till förvanskningen av mamma Maria som påbörjades långt efter att Lukas evangelium hittat sin form.

Det finns så mycket ont som följer med den blasfemiska teologin kring mamma Maria som evig jungfru. Kvinnors kroppsliga funktioner som alltid föraktats och behandlats som äcklig orenhet får ännu ett föraktets ansikte att fästa blicken på. Maria framställs som en könlös varelse ett "det",  en gudinna som Isis eller Baste/Vesta. Hon blir i myterna en känslokall vestal och på det sättet ett föredöme för kvinnor som då ska känna sig misslyckade på ett nytt sätt: genom att få barn inom äktenskapet. Innan Maria-kulten kunde en kvinna åtminstone anses som respektabel om hon fick barn inom äktenskapet men när Maria-kulten fått fäste var allt barnafödande i vilken kontext som helst, ett bevis på kvinnans usla natur, hennes äckliga orenhet och fallenhet för synd. Vita äktenskap blev under Maria-kultens högkonjunktur, högmedeltiden, mode bland rika människor. Det är lätt att förstå att kvinnor inte ville riskera livet utan lät, som Kim Kardashian idag, socialt och ekonomiskt underställda kvinnor föda familjens arvingar om de nu skulle ha barn över huvud taget

Fram till mitten av 1800-talet lät man dock Marias bakgrund vara ifred. Då upptäcktes äggcellen och detta gjorde den patriarkala kyrkan panikslagen. Folkliga föreställningar från senantikens Egypten blev nu upphöjda till kyrklig dogm: Maria ansågs nu plötsligt själv vara född syndfri genom att hennes pappa kysste hennes mor på kinden.   Den obefläckade avlelsen avser alltså inte Jesu tillblivelse utan Marias. "Curiouser and curiouser" sa Alice och det är bara att citera, för hur vansinnig är inte denna idé? 

Men mer om detta stolleprov en annan dag. Idag ska vi fira Vårfru-dagen med våfflor mitt i fastan. Jag tackar ödmjukast Maria för det hon gjorde. Jag prisar henne salig för att hon födde Jesus. Jag ser henne som en god förebild för mig som fembarnsmor eftersom hon också fick många barn efter att hon fått sin förstfödde (inte enfödde). Marias vanliga kvinnlighet gör hela hennes existens i evangelierna till dynamit i en patriarkal värld. Låt oss återföra Maria från myternas skuggvärld in i den verklighet där hon levde småstadsliv med man och deras gemensamma barn för 2000 år sedan, på den plats på jorden som kallas Nasaret och då låg i den romerska provinsen Syria Judeae. 

 

* judendomen hade ingen som helst relation till celibat hos varken män eller kvinnor. Att vara gift och leva i celibat var inte en tanke man någonsin tänkt när Josef och Maria uppfostrade sina barn, både Jesus och de gemensamma. Detta är en hednisk tanke från bland andra romarrikets vestaler

 

22 mars: Jean -Baptiste Lully 1632-22 mars 1687

 Den franske barockkompositören Jean-Baptiste Lully dog denna dag 1687 54 år gammal. Detta requiem från De profundis tycker jag passar detta fasansfulla krigsår 2022 för att minnas denne tonsättare.

Han var född i Florens det år Sverige minns som året då "Lejonet av Norden" Gustav II Adolf i rastlös impulsivitet red ut i dimman vid Lützen och så gav Sverige dess mest berömda drottning, sin dotter Kristina då 6 år. Men Lully blev ingen krigare han var tonsättaren som upptäcktes i Florens och städslades av solkungen själv Louis XIV, Ludvig den fjortonde till ett slags hovmusiker. Att det franska hovet vände sig till Italien för att hitta en lämplig kompositör berodde på flera saker, bland annat att den italienska operan var högsta mode och man ville i sann patriotisk anda utveckla en egen fransk opera.

Lully flyttade till Frankrike och blev en upphöjd kompositör och musikalisk innovatör. Det var tex han som utvecklade den nuvarande stråksektionen i en symfoniorkester och ouvertyren var också hans uppfinning. Lullys musik är överraskande och lite ovanlig men ändå barockar den fett. Lyssna själva och avgör om det bara är italo/frankofilen i mig som talar eller om det finns eviga kvaliteter i hans verk. Jag röstar förstås för det sistnämnda.

Han såg att ingen trädde fram

 

Rätten trängs tillbaka,
rättfärdigheten stannar på avstånd,
ärligheten snubblar på torget,
redbarheten kan inte komma fram.

Ärligheten har gått förlorad,
den som skyr det onda blir plundrad.
Herren såg med misshag
att det inte fanns någon rätt. 

Han såg att ingen trädde fram
och häpnade över att ingen ingrep.
Då gav hans styrka honom seger,
hans rättfärdighet var hans stöd.

Han klädde sig i rättfärdighetens harnesk
och satte segerns hjälm på sitt huvud,
klädde sig i hämndens dräkt
och svepte sig i harmens mantel. 

