|
Bad i Sveriges bästa dricksvatten, norra glesbygdens egen Jakobs källa. |
Johannes evangelium 4:7 En samarisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sade till henne: ”Ge mig något att dricka.”
Mitt på dagen är det varmt i Mellanöstern. Jesus vilar vid en brunn där vattnet ger viss svalka. Det är inte vilken brunn som helst utan Jakobs källa i Samarien. Samarierna höll den för nästan helig men den var också viktig som vattentäkt för människorna i dess omland. Jakob var för samarierna, liksom judarna, stamfadern som hölls högt i ära.
För judar som fick se och höra det som hände här mellan Jesus och den namnlösa kvinnan påminde händelsen inte bara om Jakob utan också om Rebecka, Jakobs mamma. Abraham bad sin tjänare hämta en hustru till Isak som sörjde sin mor Sara. Abraham ville ha en släkting till svärdotter och tjänaren fick företa en lång resa. När tjänaren var framme bad han:
”Herre, min husbonde Abrahams Gud, låt mig i dag få se hur du visar din godhet mot min husbonde Abraham. Här står jag vid brunnen, och flickorna från staden är på väg hit ut för att hämta vatten. Jag
kommer att be en av dem: Räck mig din kruka så att jag får dricka! Om
hon då svarar: Drick du, och jag skall ge dina kameler vatten också, då
är det den flickan som du har bestämt åt din tjänare Isak, och då vet
jag att du har visat din godhet mot min husbonde.” Han
hade knappt hunnit säga detta förrän Rebecka kom dit ut med sin kruka
på axeln. Hon var dotter till Betuel, som var son till Milka, Abrahams
bror Nachors hustru. Det var en
mycket vacker flicka och hon var orörd, ingen man hade haft henne. Hon
gick ner till källan och fyllde sin kruka, och när hon kom upp igen skyndade tjänaren fram och bad henne: ”Låt mig få en klunk vatten ur din kruka.” – ”Drick, herre”, sade hon och lyfte genast ner krukan på armen och lät honom dricka.
Den namnlösa kvinnan vid brunnen är den andra person som Jesus talar om viktiga saker med i Johannes evangelium och berättelsen följer på den om Nikodemos. Nikodemos var en högt respekterad jude med "rätt tro", kvinnan vid brunnen var raka motsatsen: hon tillhörde en föraktad folkgrupp som visserligen dyrkade samma Gud men, enligt judarna, gjorde de det på fel sätt och folkgruppen räknades på sedvanligt rasistiskt vis som rituellt "oren". Hon verkar också vara utstött av sina egna för medan Rebecka gick ut med alla flickorna i staden gick hon ensam när ingen annan var vid brunnen. Hon var dessutom kvinna och här behövs inga förklaringar. Kvinnohatet lever starkt ännu idag.
Jesus upprättar hennes självkänsla, hennes människovärde, genom att ställa samma fråga till henne som Abrahams tjänare ställer till Rebecka. Han jämställer henne med mamma Rebecka, Jakobs mor, en ikon i stil med mamma Maria i kristendomen. Samarierna kunde denna berättelse minst lika bra som judarna och även om hon i förvåningen inte genast förstod vad frågan betydde, upprättade Jesus hennes självkänsla så mycket att hon vågar diskutera teologi med honom som var jude och man precis som rådsherren Nikodemos gjort.
Jesus börjar med att ta emot vatten innan han erbjuder henne livets vatten. Jesus tog emot en livsviktig gåva från kvinnan innan han gav henne en livsviktig gåva. Det är större att ta emot av en föraktad människa än att ge till henne. Det visste Jesus, han som satt ihop två väteatomer med en syreatom för att skapa det mesta livsmedel som existerar, ber kvinnan om vatten. Han behöver vatten, han är trött, han ber om hjälp för han har inga redskap att ta upp vatten med. Kvinnan har redskapen och hon kan välja att skyggt springa undan men hon ger honom vatten och stannar kvar för att samtala med honom. En sann dotter till Rebecka, vad än den officiella judendomen säger, vad än folket i bygden anser om henne, vad än män i allmänhet anser om kvinnor i allmänhet.
Med denna enkla handling instiftar Jesus församlingens portalparagraf som formuleras så här av Paulus i Galaterbrevet 3:26-29:
Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Men om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet.
Paulus ord här är som ett extrakt av Johannes evangeliums fjärde kapitel. Detta kapitel börjar ju med att Jesus döper fler än Johannes Döparen och därför går han till Samarien där han möter denna kvinna och upprättar henne fullständigt. Alla behöver vatten, alla föds genom vatten, alla är ett i Kristus, han som skapade vattnet men inte drog sig för att be en föraktad människa om vatten ur Jakobs källa, ursprunget till de stora monoteistiska religionerna, visar alla som vill se att ingen människa står över en annan genom att inte tveka att be en föraktad kvinna om vatten. Mänskliga hierarkier är bara tankekonstruktioner som inte gäller i verkligheten.
|
Inför vatten är vi alla lika. |