Galliléen

Barnens Bibels bild av detta tillfälle

 När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: ”Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?” Simon svarade: ”Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina lamm på bete.”
Och han frågade honom för andra gången: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” Simon svarade: ”Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”Var en herde för mina får.”
Och han frågade honom för tredje gången: ”Simon, Johannes son, har du mig kär?” Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: ”Har du mig kär?” och han svarade: ”Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina får på bete.
Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.”
(Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud.) Sedan sade han till honom: ”Följ mig!” Johannes 21:15-19

James J. Tissots bild av detta tillfälle.

När Jesus uppstått från döden knöt han ihop säcken med att återvända till Galliléen och sjöstranden där han en gång mötte sina första lärjungar. Han ställde sig inte på tempelplatsen och ropade: "Se, jag är uppstånden! Fattar ni nu?" Han lämnar istället Jerusalem, som var den religiösa centralorten, för att återvända norrut till det religiöst föraktade landskapet Galliléen. Kristna pilgrimer åker nuförtiden i stora skaror till Nasaret som än i denna dag har en stor kristen minoritet, de allra flesta araber men även klostersystrar och bröder från hela världen bor där idag. Den är därför den mesta kristna staden i Israel och den mest arabiska. Men på Jesus tid var det en by "bortom ära och redlighet".

Kafarnaum är numera en utgrävd ruinstad. Men Jesus uppväxtstad och Marias och Josefs hemstad finns kvar. Säkert beror detta på att kristna pilgrimer började vallfärda hit i stora skaror under 300-talet. Stora basilikor har byggts i den förut så obetydliga lilla byn. Den kristna närvaron är också en stor anledning till att de arabiska palestinierna inte flydde Nasaret 1948. Det är ju bara Israel i närområdet som har full religionsfrihet och för en kristen var det inte en hit att söka asyl i de muslimska länder som uppmanade till flykt när staten Israel bildades 1948. 2005 var staden fortfarande bebodd av en majoritet kristna. Idag är ca 30% av invånarna i Nasaret kristna och resten muslimer pga att kristna palestinier i hög utsträckning flyttar antingen till mindre arabdominerade platser i Israel eller till Amerika och Europa i takt med en allmän islamistisk radikalisering vilket lett till att också kristna palestinier angripits, inte bara israeler.

Detta är så sorgligt och här kan jag bara och enbart skylla på islamismen,  Netanyahus olyckliga regeringsperiod spädde också på konflikterna i området. Men liksom kriget i Ukraina är helt och hållet Putins fel även om det faktiskt finns fascistiska grupperingar även i Ukraina, det är inte bara Putinister som är fascister*, är det islamisterna som är grundorsaken till den krympande kristna befolkningen i Nasaret och Palestina.  I Israel sitter nu ett islamistiskt parti med i regeringskoalitionen eftersom Israel är en demokrati. Men islamister dominerar bara politiken och kulturen i Palestina, främst i Gaza förstås och tyvärr också till viss del i arabdominerade områden i Israel. Där bedrivs en lågintensiv terror mot kristna som vi ju vet ifrån våra kristna vänner från hela Mellanöstern när som helst kan bli dödlig. Libanon och Syrien som förut varit säkra länder för kristna har sedan Al Khaijda, IS och dyligt löst folk, kommit igång på allvar med sin gangsterverksamhet och slavhandel blivit osäkra länder för den kristna minoriteten.

Nasaret på Jesu tid var förstås en judisk by  medan Kafarnaum var mer "mitt i smeten" i närheten låg romerska nybyggen och det grekisktalande självstyrande statsförbundet mellan tio städer, Dekapolis, hade medlemmar på motsatta stranden av Genesarets sjö. Därav var Kafarnaum en ort med blandad befolkning och många resande. En orsak till föraktet mot Gallléen var fattigdomen, en annan var närheten till de grisälskande hedningarna i Dekapolis. Galliléer ansågs vara vidskepliga bonniga norrlänningar med distinkt dialekt.

I Galliléen blev snart Jesu lillebror Jakob församlingsledare och hans lillebror Judas skriver här sitt brev till de kristna. Enligt traditionen var det också här Maria Migdal etablerade sitt apostlaskap för eftervärlden. Kyrkans spreds snabbt över hela romarriket  ända bort till Indien och dess historia är välbelagd, men kyrkan i Galliléen är ganska okänd. Ändå var det dit Jesus gick efter sin uppståndelse. Han sökte upp lärjungarnas fiskeläge vid Gennesaret och medan de fiskade lagade han till en frukost åt dem vid en öppen eld. Han gav dem rådet att lägga ut näten på andra sidan båten och de får 153 fiskar utan att nätet går sönder. Petrus får ett enskilt samtal med Jesus som traumaterapi efter allt som hänt när han förnekade Jesus då Jesus som bäst behövde trofasta vänner.

Jesus lämnade alltså Jerusalem med alla dess möjligheter att "nå ut"och prioriterade frukost i Galliléen. Där var ju hans vänner.

 

*De ukrainska fascisterna fick dock endast 2% av rösterna i senaste valet och har ingen plats i parlamentet medan Putin styr Ryssland helt och hållet med Ivan den förskräckliges och Stalins tyranni som metod.  

Träd

Vår trädgård 23 april, påsklördagen 2022

 En lovsång av David. Jag sjunger om din storhet, Gud, min konung,
nu och för evigt prisar jag ditt namn.
Dag efter dag vill jag prisa dig,
nu och för evigt sjunga ditt lov.

Stor är Herren, högt är han prisad,
ingen kan fatta hans storhet.

Släkte efter släkte skall hylla dina verk
och vittna om dina väldiga gärningar.

De skall tala om din härlighet, ditt höga majestät,
och de under som du gör vill jag besjunga.

De skall prisa din fruktansvärda makt,
och din storhet vill jag förkunna.

De skall ropa ut din stora godhet
och jubla över din trofasthet. Ps. 145:1-7

Korsets trä sägs i vissa legender bestå av virke från livets träd i paradiset. Andra legender pratar om samma virke som Noa byggde arken av.  Båda legenderna knyter samman Jesu lidande och uppståndelse med andra livgivande händelser i Bibeln: skapelsens frodiga trädgård och Noas livräddningsark. Jag tänker nu också på hur historien knyts samman vid den tomma graven eftersom den låg i en trädgård. Maria Magdalena trodde j u först att Jesus var en trädgårdsmästare, det står numera väktare. Men varje översättning är en tolkning och jag väljer tolkningen trädgårdsmästare eftersom det är ett yrke som lika gärna kunde ha varit Jesus eget. 

Nu var han förstås yrkesmässigt i den andra änden av processen , timmerman, han visste allt om stickor i fingrarna, hyvling och  virkesdimensioner. Såg och hammare. spik och borr var hans verktyg. Men det finns också trädgårdsmästarkvaliteter i Jesus och det är inte bara min metaforiska fantasi som spökar här utan Jesus använde också bilden av Gud som trädgårdsmästare i sina liknelser. Speciellt tänker jag på trädgårdsmästaren som vädjar för fikonträdet i en vingård. 

"En man hade ett fikonträd i sin vingård och han kom för att se om det fanns någon frukt på det här trädet utan att hitta någon. Hugg bort det! Varför ska det ta upp mark till ingen nytta? Han svarade: "Herre, låt det stå kvar ett år till så skall jag gräva runt det och gödsla. Kanske bär det frukt nästa år. Om inte, kan du hugga bort det."  Lukas 13:6-9

I utkanten av en vingård hade man ofta ett fikonträd. För arbetarna var detta träd en skuggig viloplats oavsett hur mycket frukt det bar. För vingårdsägaren var det slöseri med mark om trädet inte bar frukt och han hade heller inte någon förståelse för att skuggan var behaglig för arbetarna i hans vingård även om trädet inte bar frukt. Trädgårdsmästaren vill däremot ge trädet en chans till genom att lägga ner ännu mer tid på det.*

Intressant är att Lukas är den enda evangelist som tar upp denna liknelse.  Markus och Matteus tar istället upp tillfället när Jesus förbannar ett fikonträd eftersom han blev arg när det inte bar frukt, trots att det inte var tid för fikon. Lukas berättar alltså istället om ett ensamt fikonträd i en vingård. En udda typ som dessutom inte är nyttig är en typisk gestalt i Lukas evangelium. I kapitel 7 möter vi den hamartolos som slösar balsam genom att smörja Jesus hemma hos en farisé som bjudit in Jesus lite med armbågen. I kapitel 19 möter vi den korrupta samarbetsmannen Sackaios som är så kort att han måste klättra upp i ett träd för att se Jesus i folkmassan, han är också ensam om berättelsen om den barmhärtiga samariern och ingen annan återberättar liknelsen om den förlorade sonen. 