                           Jesaja kapitel 59, vers 14-17

Downs syndrom-dagen när vi alla ska rocka sockar för att visa att vi gillar olika är en dag som behövs mer för varje år som går. Om det är något som smärtar mig och skadar vår samhällsgemenskap i grunden är det utrotningen av Downs-personer. Jag saknar ord för den fasansfulla utrensning som pågår utan att särskilt många protesterar mot denna rashygien som borde ha förpassats till historiens skräpkammare efter 1945.

"Han såg att ingen trädde fram/och häpnade över att ingen ingrep." skrev Jesaja men tyvärr är orden lika aktuella ännu idag. Ingen ingriper. Inte heller jag, jag vill dock klä mig i "harnesk och hämndens dräkt insvept i harmens mantel" eller kanske snarare bepansra mig med helig vrede. I brist på dessa klädespersedlar rockar jag sockorna som så många andra gör idag.

Gå du och gör sammalunda!

 

Tredje söndagen i fastan: Oculi-ögon att se med

 

Anonym bild*

När Jesus hade farit tillbaka till andra sidan sjön samlades mycket folk omkring honom. Medan han var där vid sjön kom det dit en synagogföreståndare vid namn Jairos. Då han såg Jesus kastade han sig för hans fötter och bad enträget: "Min lilla dotter är nära att dö. Kom och lägg dina händer på henne, så att hon räddas till livet. Och Jesus gick med honom.
Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom. Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år.
Hon hade varit hos många läkare och fått utstå mycket. Det hade kostat henne allt hon ägde, men ingenting hade hjälpt, snarare hade hon blivit sämre.
Hon hade hört vad som berättades om Jesus, och nu kom hon bakifrån i hopen och rörde vid hans mantel,
för hon tänkte att om hon bara fick röra vid hans kläder skulle hon bli hjälpt.
Och genast stannade blodflödet, och hon kände i kroppen att hon var botad från sitt onda.
När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom vände han sig om i hopen och frågade: ”Vem rörde vid mina kläder?”
Lärjungarna sade: ”Du ser väl hur folk tränger på, och ändå frågar du vem som har rört vid dig!”
Han såg sig omkring efter henne som hade gjort det.
Kvinnan, som visste vad som hade hänt med henne, kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och talade om hur det var.
Han sade till henne: ”Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid. Du är botad från ditt onda.” Markus evangelium 5:21-34

Målning från 200/300-talet i en katakomb i Rom

Idag är det också den globala lyckodagen vilket känns märkligt att uppmärksamma under årets fasta. Sällan har nog så många känt sig så olyckliga på samma gång: nya varianter av covid 19 uppkommer hela tiden, Ryssland har gått till oprovocerat angrepp på Ukraina och hela Europa är i chock. Samtidigt är Jemen lika plågat som innan Putin (Putler kallas han  nu med rätta, sällan har skådats en lika exakt kopia av Hitler) släppte loss från alla rester av försiktig list och blommade ut i sin våldsbejakande fascistiska ondska. Tyrannerna i världen blir samtidigt fler och styrks av sin tyrannbroders övergrepp på en demokratisk stat mitt i Europa. Bolsonaro, Xi Jinping och Al Assad et.al. stödjer Ryssland och drar åt tumskruvarna några varv till kring yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Svält och naturkatastrofer har inte heller pausat just idag , den 20 mars.

Idag minns kyrkan ändå vad ögonvittnen såg av Guds kärleks makt för snart 2000 år sedan i Galliléen**. Konkreta kärleksbevis mot en kvinna som var oberörbar utstött pga sjukdom. När man läser evangelierna är det påfallande hur Jesus tar sig an de utstötta: en kvinna som var en hamartolos och därmed oren avlöses denna söndag av en kvinna med blödningar som aldrig upphör och därför alltid ansågs som oren, inte bara en vecka vid menstrautionen. Utstött och skamfylld, som den här sortens utstötthet gör. Hon vågar inte göra som synagogföreståndaren, en man med respekt i samhället, lägga sig vid Jesu fötter och bönfalla om hjälp.

Men i sin desperation gömmer hon sig ändå i folkmassan som inte märker henne eftersom de har sitt fokus på Jesus och synagogföreståndaren med den sjuka dottern. I vanliga fall skulle hon förstås av hänsyn till de andra hållit sig långt från folksamlingar för att inte besudla andra med sin äckliga orenhet. Men här tränger hon sig fram till Jesus och rör vid honom. Utan att något sägs upplever hon ändå att blödningen genast upphör. Jesus upplevde ändå hur kraft utgick från honom. Jag tänker på Jesajas profetia "Genom hans sår blir vi helade." Kände Jesus hur ett sår tillfogades honom? Var det ett förebud om spjutet som skulle skära upp hans sida så blod och vatten flödade fram efter att han dött på korset?

