Så mycket snö faller nästan varje dag att sparken alltid är översnöad. Den ser ut som lakansöverdragna möbler i ett övergivet sorgehus i en brittisk deckare. Så blir den en illustration till askonsdagens tema.
En sorg efter Guds vilja leder till en omvändelse som ger frälsning och som ingen behöver ångra, medan världens sätt att sörja leder till döden.
2 Kor. 7:10
Årets askonsdag är kall. Minus 25 grader och solsken under dagen. Sådant väder ger mig alltid energi och det behövs, som vanligt denna tid på året. Här i trakten firades ingen gemensam askonsdagsmässa, inget kors i pannan för mig alltså. Det får sitta där mentalt ändå. Exempelvis läser jag dagens texter här vid mitt köksbord. Ovanstående är hämtad från dagens episteltext
Fastan ser jag fram emot på ett barnsligt förväntansfullt sätt vare år. Denna kyrkans gemensamma manifestation av det som är nödvändigt mitt i allt viktigt och behjärtansvärt behöver jag mer för varje år som går. Och så får jag ju visa upp denna underbart Jesus-folkliga devis här :
Människa! Profetera mot Israels herdar, profetera och säg till dem: Så säger Herren Gud om herdarna: Ve, Israels herdar, som bara vallar sig själva! Är det inte fåren som herdarna ska valla? Ni använder mjölken, gör kläder av ullen och slaktar de bästa djuren. Ni vallar inte fåren. Ni har inte hjälpt de svaga, inte botat de sjuka, inte förbundit de skadade. Ni har inte hämta hem de bortsprungna, inte letat efter de vilsegångna. Och de starka fåren har ni behandlat hänsynslöst. [---]
Så säger Herren Gud till fåren: Jag skall själv skipa rättvisa mellan de feta och de magra fåren. Ni knuffar de svaga med bog och länd, ni stångar dem tills ni har trängt bort och skingrat dem. Men jag skall rädda mina får så att de aldrig mer blir till byte. Jag skall skipa rättvisa bland fåren.
Hesekiel 34: 2-4, 20-22
Idag är det fastlagssöndagen med temat "Kärlekens väg". Vi, till skillnad från Hesekiels samtida, har facit i hand. Vi vet vem den gode Herden är och vilket pris han betalade för att skipa rättvisa bland fåren. Nu ska vi snart följa honom till Jerusalem där han ska dö utanför stadsmurarna. Jesus skipar rätt bland fåren genom att själv bli det slaktade offerlammet och den gode Herden.
Det är intressant att det viktiga med Gud som herde för fåren är att hän ska skipa rättvisa mellan fåren. De svaga som knuffas runt och trängs ut ut flocken ska hän ta i försvar. Här i Hesekiels långa herde-profetia handlar Guds herdeskap om rättvisa och om att rädda de svaga fåren från rovdjuren och de giriga bockarna och baggarna.
Jag har de senaste åren fått en mycket handgriplig undervisning i herdeskap av min kära islänning Gyllir. Han är de fria viddernas Islands son. Där levde han helt fri i fem år och han tycker vår hage är honom för liten så han rymmer direkt när det börjar finnas något att äta i markerna. Då är inget hö, inget gräs så underbart lockande som det utanför hagen. Han blir i allmänhet glad när jag kommer för att plocka in honom till kompisarna innanför stängslet. Jag förstärker hagen där han krupit under eltråden och någon timme senare är han ute igen. Ibland vill han ivrigt in och då raserar han stängslet utifrån.
Så där fortgår sommartiden och varje gång jag ropar på honom kommer han till mig. Men ändå lockar livet utanför hagen så fort jag är utom synhåll. Självklart kan jag inte lämna honom åt sitt öde. Så jag hämtar honom 7 gånger 70 gånger, minst. Så gör goda herdar. Och det är, vad jag förstår, ännu fler rymmare i en fårskock. Jag börjar fatta vilken fantastiskt metafor den gode herden är för Guds omsorg och tålmodiga kärlek.