Lukas skriver för hedningar som just fått höra om Jesus. De har aldrig känt sig fullt inkluderade i gudsfolket. Så här i början av kristendomens historia är hedningarna i minoritet och lika udda som fikonträdet i vingården eftersom  i stort sett var och en av dem kunde kallas hamartolos. Jag kunde ha kallats hamartolos. Vi som nu är kristna är till största delen fikonträd i utkanten av vingården Israel. Jag tycker det borde göra oss både ödmjuka och tacksamma. Framförallt för kärleken det ensamma fikonträdet får av trädgårdsmästaren Jesus. Vi "ska ropa ut din stora godhet/ och jubla över din trofasthet." 

 

*"Så länge det finns liv finns det hopp"-inställningen delar jag med denna trädgårdsmästare, oj så många icke-dekorativa, oproduktiva plantor, buskar och krukväxter som jag pysslat med. Men jag är varken Jesus eller Sam Gamgi i Sagan om ringen, så oftast överlever inte den krassliga växten. Men vissa har verkligen gett lön för mödan och det räcker för att jag inte ska ge mig innan det verkligen inte finns en gnutta liv i plantan.Kul att vara lite lik Jesus ibland.

 

Påsk

Medan de ännu talade stod han plötsligt mitt ibland dem och hälsade dem: ”Frid över er!”
De blev rädda, och i sin förskräckelse trodde de att det var en ande de såg.
Då sade han: ”Varför blir ni skrämda, varför fylls ni av tvivel?
Se på mina händer och mina fötter, det är jag och ingen annan. Känn på mig och se på mig, en ande har inte kött och ben, och det kan ni se att jag har.”
Och han visade dem sina händer och fötter.
Då de av idel glädje och förvåning ännu inte kunde tro, frågade han dem: ”Finns det något att äta här?”
De räckte honom en bit stekt fisk,
och de såg hur han tog den och åt.
Han sade till dem: ”Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt måste uppfyllas som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna.”
Sedan öppnade han deras sinnen så att de kunde förstå skrifterna.
Och han sade till dem: ”Detta är alltså vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen,
och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.
Ni skall vittna om allt detta.
Och jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.” Lukas 24:36-49

Påskdagens stora nyhet hade förstås inte nått långt när Jesus kommer för att äta med lärjungarna. Jag har ofta tänkt på att det var fisk han fick. Jag vet inte hur de åt fisk i Jerusalem vid denna tid men som jag känner fisk är det en maträtt som kräver visst petande. Man måste plocka bort ben, kanske får man ändå med ett vasst ben i munnen som man får plocka ut. Fisk äter man inte som en räkmacka. Det syns alltså att det är en människa som äter och inte ett spöke. "De såg hur han tog den och åt." berättar Lukas som intervjuat de som var med den gången. Just innan detta skedde hade ett andfått par kommit till dem och berättat om hur de mött Jesus på väg hem till Emmaus. De kände igen honom när han delade ut brödet vid kvällsmaten. 

Nyss hörde jag av misstag  en snutt av "Ring p1" en man menade att han kunde bevisa att Jesus inte var Guds son eftersom Jesus inte lärt ut ALLT som vetenskapen nu vet. Han nämnde virus och bakterier som exempel. Programledaren invände att Jesus hade kort med tid och tog de viktigaste först. Och det är ju en smart invändning som jag helt håller med om. En annan invändning den inringande fick innan jag lämnade köket, var att hans anhängare inte skrev ner allt Jesus lärde ut utan det de fann intressant. 

Det är ju ytterligare en god invändning. En sak som nämns oproportionerligt ofta i evangelierna är mat. Enid Blyton som skrev spännande ungdomsdeckare om fyra barn och en hund på 1940-talet har anklagats för att ha gett mat en för stor del i böckerna. Det gjorde faktiskt min favorit Ruby Ferguson också i hästböckerna om Jill. Båda författarna skrev i tider av ransonering, vilket jag ser som en förklaring till detta.

Man kan nog säga att mänskligheten egentligen alltid levt i tider av ransonering. Vi i Sverige idag lever i ett sällsynt historiskt undantagstillstånd. De som vandrade med Jesus var ofta hungriga, åt sällan något som kan likna en svensk påskbuffé 2022 och minns mat mer än virus. Om nu Jesus talade om virus. Han tog ju det viktigaste först: hur Guds rike är beskaffat. Jämlikhet, fred, kärlek såg han som viktigast. Och jag tycker han prioriterade rätt där. Men ibland hade jag nog önskat att lärjungarna kring honom hade berättat vad Jesus undervisade om sin död och uppståndelse med utgångspunkt från lagen, profeterna och psaltarpsalmerna. Inte i stället för upplysningen om fisken , utan också.

Sedan inser jag att Lukas och de andra evangelisterna redan hört massor av utläggningar om Jesu död och uppståndelse utifrån skriften. De ansåg att detta var redundant information. Det de ville skriva ner var minnena av den levande Jesus, hans undervisning när han var här på jorden och hans liv med dem. De predikningar och textutläggningar de fick höra och de brev som cirkulerade i församlingarna från Jesu bröder Jakob och Judas handlade inte alls om hur det var att leva nära Jesus utan om betydelsen av lidandet och uppståndelsen. De berättar omhur man skulle leva som Jesus och överleva som troende under förföljelse och i förskingring. Jesu äldsta lillebror Jakob börjar sitt brev: 

"Hälsningar från Jakob, Guds och herren Jesu Kristi tjänare, till de tolv stammarna i förskingringen. Skatta er bara lyckliga , mina bröder, när ni utsätts för prövningar av olika slag. Ni vet ju att er tro består provet ger den uthållighet. Men uthålligheten måste visa sig i fullkomliga gärningar, så att ni blir fullkomliga och hela, utan någon brist." Jak.1:1-4

Jag förstår att ju fler som kom till tro desto fler ville veta HUR man lever fullkomligt. Hur gjorde Jesus? De ville få mer än dessa brev som liksom utlägger Jesu liv under förutsättningen att de flesta åhörarna träffat Jesus. De som inte gjort det ville veta vad Jesus gjorde för att kunna bli som han. De ville få samlade redogörelser från dem som levt med Jesus nedskrivna så även dessa kunde skickas runt i den allt större kristna världen. 

När Lukas började sin forskning hade redan flera gjort detta, gett en samlad skildring av Jesu liv. Ändå insåg han att allt inte kommit fram, framför allt om hur Jesus bemötte hedningar och andra socialt utsatta och utstötta. De Lukas intervjuade minns den hamartolos som inviger Jesus till hans tjänst, den korrupta samarbetsmannen Sackaios som måste klättra upp i ett träd för att se Jesus och liknelsen om en son som tar ut sitt arv och blir utfattig och måste längta efter grismat innan han "kommer till sig själv.". De minns vad som hände innan Jesus började predika; Marias minnen, Jakobs minnen av storebror som barn, Josefs minnen av en resa till Jerusalem. De minns också att Jesus även predikade på en slätt där alla kom i jämnhöjd med varandra och inte bara från ett berg som gör att folk hamnar på olika nivåer (Luk. 6:17-7:1).

Hur är Guds rike? Hur lever vi fullkomligt som Jesus? Allt detta svarar evangelierna på. Resten , säger Jesus, ska den Heliga Ande lära oss i framtiden.  Och det har vi sannerligen gjort. Men detta om virus och bakterier, där hade redan judar god koll på. De tvättade sig och iakttog renhetsregler kring det som kallades spetälska, ett samlingsord för smittsamma sjukdomar och tex hussvamp. Dessa regler var så stränga så de uteslöt en massa människor från samhället. Jesus behövde snarare förklara att reglerna var till för människans skull inte tvärtom. Han behövde visa att vi skulle bjuda in en hamartolos, en spetälsk , en kvinna med blödningar, i gemenskapen. Han behövde tala om smittskydd med urskillning. Han behövde också påminna om renhetens funktion och gemenskap med alla som överordnat mål för samhällslivet.

Och han behövde äta. För Jesus var hundra procent människa inte enbart hundra procent Gud.  kroppen hans hade uppstått från de döda eftersom kroppen var han. De flesta vishetslärare vid denna tid och i vår tid är i grunden gnostiker som förnekar kroppens behov och anser att kroppen är skild från människans "själ" som är det enda fina med oss. Jesus är absolut inte gnostiker. Kroppen är för honom helig. Människan är ett oupplösligt helt där kroppsdelarna har olika funktioner hjärtat, som sågs som själens plats i kroppen, är för Jesus ändå alltid en kroppsdel. Evangelisterna visar kroppens betydelse genom att beskriva måltidernas betydelse. och , ja, de prioriterade rätt för vi människor flummar så lätt ut i överandlighet och kroppshat.