Lärjungarna (hos Lukas är det Petrus som säger detta och mycket tyder på att både Markus och Lukas hade Petrus som källa för denna händelse) ifrågasätter Jesus, ännu har de inte fattat det kvinnan anar: Jesus är mer än den man ser med sina yttre ögon. Snart ska Petrus tillsammans med ett fåtal lärjungar också få se honom uppväcka en död flicka. Mitt i allt finns en stilla punkt där människan berör Gud och kärleksfull helande energi utgår från honom till både en kvinna och en flicka i Bat Mitzva åldern, tolv år. 

Det är gott att minnas vem som är herre över död och liv i denna onda tid. Det kan absolut ligga mycket lycka i detta att det finns en god Gud som bryr sig om kärlek, liv och helande i denna onda tid då den metafysiska Ondskan verkar ha övertaget. Slutet gott allting gott brukar det heta och som kristna vet vi åtminstone detta. Tyranners tid är ytterst begränsad. Det är fruktansvärt just nu för så många ryssar och ukrainare i en ond mans totalitära våld men det finns en gräns även för Putins liv och tyranni. Visserligen skämtas det i Ryssland om Putin: -

- Tror du att Putin någonsin lämnar presidentposten i Ryssland. 

- Så klart han gör, när han kröns till världens kejsare.

Men han kan inte ens som världens kejsare leva för evigt. Precis som vintern nu börjar ta slut och dagarna från och med idag blir längre än nätterna, är det en naturlag att ingen tyrann lever för evigt. Låt oss hoppas att Putin ändå omvänder sig och befrias från de demoner som driver honom till dessa övergrepp mot sitt eget och andra folk. Men gör han det aldrig dör också han en dag. Det kan tyckas vara tröst för tigerhjärtan att vår kung över jorden är god och kärleksfull. 

Men eftersom det är sant är det en verklig tröst. Jesus låter sina sår hela, han låter sin död besegra den eviga döden. Han ser med kärlek på en ensam utstött kvinna i en stor folkhop. Han skyndar sedan vidare till en döende flicka. Den sanne kejsaren över hela världen vill hela och upprätta, inte dominera och döda. Och vi får göra hans goda gärningar oavsett vad ondskefulla tyranner tycker om det.

Se där en god anledning att fira lyckodagen denna tredje söndag i fastan.

 * Anonym bild av typ JV-snitt eller en söndagskoleillustration. Jag gillar den eftersom det är kvinnan som är i centrum och att hon liksom kryper fram i folkmassan för att nå Jesus. Inte ens Jesus syns helt och hållet. Perpektivet är helt enkelt underbart. Hur ofta visar oss konsten den verkligt förtrycktas grodperspektiv?

** jag fattar inte varför man envisas med att säga att Galliléen, Samarien och Judéen hette "Palestina" på Jesu tid. Detta namn är kolonialnamnet romarna gav området för att förnedra judarna efter Bar Kochba-upprorets kväsande år 70 e.Kr: Syria Palestinae.  Innan dess kallade romarna området för Syria Judeae. Alltså hette Jesu land Syria Judeae om vi envisas med den romerska benämningen.

 Det finns däremot absolut ingen anledning att använda Syria Palestinae på landet före år 70 e.Kr. Man hör till och med folk pjämra "Palestina" om tiden FÖRE den romerska ockupationen. Om man nu av praktiska skäl vill tala om Palestina bör det naturligtvis reserveras för tiden efter år 70 e. Kr och inte om tiden innan dess. 

Vi kallar inte  Zimbabwe för Rhodesia idag, tack och lov, och när vi talar om nuvarande Zimbabwe på 400-1400-talet kallar vi inte heller området för Rhodesia.  Inte heller när vi talar om tiden i området före 400-talet. Vi säger inte att den Nordiska unionen bildades 1387 i Ultima Thule och vi pratar glatt om Tyskland inte Germania. Vi har fortfarande en så Eurocentrisk världsbild på icke-europeiska områden, eller snarare har vi en romersk världsbild. Men vem tvingar oss? Den siste romerske kejsaren är död sedan länge.  

JAG UPPREPAR:Släpp detta att Jesus bodde i "Palestina" han bodde i Galliléen och korsfästes i Judéen, han vandrade genom Samarien och ibland till de grekiska områdena kring Dekapolis. Syrien var administrativt centrum över det område där Jesus verkade och romarna kallade det under Jesu liv för Syria Judeae.  

Palestina kommer av filistéerna, ett indo-europeiskt handelsfolk kring östra Medelhavet som var judarnas huvudfiender under domartiden (ca 1270 f.Kr). Simson dödas av filistéer, Goliat var filisté. Egypten både krigade och handlade med filistéerna. För att förnedra judarna valde romarna detta namn med avsikt att utplåna judarnas namn och minne i det område där de hade sitt hemland.