Jag går gärna upp till Jerusalem med den herden.
lördag 18 februari 2023
Är det inte nog att ni får dricka klart vatten, måste ni grumla det som är kvar med era klövar? Mina får tvingas beta vad ni trampat ner och dricka vad ni har grumlat. Hesekiel 34: 18-19
Bockarna och baggarna, de som har makten utan att tillföra speciellt mycket av värde till flocken, grumlar också vattnet för fåren. Tydligare kan det inte uttryckas hur mäktiga parasiter beter sig i samhället. De klöser arbete ur de många som måste arbeta för sin överlevnad i så hög grad att de arbetande inte får mycket kvar när makthavaren fått sitt. Systemet kallas kleptokrati* och precis så framställer Hesekiel de ledande i Israel, som kleptokrater. Han är inte ensam om detta, utan låter som de övriga profeterna i Bibeln . Från 1 Samuelsboken och framåt är profeternas udd alltid riktad mot de stora , starka och mäktiga. Det är en gåta att så många missar hur Bibeln alltid står på den fattigas sida mot dem som har makten i samhället.
Detta med vattnet som grumlas stämmer så in väl på hur vi lever just nu. När jag var 16 år kom jag för första gången till Tanzania och för första gången i mitt liv insåg med hela kroppen vilket mirakel det är att ha rent vatten som kommer ur väggen. Och vad gör vi med detta rena dricksvatten i överflöd här i Sverige? Jo, precis detsamma som rika romare i Pompeji gjorde: sköljer våra toalettstolar med det! 2000-årig teknik används ännu med ödesdigra följder för ett livsviktigt livsmedel.
Just nu upplever Östafrika den värsta torkan på decennier. Rysslands överfall på Ukraina förvärrar den krisen genom att Ukraina förut exporterat så mycket mat ut i världen. Bockarna och baggarna trampar ner gräset och grumlar vattnet även förfastan 2023. Hesekiels ord är lika aktuella nu som när de först uttalades på 600-talet f.Kr.
Vatten i överflöd har vi. Jag åker skidor på fruset vatten över ett kalhygge längs kraftledningsgatan med vattenkraft i ledningarna ner till dricksvattentäkten med Sveriges bästa vatten och hundarna följer med.
Ukrainas bidrag i Eurovision 2021 uttrycker en känsla av desperat längtan efter våren. Nu känner jag att det uttrycker en desperat längtan efter fred och rättvisa. Ryska bockar och baggar trampar ner gräset och grumlar vattnet så all världens får tvingas beta nedtrampat gräs och dricka smutsvatten.
Hör, mina får! Så säger Herren Gud: Jag skall skipa rättvisa bland fåren, bland baggar och bockar. Är det inte nog att ni får gå i vall på de bästa betena, måste ni också trampa ner resten av betet? Hesekiel 34: 17-18
Baggarna och bockarna, är de där som vanligtvis behålls bara om de har speciella avelsvärden. De övriga blir slaktade så fällar, stekar och insaltade bogar får göra vintern överlevbar. Det är getter och tackor som producerar mjölk, föder nya lamm och ger värmande ull. Men i Hesekiels metafor är alla baggar och bockar vid liv året runt och föröder landet. Jag ser kungar och hövdingar, allihopa män med härsklystnad och imperiedrömmar, framför mig i denna profetia.
Att baggar och bockar får leva tillsammans med fåren uppskattas inte av dem, de vill ha allt själva och lämnar inget när de själva ätit sig mätta. De trampa ner så fåren inte har något att äta. Bilden är perfekt när man ser på hur härskare betett och beter sig. Krigsherrar har ju använt den brända jordens taktik i årtusenden. Men även industrialismen och kolonialismen bygger på samma princip. Gruvor och industrikomplex, kärnkraftsavfall och gigantiska plastöar i havet vittnar om de improduktiva och härsklystna bockarnas och baggarnas otacksamhet.
Bibeln är en underlig bok. Så mycket är onekligen inte "Guds klara ord" utan skrivet av människor i sin egen kultur och tid med ogudaktiga vanor och föreställningar. Mose lag (inte Tio Guds bud) är i många stycken helt klart inspirerad av kung Hammurabis lagar där slavar och fria, män och kvinnor har helt olika rättssystem.* Men så fort jag läser något i Bibeln händer något som aldrig händer i annan läsning, konstigt nog för en patologisk läsare blir ju lätt uppslukad och påverkad av det hen läser, men ingen bok är som Bibeln. "Valv bakom valv"** öppnar sig. Bilder och tankar, dyker upp. Självrannsakan uppstår. Jag känner igen mig och min tid i bockarna hos Hesekiel. Inte minst min kapitalistiska konsumtionskultur blir synlig i all sin ynkedom.