De visar att Jesus uppstod, inte som ett spöke utan som en människa med en kropp. Till och med ärren från korsfästelsen var kvar och han behövde fortfarande äta. Evangelisterna gjorde alldeles rätt som prioriterade fisken. Undervisningen om uppståndelsens betydelse pågår ännu, Anden undervisar oss ständigt. Och utan att vi fått veta att Jesus behövde äta hade vi missat något mycket viktigt om uppståndelsen.

 

Sista fastedagen 2022

                           Påskaftonsmorgonen 2022. Stillhet och fågelsång under en mulen himmel.

Kvinnorna som hade kommit från Galileen tillsammans med Jesus följde med och såg graven och hur hans kropp lades där.
När de hade återvänt hem gjorde de i ordning välluktande kryddor och oljor, och sabbaten tillbringade de efter lagens bud i stillhet. Lukas 23:55-56

Under långfredagen händer så mycket. Den torterade Jesus hann med att be de kvinnor som grät över hans öde att gråta över sig själva, han fick hjälp att bära sitt kors av en man vars familj senare skulle bli stöttepelare i den unga kyrkan, han hann arrangera så att den unge Johannes fick flytta ihop med mamma Maria, han förlät dem som spikade fast honom på korset,han hann bjuda in en man som korsfästes med honom till paradiset. Jesus skådade "dödens portar, portarna till det yttersta mörkret." (Job 38:17) och han besegrade ondskans alla makter:

 Han avväpnade härskarna och makterna och utsatte dem för allas förakt, när han triumferade över dem genom Kristus. Kol. 2:15

Så kommer den stilla kvällen när  Josef av Aramitaia och kvinnorna som följt med Jesus från Gallileen varav Maria Magdalena, Johanna*, Maria-Jakobs mor (Jesus mamma)nämns hos Lukas. De tillbringar sedan tiden från klockan 6 på kvällen i stillhet. Jag föreställer mig en förlamande sorg, den där som infinner sig efter en begravning av en nära anhörig. Först aktivitet: få ner Jesus från korset, begrava honom i all hast innan sabbaten inföll och skynda sig hem. Sedan: stillhet. 

Det vi kallar Stilla veckan är ju en hektisk tid för Jesus och hans lärjungar. Först nu blir det stilla för honom och hans vänner. De följer Mose ordning: "Ingen av er får gå ut genom dörren i sitt hus innan det blir morgon." (2 Mos. 12:22) Jag föreställer mig att de är tysta och knappt orkar äta. Jag tänker mig att de går om varandra i huset. Kanske ligger de och stirrar i taket. Chocken. Sorgen. Tystnaden. Påskafton. Sabbat. 

Gud vilar ut.

*Markus nämner Salome i stället för Johanna. Hos Markus nämns också att mamma Maria är mor till Joses förutom Jakob (det nämns ju tidigare också att hon var mor till Joses, Jakob. Judas och Simon) .Det är lite intressant att nu är Maria nämnd som mamma enbart till Jesu syskon, inte till Jesus själv. Endast Johannes evangelium tar upp denna detalj. Johannes tar ofta upp saker som inte de andra kommit ihåg eller tagit upp. Också här är han ensam: mamma Maria var Jesu mor, vill han påminna. Varför? Var Marias ödmjukhet sådan att hon inte ville påminna om att hon var Jesu mor men ändå lät hon evangelierna ta upp att hon var mamma till några av den galilleiska kyrkans ledare: Jakob, Joses, Judas. Och eftersom hon rimligen var död när Johannes minnen skrevs ner kunde hon inte förhindra detta längre.

 

Långfredagens evangelium enligt Lukas

 Men jag lever för honom,

och mina barn skall tjäna honom.
De skall vittna för nya släktled om Herren,

förkunna hans rättfärdighet för ofödda släkten,
ty han grep in. Ps. 22: 30-32

I dagens evangelietext möter vi bland många andra Simon från Kyrene i Nordafrika, gråtande kvinnor och en romersk officer som förstår något av vem Jesus är. Simon får vi veta hos de tre synoptikerna,  är far till två kristna bröder, Alexandros och Rufus, varav Rufus, senare blir kristen församlingsledare och dessutom har Rufus en kristen stöttepelare till mor, enligt Romarbrevet 16:13. När Jesus,  efter en hel natt av tortyr och förhör av flera olika förhörsledare, inte orkar bära tvärbjälken som de som dömts till att korsfästas ska bära själv till avrättningsplatsen. Dessa tvärbjälkar vägde mellan 30 och 50 kg. Vi har nog alla sett bilder av rekonstruktioner där korsfästa bands fast i tvärbjälken och faller framstupa under tyngden utan möjlighet att ta emot sig. När Jesus fallit tog Simon över. Detta gjorde uppenbarligen intryck på honom så att hans familj blev stöttepelare i den första kyrkan.

Möjligen var också Simon av Kyrene redan en av Jesus sympatisörer så detta att han tvangs bära bjälken blev ett slags hot om möjliga repressalier även för Jesu anhängare. Romarna var kända för sina hårda nypor mot alla som äventyrade Pax Romana. Det var just denna stenhårda militärdiktatur som gjorde "freden" möjlig. Några decennier efter Jesu korsfästelse slogs det stora judiska Bar Kochba-upproret ned, de flesta upproriska dödades, judar fördrevs även om de inte hade del i upproret och Jerusalems judiska tempel raserades som straff för detta uppror. Romarriket bytte också namn på provinsen Syriae Judeae till Syria Palestinae år 135e.Kr. det fanns anledning att vara försiktig. Just denna dag då Jesus skulle avrättas var det bara de modigaste som var kvar i hans närhet, kvinnorna som följt Jesus, Jesu mamma Maria och Johannes nämns vid namn. De övriga verkar hålla sig i bakgrunden. Men Simon finns där för att bära en del av bördan.

Det är långfredagskväll och fullmånen lyser över en värld där det tycks som om den vita häxan kan segra och vintern utan jul aldrig verkar ta slut. Men han på korset ropade med hög röst och förhänget i

Bildkälla

templet brast mitt itu-det allra heligaste var öppet och en hamartolos, en officer med många liv på sitt samvete, förstår när Jesus dör: "Han var verkligen en rättfärdig man." En av de korsfästa rövarna får löfte om att vara tillsammans med Jesus i Paradiset, berättar Lukas: hedningarnas apostels egen hävdatecknare, de fattigas, främlingarnas och faderlösas evangelist. Och en man från Kyrene blir aldrig densamma han kanske tänker på slutet av den Psaltarpsalm 22 som Jesus nyss citerat inledningsorden av på korset: "Eloi, eloi lema sabachtani!" "Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig?"  Psalmen som slutar i en helt annan ton:

"Men jag lever för honom, och mina barn ska tjäna honom. De skall vittna för nya släktled om Herren, förkunna hans rättfärdighet för ofödda släkten, ty han grep in."

 

Befrielse

 Ni skall fira det osyrade brödets högtid, därför att det var just den dagen som jag förde era härar ut ur Egypten. I släkte efter släkte skall det vara en oföränderlig ordning att ni firar denna dag. 2 Mos. 12:17

På jobbet läser jag just nu Beloved av Toni Morrison med en grupp elever (ja, jag vet, jag har världens bästa jobb) därför har det varit naturligt att ta fram den tröst och det uppror som Bibeln ingav de slavar som knappt fick vara människor annat än i gudstjänsten i USA och på andra ställen i den "Nya världen". Slavägarna ville ju visa sig som goda kristna trots allt. De tog ju i sin tur vissa obskyra bibelord till intäkt för sin rätt att förslava fångade afrikaner. 

Jag måste säga att sovjeterna fattade mer än dessa slavägare. Om man nu ska sätta en enda bok i händerna på en förtryckt folkgrupp är det Bibeln som borde vara det absolut sista valet. När det dessutom så övertydligt är en bok skriven för att minnas slaveri och befrielsen från det, landsförvisning och längtan till hemlandets frihet, ja då är en USAnsk slavägare mer än lovligt korkad som låter just Bibeln bli den enda litteratur som erbjuds.