Märk väl, jag har inget emot att de arabiska folkgrupper som bebodde den romerska, och senare engelska, kolonin Palestina behåller detta namn på landet de bor i. Vill de behålla ett kolonialnamn, så gärna för mig. Jag tycker ju att det är märkligt och ett slags erkännande av kolonialmakternas benämningsrätt i sig. Jag har svårt att tro att Zimbabwe kommer att återta namnet Rhodesia.  

Det blir därför som att erkänna att de inte hör hemma där utan själva är kolonisatörer, vilket jag absolut inte håller med om. Arabiska och hebreiska, liksom arameiska och kurdiska är alla semitiska språk som uppkom just där i den bördiga halvmånen för ca 10 000 år sedan. De som kallar sig palestinier är så klart lika hemma som judarna i detta område som nu heter Israel och Palestina /Västbanken, Gaza(där filistéerna hade sitt centrum och vad de kallade sitt land) och Jordanien. Israel och Gaza är faktiskt de enda "gamla" namnen i sammanhanget.

Det borde spela noll roll vad man kallar ett land och en folkgrupp. För hundra år sedan kallades judar i nuvarande Israel för palestinier. Men om man nu hela tiden strider om historiska rättigheter ska man åtminstone använda RÄTT historiska benämningar.

Benämner vi rätt blir vi inte heller lika mycket parter i en sårig konflikt vilket vi nu är varje gång vi helt felaktigt påstår att Jesus vandrade omkring i filistéernas land.  Med att säga att Jesus bodde i Palestina reproducerar vi romarnas försök att utplåna minnet av det judiska folket i deras hemland. Vill vi det?

 

 

Reminiscere: att förbli och aldrig ge upp

 

Psaltaren psalm 130, vers 1-8

En vallfartssång.
Herre, hör mitt rop,
lyssna när jag bönfaller dig!

Om du lade synder på minnet,
Herre, vem kunde då bestå?

Men hos dig finns förlåtelse,
och därför fruktar man dig.

Jag väntar på Herren,
jag längtar,
jag hoppas få höra hans ord.

Jag längtar efter Herren
mer än väktarna efter morgonen,
än väktarna efter morgonen.
Hoppas på Herren, Israel,
ty hos Herren finns nåd
och makten att befria.

Han skall befria Israel
från alla synder. Ps. 130:1-8

 Så många hade väntat så länge på Messias och ändå var det tre kvinnor, som dessutom inte fick någon respekt i samhället, som kände igen Jesus när han kom. Ja, förstås inte bara dessa tre prästprofeter var kvinnor. Många kvinnor följde och kände igen Jesus , ofta långt innan någon man hade fattat. Josef, Simeon i templet, visst var de tidigt ute, men de hade ju Elisabet, Hanna och mamma Maria vid sin sida. 

Läser man evangelierna som det står framstår all misogyni som kyrkan har utövat i snart 2000 år som en lika stor blasfemi som tex Putins och Kirills ursäkt för överfallet av Ukraina. Typiskt nog tog ju också Putin upp jämlika könsroller som en anledning till kriget. Vi ser ju alla det djävulska i hela Putins makt- och pengarspel: han offrar gärna värnpliktiga pojkar, han ljuger värre för varje dag som går, han plågar, förtrycker och hotar sitt eget folk och han har valt en symbol som är snarlik ett hakkors som sin egen. Men jag tror nog det tydligast demoniska är just hans kvinnohat. Det finns en meningslös ondska som alltid manifesterar sig i att hata kvinnor, barn, homosexuella män, invandrare, oföstörd natur och vilda djur (oftast djur man inte äter). Putin och Kirill är denna ondskas ansikten utåt just nu. 

I mer lightform, jämfört med Kirill och Putin, står Simon fariséen, gästerna hos Simon den spetälske och Judas Iskariot  i dessa berättelser om prästprofeterna som smörjer Jesus till Messias, för denna metafysiska ondska. Alla föraktar de kvinnorna som gör denna profetiska prästtjänst för Jesus. Alla blir näpsta av Jesus, ändå har kyrkan varit trög till att fatta detta: " Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Jesus." skrev Paulus till Galaterna i mitten av 50-talet efter Kristus. Snart tvåtusen år senare är det inte självklart i kyrkan. Att världen är rasistisk och sexistisk, samt ett envist klassamhälle med en slavklass längst ner är inte förvånande men kyrkan?

Nu kommer invändningen: visst är kvinnor lika mycket värda som män de har bara en annan tjänst än männen i kyrkan. Då pratar man som om Kristi kropp är en huvudfoting (kvinnorna är förstås fötterna) där det finns endast två olika sorters människor med två olika uppgifter att fylla: leda och betjäna. Men den Heliga Ande är mångfald av olika tjänster och funktioner som fördelas så att kroppen blir hel med hull och hår, kött och ben. Och skulle dessa sk "bibeltrogna" läsa som det står vore ju endast kvinnor lämpade för prästtjänst eftersom det endast är kvinnor som agerar i Samuels ställe när Davids son smörjs till Messias. Men de "läser som det står" bara när det passar in i den samhällsordning som de haft bekväm nytta av hur länge som helst är förblindade.  Den samhällsordningen kallas patriarkatet och Satan själv gör vad som helst för att upprätthålla den eftersom den plågar mänskligheten så effektivt och reducerar antalet kvinnor avsevärt*, kvinnor som alltid haft lätt för att förstå de himmelska tingen och som var först med att fatta vem Jesus är.

