"Jag skall skipa rättvisa bland fåren"-kärlekens väg

Min lilla rymling Gyllir

 Människa! Profetera mot Israels herdar, profetera och säg till dem: Så säger Herren Gud om herdarna: Ve, Israels herdar, som bara vallar sig själva! Är det inte fåren som herdarna ska valla? Ni använder mjölken, gör kläder av ullen och slaktar de bästa djuren. Ni vallar inte fåren. Ni har inte hjälpt de svaga, inte botat de sjuka, inte förbundit de skadade. Ni har inte hämta hem de bortsprungna, inte letat efter de vilsegångna. Och de starka fåren har ni behandlat hänsynslöst. [---] 

Så säger Herren Gud till fåren: Jag skall själv skipa rättvisa mellan de feta och de magra fåren. Ni knuffar de svaga med bog och länd, ni stångar dem tills ni har trängt bort och skingrat dem. Men jag skall rädda mina får så att de aldrig mer blir till byte. Jag skall skipa rättvisa bland fåren.

                                                                                            Hesekiel 34: 2-4, 20-22

Idag är det fastlagssöndagen med temat "Kärlekens väg". Vi, till skillnad från Hesekiels samtida, har facit i hand. Vi vet vem den gode Herden är och vilket pris han betalade för att skipa rättvisa bland fåren. Nu ska vi snart följa honom till Jerusalem där han ska dö utanför stadsmurarna. Jesus skipar rätt bland fåren genom att själv bli det slaktade offerlammet och den gode Herden. 

Det är intressant att det viktiga med Gud som herde för fåren är att hän ska skipa rättvisa mellan fåren. De svaga som knuffas runt och trängs ut ut flocken ska hän ta i försvar. Här i Hesekiels långa herde-profetia handlar Guds herdeskap om rättvisa och om att rädda de svaga fåren från rovdjuren och de giriga bockarna och baggarna.

Jag har de senaste åren fått en mycket handgriplig undervisning i herdeskap av min kära islänning Gyllir. Han är de fria viddernas Islands son. Där levde han helt fri i fem år och han tycker vår hage är honom för liten så han rymmer direkt när det börjar finnas något att äta i markerna. Då är inget hö, inget gräs så underbart lockande som det utanför hagen. Han blir i allmänhet glad när jag kommer för att plocka in honom till kompisarna innanför stängslet. Jag förstärker hagen där han krupit under eltråden och någon timme senare är han ute igen. Ibland vill han ivrigt in och då raserar han stängslet utifrån.

Så där fortgår sommartiden och varje gång jag ropar på honom kommer han till mig. Men ändå lockar livet utanför hagen så fort jag är utom synhåll. Självklart kan jag inte lämna honom åt sitt öde. Så jag hämtar honom 7 gånger 70 gånger, minst. Så gör goda herdar. Och det är, vad jag förstår, ännu fler rymmare i en fårskock. Jag börjar fatta vilken fantastiskt metafor den gode herden är för Guds omsorg och tålmodiga kärlek. 

Jag går gärna upp till Jerusalem med den herden.