Bibeln är helt och hållet skriven i ett underifrånperspektiv. Den heliga treenigheten på människans sida (hon som skapades till Guds avbild, eller kanske spegelbild) är fattiga, främlingar och faderlösa och änkor. Va? Jag skriver om fyra grupper? Nej faderlösa och änkor får representera gruppen ensamstående utan stöd av en familj eller förmögenhet i tillvaron, en ytterst utsatt grupp i de flesta samhällen än idag.

Att de USAnska slavägarna inte misstänkte Bibeln en enda gång kan ju bero på många saker, men en av de viktigaste var troligen att de var vad 1917 års översättning kallade förstockade. Filosofen Jonna Bornemark kallar en liknande process "förpappring":

I grunden handlar förpappringen i stället om kontroll och tillit, förklarar hon. Praktiskt tar den sig nämligen uttryck i allt mer och detaljerad dokumentation och kontroll – pappersarbetet blir viktigare än själva verksamheten.

– Det finns en tro på att all kun­skap ska finnas i dokument, att det bli(sic!) rättssäkert om man tar ifrån människor handlingsfriheten. Personal ska kunna följa en manual och göra rätt, säger Jonna Bornemark.

– Problemet är att vi helt bortser från omdömeskunskapen, en del av det jag kallar intellectus. Jusektidingen- Karriär 2019/3

På samma sätt var slavägarna fast i en tolkningsmodell av en text som inte fått upplysas av Anden. De var som timmerstockar fast förankrade i sekelgamla stolphål och därmed oförmögna att se sin egen synd eller förstå sprängstoffet i Bibeln. De ville kontrollera och de gjorde inte bruk av sitt omdöme, inte heller av sitt intellekt om de läste sin Bibel. Stalin var gammal präststudent, förhärdad och förfallen, men han fattade ändå Bibelns berättelse. Han visste att Bibelns  bärande intrig, från början till slut skulle vara ett hot mot hans eget slavsamhälle av undertryckt, åter livegen, arbetskraft och kanonmat. Bibelkunskap hade, enligt hans sätt att se på saken, störtat både det egyptiska och det romerska imperiet genom att de "feminiserats". Han hatade förstås judar. Men inte heller  kristna skulle få läsa Bibeln fritt eller ens samlas fritt. De skulle inte  ens få ha sin tro ifred. Stalin förstod och förbjöd allt annat än ateism och några små pacificerande eftergifter i form av enstaka kyrkor: rysk-ortododoxa vars ledare var i regimens sold*.

Det ligger inget psykologiskt i detta. Stalin hade inte blivit sårad under präststudierna. Det var däremot något djupt logiskt i att förhindra införsel av biblar till Sovjetunionen. Stalin fattade att Bibeln inte är en enda förtryckares vän och aldrig kommer att bli något annat än krut till upprorstunnorna, eld till stubintråden och argument för att använda dem. 

Det gjorde inte de förstockade slavägarna. Jag misstänker att de helt enkelt inte kunde sin Bibel så bra. Jag misstänker att de leddes av lika förstockade predikanter som dagens "postevangelikala" USAnska kristna. Jag misstänker att de trodde att Bibeln skulle göra slavarna lugna och fogliga. Jag misstänker att de minst onda av dessa slavägare trodde att de verkligen upprätthöll en gudomlig ordning och att de lät sina slavar läsa Bibeln därför att de trodde att det var deras plikt att tillåta dem att vara kristna. De inbillade ju sig säkert att afrikaner inte hade koll på Jesus. De fattade ju inte vad de läste om tex den etiopiske hovmannen eftersom de trodde att alla gamla kyrkor var förfallna och att alla afrikaner var hedningar. De bar ju med sig ett pietistiskt högmodsarv från "den gamla världen".

De bar också med sig det dödliga arvet av att inbilla sig att de, och bara de, var "det utvalda folket" som i USA hittat sitt Kanaans land vilket de skulle erövra från spanjorer och urfolk som de borde utrota, vilket de också gjorde. Även om de kom i strid med andra invandrare från Europa som också var kristna fortsatte de sina krig. Massakrer på kväkare och urfolk i Pennsylvania förklarades med denna myt. Trumps angrepp på den USAnska demokratin hämtar näring ur densamma. Myten ledde till ett blodigt inbördeskrig men också till dagens vapenvåld och klyftor mellan olika folkgrupper som i USA fortfarande benämns som "raser".

De bibelkunniga har alltid protesterat mot detta. Som kväkarna i Pennsylvania som hellre dog tillsammans med sina kväkarbröder av ursprungsfolken än att ansluta sig till den onda myten om "det förlovade landet". Medborgarrättsrörelsen kunde verkligen sin Bibel, liksom, så klart, de judar som också förföljdes och hatades lika mycket som de svarta slavättlingarna, och kämpade vid sidan av baptistpastorer som Martin Luther King Jr. Innan dess var det just kristna som kunde sin Bibel som gjorde att slaveriet förbjöds i USA 1865. Bibelläsare i Sverige var de som banade vägen för vår demokrati och vårt välfärdssamhälle. Bibeln är alltid en sakta verkande surdeg som sprider Guds rikes jämlika kärleksprincip var den än läses i Andens ljus. Sprängkraften är oemotståndlig.

Stalin hade rätt och slavägarna hade fel. Jag är glad att slavägarna inte fattade vad skärtorsdagens texter egentligen handlar om. Jag önskar att Stalins efterföljare, som nu har tillgång till biblar, skulle bli läsare de med. Det skulle sannerligen transformera hela världen.

 

* En av dem var den patriark Kirill (som innan Sovjetunionens fall var KGB-agent för att hålla kyrkans folk i schack) jag så ofta vänt mig till i denna fastekalender. Jag tvivlar, på goda grunder, på att han läser detta. Men samtidigt är det min egen förbön för  honom jag skriver. Han behöver omvända sig men just nu går han bara längre in på sin syndiga hålväg som leder till fördärv och slutligen till evig död. Jag vet också att hans omvändelse skulle skaka om Rysslands befolkning , kanske ännu mer än Putins. Han skulle förstås dö som martyr om han plötsligt predikade sanningen i stället för Satans lögnaktiga budskap, men han hade dött som en fri Kristi efterföljare och inte som en Satans slav. Älskar jag nu Kirill så mycket? Jag tycker faktiskt inte alls om honom, föraktar honom, känner hat mot honom när jag läser hans senaste vansinnespredikan, den ena värre än den andra, om det "heliga Ryssland".  Men ja, jag älskar honom. Han är en fallen broder  i Kristus och hans fall drar med sig många som har en långt mindre skuld än han; en del helt oskyldiga, bara förledda av hans lögnpredikan. Därför ber jag för hans omvändelse.

Gemenskap

 Han som skaffar mig rätt är nära.
Vem söker sak med mig?
Låt oss mötas inför rätta.
Vem vågar vara min motpart?
Må han stiga fram. Jesaja 50: 8

Den här dagen i Stilla veckan sjunger man Kassias hymn i grekisk ortodoxa kyrkor. Nunnan Kassia som levde på 800-talet skrev mycket musik och vackra böner men just idag är hymnen om hon som smorde Jesus inför hans begravning sjungen varje år och därför är det en sång alla grekisk-ortodoxa känner igen.

Just denna onsdag minns kyrkan över hela världen hur Jesus smordes inför sin begravning av en namnlös kvinna och av Maria i Betania. I podden om Bibelns kvinnor dissade man Lukas evangelium som tar upp den första smörjelsen av Jesus, då när han började sin predikogärning. Då berättar Lukas om hur en hamartolos(syndare/hedning) crashar in hos en farisé i Kafarnaum och smörjer Jesus fötter med kungligt dyr balsam. I podden menade de att Lukas alltid vrider till kvinnorna i en patriarkal position. Jag håller inte med, som ni vet, Lukas evangelium är det evangelium som allra tydligast följer Bibelns tradition av att sätta barn, kvinnor, fattiga och främlingar i centrum. När Matteus berättar från bergspredikan berättar Lukas om ett tillfälle när Jesus predikar på en slätt. Lukas är den enda som berättar om den kortväxte Sackaios som måste klättra upp i ett träd för att se Jesus. Det är också Lukas som berättar om, och namnger, kvinnorna som följde Jesus och försörjde hela gruppen lärjungar med sina tillgångar.