Men hos Herren finns nåd även för detta. Och trots patriarkala villfarelser har kvinnor ändå stått trofast kvar i kyrkans tjänst oavsett vad tjänsten har fått heta: "evangelist", "hemsyster", "prästhustru", "nunna", "diakonissa", "missionär", "sjuksyster", "söndagskollärarinna", "mamma", "husmor" och "församlingssekreterare" är bara ett urval av titlar som patriarkatet har gett kvinnor med olika kallelser vilka, om en man gått in i densamma, hade kallats präst, patriark, pastor, lärare, biskop eller påve.Vi var ofta de som först tog emot evangeliet även efter det att evangelisterna skrev. Utan kvinnor hade evangeliet inte predikats och spritts så fort som det gjordt. Tur att vi fattar även detta: att Gud inte hatar oss och inte ser oss som mindervärdiga och tur för Kirill et. al. att  "Han skall befria Israel från alla synder" det är bara att bikta sig, lämna sin forna synd och göra bot och bättring så ordnar det sig i sinom tid. Ett tips, det finns helande olja att bli smord med för läkedom och åminnelse.

 

*Patriarkatet har dödat fler flickor och kvinnor bara på grund av att de är flickor/kvinnor under 1900-talet än alla män som dött i krig under samma blodiga århundrade.

 

Serendipitet

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna vecka är evangelietexten från Lukas evangelium 7:36-8: 1-3  just efter att jag lyssnat på Sara Forslunds spännande podd som sågade denna berättelse vid fotknölarna.  Jag hade alltså redan börjat fundera på texten eftersom jag inte alls håller med om poddens slutsats: att Lukas är ett mansgrismonster.  Sedan kommer den, för mig oväntat, som just denna årgångs bibeltext andra söndagen i fastan: Reminiscere =stanna kvar/minnas/ hålla fast vid/härda ut. Och vilka skatter jag funnit när jag studerat Bibeln kring detta tema denna vecka!*

Jan Vermeers målning visar en del av vad jag upptäckt i detta textstudium. Talet tre är ett heligt tal. Att Jesus i evangelierna smörjs med kungligt balsam tre gånger: först i Kafarnaum av en hamastolos i början av sin verksamhet sedan två gånger i Betania betyder definitivt något viktigt.  Konflikten i Kafarnaum utspelar sig mellan den farisé som ansåg sig så perfekt syndfri att han inte "brydde sig om Guds vilja" med sitt liv och den "orena" kvinnan. Tredje gången sker det i Betania två dagar innan Jesus arresteras. Konflikten står då mellan gästerna i Simon den spetälskes hus som tycker hon slösar med detta dyra balsam och den generösa kvinnan. I Johannes evangelium smörjs Jesus omgiven av nära vänner i det hus där han bor när han är i Judéen samma vecka som han kommer att korsfästas. Här är konfliktytan riktigt närgången och kontrahenterna är båda namngivna: vännen Maria och förrädaren Judas Iskariot.

Motivet i varje berättelse är förstås att Jesus smörjs,den smorde heter Messias på hebreiska. Temat är däremot tre olika. I alla tre smörjelseceremonierna är det en kvinna som smörjer: först dessutom en hamartolos, förmodligen inte ens en judisk kvinna. Tredje gången är det också  en okänd kvinna i Betania och däremellan den nära vännen Maria med temat trofast vänskap och förräderi. Därmed är alla dessa kvinnor präster och profeter som Samuel som är den som först smörjer David till kung långt innan han kröns, medan han ännu är fåraherde hemma hos sin familj.

Temat i de olika smörjelsetillfällena är dock olika: först har vi hedningar/syndare kontra de perfekta fariséerna som i vers 30 beskrivs så här: "Men fariséerna och de laglärda brydde sig inte om Guds vilja med dem-de lät inte döpa sig av honom." Jag tycker egentligen att denna berättelse börjar där vid Jordans strand där de perfekta vägrar döpa sig medan tullindrivare och allt folket insåg att de behövde vända om och rena sig från sina synder. Utan den bakgrunden är det lätt att inbilla sig att Lukas pekar ut den smörjande kvinnan som vek och objektifierad. Sammanhang är kung i all bibelläsning. Att kvinnan är en hamartolos som utvalts att smörja Jesus när han står i begrepp att ta över predikandet från Johannes Döparen säger oss så mycket: hon är medveten om sin synd, fariséen är en betydligt större syndare genom att han inte fattar detta. Jesus kom till hela mänskligheten, vilket är ett tydligt tema rakt igenom Lukas evangelium, inte bara till judarna. Därför upphöjs denna anonyma hamartolos till den första prästprofeten som smörjer Jesus till Messias i vittnens närvaro.