Längst till vänster i bild syns en gammal gruvlav från TGA-tiden. Mitt i bilden växer det nya Kiruna C fram. Gruvan ödelägger och ger rikedomen som gör staden möjlig. Staden som breder ut sig över hjortronmyrar och renbetesmarker. Som "bock och bagge" kan den moderna människan inte undkomma sitt nedtrampande av naturresurser.
*Att döda en slav är exempelvis inget problem, om det är slavägare som gör det. I Mose lag stipuleras dock att om slaven överlever i två dagar innan hen dör av ägarens misshandel, går slavägaren helt fri "det var ju hans pengar" dör slaven direkt finns ändå något slags straff, liite bättre än Hammurabis lag alltså:
Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att den slagne dör under hans hand, skall hämnd utkrävas. Men om slaven överlever en dag eller två, skall ingen hämnd utkrävas, eftersom slaven är hans egendom.
2 Mos 21:20-21
* Tack Tomas Tranströmer för denna underbara metafor som aldrig blir utnött!
Mycket snö och sol i februari, Smilla trivs när det inte är så kallt.
Nej jag har inte feber men vädret har det. Den kallaste månaden på norra halvklotet är februari men nu upplever vi allt oftare töväder och blida denna månad. Just nu blåser stormar av sydvästvindar in över Kiruna, i Åre regnar sportlovsveckan bort och även här har det töat flera dagar i rad. Jokkmokks marknad hade två kalla dager, fredag och lördag men samernas nationaldag, 6 februari, blev en svettig och stormig tillställning pga dessa varma vindar som nådde fjällen innan de kom ner hit till skogslandet i öster. I Bottenviken är vattenståndet 1 meter högre än normalt så när min son tänkte ta en istur på Kalixälven efter skolan igår fick han vända eftersom han inte hade vadarstövlar på. Och det var tur eftersom det sedan kom varningar för att röra sig på isarna då denna storm och vattenståndet gjort dem osäkra.
Detta är förstås inget att gnälla om då Syrien och Turkiet mitt i februari drabbas av jordbävning när det är som kallast. Vi har temperaturer nära nollan men där har de 15-17 minusgrader. Snö och iskalla regn faller över raserade hus och flyktingläger samtidigt som Syrien och Turkiet har usel ekonomi och odugliga statsledningar. I Ukraina kastar Putin samtidigt in horder av tvångsmobiliserade ryssar, speciellt från minoriteter i Sibirien, än så länge märker etniska ryssar inte så mycket av krigen, fattiga minoriteter drabbas mest. Just innan Putin anföll Ukraina blockas soldatmödraorganisationerna som blev besvärliga under Tjetjenienkriget. En överlevande frivillig svensk som skadats svårt och återvänt från fronten berättar att det påminner om första världskriget i skyttegravarna och leran.
Och att lärare ständigt ifrågasätts på jobbet av avundsjuka skvallermänniskor är ett intet mot det hat som JK Rowling fått leva med sedan hon försvarade en kvinnlig forskare som fick sparken när hon sa att en människa inte kan byta biologiskt kön. Forskaren fick alltså sparken och när JK Rowling twittrade:
"Dress however you please, Call yourself whatever you like. Sleep with any consenting adult who'll have you. Live your best life in peace and security. But force women out of their jobs for stating that sex is real?"
förvandlades hon till var mans niding. Det är skrattretande hur avundsjuka fungerar.
Nu säger de som avskyr allt som Rowling står för att detta är "PK-maffian" i sin prydno. Men Rowling är ju själv ett av deras hatobjekt. De som använder PK som allmänt invektiv har ju hatat henne sedan första Harry Potter-boken trendade. Hon är verkligen trängd från alla håll vilket sätter fikabordsförtalet i proportion. Att hennes belackare själva använder tex twitter som ägs av Elon Musk som nyss släppte in Donald Trump i twitter-stugan, bekymrar dem inte. Det enda Musk och Trump har gemensamt med Rowling är rikedom. Avund är naturligtvis den i stort sett enda drivkraften i Rowling-hatet. Hon är inte bara rik utan också en fantastisk författare och snygg. Och kvinna.
Tre saker att jämföra med under vänliga veckan i en febrig februari. Att ställa saker i proportion är ett tips från min kloka shrink. Härmed för jag vidare detta kloka råd som ett tips att återanvända närhelst behov uppstår. Detta är mitt bidrag till vänligheten Vänliga veckan 2023.