Men Lukas berättar inte om hur Jesus tvättar lärjungarnas fötter. Det verkar ologiskt. Det verkar som om Johannes tycker detsamma och tar upp detta tillfälle. Johannes evangelium är ju mer medvetet komponerat kring vissa tecken. De övriga evangelierna berättar ju redan om Jesus liv och verksamhet. Johannes tar upp det de andra inte tog upp. Han tar inte upp instiftandet av nattvarden däremot berättar han om hur Jesus tvättar lärjungarnas fötter under den sista måltiden. Johannes berättar också om hur Maria av Betania smörjer Jesu fötter inför begravningen. Maria som gärna satt vid Jesu fötter och lyssnade till hans undervisning gör det som en okänd hamartolos gör för att inviga Jesus till tjänst i början av Lukas evangelium. Båda gör det som Jesus gör : böjer sig ner  och betjänar. De utför visserligen en prästprofettjänst men likheten med vad Jesus, alltså Gud själv, gör är också slående.

Kvinnor, barn, slavar, fattiga och främlingar är i Bibelns ständiga fokus. De mäktiga, rika och innegänget är aldrig intressanta i Bibelns värld. En kvinna som beskrivs som en hamartolos får däremot allt ljus på sig, en kortväxt avskydd samarbetsman som måste klättra upp i ett träd för att se Jesus får ett eget kapitel, en kvinna som bor ihop med storasyster och lillebror i en liten by utanför staden träder också fram, i berättelsen om Jesus. Jesus själv bodde i den lilla fattiga byn Nasaret i en hantverkarfamilj som låg snäppet under de självägande bönderna i status. Jesus gör också själv kvinnliga och slavsysslor. En sak som man sällan tänker på är hur Jesus rör vid sjuka och döda. Han går till och med in i Lasaros grav. Detta var inget för män med status. Det var kvinnors uppgift att röra vid döda och ordna med begravningar eftersom människor blev rituellt orena av detta.

Den grupp människor som snabbast tog till sig evangeliet är alltså ständigt i dess centrum. Jesus säger också vid fottvätten till Petrus att om han inte får tvätta hans fötter kan han inte ha gemenskap med Jesus. På detta sätt förstår vi också att den hamartolos som smörjer Jesus i Kafarnaum och Maria i Betania HAR gemenskap med Jesus. Kassianis hymn har tyvärr fastnat i att denna hamartolos var prostituerad. Inget säger att det var så. Men ganska snart slutade ju de hednakristna att se sig som om någon enda av dem kunde räknas som en hamartolos. Tyvärr kom då också antisemitismen in i kyrkan. Så har även Kassia skrivit en hymn Petron ka Paolon, som är antisemitisk. Detta att vi glömmer bort att vi är syndare och dessutom hedningar, frälsta av NÅD, gör kyrkan farlig och drar oss ner i verkligt allvarlig synd.

Vi måste alltså alltid minnas att varje kristen hedning är en hamartolos som gör en prästprofettjänst och dessutom detsamma som Jesus. Vi har alltså gemenskap med Jesus och varandra i Guds jämlika rike och ingen är mer värd än någon annan i detta rike: i gemenskapen råder en jämlikhet som är så radikal att Gud själv blir ett nyfött barn och en lidande tjänare. Han som skaffar oss rätt är nära.

 

Templet rensas

Les vendeurs chassés du temple* av James-Jacques-Joseph Tissot (1836-1902), fransk målare även verksam  i Storbritannien.

 

 När han kom till templet körde han ut dem som drev handel där och sade till dem: Det står i skriften: Mitt hus ska vara ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste." Sedan undervisade han varje dag i templet. Översteprästerna och de skriftlärda och alla folkets ledare försökte röja honom ur vägen, men de visste inte hur de skulle göra, för han hade hela folket med sig och alla lyssnade på honom.  Lukas 21:45-48

I allmänhet är Jesus en lugn person. Om man ska tala med moderna terapeuter är Jesus en minimerare, en som drar sig undan hellre än att ta strid. Men den sista tiden i livet är det som om han, med tanke på hur kort tiden är, handlar. Tiden för predikan, goda exempel och övertalning börjar rinna ut. Nu är det tid för profetiska handlingar. Först rider Jesus in i Jerusalem och väl där rensar han templet enligt Markus, Lukas och Matteus. I Johannes evangelium är det dock det första han gör efter bröllopet i Kana. 

Kan det ha varit så att Johannes ville påminna om att Jesus gjort detta två eller flera gånger? Först börjar han sin aktiva tjänst med en tempelrensning och sedan gör han det just innan sin död eftersom templet måste rensas upprepade gånger. Ska vi lära oss att städning  aldrig blir färdig, vi måste ständigt rensa tempel? Snart återgår allt till det sedvanliga förfallet. Varje adventstid och varje fastetid måste man delta aktivt i för att rensa upp och städa i livet. Då och då behöver också kyrkan reformeras ."En gång för alla"-principen gäller bara Jesu död på korset, resten är ett tålmodigt arbete som måste göras om regelbundet.

* Tissot var troende katolik och efter att hans modell och livskamrat, den frånskilda irländskan Kathleen Newton svårt tuberkulossjuk tagit sitt liv började hans väg till en djupare tro som fick sitt utlopp i hans konst när han, som det står"plötsligt", reste på en pilgrimsfärd till det osmanska rikets Palestina (som motsvarar dagens Syrien, Israel, Gazaremsan och Västbanken, södra Libanon samt västra Jordanien som gränsar till Palestina), bland annat de områden där Jesus hade verkat på jorden, det som under Jesu liv fram till 135e.Kr. hade det koloniala namnet Syria Judeae. Han gjorde där 350 gouacher av Scener i Jesu liv och sedan målade han även scener ur gamla testamentet, vilka han arbetade med när han dog 1902. Hans realistiska, men samtidigt liksom övertydliga jugendmässiga stil, tilltalar mig mycket. Bilderna är som drömscener men ändå ytterst realistiskt och detaljrikt utförda. Tissot ville också göra scenerna så realistiska som möjligt. Det syns i denna bild : "De ur templet bortjagade försäljarna" (min ord-för ordöversättning). Jag tänker på Selma Lagerlöfs litterära magiska realism när jag ser hans kristna bilder. Jag tycker också John Bauer har en liknande stil. Tissot är väl värd ett närmare studium.

"Kathleen Newton in an armchair" målad 1878,  fyra år innan sin död. Hon var då redan svårt sjuk i TBC.

 

Åsnor

 Efter att ha sagt detta gick han framför dem upp mot Jerusalem.
När han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, skickade han i väg två av lärjungarna och sade:
»Gå till byn rakt framför er. När ni kommer in i den skall ni finna en ungåsna som står bunden där, en som ännu ingen har suttit på.
Ta den och led hit den. Om någon frågar er varför ni tar den skall ni svara: Herren behöver den.«
De båda lärjungarna gav sig i väg och fann allt vara som han hade sagt.
När de skulle ta åsnan sade de som ägde den: »Varför tar ni åsnan?« De svarade: »Herren behöver den.« Och de ledde den till Jesus och lade sina mantlar på den och hjälpte honom upp.
Där han kom ridande bredde folk ut sina mantlar på vägen.Då han närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett:
»Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn.Fred i himlen och ära i höjden.« Några fariseer i folkmassan sade då till honom: »Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta.« Han svarade:
»Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.«  Lukas 19:28-40

Åsnesto med sitt föl.

 

Äntligen en åsnedag igen. Åsnan är ju det djuret som tydligast följer genom Jesu liv. Det är förstås inte ett dugg konstigt eftersom det är arbetsdjuret för de fattigaste. Oxar var också arbetsdjur men dyrare i drift än den lilla förnöjsamma åsnan som bokstavligen kan leva på törnbuskar och tistlar. I profeten Sakarjas bok profeteras om den dag då konungen kommer ridande på en åsna för att förkunna fred för folken. Hästar användes i krig och det är begripligt att åsnor inte förknippades med krig. 

De är små, sitter du till åsna, är du fortfarande i ögonhöjd med alla du möter. Du rör dig inte heller mycket fortare än om du hade promenerat raskt. En åsna kan bära tunga bördor lång väg utan mycket mat och vatten, men det går inte fort. De trippar nästan ljudlöst fram utan att snubbla under brännande sol genom öknar och över berg, men de galopperar inte så gärna. Kavallerichock med åsna blir inte så skrämmande som med stora hästar på dundrande hovar.

Dessutom är det inget som garanterar att åsnan skulle springa rakt fram mot en främmande här bara för att ryttaren kommenderar det. Åsnor räknas som envisa , men det är ett missförstånd; de har stark flockkänsla och självbevarelsedrift. Att Jesus väljer åsna i stället för häst eller mulåsna beror alltså inte bara på fredssymboliken. Åsnor är också djur som man måste komma överens med för att den ska jobba så där troget som åsnor gör överallt i varmare delar av världen. Att en helt oinriden ungåsna lugnt trippar igenom folkhopen som sjunger och viftar med tygstycken och palmblad måste ändå räknas som extraordinärt.

