Aron lär ut sadlingens konst till morbror. |
Psaltaren 133:
Vad det är gott och ljuvligtatt bröder är tillsammans!Det är som när den fina oljan på huvudetrinner ner i skägget, i Arons skägg,som faller ner över dräktens linning.Det är som när Hermons daggfaller över Sions berg.Där skänker Herren välsignelse,liv i alla tider.
Plötsligt blev vårt barnrikehus en storfamilj. Den äldsta generationen dog för tidigt för att vara med om detta, men nu är bror och jag en familj som delar gård och kök. De medellösa har bara varandra och det är inte så lite. På många sätt är vi lika de som flyr i en gummibåt på upprört hav. Vi har inte mycket att lita på, bara att de andra inte vräker oss överbord och hoppet bär oss över djupen. Vi hjälps åt med det vi kan och det är inte heller så lite.
Kalla nätter skrämmer inte när man faktiskt kan tränga ihop sig och hjälpas åt med vedplockandet, brödbakandet och barnvaktandet. Vi ser den annalkande vintern an med tillförsikt nu när vi har varandra igen.
Alla svenskar utom ett litet fåtal härstammar från Mellanöstern. Där bodde en gång urmödrarna Ursula och Helena. Ursulas barn började vandra från Mellanöstern mot Norden innan Helenas. De var mestadels jägare och fiskare. Helenas barn hade hunnit börja med jordbruk innan de gav sig av norrut. Deras barn vandrade vidare mot nordväst och till slut nådde de det som nu kallas Sverige. Nu är nästan alla svenskar släkt med Helena och några är också släkt med Ursula.
När nu människor från Mellanöstern åter kommer hit till det glesbefokade Norden är det alltså syskon som flyttar ihop igen efter att länge ha varit skilda från varandra. Synergieffekterna torde vara lika stora som för vår storfamilj för landet i stort. Speciellt vi som inte äger så mycket materiellt sett har glädje av att vi blir fler som kan dela med varandra. Så fungerar nämligen hushållning. Vi hjälps åt med det vi kan och det är inte så lite.