Judendomen firar festen TuBi Shvat just idag. Nyss avslutades firandet eftersom det , som alltid i judendom och kristendom, pågår från solnedgång till solnedgång. I år varade denna fest mellan solnedgången igår och solnedgången idag, den 6 februari som dessutom är samernas nationaldag, om man nu gillar nationaldagar. Som med så många kristna fester har alltså även kyndelsmässodagen en judisk föregångare/parallellfest.
Det tycker jag är rätt så kul eftersom 1600-talets puritaner och 1800-talets tyska antisemitiska liberalteologer hävdade att kristendomen bara härmade hedniska fester hela tiden. Bullshit! Så klart är det judendomen, liksom i allt annat, påverkat kristendomen allra mest. Så sjukt korkat att ens inbilla sig att diverse obskyra (ibland helt fritt påhittade under 1800-1900-talet) hedniska seder påverkat oss mer än judendomen!
Men så är ju antisemitismen själva sinnebilden för imbecill dumhet. Puritanernas "alltid vinter aldrig jul"-mentalitet är väl lite en liknande andas barn men trots allt lite mer ärlig, de gick ju ut tydligt med att de hatade katoliker och de stack inte under stol med att detta hat styrde deras förbud mot julfirande och annat kul.
Barock-Olga tillhör i alla fall inte dessa puritanska kalaskvaddare ej heller är jag en antisemitisk hedendomskramare, utan vill påminna om denna fest för att fira mandelträdens blomning som av en händelse råkar likna kyndelsmässodagens hoppfulla budskap och firas nästan samtidigt på året.
Herrens ord kom till mig: "Vad ser du, Jeremia?" Jag svarade: "Jag ser en gren av ett mandelträd. " Herrens sade: " Du har sett rätt: jag vakar över mitt ord tills det bär frukt. Jeremia 1:11-12
Och han gav dem en liknelse: " En man hade ett fikonträd i sin trädgård, och han kom för att se om det fanns någon frukt på det men hittade ingen. Då sade han till sin trädgårdsmästare: "I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här trädet utan att hitta någon. Hugg bort det! Varför skall det ta upp mark till ingen nytta? Han svarade: "Herre, låt det stå kvar ett år till, så skall jag gräva runt det och gödsla. Kanske bär det frukt nästa år. Om inte, kan du hugga bort det." Lukas 13:6-9
Nu brinner ljusen i fönstret denna kyndelsmässokväll
Denna kyndelsmässotid har avslutats på bästa sätt. Idag blev det radiogudstjänst från Vännäs som jag kan rekommendera. Den passar speciellt språknördar eftersom den var flerspråkig. För mig blir det knappast bättre än med både latin och samiska i samma gudstjänst. Ja det kan bli fler språk förstås, det finns ju många fantastiska språk, men anden och musiken i denna gudstjänst var sant kosmopolitisk.
Temat var ljus, förstås, och ljuset återvänder så här års med stormsteg här i norr. PÅ eftermiddagen kunde jag rida i fullt dagsljus fast jag kom hem efter 15:30. Det blev en härlig tur med alla tre hästarna. Min tanke var att ta ut Smilla med Chateux som handhäst men sedan kom Gyllir också lunkande. Och jag blev överlycklig! Hela eftermiddagen har jag varit på gott humör.
Här följer jag hur ljuset återvänder
Det kan verka underligt att jubla över att en häst följer med oombedd*, men jag trodde absolut inte han skulle kunna följa med. Det var därför jag lät grinden vara öppen. Gyllir var nämligen med om en hemsk olycka förra torsdagen som gjort honom väldigt halt och öm i hela korset och båda bakbenen. Nu följde han med utom i den värsta djupsnön. Han tog till och med några galoppsprång, men mest lunkade han på i värdigt tempo. Eftersom han var lös och gick före oss på hemvägen kunde jag se honom röra sig och han mår mycket bättre. Kanske går det aldrig mer att rida honom, men han är glad och någorlunda rörlig, vilket betyder att han överlever denna olycka.