Jesus visar här, liksom när han stillar stormen, att han hör ihop med hela skapelsen. Han är hela skapelsens Herre. Han rider på ett fredligt arbetsdjur, en oinriden ungåsna, som litar så fullständigt på Jesus att den trippar genom landets största stad när den nyss bara bott i en stillsam by. Åsnan vet troligen vem det är som rider genom Jerusalem på dess rygg. De som hyllar Jesus tror sig veta vem han är men flera av dem kommer troligen att ropa "korsfäst" några dagar senare. 

Det kommer inte åsnan att göra.

Judica-skaffa mig rätt!

 Barmhärtig och nådig är Herren,
sen till vrede och rik på kärlek.

Han går inte ständigt till rätta med oss,
hans vrede varar inte för evigt.

Han handlar inte mot oss som vi förtjänat,
han ger oss inte våra synders lön.

Ty så hög som himlen välver sig över jorden,
så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom.

Så långt som öster är från väster,
så långt från oss förvisar han vår synd.

Som en far visar ömhet mot barnen,
så visar Herren ömhet mot dem som fruktar honom.

Ty han vet hur vi är skapade,
han minns att vi är mull. Ps. 103:8-14

Han minns att vi är mull. Åh, vad dessa ord tröstar och lugnar mig. Männsikor är snara till att döma och döma ut och allt som oftasts utan att ta in i beräkningen hur mycket den andra personen sliter elelr vad som lett henne dit. Vi är snabba att döma den som sagt ett förfluget ord, den som beter sig lite eljest, den som sticker ut och verkar för glad och energisk. Den som drar sig undan och verkar trött och oinspirerad. Ja vi dömer hårt utifrån saker som i allmänhet inte skadar någon alls, utan till och med kan göra en viss nytta.

Vi är senare till att ta tag den som verkligen skadar, för vi är rädda att råka illa ut eftersom dessa personer undantagslöst har hög status i gemenskapen. De som vi dömer är de där tysta, eller för glada, eller lite för duktiga, lite för ensliga, de är ju aldrig farliga för någon alls. De enda som kan göra skada är makthavarna. Makthavare i stort som smått. De där som vi aldrig går till rätta med.  Men Gud gör det. Gud är en domare som går till rätta med ondskan. Men inte i all oändlighet. För även de där med makt i stort och smått är mull.

Passionstiden- judica-veckan St. Methodius ca. 815- 6 april 885

 Jesus är 'stenen som föraktades av' er 'husbyggare men blev till en hörnsten'.
Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss.”  Apg. 4:12

Det kyrilliska alfabetet har fått sitt namn från St. Cyrillus som tillsammans med sin bror Methodius

Ett tidigt exempel på Glagolitisk skrift från Kroatien

utvecklade det första slaviska alfabetet som de kallade Glalotisk skrift. Det förunderliga är att de inte bara tog det grekiska, de var födda i Thessaloniki, eller latinska alfabetet och försökte, med hjälp av bokstavskombinationer och diakritiska tecken, anpassa skriften till språket på samma sätt som de flesta andra européer. Istället utvecklade bröderna ur det grekiska konceptet, ett skriftspråk som från första början var anpassat till de slaviska språkens specifika ljudvärld.

Det gjorde de för att kunna predika evangelium för de slaviska folken i Europa. Men först sändes Cyrillus norrut till Khazarerna i det nuvarande Kazakstan och Krim, ett turkiskt folk som bland andra religioner också hade en stor grupp som konverterat till judendomen och en annan grupp som konverterat till islam. De kristna khazarerna ville ha en utbildad lärare som kunde "konversera med saracener och judar". Kejsar Michael III och Cyrillus lärare patriarken i Konstantinopel Photius sände då ut Cyrillus vilket jag tolkar som att Cyrillus var en språkbegåvad person.

Men han och lillebror Methodius hade också en innovativ ådra. De nöjde sig inte med att lära ut grekiska eller latinska alfabetet utan anpassade fullständigt det alfabete de kunde till ett språk med en helt annan ljudvärld. Om vi ska vara lite lingvistiska av oss så tillhör slaviska språk den grupp av de många östliga indo-europeiska språken som talas mellan Kaukasus och Indien och kalla satem-språk. Grekiska är ett västligt kentum-språk. Namnen kommer sig av att hundra* på sanskrit heter satem och på latin heter centum(kenttum) det finns en regelbundenhet i detta ljudutbyte som gör att det som uttalas s i satemspråken uttalas med k i kentumspråken. Detta är naturligtvis inte den enda skillnaden mellan grekiska och slaviska språk. Det märkte bröderna och anpassade sitt nya skriftspråk till detta.

Jag tänker att de första missionärerna, som fick framgång, nästan alltid jobbade på detta sätt, de männsikro som kristnades ser kristendomen som en omistlig del av sin kultur och ett uttryck för den kultur de har som de är stolta över. Liksom Wycliffe-missionärer idag ägnade de mycket tid åt att lära sig språk och kultur i landet de jobbade i. I stället för att anpassa den  khazaraiska eller slaviska kulturen till sin egen ändrade de sin kultur till missionsfältets kultur. Så gjorde ju också Gud själv i Jesus. I stället för att visa sig som en brinnande buske eller ett avlägset moln i fjärran blir Gud ett helt vanligt spädbarn som måste växa in i sin roll och sitt uppdrag: "Och Jesus blev äldre och visare och vann Guds och människors välbehag." Luk. 2:52

Men missionärer från den östra delen av Frankerriket (ungefär Österrike idag) var av en helt annan sort och ville missionera de slaviska folken till latintalande romerska katoliker. De såg dessutom de västra slaviska rikena som "sitt" missionsfält. Spänningar uppstod mellan bröderna Cyrillus och Methodius och de franskiska missionärerna och det löste bröderna med ett besök hos påven , samt genom att använda översatt romersk i stället för konstantinopelsk liturgi på sitt missionsfält. Detta dög dock inte för de frankiska tysktalande biskoparna i tex Salzburg. De förföljde Methodius och hans lärjungar som alla var slaver och höll gudstjänster på slaviska men enligt romersk sed.

Ett flertal påvar fick träda fram till försvar av Methodius som till och med tillfångatogs i 2,5 år då han hölls fången i ett kloster i Tyskland. Tydligt är när man läser missionshistoria i central-Europa från denna tid är att de som , liksom Methodius, lyckades vinna människor för Jesus genom att inte pressa på dem en annan kultur och ett annat språk var fokuserade på just mission. De som absolut skulle tvinga på folk en ny kultur och språk var mest utsända av kejsare och furstar i Karl den stores Tysk-Romerska rike.

En fresk från 1000-talet som visar brödernas besök hos påven i Rom.

Så länge Methodius levde var påven ett stöd för den slaviska missionens metod: sprida evangelium utan att förändra språk och kultur men påven Stefan V tog tillfället i akt när den andligt starke Methodius dog 885 att förbjuda slaviska i kyrkan och driva Methodius efterträdare i flykt till Bulgarien därifrån spreds den slaviska kyrkan till Kiev-riket som senare intogs av Moskva som då mötte Methodius slaviska språk och liturgi när de blev kristna genom det slaviska språket. det är inte så ofta man så tydligt kan se hur två missionärer nått en folkgrupp som i fråga om hur de slaviska folken blev kristna.

På frukten ska trädet kännas och Methodius har på alla sätt vunnit i längden. Hans motståndares minne solkas av denna fula strävan efter världslig makt medan Methodius minne förblir en helig lärdom för oss alla. De tyska biksoparna och påven Stfan V gjorde dock misstag som ännu i denna dag plågar världen. Än idag går en osynlig gräns mellan de kyrilliska språkens Europa och Karl den Stores gamla rike. Vladimir Putisn Rysslland är i allt hel och ensamt ansvariga för kriget i Ukraina och sin aggressiva strävan efter ett Eurasiskt imperium från Portugal i väster till Vladivostok i öster och Syrien, Afghanistan, Iran i söder.

Men att alltför många slaviska folk tror på Putins vansinne och att kristna i Ryssland stödjer denna sataniska politik har sin början i den aggressiva politik som mötte Cyrillus och Methodius fredliga mission av de slaviska folken. Jag tycker USAnska universitet och alla de som influerats av deras  synnerligen mystiska apartheidvariant: att brännmärka "cultural appropriation" borde lära sig av Methodius. Apartheid leder alltid och oundvikligen, förr eller senare, till krig. 