Mitten på smörjelsetriptyken sker sex dagar före påsk. Johannes som ofta tar upp de nära och intima, relationerna som de övriga evangelisterna inte gått in på relaterar hur den nära vännen Maria i Betania smörjer Jesus. Här blir konflikten som mest hjärtskärande: kassören, en av de tolv som Jesus särskilt utvalt som sin nära krets, Judas Iskariot och Martas syster Maria. Judas inte bara skäller på Maria utan att fatta vilken profetisk prästtjänst hon utför, utan han är redan på god väg att förråda Jesus. Publiken är ganska stor eftersom många kommit till syskonens hus då ryktet spridit sig om Lasaros. I Johannes evangelium påpekas nardusbalsamets doft som sprider sig i huset. Vänskap och hemkänsla är också viktiga teman i denna berättelse. Vi kan koka ner det till kärlek. Svek och död är ett annat. Vi kan koka ner det till förräderi.

Hos Markus och Matteus  står konflikten mellan kvinnan och gästerna i Simon den spetälskes hus. En spetälsk var en som blivit renad och helad och så återkommit till gemenskapen. Simon var bybon som återkom in från kylan och nu är omgiven av vänner och bjuder på kalas i sitt hus, som tidigare var en no-go-zone. Kvinnan i denna berättelse verkar inte crasha in på festen oinbjuden som den hamartolos som smörjer Jesus tre år tidigare. Det kan ha varit en kvinna som passade upp vid tillfället. I Matteus och Markus evangelier sker detta två dagar före påsk medan Maria i Betania smörjer Jesus sex dagar före påsk, Detta är alltså den kvinna som smörjer Jesus allra tydligast inför Jesu begravning. "publiken" är nu reducerad till vänner till Jesus, kanske blev Simon en gång helad av just Jesus eller någon av de 72 så han nu tillhör den inre kresten? Konflikten står här inte mellan en hamartolos och en farisé utan mellan en slösaktig kvinna och förnuftiga vänner till Simon och Jesus. Jesus påpekar att detta är en kvinna som fattat och män som inte förstår ens nu så nära hans död, vem Jesus är och att han måste dö för att krönas till kung.

Som i Vermeers målning gör talet tre symmetrin perfekt med de anonyma kvinnorna i varsitt hörn av triangelns bas  (Jesu knän och Maria i målningen) och Maria som prästprofet i triangelns övre spets (målningen är det Marta som har denna position). Varje enskild evangelist såg självklart inte denna symmetri. Men nu läser vi litterärt i ett sammanhang och då framträder detta mönster. Den heliga treenighetens egen symbol framträder när tre olika kvinnor smörjer Jesus. Vi behöver tydligen tre övertydliga tillfällen för att fatta att kvinnan är jämbördig med männen i Guds rike och inte ens det räckte som vi vet.

Hade inte män genomsyrade av patriarkala värderingar och fördomar haft tolkningsföreträde genom kyrkohistorien, hade vi antagligen aldrig behövt ha någon konflikt kring kvinnliga präster** eftersom det är uteslutande kvinnor som smörjer Jesus i evangelierna. En av dem är dessutom en hamartolos, vilket kan ha använts som ett argument för Paulus hednamission. Och vem vet om det inte var så. Lukas följde ju med på Paulus resor och skrev sitt evangelium med en delvis hednisk publik i åtanke. Vi har ju också Petrus, ett av ögonvittnena till dessa tre smörjelsetillfällen, ord på detta att vi alla numera är präster: 

Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. (1 Pet 2:9)

 

*Detta att finna en skatt när man inte ens sökt efter något kallas "serendipitet" på engelska serendipity. Jag har letat efter en rubrik till dagens bloggpost som ska knyta ihop smörjelsesäcken. Så får jag ett meddelande från den kära Yezzeh, min extradotter i Filippinerna där hon använder detta ord och det framstår som just den rubrik och den säck jag behöver för att knyta ihop detta bibelstudium med. Serendipiteter händer då och då och de kan verkligen lysa upp en vandring i den mörkaste dal. Just detta djupstudium av de tillfällen som evangelierna berättar om då Jesus smordes till Messias av olika kvinnor  har varit ett sådant ljus i den dal av sorg och skräck på alla sidor där jag befinner mig sedan Ryssland fegt överföll Ukraina den 24 februari.

** jag är ju en svuren motståndare till manliga och kvinnliga präster. Vi är, alla kristna, ett konungsligt prästerskap.  Konflikten kring detta är så onödig och gör sådan skada eftersom vi alla är präster, inte bara dessa tre kvinnor i evangelierna. Att två av dem är anonyma gör det ju också lätt att sätta in sitt eget namn i berättelsen. Den tjänst de utför är den som alla kristna ska utföra, som vi alla ska minnas och göra om och om igen: smörja till tjänst, till helande och inför begravningen. Det är så sjukt att man någonsin kunnat tro att det finns någon slags gudomlig värdighet i vår kromosomuppsättning. 