Avslutar med Symeons lovsång, som sig bör en kyndelsmässokväll. I den ungdomskör jag sjöng i då när dinosaurierna vandrade på jorden, kallade vi den "Nunken" Nunc dimitis" är ju de latinska inledningsorden som betyder "Nu låter du" och den fortsätter "din tjänare gå hädan i frid efter ditt ord. Ty mina ögon har sett din frälsning vilken du har berett till att skådas av alla folk. Ett ljus som ska uppenbaras för hedningarna och en härlighet som ska givas åt ditt folk Israel," så sjöng vi i den svenska versen som höll sig nära 1917 översättning av Lukas 2:29-32.
* Jag rider såklart alltid i skogen och så lite som möjligt på skoterspår men till denna dags mirakel hörde också att det var skoterfritt den stund jag behövde rida längs detta spår som går genom hästhagen. Bra så hästarna blir skotervana, lite jobbigt dock när det är kö till skotercaféet i Björkfors. Alla skoterförare är hänsynsfulla men jag känner mig besvärlig när de är jättemånga som väntar på att vi ska skritta förbi. Jag vågar inte galoppera på spåret för det är inte alls säkert att det håller för det.
Gyllir och Chateaux just idag 4 februari. Här står deras vattenhinkar, de dricker mycket när det är så här kallt.
När jag var barn firade vi alltså Kyndelsmässodagen storslaget. Och vi var inte ensamma. I kyrkan gjorde vi barn ett slags kyndelsmässospel kring hur Jesus bars fram i templet och mötte Symeon och Hanna. Prästen i Jukkas på den tiden hette Heikki Turakka och med sin fru Briita förde han in purfinska traditioner som svampplockning (mamma vägrade) och mer firande kring de flesta av kyrkoårets högtider.
Bild från tidigare i januari nu är det mer snö
Kyndel är ett gammalt ord för ljus och förr i tiden hade man vid denna tid på året stöpt ljus inför året som komma skulle efter julens tabberas på dem. Dessa ljus tog man till kyrkan på kyndelsmässodagen för att få dem välsignade. Hemma hos oss nöjer vi oss med att tända ljus i fönstret. Levande ljus ska det vara tycker jag. Farmor tände ett enda ljus men jag har fått en så tjusig ljusstake ur svärmors digra samling som är gjord för fyra ljus. Därför blir det fyra ljus under kyndelsmässotiden hos oss.
Bild från tidigare, Elis in från snöskottningen
I Frankrike äter man pannkakstårta på "Le jour de la Chandeleur" och på Spanarna hörde jag att belgarna flamberar pannkakor garnerade med sylt och chokladsås. Hos oss var ju förstärkt "Swedish fika" gängse eftersom farmor fyllde år den riktiga kyndelsmässodagen. Hon var till råga på detta också kyrkomusiker och kyndelsmässodagen är en av kyrkans stora musikhögtider. I Jukkasjärvi församling sjöng barnkörer den dagen. Även min barnkör förstås. Den som jag saknar så mycket här i förskingringen dit Chateaux ledde mig.*
För farmor och farmorsmor var detta också en viktig märkesdag i naturen: björnen vände sig i idet och halva vintern var förliden. Det räknades också som halvsnödagen dvs den snö som kommit skulle fyllas på med lika mycket till innan det blev vår. Då blir det mycket snö i år för det har kommit stora mängder av varan under januari som vanligtvis är kall och torr. Men nu är ju redan medeltemperaturen 2 grader varmare här i norr och det märks. Lääängre höst och mycket mildare och nederbördsrikare vintrar.
Nu är det dock 25 minus och halvklart väder. Vi har nästan glömt hur det är efter en lång period med mulet och 0 gradigt till 10 minus under januari. Högvintertiden börjar med Jungfru Marie kyrkogångsdag och det känns som den mest förhoppningsfulla tiden på året. Jag tackar och tar emot!
* Jag är glad att hon gjorde det. Det mesta är bättre här, framförallt att bo med sina hästar.
1647Den "riktiga" kyndelsmässodagen firas idag den 2 februari. Vi har alltid firat denna dag och det beror på två saker, den var viktig i norra Sverige, liksom i Finland, och min farmor fyllde år 2 februari. Ett annat namn på dagen är Jungfru Marie kyrkogångsdag och det beror på att det som firas är hur Jesus bars fram i templet efter Marias "reningstid". Så här berättar Lukas evangelium om denna händelse:
När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren — det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren — och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag. I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, tog han honom i famnen och prisade Gud och sade:
”Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat.
Ty mina ögon har skådat frälsningen
som du har berett åt alla folk,
ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel.” Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: ”Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid — ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd — för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.” Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse. När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.