Motsatsen gäller för om man  ser alla kulturer och människor som likvärdiga och alla kulturuttryck som mänskliga artefakter, de leder alltid till fred och välstånd. Alla människor har rätt att bära jeans, alla människor har rätt att idka fårskötsel och rida. Alla människor har rätt att äta nudlar med pinnar, alla människor får äta potatisbullar och borstj. Ingen ska förhindras att bära dreadlocks, peruk eller flätor. Ingen gör sig löjlig genom att bära klänning, hatt eller tenntrådsbroderier. Ingen gör någon annan löjlig genom att sticka mönster från olika håll i världen eller väva tyger i en annans än sin egen "ras" tradition. Ingen som lär sig andra språk och smälter in i en ny kultur gör fel, liksom exempelvis judar och romer som behåller sin kultur och språk mitt i andra kulturer gör helt rätt.

Det är inte bara biologisk mångfald som är bäst utan också kulturell mångfald. Methodius fläckfria minne borde leda hela Europa att kämpa mot galningar som franske rasisten Zemmour, ungerske antisemiten Orbán, brasilianske bananrepublikanen Bolsonaro, USANske kukluxklan-sonen Trump och ryske machofascisten Putin. Vi borde också ta avstånd från cancel-kultur och livsfarliga apartheid-tendenser från amerikanska universitet.

Varje kristen ska vara en levande sten i Guds kyrkbygge. Methodius och Cyrillus var hörnstenar, jag är en liten småsten, som passar in i någon skreva som får de stora blocken att passa ihop. Om ett stort stenblock som Kirill** bryter sig lös ur bygget skadas bygget allvarligt och det tar tid att renovera bygget. Men vi småstenar får inte glömma att även vi har en viktig roll i bygget. I en mur lagd utan bruk är alla storlekar av stenar viktiga för att muren ska hålla ihop och fungera. Och en sådan stenmur går helt enkelt inte att bygga om alla stenar ser exakt likadana ut.

*hundra kommer från samma arvord som satem och kentum. Svenska är ett kentumspråk men de germanska språken som svenskan tillhör är en väldigt särpräglad grupp inom de indo-europeiska språken och en regelbunden ljudförändring när de germanska språken uppkom är att allt som är [k] i andra kentumspråk nu är [h] i de germanska språken: canis=hund,   cornu=horn eller centum=hundra.

** Först och främst borde Kirill som bär Cyrillus hedervärda namn, omvända sig i säck och aska från sin krigiska stats- och krigsstödjande profil. De tyska biskoparnas skamliga förföljelse av Methodius och hans lärjungar borde lära Kirill vilket eftermäle han får.  Och om det finns en skärseld, lär han få vandra länge uppför berget innan han ens får skymta paradisets portar om han fortsätter att förhärda sitt hjärta mot Andens röst som manar till kärlek, fred och försoning.

Elis 20 år

Knäckebröderna Aron och Elis närmast kameran

 Påskdagen kan under 2000-talets första hälft infalla den 5 april år 2015, 2026, 2037, 2048. Om Herren dröjer och vi får leva hinner vi alltså fira Elis födelsedag på årets största söndag, påskdagen, hela fyra gånger fram till 2048.

Inte nog med att detta lyckobarn föddes en dag som ofta infaller under passionstiden, stilla veckan eller påsken, dessutom har Irene namnsdag denna dag. Irene som kommer från det grekiska ordet för fred. Den manliga varianten av namnet bars dessutom av kyrkofadern Irenaeus. Ja ni ser, bara en mängd goda tecken att luta sig mot med detta mirakelbarn. 

Inte var Elis ett mirakel på samma sätt som Johannes Döparen, Simson eller Jesus. Men när han föddes var han livlös och fick föras ut direkt till upplivningen, han klarade sig utan men,  och den natten när vi vandrade runt i Gällivare medan förlossningen pågick, eller snarare plaskade runt i slask, kom sommaren. Efter denna dag var det bara en enda dag med minusgrader, 19 maj. Erik-dagen som enligt de gamla ska vara riktigt kall för att sommaren ska bli bra. 

Inte nog med detta. När Elis föddes tog vårt liv en helt ny och oväntad riktning. Chateaux flyttade och sedan fick barnen och jag flytta efter eftersom Elis fick "kirunahud" den torra luften gav honom problem och eksem som blev bättre i skogslandet. Ja på dessa tjugo år har livet tagit en helt ny riktning. Jag saknar min barnkör och allt musiklivet i Kiruna, mina vänner behöver jag inte sakna så mycket jag har ju inte flyttat till Mars, men vardagens alla aktiviteter har ju förändrats. Ett enda jobb, fast jobb och semester plus egen hästgård gör ju livet väldigt mycket lättare.  Tur det.Hur orkade jag med allt förut? Jo för det var så välsignat och roligt!

Precis som nu. En dag som denna när jag ser tillbaka på lyckliga tillfällen kan jag bara känna djup tacksamhet över fem friska barn, familj, vänner och kyrkan.

 Tack Jesus, som vi påskvänner uttrycker saken. (gamla följare vet ju att jag är en hängiven jul- påsk - och pingstvän).

4 april 1968 Martin Luther King Jr. mördas- Judica: Skaffa mig rätt!

 

Femte söndagen i fastan: Judica-skaffa mig rätt

Han talade till dem i liknelser. ”En man planterade en vingård, satte stängsel kring den, högg ut ett presskar och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den och reste bort.
När tiden var inne skickade han en tjänare till arrendatorerna för att hämta en del av vingårdens skörd.
Men de grep honom, pryglade honom och körde i väg honom tomhänt.
Då sände ägaren en annan tjänare till dem. Honom slog de i huvudet och skymfade.
Då skickade han en till, och honom dödade de. På samma sätt med många andra: en del misshandlade de och andra dödade de.
Nu hade han bara en, sin älskade son, och honom skickade han som den siste. Han sade: ’Min son kommer de att ha respekt för.’
Men arrendatorerna sade till varandra: ’Här har vi arvtagaren. Kom så dödar vi honom, då blir det vi som får arvet.’
Och de tog fast honom och dödade honom och kastade honom utanför vingården.
Vad gör nu vingårdens ägare? Han kommer dit och tar död på arrendatorerna och ger vingården åt andra.
Har ni inte läst det här stället i skriften: 'Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten.'
'Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon.'
De hade gärna velat gripa honom men var rädda för folket; de förstod att hans liknelse var riktad mot dem. Därför lät de honom vara och gick sin väg. Markus 12:1-12

Fastans söndagars tillnamn är på latin och kommer ur introitusången för varje söndag i fastan, Judica betyder ungefär ge mig rätt/döm mig rättvist. Den bygger på en psaltarpsalm, i detta fall Psaltaren 43:1:

Skaffa mig rätt, o Gud, ta dig an min sak!

Rädda mig från ett trolöst folk, från falska och fördärvade människor!

I dagens evangelium har vi ett av flera exempel på hur Jesus använder byggnadskonst i liknelsen men också vardagliga företeelser i ett jordbruksbaserat samhälle. Att arrendatorer beter sig så här illa hörde däremot absolut inte till vardagen. I många av sina liknelser använder sig Jesus av smått galna hyperboler  eftersom det är ett effektivt retoriskt grepp om man vill att åhörarna ska minnas det sagda. Men det är också ett bra sätt att visa på det absurda i hur människor beter sig, då i allmänhet de rika eller de som har religiös makt i samhället. I denna liknelse riktar han sig mot de senare som genast känner igen sig. Jesus hade redan predikovandrat så länge att fariséerna och de laglärda visste vad han stod för. Den nyfikenhet som gjorde att Simon fariséen i Kafarnaum fick honom att bjuda in Jesus på middag numera var,hos många av dessa religiösa makthavare, utbytt mot planer på att sätta stopp för Jesus.

Kyrkogårdsmur av natursten lagd utan bruk.

Det fanns säkerligen andra i åhörarskaran som också förstod vilka arrendatorerna i liknelsen representerade och de skrattade säkert åt deras tokiga och svekfulla beteende mot vingårdsägaren. En och annan tänkte nog: bra att han sätter dessa översittare på plats! Och han gör det alltså genom att citera ett profetord som anknyter till ett område där han själv var på mammas, och pappas, gata: bygge. De skriftlärda kunde knappast vinna en diskussion om husbygge med honom. Dessutom var det ju ett profetord han citerade så att börja med invändningar som " Om den nu ratades från början lär den väl knappast duga som hörnsten utan att huset rasar ihop." hade knappast varit ett vinnande drag. De väljer i stället att gå därifrån.