Män har i allmänhet en sjukt högmodig självuppfattning, precis som Simon fariséen i Kafarnaum och liksom han har de genom historien struntat i Guds vilja med deras liv.  Ser man på detta på molekylnivå är det sjukt. Ser man det i fågelperspektiv är det ännu galnare, vem ser en skillnad på en man och en kvinna från toppen av Eiffeltornet?  Och läser man Bibeln är det omöjligt. Visst kan vi ha olika tjänster men inget på cellnivå förklarar vilken tjänst som vi ska ha. Tjänsten är alltid och endast en gåva av Anden som blåser vart den vill. Varken födelsedatum, etnicitet eller könsceller bestämmer över Anden. PUNKT.

 

Johannes minns vännerna som stod kvar: reminiscere

Sex dagar före påsken kom Jesu till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesu hade uppväckt från de döda.  Man ordnade där en måltid för honom; Marta passade upp, och Lasaros var en av dem som låg till bords med honom. Maria tog då en gel flaska dyrbar äkta nardusbalsam och smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam. Men Judas Iskariot, en av lärjungarna, den som skulle förråda honom sade: "Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?" Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv; han hade hand om kassan och tog av det som lades dit. Men Jesu sade: " Låt henne vara, hon har sparat sin balsam till min begravningsdag. de fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid."  En stor mängd judar fick reda på att han var där och kom dit, inte bara för hans skull, utan också för att få se Lasaros som han uppväckt från de döda. Översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också, eftersom så många judar för hans skull gick ifrån dem och trodde på Jesus. Johannes evangelium 12:1- 11

Nyheten om att Jesus uppväckt Marias och Martas, troligen, lillebror. Kanske var han en sjuklig eller funktionshindrad man? Tydligt är att högst i rang i familjen står Marta och sedan Maria, Lasaros är en tyst karaktär vars viktigaste roll var att dö och uppstå när Jesus uppväckte honom. Marta är den driftiga det var ju hon som en gång bjöd in Jesus till sitt hem och så började en vänskap som blev livslång för dem båda. Den enda person i huset Jesus sägs uttryckligen älska är faktiskt inte lillasyster Maria utan Marta: "Jesu var mycket fäst vid Marta och hennes syster och Lasaros." översätts det i Bibel 2000 i grundtexten står det : "Egapa de ho Iesus ten Marthan kai ten adelfen avtes kai ton Ladsaron." alltså "Älskade Jesus Marta och hennes syster och Lasaros." *Tydligare än så kan det inte uttryckas vem som är överhuvud i huset och dessutom står närmast Jesus. 

Syskonens nära relation till Jesus, och då speciellt Martas och Jesus, skulle knappast ens idag uppfattats som helt okej bland exakt alla, nog skulle man misstänka någon flirt åtminstone. Och naturligtvis har man erotiserat Jesu relation till syskonen, men inte den till Marta, hon som det står att han älskade utan hennes, troligen, lillasyster Maria. Denna scen där Maria smörjer Jesus har man verkligen äcklat till på det mest sexistiskt patriarkala vis som går (och dessutom har ju Gregorius och hundratusentals efterföljare knött ihop lillasyster Maria med Maria Migdal/Tornet på helt lösan sand. Absolut NOLL textstöd finns för denna misogyna tolkning). Riktigt illa blir det i musikalen Jesus Christ Superstar som jag annars tycker mycket om.  "I don't know how to love him..." heter Marias sång där och strofer som "and I've had so many men before in very many ways, he's just one more..." får igång kräkreflexerna lika effektivt som att se Putin "rida"/åka häst i bar överkropp. 

Det Maria gör här är ju vad två andra kvinnor redan gjort, i alla fall två som vi ännu minns: hon smörjer Jesus med dyrbar äkta nardusbalsam. Det heliga tretalet återfinns alltså också vid dessa smörjelsetillfällen. David blev smord två gånger men Jesus smörjs en sista gång av sin nära vän Maria, treenighetens fullkomliga tal visar att nu smörjs Jesus för sista gången inför sin begravning.  Evangelisten minns hur doften fyllde hela huset, syskontrions hem. Doftminnen är starka minnen och Jesus sade ju om kvinnan i Simon den spetälskes hus att detta ska vi minnas. Att alla tre kvinnorna som smörjer Jesus väljer balsam och inte olivolja är alltså i sig ett minnesknep som påminner oss om att minnas.**

Men konstigt nog är det bara Johannes som nämner doften som naturligtvis måste ha varit påtaglig också i Kafarnaum hos fariséen Simon och  hos Simon den spetälske i Betania. Varken Matteus, Markus eller Lukas nämner dock hur doften fyller hela huset. Men de båda simonarnas hus var ju inte hemma för Jesus och lärjungarna. Hos främmande människor luktar allt annorlunda det är bara hos syskonen, där Jesus bodde när han befann sig i Judéen, en ny doft kan kännas så där extra påtaglig eftersom de närvarande vet hur huset vanligtvis doftar. Jag tänker mig nystädat och nybakt speltvetebröd, man får lätt intrycket att Marta hade ordning och reda och alltid nybakt bröd att bjuda på. Hon är för mig som en kvinna i Tornedalen med många lager skinn på näsan och ständigt nystädade golv.

Marta, Maria och Jesus målade av Jan Vermeer (1632-1675)

Så behöver det inte alls ha varit. Syskonen hade kanske , som så många andra, höns som sprang omkring i huset och hur luktar det nystädat när man har jordgolv och inte såpskurade granbrädor att stå på? Snötvättade trasmattor luktar fräscht men det kan knappast Marta någonsin ha haft. Hon hade nog en handknuten ullmatta med tydlig rysstvål och ladugårddoft av ullfett,  där Jesus kunde sitta och undervisa lärjungarna varav en var Maria. Marta må vara älskad av Jesus , men hon satt inte ner och bara lyssnade på honom. Hon passade upp, som det står här och på andra ställen. Tornedalsfruarna som aldrig satte sig ner vid matbordet där de proppar sina gäster fulla med renköttsoppa, hembakt bröd och kaffe har absolut haft Marta som föredöme i hur ett hushåll sköts. Och i att inte sitta ner vid bordet så länge en enda vaken människa till finns kvar i huset.

I alla tider har man predikat över Marta och Maria och försökt ärerädda Marta gentemot Jesus som tar Maria som ett gott exempel när hon sitter och lyssnar på honom. En pastor sa att det var eftersom de flesta präster och pastorer känner sig träffade och är mer Martor än Marior. Jag tror han har fel. Jag tror det handlar om att Jesus sår ett frö av uppror där som patriarkatet måste kväsa. Kvinnor kunde tänka: "jag behöver inte ständigt jobba, jag kan sitta ner och fundera en stund."  Men tydligt är att Jesus är 100% människa också. inte bara Gud eftersom han låter Marta passa upp utan protester denna gång- också.  Han drar dock åter ut till försvar för Maria och hennes okvinnliga handling att ta på sig prästrollen och smörja Jesus. Han mildrar dock det genusöverskridande mönstret genom att åter hänvisa till sin begravning***.

Tredje, och sista gången, Jesus smörjs med balsam är det något annat än inkluderandet av hedningar och näpsande av högmodiga som tror de har allt på det torra redan som står i centrum. Inte heller är kostnaden för balsamet lika central här , när Judas ensam protesterar (var han inte med i Simon den spetälskes hus?) här står vänskapen i centrum. Den lilla kretsen kring Jesus är visserligen utökad av nyfikna som vill se den uppväckte Lasaros. Men Jesus är i sitt andra hem hos sina vänner som han älskar /är mycket fäst vid.

Det är typiskt att just Johannes vill lägga till denna smörjelsehändelse. De två tidgare: den i Kafarnaum ca tre år tidigare, den hos Simon den spetälske, de var mer offentliga och "officiella". Denna smörjelse är i sanning vänskaplig och intim och den enda som ger sig på den smörjande Maria är Judas, enligt Johannes eftersom han är en tjuv. Vännen Maria och ovännen Judas står emot varandra här. Jag skulle önska, precis som Sara Forslund i podden om Kvinnorna i Bibeln, att vi kom ihåg Maria och de övriga kvinnorna som smorde Jesus mer påtagligt som genom oljekruset på altaret hemma i Kiruna Missionsförsamling eller i de instiftelseord som föreslås i podden.

Att minnas kärleken och den prästerliga helandetjänsten som kvinnorna utförde dessa tre gånger borde vara centralt i varje kristen sammankomst och varje kristens liv. Det är den kärleken och helandetjänsten som förvandlar världen.

* Intressant är att översättarna valt "mycket fäst vid" här medan exakt samma ord: egapa översätts med "älskade" när det gäller en av lärjungarna längre fram i samma evangelium. Vi har tvåtusen år av manligt tolkningsföreträde att ta itu med, det är då helt säkert.

**Vill man befästa minnen, tex inför en tenta, är det smart att lukta på något väldoftande, tex citron, medan man pluggar och sedan ta med sig en näsduk med citronsaft till tentan och nosa på den då och då.

*** rättare sagt: evangelisten mildrar det genusöverskridande i handlingen genom att bara återge just dessa ord om begravningen. Vi vet ju strängt taget inte vad Jesus sa om detta, han kan ha lagt ut detta som den helige Ande nu upplyser om: prästtjänsten kvinnan utför och kärlekens makt som överskrider alla sociala gränser och slutligen segrar, till och med över döden.