En och annan  farisé och skriftlärd lyssnade också till Jesus och vi vet att rådsherrar som Nikodemos och Josef av Aramitaia var modiga nog att lyssna på Jesus. De hörde inte bara vad han sa utan lyssnade och lät detta förvandla deras liv. I Markus evangelium (15:43)sägs om Josef av Aramitaia att "också han väntade på Guds rike." I Guds rike är det rätt och rättfärdighet som råder. I detta rike ser man att det byggarna slarvigt utsorterat som odugligt blir det mest bärande elementet i hela bygget. I Guds rike är alla roller omblandade så de får rätt besättning: en kvinna som räknas som hamartolos(hedning /syndare) intar sin rätta plats som präst och profet, en man som tillhör stora rådet blir den som ombesörjer Jesu begravning, ett arbete som ansågs orent och vikt för kvinnor.

Vi är nu alla levande stenar i Guds husbygge,  berättar Petrus som var med när Jesus berättade denna liknelse för första gången:

När ni kommer till honom, den levande stenen, ratad av människor, men utvald av Gud och ärad av honom, då blir också ni till levande stenar i et andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap och kan frambära andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus. 1 Petrusbrevet 2:4-5

Bygger man med stenar utan bruk krävs att stenarna är olika för att bygget ska hålla ihop som man ser på bilden ovan. Inbillningen att alla kristna måste vara likadana för att församlingen ska fungera är just en inbillning.

 

 

 

 

Honorius IV påve denna dag 1285

 Men från dig, Betlehem i Efrata,
så obetydlig bland Judas släkter,
skall jag låta en härskare över Israel komma,
en som leder sin härkomst från forntiden,
från det längesedan förflutna.

Ja, folket skall vara utlämnat
till dess hon som skall föda har fött.
Då skall de som är kvar av hans bröder
återvända till Israels folk.

Han skall träda fram som herde med Herrens kraft
i Herrens, sin Guds, höga namn,
och folket skall bo i trygghet,
nu då han blir ärad över hela jorden.  Mika 5:2-4

 Att en påve får bli kalenderpojke är inte ovanligt men de ska ha någon slags merit utöver påveskapet

Honorius IV med sin konstitution

för att hamna i denna sonora samling av helgon, konstnärer, vetenskapare, anakoreter, författare, nomadlärarinnor, kompositörer, bibelkaraktärer och en tant i norra glesbygden. Honorius den IV kommer med på grund av sin bulla Constitutio super ordinatione regni Siciliae.

Bakgrunden till att en påve skrev en konstitution var den att Karl av Anjou nyligen avsatts som kung på Sicilien på grund av sin grymhet. Han var som hörs av namnet, fransk kung som ärvt länder i Europa men bedrev erövringskrig som utökade hans maktsfär till den grad att han i Rom kröntes till kung av kungadömet Jerusalem. Detta kungadöme grundades 1099 av korsriddare, som ville säkra de heliga platserna från attackerande muslimska seljduker* för att kristna pilgrimer skulle kunna resa i fred, hade ursprungligen inte haft en kung. Gottfrid av Buoillon (1066-1100) som ledde riket1099-1100 vägrade tilltalas kung utan kallade sig "Den Heliga gravens beskyddare". Riket sträckte sig från Libanon i norr till Gaza i söder.

Karl av Anjou var inte den ödmjuka typen och det gällde inte bara att han gladeligen kröntes till kung av Jerusalem utan i allt. Hans ständiga krig blev förstås kostsamma vilket ledde till betungande skatter för folket på Sicilien. Han var också en hård och hjärtlös kung utan skrupler vad gällde att förtrycka sina undersåtar. Till den grad betungande var Karls styre att sicilianarna revolterade och insatte en portugisisk kung i hans ställe. Revolutionen kallas den Sicilianska vespern eftersom revolten mot fransmännens hårda styre, som länge retat sicilianarna, började med en droppe förnedring som fick vredens bägare att svämma över: en siciliansk dam skymfades av franska soldater när hon gick in i en kyrka till aftonsången. Folket som var där blev då så arga att de massakrerade de franska soldaterna som befann sig utanför kyrkan. Upproret fortsatte tills fransmännen drivits till Neapel (som tillhörde kungariket Sicilien vid denna tid)och sicilianarna hade insatt sonen till den tidigare aragoniska kungen av Sicilien som kung. 

Läget på Sicilien var alltså oroligt och våldsamt när Honorius IV blev påve. Han ville att Karls, på Sicilien fängslade son, skulle återta Sicilien från Aragonien men denna gång skulle huset Anjou styra riket på ett sätt som inte ledde till revolutioner, tänkte Honorius IV. Därför skrev han denna konstitution 1285 som gick ut på att fastställa regler för en god regering. I konstitutionen fastslog Honorius IV att ingen regering ska bygga på något annat än rättvisa och fred. Allt en god regering ska göra är att vidmakthålla freden genom ett rättvist styre. För detta ändamål fastställde bullan 45 regler som hade som huvudsakliga mål att skydda den sicilianska befolkningen från övergrepp från sin kung. Men han hade också en regel som satte den övre gränsen för böter vid mord på en kristen person till 100 augustaler men judar och muslimer skulle bötas för högst 50 augustaler.

Honorius IV strävade ändå efter fred i första hand och därför inrättade han en professur i orientaliska språk  vid universitetet i Paris. Detta för att kunna omvända muslimer i den mission som vi känner till: fredliga samtal, och för att kunna nå de östliga schismatiska kyrkorna och återförena kyrkan i världen. Som vanligt lär vi oss att ingen är perfekt men alla kan göra så gott de kan och Honorius IVs eftermäle blir alltså gott, även här på bloggen. Han som skrev en konstitution som utgick från att rättvisa och fred måste höra ihop, även om han gjorde skillnad på  kristnas människovärde gentemot judar och muslimer, bör han ändå mestadels hedras. Han gjorde ju också ansträngningar för att muslimer skulle bli kristna och detta på den fredliga väg som gemensamma språk utgör. 

Han strävade efter att folket skulle bo i trygghet och efter att Jesus skulle bli ärad över hela jorden. Så han har väl förtjänat sin kalenderpojkestatus.Varje kyrkoledare** som vill hedra sin status måste alltså göra som Honorius IV: sträva efter rättvis fred och hedra vår enda rättmätiga kung, Jesus, genom att leva efter profetorden som Mika en gång uttalade:

Han skall träda fram som herde med Herrens kraft
i Herrens, sin Guds, höga namn,
och folket skall bo i trygghet,
nu då han blir ärad över hela jorden.

*ett turkfolk som vid denna tid (1000-1300)  styrde över det som nu är Iran, Afghanistan Mindre Asien nuvarande Turkiet och Centralasien och ständigtattackerade det kristna bysantiska riket som själv kallade sig Östrom.

** note to Kirill av Moskva

Ave Maria

 Tacka Herren med sång,
lovsjung vår Gud till lyra,

han som täcker himlen med moln,
som skänker regn åt jorden
och låter gräset gro på bergen,

han som ger föda åt djuren,
åt korpens skrikande ungar.

Han gläder sig inte åt stridshästars kraft
och soldaternas snabba steg.

Nej, Herren älskar de gudfruktiga,
dem som hoppas på hans nåd.
Lova Herren, Jerusalem,
Sion, prisa din Gud.

Han gör bommarna för dina portar starka
och välsignar ditt folk där inne.

Han ger fred och välgång åt ditt land
och mättar dig med finaste vete.
Han sänder sitt bud till jorden,
snabbt löper hans ord. Psaltaren 147:7-15

 

Ja vi ska tacka Gud med sång och lyrik därför vill jag avsluta denna Maria-vecka med en dikt av Ylva Eggehorn ur hennes En karusell med madonnor. Den heter "Ave Maria".

 Madonna,

Alltid var du så långt borta.

Rosen utsprungen.

Gången så långt in i din egen blick

att inte ens brösten hade ögon att se med.

Jag såg dig och det hände ingenting.

Det fanns ingen förbindelse,

inte ens en sorg över att den inte fanns.

Ingenting strömmade mellan oss

och jag önskade mig en saknad

men den hade för längesen tappats

på all blodsmak, vitare

än en dödsmask, inte ens ett lakan hängt till tork.

Fattigdom:en sorg så gammal

att den inte längre känns.

Du satt bakom guldet i altartavlan

och jag hade inte den ringaste längtan att nå dig: tills idag

ditt ansikte når mig som ett pulsslag

och jag ser dig INIFRÅN.

Från mitt kvinnoliv.

Mitt moderskap.

Min blodsmak.

Ja, jag är där.

Ur min ensamhet har jag trätt fram.

Ave maris stella.

Här är jag,

se min ros.